I denna motion presenterar Folkpartiet förslag till hur företagsklimatet radikalt kan förbättras i Sverige. Företagandet är grunden för de välståndsbildande krafterna som innebär att sysselsättning och välfärd långsiktigt kan tryggas. Insatser måste till på en hel rad områden för att ett bättre företagsklimat skall kunna växa fram. Det gäller följande områden:
Lägre skatter för fler jobb.
Minskat krångel och enklare regler för företagarna.
En reformering av arbetsmarknadens funktionssätt och arbetsrätten.
Bättre konkurrens och rent spel på marknaden.
Skapa möjligheterna för att fler kvinnor och invandrare skall kunna bli företagare.
En offensiv i utbildningspolitiken i syfte att skapa bättre förutsättningar för företagsamhet.
En stark och uthållig energipolitik.
En hållbar infrastrukturpolitik.
Ett tryggt rättssamhälle också för företagaren.
En bostadspolitik som gör det möjligt att bo och arbeta var man vill.
Frihandel.
Sammantaget skulle en sådan politik leda till att den grundläggande strukturen i Sverige skulle förändras så att vi får många företag och då speciellt små som vill och kan växa. Sverige har västvärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser. I kombination med storföretagsberoendet gör det oss mycket utsatta för svängningarna. Detta är en farlig situation som till sist drabbar den gemensamma välfärden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitiken.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en förenklad deklaration för företagare.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklade F-skatteregler.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförenklingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en s.k. solnedgångsparagraf för regler som berör företagandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om servicecheckar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett startpaket för företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om myndigheternas redovisning av hur de klarar service och informationskrav gentemot företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en handledning för företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunernas samrådsplikt med näringsidkare.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om socialförsäkringarnas regelsystem.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om blankettförenklingar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om myndigheternas service och öppettider.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontaktperson vid statliga myndigheter och i kommuner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett Internetbaserat informationssystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsmarknadens funktionssätt.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av reformering av arbetsrätten.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en successiv avveckling av de selektiva företagsstöden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en försäljning av de statliga bolagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avveckling av etableringshinder för småföretag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bättre konkurrens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av förändringar i plan- och bygglagen (PBL).4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kvinnors företagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om invandrarföretagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om industriforskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lärlingsutbildning.5
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en stark och uthållig energipolitik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en infrastrukturpolitik för företagsamhet.6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett tryggt rättssamhälle för en fungerande företagsamhet.7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bostadspolitiken.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frihandel.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 24 Näringsliv enligt uppställning:
Anslag
Regeringens förslag
Anslagsförändringar
38:16 Konkurrensverket
75 809
+10 000
38:17 Konkurrensforskning
6 370
+ 6 000
38:20 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m.
25 000
25 000
39:6 Näringslivsutveckling för Östersjöregionen
250 000
- 250 000
Summa för utgiftsområdet
3 410 185
- 259 000
1 Yrkandena 1–3 hänvisade till SkU.
2 Yrkande 11 hänvisat till SfU.
3 Yrkandena 16 och 17 hänvisade till AU.
4 Yrkandena 10, 22, och 30 hänvisade till BoU.
5 Yrkande 26 hänvisat till UbU.
6 Yrkande 28 hänvisat till TU.
7 Yrkande 29 hänvisat till JuU.
4 Sju magra år för företagsamheten med regeringen – Kraftfull offensiv med Folkpartiet
Det råder en stor frustration bland företagarna över att ingenting händer inom företagspolitiken. I Folkpartiet delar vi denna frustration. Det tycks oftast råda en bred enighet över partigränserna om att företagsamheten i vårt land hindras av onödigt krångel och onödig byråkrati – ändå händer i stort sett ingenting för att göra det lättare och mer lönsamt att starta och driva företag.
I denna motion presenterar Folkpartiet sina förslag kring näringspolitiken. Det är förslag som inte bara berör den traditionella näringspolitiken utan vi tar också upp andra faktorer som kan bidra till ett bättre företagsklimat i Sverige. Det gäller högskola och utbildning, god och säker tillgång på energi, infrastruktur, ett tryggt rättssamhälle samt tillgången på bostäder.
