1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 3
3 Företagsklimatet är inte bra 4
3.1.1 Riket 4
4 Problemen 5
4.1 Näringspolitiken 5
4.2 Regelkrångel 5
4.3 Rättsövergrepp 5
4.4 Offentlig sektor 5
4.5 Regionalpolitiken 5
4.6 Utbildning 6
4.7 Offentliga trygghetssystemen är uppbyggda för anställda 6
4.8 Skatter 6
4.9 Attityd 6
5 En strategi för företagande och förnyelse 6
5.1 Idéer för självförverkliganden 6
5.2 Ett attraktivt klimat 7
6 Mindre, enklare och tryggare regelsystem 7
6.1 Bättre rättssäkerhet för småföretagen 7
6.2 Mindre regelkrångel 8
7 Sundare konkurrensklimat 8
7.1 Sälj statsföretagen 8
7.2 Bättre konkurrensverktyg 9
8 Skatter på arbete och företagande 10
8.1 Höga skatter hotar företagandet 10
8.2 Kunskap skall löna sig 10
8.3 Stoppa skattediskrimineringen av företagare 10
8.4 Lägre skatter på tjänster är till god hjälp 11
8.5 Lägre energiskatter genererar mer 11
9 Vassare och nöjdare medarbetare 12
9.1 Kunskap som konkurrensmedel 12
9.2 Kontinuerlig kompetensutveckling 12
9.3 Kunskap för självkänsla och arbete 12
9.4 Modern yrkes- och lärlingsutbildning 13
9.5 Ta till vara invandrare och långtidsarbetslösa 13
9.6 En öppen och rörlig arbetsmarknad 14
9.7 Arbetstiden skall bestämmas på arbetsplatsen 14
10 Ett konkurrenskraftigare Sverige 14
10.1 Konkurrenskraftiga kommunikationer 14
10.2 Avpolitiserad energiförsörjning 15
10.3 Anslutning till EMU 15
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av bättre förutsättningar för svenskt företagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre rättssäkerhet för småföretagen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mindre regelkrångel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stat, kommuner och myndigheter bara skall inrikta sig på kärnverksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre konkurrensverktyg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rimliga skatter för arbete och företagande.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kunskap som konkurrensmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontinuerlig kompetensutveckling.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en modern yrkes- och lärlingsutbildning.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av att ta till vara invandrare och långtidsarbetslösa.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en öppen, rörlig och flexibel arbetsmarknad.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrenskraftiga kommunikationer.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avpolitiserad energiförsörjning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslutning till EMU.6
1 Yrkande 2 hänvisat till LU.
2 Yrkande 6 hänvisat till SkU.
3 Yrkandena 8, 10 och 11 hänvisade till AU.
4 Yrkande 9 hänvisat till UbU.
5 Yrkande 12 hänvisat till TU.
6 Yrkande 14 hänvisat till FiU.
En färsk Temoundersökning visar att den svenska allmänheten har en väldigt låg tilltro till det svenska företagsklimatet. Bara var tredje svensk anser att klimatet är gynnsamt. Bland egenföretagarna tycker mer än varannan att det är direkt ogynnsamt, vilket måste ses som det mest allvarliga i sammanhanget.
Fakta visar att det finns fog för den skeptiska inställningen till det svenska företagsklimatet. 1994 registrerades 68.528 nya företag i Sverige. Sedan dess har antalet snabbt minskat. År 2000 var siffran 58.370 nya företag och första halvåret 2001 registrerades 26.214. Prognosen för 2001 är 53.000 nya företag, vilket därmed innebär att antalet nyregistrerade företag mellan 1994 och 2001 har minskat med 23 procent.
Ett annat mycket intressant mått gäller antalet företagare. 1993 fanns det 409.300 företagare i Sverige. I dag är siffran 408.500. Som tabellen nedan visar har antalet minskat kraftigt i flertalet av länen medan ökning bara skett i Stockholms, Uppsala, Hallands, Värmlands och Västmanlands län.
