Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvecklingen inom svensk handel.
Svensk handel sysselsätter idag mer en halv miljon personer. Under 1990-talet har det skett en strukturomvandling inom detaljhandeln. Koncentration och stordrift är centrala frågor. Allt större del av handeln sker i regioner med befolkningsökning.
En tydlig trend är de stora butikernas expansion. Inom dagligvaruhandeln har marknadsandelarna för lågprisvaruhus och stormarknader, ofta etablerade i externa lägen, vuxit kraftigt. En följd har blivit att tillväxten för traditionella varuhus har dämpats. Försäljningen av sällanköpsvaror, som ju innefattar ett mycket stort antal varor, uppvisar samma mönster. Där har försäljningen koncentrerats till större företagsgrupper, ofta med butiker i externa köpcentrum.
Näthandeln ökar. En annan intressant utveckling är att handeln också blir en del av det som kallas upplevelseindustri.
Några av de frågor man har anledning att ställa mot den här bakgrunden är följande.
Hur påverkas storstäderna och deras utbud och service? Vad händer i småstäder och på landsbygden? Vilken betydelse har servicenivån? Vad betyder det för den enskilde konsumenten att inte ha en fackhandel i sitt närområde? Kanske handlar man då allt annat vid samma tillfälle och ändrar sina köpvanor efterhand?
Idag finns det ett nationellt åtgärdsprogram för landsbygdshandeln. Det är bra. Men det räcker inte att bara uppmärksamma handeln ur ett glesbygdsperspektiv. Den berör oss alla som konsumenter oavsett var vi bor. Som här har redovisats finns problem med tillgänglighet och utbud också i till exempel storstädernas förortsområden. Det behövs därför en bredare belysning av handelns problem och framtida utveckling utifrån konsumenteras krav och önskemål. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
Lilian Virgin (s) |