Sverige har under de senaste åren upplevt ett slags ny industrialiseringsvåg där landet stått i framkant med att utveckla ny teknik och nya tekniska produkter, vilket har inneburit att konjunkturen gått på högvarv. Denna våg har ebbat ut, och konjunkturen faller allt mer. Under första halvåret 2001 gick 4 143 företag i konkurs i Sverige, och det är en ökning med elva procent jämfört med samma period 2000. Detta visar statistik från den nya statliga myndigheten Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS). Samtidigt ökar varslen om uppsägningar, orderingången minskar och enligt färska siffror från Statistiska centralbyrån (SCB) har hushållens pessimism om Sveriges ekonomi ökat kraftigt.
Sju år med en socialdemokratisk regeringen har visat sig bli sju magra år för företagsamheten i Sverige. Företagaren möts alltför ofta med stor skepsis hos majoritetspartierna. Det är långtifrån Mona Sahlins bevingade ord om att ”företagaren är vår tids hjälte”. Resultatet är något helt annat. Högkonjunkturen med IT-sektorn i spetsen medförde inte att Sveriges långsiktiga strukturproblem trollades bort.
Tvärtom, strategiska ledningsfunktioner i många storföretag flyttades till andra länder. Som talande exempel kan nämnas Ericssons flytt av huvudkontoret för mobiltelefoni från Stockholm till London. Andelen företagare i Sverige är fortfarande lågt i jämförelse med många andra länder, och nyföretagandet sjunker enligt färsk statistik. Antalet förvärvsarbetande i offentlig sektor är hög. Andelen unga människor med teknisk eller naturvetenskaplig utbildning är låg, och intresset för dessa utbildningar är fortfarande lågt.
Folkpartiet menar att de välståndsbildande krafterna är en förutsättning för att välfärden och sysselsättningen skall kunna tryggas också i framtiden, och därför måste vi ha ett gott företagsklimat i Sverige. Därför föreslår vi en kraftfull offensiv för att förbättra företagsklimatet i Sverige. Det är en offensiv som innebär sänkta arbetsgivaravgifter, förenklade regler för fåmansbolagen samt möjlighet att skjuta upp bolagsskatten i fem år om vinsten återinvesteras i det egna företaget. Vi anser att Krångelsverige inte får sätta stopp för företagsutvecklingen.
5 Företagsstruktur i utveckling
Strukturen på de svenska företagen ändras och utvecklas ständigt. På 1800-talet var de flesta sysselsatta inom basnäringar som jord- och skogsbruk. Under 1900-talet har den tyngre industrin, t.ex. verkstadsindustrin, varit motorn i det svenska näringslivet. I dagens samhälle är det andra branscher som vuxit fram och som sysselsätter många. Tjänstesektorn är en sådan bransch. Vi har redan ovan nämnt IT-sektorns betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling, oavsett konjunkturläge. Turistsektorn är ytterligare en sektor som sysselsätter allt fler. 1998 motsvarande denna branschs storlek 2,8 procent av BNP. Detta är mer än för jord- och skogsbruket samt fisket tillsammans!
Det är viktigt att företagspolitiken utformas på ett sätt så att skattesystem och regelverk uppmuntrar också nya strömningar vad gäller näringsstruktur utan att för den skull slå undan benen på gamla företag.
6 Lägre skatter för fler jobb
En viktig åtgärd för att skapa fler företag och därmed fler jobb i Sverige är att sänka skatterna. Sänkt skatt krävs på flera områden. Det gäller t.ex. sänkt skatt på arbete, företagande och kapitalbildning. I första hand gäller det att stärka de välståndsbildande krafterna, så att det blir lönsamt att arbeta, spara och ta risker. En sektor som Folkpartiet anser är extra viktig att uppmärksamma för att få fler företag är tjänstesektorn och de hushållsnära tjänsterna som är i behov av särskilda skattelättnader och regelförenklingar.
Konkret innebär Folkpartiets förslag till skattesänkningar följande.