Länsvis utveckling av antalet företagare. 100-tal personer.
|
1993 |
2001 |
Förändring i % |
|
|
Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län |
4 093 756 132 108 185 162 92 132 50 69 543 149 696 113 131 102 130 133 109 74 128 100 |
4 085 1 040 145 87 177 125 84 92 32 64 491 162 677 118 117 104 98 120 101 61 98 92 |
- 0,19 37,56 10,09 - 18,73 - 4,61 - 22,62 - 8,82 - 30,70 - 36,29 - 7,16 - 9,72 9,02 - 2,82 4,86 - 10,37 2,25 - 25,04 - 9,45 - 7,14 - 17,42 - 23,35 - 7,49 |
(Källa: SCB)
De bakomliggande anledningarna till att det är så svårt att starta och driva företag i Sverige går att finna inom en rad olika områden:
Den näringspolitik som den socialdemokratiska regeringen för är inriktad på ett stöd- och bidragstänkande som var omodernt redan när det infördes.
Reglernas mängd och komplexitet – samt myndigheternas sätt att tillämpa dem – påverkar möjligheten att starta företag, utveckla produkter och reagera på marknadsförändringar. Det är därför viktigt med färre, enklare och stabilare regler.
Ett välfärdssamhälle värt namnet måste också vara ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare skydd mot kränkningar. Det borde vara självklart att all felaktig myndighetsverksamhet skall föranleda ett rimligt skadestånd till drabbade medborgare. Så sker inte alltid i dag och påfallande ofta är det skattefrågor och fall inom miljöområdet som ligger bakom.
Den stora offentliga sektorn är en anledning till att det svenska nyföretagandet i allmänhet, och bland kvinnor i synnerhet, är alldeles för lågt. Många kvinnor arbetar inom offentlig sektor med verksamheter som stat, landsting och kommuner har monopol på, varför möjligheterna att starta eget är mycket små.
Detaljerad statlig styrning av medlen för regionalpolitisk utveckling hindrar snarare än stimulerar kreativa idéer på lokalplanet.
I Sverige råder det brist på flera sorters kompetenser. Många av de företag som nu går i konkurs skulle sannolikt haft en bättre utveckling med större tillgång till kompetens och erfarenhet.
För många av dem som väljer att bli företagare är osäkerheten stor om vilket skydd han eller hon får vid sjukdom eller skada. Ingen företagare kan i dag känna sig trygg utan omfattande privata försäkringar.
Den höga svenska skattenivån motverkar tillväxten. Den medför att företag, arbete och kunskap flyttar till länder där skatteklimatet är gynnsammare.
Hos myndigheter och politiker på olika nivåer märks alltför ofta en företagarfientlig attityd, vilket försvårar och hämmar företagandet.
Sverige behöver en strategi för tillväxt. Företagaren utgör själva grunden för denna strategi. Man kan säga att Sverige behöver företagaren mer än företagaren behöver Sverige. Det innebär att politiken måste sträva efter att ge alla människor trygghet, frihet och utvecklingspotential.
Den nya strategin berör skatterna och företagandet, arbetsmarknaden, skolan, den högre utbildningen och forskningen, kulturen, sjukvården, rättsväsendet m.m. En politik som kan lösgöra enskilda människors skaparkraft är en oavvislig del av en samlad politik som kan lyfta vårt lands välstånd och trygghet.
Den strategi för kreativitet och företagsamhet som vi förordar utgår från en tilltro till den enskilda människans förmåga och från att Sverige i allt högre utsträckning är en del av en global gemenskap.
Globaliseringen innebär att ekonomierna länkas samman. Detsamma gäller också för viktiga delar av politiken. Universitet och skolor liksom lagarna utsätts för internationell konkurrens och jämförs vid företagsetableringar. Framgång kräver ett företagarklimat i världsklass, forskning och utbildning i världsklass, kreativa miljöer i världsklass och en ekonomisk politik i världsklass.
Målet för Sveriges tillväxtpolitik måste vara att få fram produkter, system och metoder som med god konkurrenskraft orkar bära höga löner. Det blir inte höga löner bara för att Sverige är Sverige utan för att företag och medarbetare är duktiga och förändringsbenägna samt har hög teknikförmåga och god kunskap. Det kräver bland annat förändringar av traditionella monopol och offentliga verksamheter, tillvaratagande av initiativkraften hos enskilda människor och uppmuntrande av anpassningsförmåga och företagaranda.
Sverige måste bli ett land som människor och företag vill bo och verka i. Det behövs ett klimat som attraherar och lockar människor att utnyttja sina möjligheter för egen och gemensam vinning. Sverige skall vara ett samhälle som uppmuntrar initiativ och skapande.
