Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den andra kärnkraftsreaktorn i Barsebäck skall ställas av senast den 1 juli 2002.
Med energiöverenskommelsen 1997 mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet fick energipolitiken klara riktlinjer, och den av miljöskäl nödvändiga energiomställningen kunde inledas. Förändringar av de ursprungliga åtgärderna har skett i stor enighet. Efter viss fördröjning kunde den första reaktorn i Barsebäck stängas den 30 november 1999.
Den grundliga utvärdering som gjordes år 2000 visade att villkoren för att stänga Barsebäck 2 den 1 juli 2001 inte var uppfyllda. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet var överens om att i detta läge vidta en rad åtgärder för att också kunna stänga den andra reaktorn. Regeringen bedömde emellertid att villkoren – trots dessa insatser – inte skulle klaras förrän 2003, medan Centerpartiet och Vänsterpartiet ansåg att stängningen skulle kunna ske senast den 1 juli 2002.
Regeringen har också vid årets analys funnit att skälen för att skjuta på stängningen av Barsebäck 2 överväger. Man pekar framför allt på risken för effektbrist vintertid. En normalkall vinterdag klaras förbrukningen även om alla resurser inte är tillgängliga. Den mycket kalla vinter som statistiskt inträffar vart tionde år ger ett behov av 28 500 MW. Även en sådan vinter finns det marginaler för – bland annat genom den särskilda upphandling som Svenska Kraftnät gjort av ca 1 000 MW elproduktion i kondenskraftverk. I denna bedömning ingår Barsebäck 2, men Oskarshamn 1 är avstängt på grund av en omfattande översyn.
Det finns självklart också en möjlighet för ännu kallare väder. I ett sådant läge räcker inte den svenska elproduktionen, och inte heller import kan klara effektbalansen. Denna situation visar med all önskvärd tydlighet att den elmarknad som införts sedan riksdagen beslutade om 1997 års riktlinjer och villkor inte uppfyller kraven på en fungerande marknad. Arbetet för att åstadkomma en fungerande effekthandel är påbörjat och av avgörande betydelse för att elmarknaden skall fungera. Med en fungerande marknad är det Vänsterpartiets bedömning att Barsebäck 2 kan stängas.
Effektbehovet bör rimligen minska i takt med ett stigande pris på marknaden.
En rad av de övriga åtgärder som presenterades i förra årets skrivelse (2000/01:15) om stöd för ny förnybar elproduktion, framför allt vindkraft men också biobränslebaserad kraftvärme, effektivare energianvändning, konvertering av direktverkande elvärme till fjärrvärme och annan alternativ uppvärmning, ger tillskott till en bättre balans. En stängning av Barsebäck 2 nästa år ger också en klar signal till medborgare och näringsliv om att energiomställningen skall fortsätta. Det betyder att effektivisering, ökad satsning på kraftvärme och förnyelsebar energi samtidigt får en starkare ställning och arbetet kan bedrivas mer målmedvetet. Regeringen skriver själv i årets skrivelse att om vidtagna åtgärder inte får genomslag, så ”avser regeringen att intensifiera arbetet”. Ett mycket effektivt medel att effektivisera och sätta fart på alla inblandade är att stänga Barsebäck 2.
En ny aspekt på säkerheten vid kärnkraftverken har också tillkommit sedan förra årets riksdagsbehandling av Barsebäck 2. Risken för terroristangrepp på denna typ av anläggningar måste anses ha ökat efter terrorattackerna i USA den 11 september. Redan tidigare har Barsebäcks läge nära Malmö och Köpenhamn lett till att just dessa reaktorer blev de första som stängs. Tyngden i det argumentet har ökat.
Den kortsiktiga delen av 1997 års energiprogram upphör 2002. Vi delar helt regeringens ambition om att säkra en fortsatt bred politisk majoritet för en stabil och långsiktig energipolitik. Den svenska basindustrins fördel av en väl fungerande energitillförsel som konkurrensvillkor skall inte äventyras. Det är därför, enligt Vänsterpartiet, av vikt att engagera industrin i ett fortsatt framgångsrikt och offensivt program för att ställa om till en hållbar energiförsörjning. Den pågående översynen av energiskatterna måste samordnas med detta arbete.
Nästa steg i arbetet med att säkra framtidens energitillförsel blir den proposition som ska behandla de s.k. gröna certifikaten som stöd för den förnyelsebara energin, de fortsatta insatserna för att effektivisera i syfte att minska energibehoven och bättra på överföringskapaciteten i nätet, bland mycket annat. Vänsterpartiet avser att ta fortsatt del i arbetet för en ansvarsfull energipolitik.
|
Stockholm den 30 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Stig Eriksson (v) |
|
Owe Hellberg (v) |
Berit Jóhannesson (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Maggi Mikaelsson (v) |
|
Lennart Värmby (v) |