Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka Degerfors kommuns förutsättningar genom ett särskilt ”Degerforspaket”.
Degerfors kallas ”Värmlands grindstuga”. Kommunen ligger i Örebro län, men tillhör landskapet Värmland. Degerfors är främst känt för fotboll och stål. I båda fallen har degerforsarna stolta traditioner att falla tillbaka på. Degerfors IF, som bildades 1907, har med framgång spelat ett stort antal säsonger i den högsta serien och kom t.ex. 2:a i allsvenskan 1963. Efter 1966 års säsong ramlade dock det folkkära laget ut ur serien och ramlade sedan nedåt i seriesystemet.
Det tillverkas stål i Degerfors sedan ca 340 år tillbaka. Bruket har ägts av olika ägare med olika företagsnamn genom årens lopp, men stålet som tillverkas i Degerfors har med sin höga kvalitet alltid hävdat sig väl i en allt mer hårdnande internationell konkurrens.
Både fotbollen och stålet har givit de boende i Degerfors stora stunder av glädje, men också stunder av ren sorg. Men på något sätt har både fotbollen och stålet kommit igen efter kortare eller längre svackor. Efter decennier av bortavaro från fotbollens högsta serie inträffade det till synes omöjliga den 7 november 1992: ett hårt pressat skott från Degerforssonen Henrik Berger satt i nättaket i kvalmatchen mot Djurgårdens IF och Degerfors IF var tillbaka i högsta serien. Hela orten drabbades av en ”italiensk” glädjeyra. Redan året därpå vann laget Svenska cupen och fick sedan spela europeisk cupfotboll, där man länge lyckades pressa storlaget Parma med Tomas Brolin och Asprilla på hemmaplan. Genom ett snöpligt baklängesmål mot Östers IF ramlade dock laget ur allsvenskan efter 1997 års säsong och är nu nere i division 2.
När det gäller stålet drabbades orten av ett hårt slag då Uddcomb flyttade sin tillverkning från Degerfors till Karlskrona. Ledningen för dåvarande Avesta Sheffield meddelade 1993 att stålverket skulle läggas ned. På detta följde en manifestation där hela 5000–6 000 personer i Degerfors gick ut för att protestera. Det lokala facket arbetade konstruktivt och lyckades ta fram en ny affärsidé som ledningen till slut tog till sig, och det tidigare beslutet upphävdes några år senare. Efter ett antal år av god avsättning och vinst genom produktion av långa ämnen kom ett nytt chockbeslut i år. Styrelsen för Avesta Polarit beslutade att lägga ned och flytta produktionen av långa produkter från Degerfors till Sheffield. Beslutet kommer direkt att beröra drygt 300 personer och indirekt ca 1 000 personer. Beslutet är mycket omdiskuterat, där såväl ministrar, länets landshövding, riksdagsledamöter som EU‑parlamentariker m.fl. har varit engagerade, utöver det lokala facket och kommunledningen. Om Degerfors Stainless läggs ned försvinner bl.a. stålverket och en hel produktionslinje. Med fog befaras att det kan innebära att den kvarstående enheten för varmvalsad plåt, där Degerforsenheten är världsledande, också kan vara hotad. Om så skulle bli fallet berörs lika många människor till. Men kampen om stålet går vidare och ingen har ännu gett upp! Det visade den manifestation som genomfördes på orten med ca 6000–7 000 deltagare.
Både i fotbollen och i ståltillverkningen, där framgångar och motgångar ofta gått hand i hand, har Degerfors visat unika förmågor och alltid kommit tillbaka. Och nu gäller det att börja klättra uppåt igen! Det skulle dock inte skada med lite hjälp...
Degerfors kommun har tappat ca 10 % av sin befolkning mellan 1990 och 2000. Detta har givetvis påverkat skatteunderlaget negativt och detta har, tillsammans med en mycket kärv arbetsmarknad, lett till stora nedskärningar i den kommunala servicen under många år. Degerfors kommunala ekonomi är fortfarande hårt pressad av stora underskott i verksamheten. För att lösa problematiken med de stora kostnaderna för det stora antalet tomma lägenheter i det helägda kommunala bostadsföretaget och med stora borgensåtaganden gick Degerfors med på de krav den s.k. Bostadsdelegationen ställde. Degerfors fick ca 12 miljoner kr för att ”ta bort” ett antal bostadslägenheter, dvs. riva eller ställa om lägenheter till annan verksamhet, och slapp nämnda borgensåtaganden. Men för att klara detta fick Degerfors själv gå in med nästan 50 miljoner kr! För att i sin tur klara den insatsen finns en uppenbar risk att Degerfors tvingas sälja sina elbolag, som bedriver handel med el, men också det bolag som äger infrastrukturen, dvs. elnätet m.m. Utöver detta är den kommunala ekonomin hårt pressad av det s.k. balanskravet.
Det har satsats hårt på en positiv näringsutveckling, nyföretagande m.m. Det finns också en rad projekt på andra områden, t.ex. Ekobyggcentrum och Fotbollsakademin.