Sänk arbetsgivaravgifterna. Det måste bli billigare att anställa. Eftersom vi bedömer att den största potentialen för nyföretagande och jobb finns i den privata tjänstesektorn, anser vi att hela sänkningen bör riktas mot denna del av ekonomin.
Inför rejäla skattelättnader för hushållstjänster. Folkpartiet föreslår en rejäl skattelättnad, som innebär att priset på hushållstjänster kan halveras. Med detta förslag kan tjänsterna bli tillgängliga också för hushåll med normala inkomster och svarta jobb som tyvärr är vanligt förekommande kan bli vita. De som utför arbetena som blir ”vita” skulle få pensionsgrundande inkomster och dra in skattepengar till staten, pengar som idag stannar i den svarta ekonomin. En sådan skattelättnad skulle få en positiv effekt på jobben, inte minst i den nu allt mer tydliga lågkonjunkturen.
Företag bör kunna få uppskov med bolagsskatten i fem år, så länge pengarna inte tas ur företaget. Detta underlättar för företagen att växa med hjälp av eget kapital, vilket de flesta småföretagare önskar. En helt dominerande andel av småföretagarna anser att bolagets egna vinstmedel är den viktigaste finansieringskällan, före både banklån och leveranskrediter.
Reglerna som styr fåmansbolagen måste förenklas. De är idag alldeles för krångliga och utgör en stor frustration för många småföretagare. Det är otillfredsställande att frågan begravts i en utredning som knappast kan leda till någon förändring förrän tidigast år 2003. Beslut måste fattas om nya regler så snart som möjligt. Regeringen har presenterat en lagrådsremiss om förändrade skatteregler för vissa andelsägare i fåmansbolag, m.m. Tyvärr innehåller denna inga förslag som skulle kunna underlätta för fåmansbolagen. Istället för att lägga ned resurserna på att snabbt få fram ett förslag om nya och bättre regler som kan införas snarast, lägger regeringen istället ned kraft och energi på att täppa till hål i den gamla lagstiftningen.
”Värnskatten” måste tas bort. Det måste löna sig att arbeta! Regeringen har lovat att denna skatt skall tas bort men lägger inte fram några förslag i frågan.
Dubbelbeskattningen på aktier måste slopas. Det är en av de viktigaste åtgärderna för att långsiktigt förbättra tillgången på riskvilligt kapital för småföretagen.
Förmögenhetsskatten måste sänkas för att på sikt helt slopas. I dag är det vanliga småhusägare och aktiesparare som betalar denna specialskatt för ”de rika”, medan 17 av 18 börsmiljardärer får kraftig nedsättning av skatten. I en internationaliserad värld ter sig denna skatt alltmer omöjlig. Ett första steg vore att snarast avskaffa sambeskattningen när det gäller förmögenhetsskatt.
Slopa sociala avgifter på vinstandelar. I Folkpartiet ser vi positivt på systemen med andel i vinst. Vi menar att det ökar förståelsen för företagandets villkor och höjer motivationen och trivseln på arbetsplatserna. I ett läge där stressen på arbetsmarknaden tycks öka är det angeläget med åtgärder som ökar medarbetarnas medinflytande och engagemang.
Många moderna företags största kapitaltillgång ligger i de anställdas kunnande. För att behålla personalen kan företaget erbjuda de anställda möjlighet till ägande i företaget, t.ex. genom personaloptioner. I konsekvens med vår syn på vinstandelar bör optionsbeskattningen ses över med sikte på att en motsvarande skattelättnad ska kunna ges.
Höj avdragsrätten för privat pensionssparande. Privat sparande ger trygghet åt individen och är en viktig förutsättning för en väl fungerande riskkapitalmarknad. Vi anser att avdragsrätten för pensionssparande bör höjas från nuvarande ett halvt till ett och ett halvt basbelopp.
Slopa skattetillägget för fel i momsredovisningen.
Inför ett system med mikrolån för småföretagare erfarenheterna av tidigare försök med lån till kvinnliga nyföretagare är goda.
