Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av mångfald och alternativa lösningar för att skapa förutsättningar för att leva och bo på landet.
Om landsbygden skall vara ett gott alternativ till mer tätbefolkade trakter förutsätter detta att man upplever en social utveckling, att det finns en acceptabel nivå av service och att det finns arbetstillfällen också inom andra områden än jordbruk, skogsbruk eller närliggande produktion. Det handlar om vikten av kommunikation, att fler kan starta eget men också om post, affär, barnomsorg, skola, apotek och hemtjänst för att nämna några viktiga områden. Landsbygden har plats för fler än enbart lantbrukare och söndagsboende.
I många familjer inom jordbruket arbetar kvinnan också utanför hemmet därför att ekonomin ofta kräver att båda yrkesarbetar även om detta innebär tredubbelt arbete för många kvinnor. Här måste möjligheter skapas som gör det möjligt att vara hemma med barnen när de är små för dem som vill men också att värna de mindre och nära familjedaghemmen.
Att flytta till tätorten och närmare skolan är för de flesta inget alternativ då företaget kräver en ständig närvaro. Att de som kan flytta också gör det visar en minskning i befolkningsstatistiken inte enbart i Norrlandslänen utan också i Skånes inlandskommuner. Att kunna behålla byskolan är för många också en viktig symbolhandling för liv och rörelse på landet. Ofta hänger denna möjlighet samman med politikers inställning till om man välkomnar en friskola att ta över. Miltals i skolbuss dagligen lockar inte familjer att bosätta sig på landet.
Många gånger är vägen till arbetet lång och barn som skall lämnas/hämtas till och från barnomsorg, kompisar eller skolskjuts förutsätter ett aktivt planerande och flera bilar.
Vägar av god kvalitet är många gånger avgörande för om det skall vara möjligt och ekonomiskt försvarbart att fortsätta att bosätta sig långt från tätorten. Kostnaden för drivmedel är en stor utgift när man bor så och därför borde skatten på drivmedel sänkas märkbart.
Lantbrevbäring är en annan viktig och regelbunden service, men samtidigt en social kontakt som om den tas bort eller placeras längre från bostaden innebär en klar försämring för många, inte minst för äldre. Det gäller inte bara postkontoren utan också brevlådornas placering. Postens monopol och ensamrätt till denna service måste klart ifrågasättas, då man som enskild kund inte har annat att välja på än att acceptera dessa försämringar.
Förutsättningar för en socialt hållbar utveckling på landsbygden måste ges för att göra det möjligt att kunna bo kvar på landet. Men också för att fler skall attraheras av landsbygden och vilja flytta dit.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |