Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om basindustrins behov av tillämpad forskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riktade FoU-medel så att Sverige bibehåller sin position som en av världens ledande stålnationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att svenskt deltagande i EU:s forskningsprogram underlättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att de regionala tillväxtavtalen utnyttjas för FoU-projekt, bl.a. på stålsidan.
Regeringen har i sin proposition om forskning och förnyelse på ett bra sätt beskrivit vikten av en ökad satsning på behovsmotiverad forskning. Dessutom har regeringen lyft fram behovet av att industriforskningsinstituten utvecklas och förstärks. Detta är bra, inte minst i fokuseringen av FoU-insatser för att utveckla den svenska basindustrin.
I debatten om forskning för framtiden, byggd på den stora kunskapsmassa som finns och ständigt växer till sig, talas det om tillväxtbranscher. Fokus har tidigare varit riktad på IT-sektorn, för att nu än mer betona biotekniksektorn. Ibland har denna fokusering på det nya kanske varit väl stark. Vi får inte glömma bort att vi är också beroende av det som kallas våra basnäringar.
Därför är det angeläget att uppmärksamma basnäringarna och deras behov av att kopplas till såväl IT som elektronik/mikroelektronik i allmänhet samt också till biotekniken. Det finns inget motsatsförhållande mellan de nya och de gamla näringarna. Dessutom borde understrykas att de nya teknikerna kommer att betyda mycket när de utnyttjas inom s.k. ”gamla” näringar.
Här vill vi särskilt sätta fokus på stålindustrin som för Norrland, och inte minst för Norrbotten, är av stor betydelse. Samma skulle kunna sägas om skogsindustrin.
Luleå tekniska universitet har med sina 11 000 studenter och 1 400 anställda blivit en av Sveriges viktigaste stödpunkter för teknisk utveckling. Universitetet har fokuserat sin verksamhet på tekniskt tillämpad forskning, med ett stort antal institutioner och forskningsavdelningar. Avdelningen för processmetallurgi inrättades redan 1984 och har idag en professur och två adjungerade professorer från institut och industri.
På stål- och metallsidan har avdelningen för processmetallurgi inriktat forskningen på vad som kallas bioteknisk metallframställning och återvinning av mineraler och metaller ur skrot och processindustrins restprodukter. Forskare och doktorander vid avdelningen utgör stommen i MiMeR, Minerals and Metals Recycling Research Centre, ett av VINNOVA och medlemsföretagen finansierat kompetenscentrum för återvinning (skrot).
I Luleå finns också ett forskningsinstitut, MEFOS, som är ett nordiskt centrum för metallurgisk industri. Fokusering sker på tillämpad forskning och utveckling inom områdena processmetallurgi, värmning och bearbetningsteknik, energi och miljöteknik för i första hand stål- och metallindustrin. Totalt arbetar 75 kvalificerade medarbetare på institutet som har en omsättning på 90 miljoner kronor per år.
MEFOS är ett av värdens ledande forskningsinstitut på sitt område, och samarbetar nära med Luleå tekniska universitet. Institutet är mycket aktivt också i Europaforskningen rörande metallurgi och bearbetning och deltar för närvarande i 25 olika forskningsprojekt.
Stålindustrin har under ledning av Jernkontoret, tillsammans med forskningsinstituten MEFOS och IM (Stockholm), arbetat fram ett FoU-program, som passar väl in i dagens behovsmotiverade forskning.
Programmet för MEFOS har visionen att vidmakthålla och utveckla Sveriges världsledande position när det gäller stål, och skapa en stålindustri utan deponeringsbehov och med utsläpp av koldioxid som ligger lägst i världen. Forskningsprojektet omfattar bland annat rening och konvertering av processgaser samt att ersätta fossil energi med energirika avfallsprodukter. Dessutom omfattar det stora förändringar i stålindustrins processer för reduktion, smältning, gjutning, värmning och bearbetning.
Avsikten är inte att gå närmare in i stålindustrins FoU-program, utan snarare att uppmana regeringen att genom VINNOVA utvärdera och förverkliga de forskningsprojekt som håller god kvalitet och hög relevans. Sverige bör definitivt försvara sin position på stålmarknaden i världen.
Redan idag är institutet MEFOS starkt engagerat i olika EU-projekt. För framtiden bör möjligheterna vara än större, inte minst i samverkan med Luleå tekniska universitet och den svenska stålindustrin.
Problemet är dock att framtida program, inte minst i 6:e ramprogrammet som startar 2003, blir betydligt större än idag. Det kräver en stor kritisk massa i vårt land, t ex på materialsidan som är prioriterad där också, vilket gör behovet av ett förstärkt institutssystem under IRECO:s ledning desto angelägnare.
Dessutom måste den svenska stålbranschen, genom sina forskningsinstitut, få nationell finansiering. De kommande stora programmen måste kunna hanteras snabbt av svenska myndigheter och ske automatiskt. Det kan inte vara riktigt att Sverige skall överpröva de beslut som EU fattar efter en upphandlingskonkurrens.
Tillväxtavtalet är väl förankrat i Norrbotten, och har stort stöd av alla parter. Enligt Näringsdepartementets undersökning har hela 93 procent av beslutade medel gått till kompetensintensiv verksamhet.
I framtiden skulle stålforskningen, som ovan redovisats, kunna få stöd genom de regionala tillväxtmedlen. Denna forskning är långsiktig, men definitivt viktig i ett tillväxtperspektiv. När program för stålsektorn görs upp av VINNOVA bör det regionala tillväxtkapitalet också vägas in.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Birgitta Ahlqvist (s) |
Kristina Zakrisson (s) |