Degerfors kommuns devis lyder: ”Offensiva Degerfors”. Just nu krävs extrainsatta och styrda resurser till Degerfors om detta motto inte skall klinga falskt. Jag vill därför lyfta fram följande 7 förslag till åtgärder/resurser:
Kampen för fortsatt stålframställning och stålproduktion i Degerfors går vidare.
Om Avesta Polarits beslut att lägga ned den mycket lönsamma enheten Degerfors Stainless kvarstår, och om ingen annan stålproduktion förläggs till denna produktionsenhet, bör staten medverka till att behålla stålframställningen i Degerfors. Istället för nedläggning, till en hög kostnad för företaget, bör de anställda ges möjlighet att ta över ägandet och produktionen vid denna enhet för en symbolisk summa. Staten bör underlätta ett sådant alternativ genom att i uppbyggnadsskedet ge det nya, löntagarägda företaget statliga lånegarantier.
I Degerfors finns kunskaper för att tillverka rostfritt stål med över 300 olika kvaliteter. Det är viktigt att denna unika kompetens upprätthålls och vidareutvecklas. Genom tillskapandet av ett metallurgiskt centrum ges möjligheten till högre utbildning och forskning på ett viktigt område.
Staten bör medverka med nationella medel för att tillskapa ett sådant centrum samt medverka till att Avesta Polarit, om nedläggningsbeslutet står fast, tar sitt samhällsansvar och sitt ansvar för löntagarna genom att stå för huvudparten i denna satsning. Ett sådant centrum kan också bidra med förslag på nya tillämpningar och vidareförädling avseende rostfritt stål.
Det finns i sin linda redan en regional s.k. fotbollsakademi i Degerfors. Akademin ger möjlighet till högskoleutbildning med fotbollsprofil genom ett samarbete med Örebro Universitet. Här är tanken att tränare och ledare skall ges möjlighet till god utbildning på en rad olika områden som har med fotboll att göra. Finansieringen är lokal, regional och med vissa EU‑medel. Här borde det långsiktiga målet vara att skapa en nationell fotbollsakademi. Därtill krävs statliga insatser. Degerfors har kunskapen och traditionen att klara detta, men inte de ekonomiska medlen.
I Degerfors finns en gymnasieskola med fotbollsprofil. Här har t.ex. landslagsmannen Olof Mellberg studerat liksom landslagskvinnan Sara Larsson. Här finns ett uttalat intresse att få s.k. riksintag, dvs. att sökande från hela landet har rätt att söka utbildningen. Därför bör beslutande parter medverka till att Letälvsskolan i Degerfors blir ett riksidrottsgymnasium för fotboll. Det finns redan goda träningsfaciliteter, t.ex. en bollhall som ger goda träningsmöjligheter året runt samt ett stort antal fotbollsplaner spridda runt om i kommunen.
På orten finns också ett fotbollsmuseum med inriktning på Degerfors IF:s historia. Här bör förutsättningar ges i syfte att utveckla museet till ett nationellt fotbollsmuseum. Steget är inte så långt: Degerfors IF kommer alltid att förknippas med spelare som Gunnar och Bertil Nordahl, Olle Åhlund, ”Skjorta” Bergström, ”Hambo”‑bröderna, Tord Grip, Ralf Edström, Ulf Ottosson, Andreas Andersson, Dusko Radinovic, Vujadin Stanojkovic, ”Mille” Vukcevic och ledare som Sven‑Göran”Svennis” Eriksson, Paul Sarwe och Bernt Bjurström för att bara nämna några. Dessa har förvisso stor betydelse för fotbollen i Degerfors, men har som bekant även visat framfötterna på en rad andra arenor i världen.
Västra stambanan går genom Degerfors. Järnvägstrafiken har stor betydelse och det är av yttersta vikt att tågen, inte minst X2000, även i framtiden stannar i Degerfors.
Upptagningsområdet är stort, t.ex. från Karlskoga, och förbindelsen därifrån kan lämpligen åtgärdas genom att tillskapa spårbunden pendeltrafik på i princip befintligt järnvägsspår mellan Karlskoga och Degerfors. Även detta kräver extra resurser, men blir jämfört med andra alternativ en billig lösning.
Jag utgår från att Degerfors, trots de s.k. insatserna från Bostadsdelegationen med anledning av kostnaderna för många tomma lägenheter, får nytta av den nyligen redovisade regionalpolitiska propositionen, som talar om att staten skall ta över utsatta kommuners ansvar och kostnader för tomma lägenheter.
Jag föreslår att regeringen verkar för att Degerfors kommun i olika sammanhang, t.ex. EU, placeras i de stödområden som ger det största ekonomiska utfallet. Även i Degerfors skulle en sänkning av de sociala avgifterna med 15 % vara väl motiverad.
Jag utgår från att övriga pågående projekt i Degerfors, t.ex. Ekobyggcentrum, ges goda förutsättningar till ett utvecklande och framåtsyftande arbete.
Det är vidare av största vikt att staten medverkar till en god utveckling i hela Östra Värmland, inte minst Karlskogas och Kristinehamns kommuner med vilka Degerfors kommun har en i hög grad integrerad bostads‑ och arbetsmarknad och en rad samarbetsområden.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Peter Pedersen (v) |