Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att förutsättningarna för svensk turistnäring förbättras.
Turism har funnits i alla tider, men aldrig i den omfattning som i dag. Den stora ökningen påbörjades under 50-talet och har sedan bara ökat, mycket tack vare den moderna flygindustrin och charterresandet. Självfallet påverkas även resandet av en positiv ekonomisk utveckling och den ökade välfärd som västvärlden kunnat tillgodoräkna sig. I början av 50-talet var antalet internationella turister i hela världen 25 miljoner. I dag är antalet nästan 700 miljoner.
Världens befolkning blir äldre och friskare och mer intresserad av resor, och utvecklingen inom turistnäringen har goda förutsättningar att utvecklas vidare. Sverige måste hålla sig framme som ett annorlunda turistland och locka med andra upplevelser: ren miljö, gott om plats, friluftsliv och ett levande och varierat kulturutbud. Numera även kulinarisk finess.
Turismen har stor betydelse för ett lands ekonomi, miljö och kultur. Framför allt bidrar den till att skapa arbetstillfällen, men medvetenheten om turismens värde driver även på utvecklingen att bevara kulturmiljöer och en levande landsbygd. Det gäller alla delar av Sverige, men kanske speciellt i avfolkningsbygder. Ett område som ökar snabbt är den så kallade ”eko-turismen” där vi har stora chanser att marknadsföra oss som ett mycket intressant land, där trångbodda mellaneuropéer kan lockas till den svenska myllan.
Turism är världens största exportsektor, men den utländska turismen till Sverige har utvecklats långsamt. Medan den globala turismen ökat med fem procent årligen under de senaste 20 åren, har svensk turism bara ökat med en till tre procent. Svensk turism är i första hand inhemsk, de utländska turisterna är ännu så länge relativt få.
Det går inte att skylla på det svenska vädret eller det tystlåtna och tillbakadragna svenska folket. Jämfört med t.ex. Irland, som redovisar en 70 procent andel utländska övernattningar, är Sveriges motsvarande siffra endast 23 procent. Totalt sett ger den svenska turistbalansen ett stort underskott. I pengar räknade är det lika med 30 miljarder kronor. Även om strömmen av svenskar som letar sig till soliga stränder eller nöjeslivets heta puls i London, Paris eller Barcelona inte kommer att radikalt förändras så har den svenska turistnäringen potential att öka sin attraktionskraft. Dock måste synen på turistnäringens ekonomiska villkor förändras för att en sådan positiv utveckling skall uppnås.
Hur ett företag eller en näring utvecklas beror bl.a på kostnadsbilden och vilka priser som kan tas ut. I ett land med högt skattetryck får skatterna stort genomslag. Det svenska skattesystemet är inte heller neutralt mellan branscher eller inkomstskattekategorier. Generellt beskattas tjänstesektorn högre än industrisektorn. Skatten är hög på arbetskraft och turistnäringen är arbetskraftsintensiv, vilket innebär en hög belastning. Därtill kommer indirekta punktskatter som moms och alkoholskatt.
Hotell och restaurang är en av Sveriges hårdast beskattade branscher. Den faktiska beskattningen uppgår till 42 procent i produktionsledet, vilket är 15 procentheter mer än vad massa/pappersindustri betalar och nästan tolv procentenheter mer än bilindustrin.
Rese- och turistnäringen skall inte ha sämre villkor än tjänsteföretag i andra branscher. För turistindustrins utveckling är näringsvillkoren det centrala området för samverkan. I fråga om företagandets villkor inom turistnäringen skall den statliga politiken verka för att likställa dessa med vad som gäller i stort för tjänsteproducerande företag.
Turistnäringen skall ses som en industriell struktur och utvecklingsinsatser inom och för näringen bör beakta detta. Däri ingår att inventera och analysera vad som idag utgör hinder och problem och framförallt möjligheter för lönsam utveckling och att identifiera ansvar för lösningar och åtgärder.
Rese- och turistindustrin är en av de högst beskattade näringarna i Sverige. Generellt beskattas produktion och konsumtion av tjänster högre än annan industriproduktion, vilket medför höga skatter för rese- och turistindustrin som är en utpräglad tjänstenäring. Även i EU-perspektivet har Sverige höga skatter och avgifter, t.ex. mervärdesskatt och sociala avgifter. Sverige är därför idag – i ett internationellt perspektiv – ett högprisland vad gäller konsumtion och ett högkostnadsland vad gäller produktion av varor och tjänster inom turism. Med reservation för valutaförändringar är den totala prisnivån för privatkonsumtion i Sverige i genomsnitt 21 procent högre jämfört med den genomsnittliga prisnivån inom EU, för hotell/restaurang och transporttjänster hela 35 respektive 42 procent högre (Konkurrensverket, 2000). För att Sverige skall kunna hävda sig internationellt måste den svenska prisnivån sänkas.
Turism utvecklas i en hård internationell konkurrens. Som ett litet och relativt okänt turistland har Sverige behov av kraftfull marknadsföring. Tyngdpunkten i marknadsföringen ligger hos producenterna, men staten har en viktig roll för samordning, varumärke och image. Svenska staten satsar i dag via Turistrådet endast 20 miljoner kronor årligen på marknadsföring. Irländska staten satsar mer än tio gånger så mycket i absoluta belopp, trots att landet inte ens är hälften så stort som Sverige. Våra nordiska grannländer anslår per medborgare tre till fyra gånger mer på turism än den svenska staten gör. Landet Sverige – som destination – måste marknadsföras.
Inriktningen på åtgärder bör vara:
Öka statens och andra offentliga aktörers investering i den internationella marknadsföringen av Sverige.
Stimulera den svenska rese- och turistindustrin att öka investeringen i den internationella marknadsföringen av Sverige som resmål.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Anna Åkerhielm (m) |
Ewa Thalén Finné (m) |