I det följande presenterar vi några av de konkreta åtgärder som krävs för att uppnå detta.
Sverige har en stark ställning inom vissa områden, framför allt inom IT. Det finns flera skäl till detta, men framför allt beror det på den tidiga avregleringen av telemarknaden tillsammans med utvecklingen på mobiltelefoniområdet. Men mycket måste bli bättre.
Politiska förändringar inom närings-, arbetsmarknads-, utbildnings-, skatte-, kultur- och infrastrukturområdena lägger en god grund för ett attraktivare och konkurrenskraftigare Sverige. Men detta räcker inte. Även annat måste fungera. Fritiden måste vara meningsfull, bostadssituationen måste vara tillfredsställande, sjukvården, äldreomsorgen och barnomsorgen måste fungera. Man måste känna sig trygg i hemmet och på gator och torg.
Ett välfärdssamhälle värt namnet måste också vara ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare skydd mot kränkningar. Det borde vara självklart att all felaktig myndighetsverksamhet skall föranleda ett rimligt skadestånd till drabbade medborgare. Så sker inte alltid i dag.
Två bevis för detta är de uppmärksammade fallen med Halvar Alvgard och Lennart Ransnäs. Fallen är dock inte unika men hur många ytterligare fall som förekommit är oklart då inte alla utsatta orkar ta drabbningar av de slag som Algard och Ransnäs gjort. Påfallande ofta är det skattefrågor och fall inom miljöområdet som ligger bakom att småföretagare hamnar i orimliga situationer och drabbas av straffavgifter och annat.
Med anledning av de brister i systemet som uppenbarligen föreligger vill vi ställa tre anständighetskrav:
Skydda företagare och andra människor mot rättsövergrepp av detta slag.
Skapa en situation där staten bättre än i dag tar sitt skadeståndsansvar vid rättsövergrepp.
Medverka till att förlikningsförhandlingar och skiljedomsförfarande snabbt inleds mellan staten och drabbade företagare.
Reglernas mängd och komplexitet – samt myndigheternas sätt att tillämpa dem – påverkar möjligheten att starta företag, utveckla produkter och reagera på marknadsförändringar. Regelverket är därmed en viktig strukturfaktor med betydelse för näringslivets utveckling och Sveriges ekonomiska tillväxt. Det är därför viktigt med färre, enklare och stabilare regler.
Det arbete för bättre och enklare regler som inleddes av den borgerliga regeringen 1991–1994 måste drivas vidare. Småföretagsdelegationens förslag bör genomföras skyndsamt. Dessutom bör regelförenklingsarbetet bedrivas systematiskt på alla nivåer. Vi anser att samtliga befintliga regler som berör företagare skall granskas i syfte att förenkla och minska regelmassan.
Erfarenheter från länder som tar regelförenklingsarbetet på allvar, såsom Storbritannien och Holland, visar att det krävs politiskt stöd från allra högsta nivå om arbetet skall bli framgångsrikt. Arbetet med regelförenklingar bör därför ges en hög politisk prioritet och företagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd. Vi vill att alla nya förslag från regeringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter skall omfattas av kravet att göra en konsekvensanalys.
F-skattsedeln har blivit företagandets skattemässiga grund. Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. Därför måste utgångspunkten vara att alla som begär F-skattsedel skall tilldelas sådan, om det inte framstår som uppenbart att det angivna företagssyftet är oseriöst.
Hela den svenska ekonomin måste fungera i konkurrens. Ökad konkurrens uppnås bland annat genom att statligt ägande i näringslivet avvecklas. Staten skall inte, med skattepengar som grund, snedvrida konkurrensen och därmed inverka hämmande på verksamheter som skulle må bättre av en större frihet. För att bland annat främja arbetsmiljöerna, förbättra konkurrensen, öka allmänhetens aktieägande och ge de i dag statligt ägda företagen förbättrade möjligheter på den internationella marknaden föreslår vi att ett 30-tal av de statligt ägda bolagen privatiseras i ett inledande skede.
En riktigt genomförd privatisering av de statliga företagen skall
renodla statens roll som lagstiftare och normgivare
stärka de privatiserade företagen
sprida intresset för sparande i aktier till nya grupper och bredda riskkapitalmarknaden
ge staten inkomster som kan användas till andra mer angelägna ändamål.
En rad myndigheter bedriver konkurrensutsatt verksamhet, vilket leder till att konkurrenssituationen på marknaden påverkas. Vi föreslår att denna typ av konkurrenssnedvridning avvecklas.
Vidare bör staten för varje bolag där statlig ägarinblandning föreligger omgående motivera varför så är fallet. De företag vars koppling till staten inte kan motiveras skall privatiseras.
Den stora offentliga sektorn är en anledning till att det svenska nyföretagandet i allmänhet, och bland kvinnor i synnerhet, är alldeles för lågt. Många kvinnor arbetar inom offentlig sektor med verksamheter som stat, landsting och kommuner har monopol på, varför möjligheterna att starta eget är mycket små. Detta kan förändras genom att stat, kommuner och landsting inriktar sig på sin kärnverksamhet och i större utsträckning konkurrensutsätts och knoppar av verksamheter.
Konkurrensverket bör ges en starkare ställning. Dess möjlighet att ingripa med hjälp av konkurrenslagen måste förbättras. Men också kommunallagen bör ses över och reglerna för vad som är tillåten respektive otillåten kommunal verksamhet preciseras. Därmed underlättas rättsliga prövningar.
Stat, kommun och landsting skall inrikta sig på kärnverksamheterna, inte ägna sig åt affärsverksamhet. Vi föreslår att offentliga verksamheter konkurrensutsätts. Offentliga monopol motverkar inte bara en förbättrad kvalitet på de tjänster som erbjuds utan förvägrar även de anställda, varav merparten kvinnor, möjligheten att välja arbetsgivare. All kommunal förvaltningsverksamhet, som inte är myndighetsutövning, skall utsättas för konkurrens. En lagstadgad rätt för privata entreprenörer att utmana offentlig näringsverksamhet bör införas.
Kravet på konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör skärpas genom en lag som stadgar att offentlig näringsverksamhet skall redovisas skild från annan verksamhet. Möjligheterna att överklaga offentlig näringsverksamhet bör dessutom förbättras. Lagen om offentlig upphandling bör kompletteras med en regel om att all offentlig näringsverksamhet måste grundas på formella beslut av stat, kommun eller landsting.
Nya företag startade kring nya affärsidéer har ofta svårt att växa sig stora i Sverige. I stället köps företagen ofta upp av utländska investerare, som kan ”räkna hem” affären betydligt lättare än svenska intressenter beroende på olika skattenivåer. På detta sätt drivs ägandet av svenska företag ut ur landet.
Höga skatter motverkar därmed tillväxten. De medför att företag, arbete och kunskap flyttar till länder där skatteklimatet är gynnsammare. Alla skatter, oavsett utformning, höjer dessutom de svenska priserna.
Att omfördela skattetrycket, antingen det sker genom så kallad skatteväxling eller genom skatteomläggningar, löser inte de problem Sverige lider av. För att råda bot på dem måste det totala skattetrycket sänkas.
Goda kunskaper blir allt viktigare på arbetsmarknaden. I kunskapsintensiva yrken är arbetskraften i allt högre grad rörlig över nationsgränser. Det kan gälla forskare och ingenjörer, likaväl som datatekniker och sjuksköterskor. En viktig anledning att flytta från Sverige är att lönen efter skatt är högre i andra länder. Den förlängda värnskatten är en skatt som fungerar som en skatt på kunskap och kompetens. Vi föreslår att den avskaffas omedelbart. Den statliga inkomstskatten bör successivt avvecklas och i ett första skede skall gränsen höjas samtidigt som skatten sänks till 15 procent.
I många företag, inte minst bland de nyare, är kunskapsinnehållet betydande och personalen extremt lättrörlig. För att underlätta för företag inom kunskapsintensiva branscher att behålla sin personal utges ofta olika typer av optioner. Det är därför viktigt att såväl skattetrycket i sin helhet som beskattningen av optioner sänks till nivåer som är konkurrenskraftiga i förhållande till andra länder.
Det bör övervägas att beskatta personaloptioner som inkomst av kapital. Vi föreslår också att royaltyinkomster av patenterade uppfinningar beskattas som kapital i stället för som inkomst.
Den samlade beskattningen av företag, företagare och riskkapital är för hög i Sverige. Den svenska skatten på ägande, d.v.s. skatten på bolagsvinster, förmögenhet, reavinster och utdelningar är högst i världen. Förmögenhetsskatten bör avskaffas. Vi vill också avskaffa dubbelbeskattningen på aktier. Det ökar tillgången på riskapital och stimulerar nytänkande och entreprenörskap.
Fåmansbolagen diskrimineras i svensk skattelagstiftning. Ett stort antal regler, som medför att personer som äger och driver sådana företag måste betala högre skatt än andra, har införts. Denna särlagstiftning måste avvecklas. Dessutom vill vi införa en möjlighet att göra riskkapitalavdrag för riskfyllda investeringar. Det stimulerar tillkomsten av nya företag inom nya expansiva verksamheter.
De krångliga så kallade 3:12-reglerna tvingar företagare att ta ut en del av sin vinst som högbeskattad arbetsinkomst. Reglerna missgynnar därmed aktivt ägande i småföretag till fördel för passivt kapitalägande samt missgynnar högavkastande och riskfyllt företagande till förmån för lågavkastande och relativt riskfritt företagande. Det råder en bred samstämmighet om att dessa regler måste ändras. Regeringen har begravt frågan om 3:12-reglernas avskaffande i en utredning, och på grund av denna senfärdighet finns det risk för att det kan dröja åtskilliga år innan reglerna ändras. Det är nu hög tid att dessa småföretagarfientliga regler omedelbart avskaffas.
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit vissa förenklingar, men vad gäller straffavgiften vid för sent inlämnad deklaration samt tidpunkt för då deklaration och betalning anses ha kommit skattemyndigheten tillhanda har reglerna försämrats vilket särskilt missgynnar småföretag. Skattetillägget är orimligt och drabbar också det småföretagare hårt.
Behovet att få hjälp med hemnära tjänster är stort. Det gäller såväl reparation och underhåll av bostaden som hjälp med att sköta hushållet. Vi har tillsammans med Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet utvecklat ett förslag om skattereduktion för ersättning av hushållstjänster som utförs i hemmet. Reduktionen skall vara 50 procent av betald arbetskostnad och maximeras till 25.000 kronor per hushåll och år. För underhåll och reparation av egna bostäder bör motsvarande skattereduktion införas.
Genom dessa förändringar försvinner en del av de hinder som finns för tjänstesektorns utveckling. Jämställdheten stärks och nya arbetstillfällen tillkommer.
Energi är en viktig produktionsfaktor då en stor del av svenskt näringsliv har sådan struktur att energiinnehållet är högt i produkterna. Under en följd av år har beskattningen av energi på olika sätt höjts och Sverige har nu en total energibeskattning som är mycket hög i ett internationellt perspektiv. Den särskilda energiskatten på elektricitet producerad i kärnkraftverk är från den synpunkten irrationell.
På sikt bör de produktionsskatter som inte är kopplade till miljöbelastning tas bort. I den mån energiskatter tas ut bör de belasta konsumenter, medan miljöskatter bör tas ut i producentledet. Dessutom bör bensin- och dieselskatten sänkas.
Kunskap har blivit ett allt viktigare konkurrensmedel. Vårt land måste utveckla ett utbildningssystem av högsta klass.
Sverige skall vara en attraktiv allianspartner inom utbildning och forskning. Förändringar behöver genomföras som sammantaget kan bidra till att göra Sverige till en nation som andra länder vill knyta ytterligare band med, i form av ökat studentutbyte, utbyte av forskarstuderande samt internationellt forskningssamarbete inom olika forskningsfält. Bioteknik, medicin och informationsteknik tillhör de forskningsområden som bör prioriteras, men även humaniora och samhällsvetenskap behövs. Den nya tvärvetenskapliga forskningen kräver goda kunskaper i de klassiska ämnena, för att skapa en plattform från vilken nya framsteg kan göras. Ny kunskap kan utvecklas i mötet mellan olika ämnen.
Det offentligas respektive den enskildes ansvar för finansiering av utbildning behöver tydliggöras. För att åstadkomma en kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling under en individs samlade tid i aktivt arbetsliv behöver nya, individuella finansieringsmöjligheter skapas.
Vi förordar införande av individuella kompetens/utbildningskonton. Utformning av system som syftar till att stimulera vidareututbildning och individuell förkovran skall bygga på frivillighet och avtal. Det är den enskilde individens situation som skall sättas i centrum.
Det bör överlåtas till den enskilde att enskilt eller med andra likasinnade komma överens med arbetsgivarna om eventuell medfinansiering och när utbildningen skall äga rum m.m. Det andra kan sköta bättre än staten skall staten låta bli att ta hand om.
Den traditionella statliga arbetsmarknadspolitiken har genom sin ineffektivitet kommit till vägs ände. En omfattande omläggning av arbetsmarknadspolitiken är nödvändig. Alla som kan och vill arbeta måste också kunna göra det.
Det lokala ansvaret för de arbetslösas situation behöver förstärkas. Fokus bör ligga på vad den arbetslöse är bra på och vad hon eller han vill och kan åstadkomma, i stället för på konstlade kurser och program som alltför sällan leder till arbete. Det bör prövas om en arbetsgaranti skulle kunna stimulera inblandade parter att effektivare ordna arbete åt de arbetslösa. Inget arbete skall ses som för okvalificerat, även om det erbjudna arbetet inte motsvarar den arbetslöses främsta önskemål.
Arbetslösa skall ha möjligheter att få utbildning av hög kvalitet. Bristen på kvalificerad arbetskraft är uppenbar inom många yrken och branscher. Många av dagens yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar leder inte till önskat resultat. Det är bättre att lägga mera kraft på en modern yrkesutbildning och lärlingsutbildning av hög kvalitet. Bra utbildad arbetskraft motverkar flaskhalsar.
Vi föreslår ett ökat antal studieplatser inom den eftergymnasiala kvalificerade yrkesutbildningen. Vidare föreslår vi införandet av en rörlig och företagsinriktad lärlingsutbildning. Huvudman för utbildningen kan vara en kommunal eller fristående skola eller ett utbildningsföretag. Utbildningen skall utformas lokalt och ges sin egen profil i samverkan med det lokala näringslivet. Utbildningen skall ge gymnasiekompetens i svenska, matematik och förekommande karaktärsämnen.
Det växande utanförskapet och tudelningen på den svenska arbetsmarknaden måste brytas. Framför allt har invandrare, äldre långtidsarbetslösa och deltidsarbetslösa svårt att erhålla ordinarie arbeten på heltid.
Vi föreslår att kortare kvalificerade yrkesutbildningar för äldre långtidsarbetslösa införs. Äldre arbetslösa måste ges möjligheter att genomgå tidsbegränsade och specifikt inriktade yrkesutbildningar inom ramen för bl.a. fristående yrkeshögskolor och den företagsinriktade lärlingsutbildningen.
Kompletterande utbildning för invandrare måste införas. Grunden måste läggas genom tillräckliga kunskaper i svenska språket. Alla som vill skall ges möjligheter att kunna komplettera sina tidigare kunskaper. Det kan gälla språkkunskaper i svenska eller engelska respektive yrkeskunskaper inom exempelvis data, teknik, medicin eller yrkeshantverk. Kraven på svenska för invandrare (sfi) måste skärpas och utbildningen individualiseras.
Formerna för validering av utländska utbildningar bör ses över och bli mer flexibla och pålitliga.
Om alla skall ha möjlighet att få ett arbete måste den svenska arbetsmarknaden bli mer öppen och rörlig. Den nuvarande trenden pekar tyvärr i motsatt riktning. Rörligheten har minskat och dagens lagstiftning är utformad efter industrisamhällets förutsättningar och villkor. Den är omodern och motverkar sitt ursprungliga syfte.
Vi föreslår att den nuvarande arbetsrätten moderniseras och anpassas till en internationell arbetsmarknad. Principen att sist anställd automatiskt blir först ut, när personal sägs upp, skall tas bort.
Frågan om arbetstid lämpar sig sällsynt illa att behandlas på central politisk nivå. Det är de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna som bäst avgör hur arbetstiden skall utformas och fördelas.
Vi föreslår att arbetstiden blir ett individuellt ansvar. Det skall vara upp till arbetstagarna och arbetsgivarna att via kollektiva eller individuella avtal avgöra arbetstidens omfattning och utformning.
Bristen på bra och effektiv infrastruktur verkar tillbakahållande på utvecklingen i vårt lands expansiva regioner samtidigt som det hindrar tillväxten att spridas till mindre tätbefolkade och expansiva regioner av vårt land. Bra kommunikationer är även ett bra konkurrensmedel.
Vi vill satsa ytterligare drygt 70 miljarder kronor på väg- och järnvägsinfrastruktur och koppla samman offentliga och privata intressen vid utbyggnad av väg- och järnvägsinfrastruktur. Vi vill öka underhållsnivån på vägarna i hela landet, åtgärda de farliga vägavsnitten, omgående lösa Stockholms trafiksituation, bygga färdigt beslutade järnvägssträckningar, bygga det tredje järnvägsspåret i Stockholm, privatisera Arlanda, Landvetter och Sturup, bygga en fjärde bana på Arlanda, behålla Bromma och privatisera de svenska hamnarna.
När det gäller IT-infrastrukturen anser vi att statens främsta uppgift är att främja och stimulera konkurrensen på marknaden. Spelreglerna måste vara förutsägbara och tillämpas konsekvent.
En viktig förutsättning för att nya tjänster skall kunna utvecklas och göras tillgängliga är utbyggnaden av landsomfattande bredbandsnät till företag, myndigheter och hushåll. Det är i första hand marknaden som bör svara för denna utbyggnad. Statens roll är att vara brukare av IT-infrastruktur och tjänster samt att via ordinarie glesbyggdsmedel ge tillgång till bredband i glesbygd och till speciella grupper.
I de enstaka fall där en utbyggnad av IT-infrastrukturen inte kommer att kunna ske helt på kommersiella villkor kan det vara motiverat för staten att medverka i olika former.
Det övergripande målet med energipolitiken skall vara en säker och konkurrenskraftig el- och energiförsörjning. De särskilda produktionsskatterna och subventionerna som utgör ett negativt ingrepp i energimarknadens funktionssätt bör tas bort. Statens engagemang och stöd bör begränsas till att omfatta grundläggande energiforskning samt utveckling och tillämpning av ny energiteknik.
Den avreglering och reformering av energimarknaden som inleddes i mitten på 1990- talet har skapat nya förutsättningar som måste tas till vara. På den fria elmarknaden sker produktion och handel med el i konkurrens, vilket har skapat förutsättningar för en effektiv prisbildning samtidigt som elkonsumenternas valfrihet ökat. Detta har lett till lägre elpriser och en effektivisering av producenters och elhandlares verksamhet.
Energipolitiken måste nu anpassas till den avreglerade marknadens villkor. På en reformerad och avreglerad energimarknad går det inte att fortsätta med en energipolitik som är grundad på planeringsmål och omfattande statlig styrning. Statens roll bör inskränkas till att fastställa de spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet och i synnerhet spelreglerna vad gäller miljö, säkerhet och beredskap. Utöver att fastställa villkoren eller spelreglerna för marknadens aktörer skall staten inte försöka styra vilken teknik eller vilken produktionsform som skall utvecklas.
Riksdagsbeslutet om en förtida avveckling av kärnkraften måste rivas upp. Såväl principiella som rena sakskäl talar mot en förtida avveckling. Avvecklingsbeslutet leder till allvarliga negativa konsekvenser för samhällsekonomin, miljön och jobben.
En anslutning av Sverige till EMU:s tredje steg är utomordentligt angelägen. Införandet av en gemensam valuta – euron – är ett viktigt steg i fullbordandet av en verklig gemensam marknad och ett värdefullt hjälpmedel för att bekämpa arbetslösheten. En anslutning till euron medför minskad valutaosäkerhet, ger lägre ränta och innebär att det blir mycket lättare för privatpersoner och småföretag att agera över gränserna när de skall resa, handla, göra affärer, spara, låna, investera, köpa hus, studera eller pensionera sig.
Det är fel att vänta med att gå med i något som är bra för Sverige. Den svenska regeringen måste presentera en tidtabell för den svenska anslutningen till EMU i stället för att fortsätta försena processen.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Karin Falkmer (m) |
Ola Karlsson (m) |
|
Ola Sundell (m) |
Stefan Hagfeldt (m) |
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Sten Tolgfors (m) |
|
Jan Backman (m) |
Mikael Odenberg (m) |
|
Olle Lindström (m) |