Alla som vill starta eget företag eller vidareutbilda sig bör få möjlighet att ta ut ett pensionsår i förväg. Vi tror att en mjukare övergång från fast anställning till eget företagande kan behövas. Dagens stöd till nyföretagande är i stor utsträckning riktade till arbetslösa som är berättigade till a-kassa. En stor potential finns naturligtvis också hos dem som har en fast anställning. Att byta en trygg anställning med säker inkomst mot en friare men osäkrare tillvaro som ”sin egen” är ett stort steg för många. Möjligheten att ta ut ett pensionsår i förväg gör övergången mindre ”dramatisk”.
Skapa vidare generösare och enklare avdragsregler för företagare med hemmet som arbetsplats. Informationstekniken gör det lättare, rationellare och allt vanligare att egenföretagare arbetar hemma, men dagens regler försvårar denna form av företagande.
7 Minska krånglet
Regeringen tillkallade hösten 1996 Småföretagardelegationen för att identifiera problem och föreslå åtgärder för att undanröja onödiga hinder för etablering och tillväxt i mindre företag. Småföretagardelegationen lade fortlöpande fram förslag om förenklade regler. Av de 80-talet förslag som delegationen gav för mer än två år sedan återstår fortfarande två tredjedelar att genomföra. Problemet med regeringens bristande handlingskraft i denna fråga visas av de många turerna omkring Regeringskansliets egen förenklingsgrupp, Simplexgruppen, som visade sig inte kunna fungera när det gällde att åstadkomma resultat i Regeringskansliets arbete. Nu har visserligen en liten del av förslagen analyserats, men regeringen gör inget för att verkställa dem.
Detta faktum visas tydligt genom att mer än hälften av de tillfrågade företagen i en enkät från dåvarande SAF, som presenterades i början av år 2001, upplevde att antalet regler ökat. Så mycket som 43 procent av företagen ansåg att reglerna var lika många som tidigare eller fler.
Inte ens när det gäller i stort sett kostnadsfria regelförenklingar – som förenklade blanketter, att införa ett enkelt bokförings- och deklarationspaket för egenföretagare, vettigare F-skatteregler eller solnedgångsparagraf för onödiga företagsregler – har regeringen lyckats åstadkomma någonting konkret. I Kanada kan en blivande företagare registrera sitt företag, anmäla sig för olika skatter samt ordna eventuella tillstånd via Internet. Hela proceduren ska inte behöva ta mer än 20 minuter.
I Sverige behöver en blivande företagare kontakta ett stort antal myndigheter. Mängder av blanketter ska beställas och fyllas i. Ofta får företagaren ringa tillbaka till myndigheterna – på rätt telefontid – och försöka hitta en person som kan förtydliga blanketterna. Därefter kan beskeden låta vänta på sig i månader. Det säger sig självt att många då drar sig för att starta företag.
Många företagare upplever administrationen kring den egna verksamheten som alltför omfattande. Krångliga regler och ständigt ökande krav på uppgiftslämnande ställer stora krav på kunskaper hos företagaren. Det omfattande uppgiftslämnandet och redovisandet kan också uppfattas som ett slags misstroende mot dem. Utöver de faktiska svårigheterna upplever många denna ”misstänksamhet” från myndigheternas sida som påfrestande. Det är inte heller rimligt som sker idag att belägga småföretagare med höga avgifter för olika typer av kontroller och inspektioner. Kommuner och länsstyrelser måste kunna utöva sådana verksamheter utan att onödigt höga kostnader vältras över på företagarna.
Sverige behöver många nya företagare. Då måste det också bli lättare och lönsammare för människor att göra verklighet av sina planer att starta eget. I ett samhälle där det är naturligt att bli sin egen ska människor inte behöva anlita revisorer för att fylla i en preliminär deklaration, de ska inte behöva vänta i månader på sin F-skattsedel eller brottas med obegripliga blanketter från myndigheterna.
Folkpartiet anser att följande förslag bör genomföras omgående:
En förenklad deklaration för företagare bör införas. I dag är det svårt för många av landets småföretagare att deklarera själva. Reglerna är för komplicerade.
Det måste bli enklare att registrera företag. En myndighetskontakt bör räcka i normalfallet.
Alla som vill och som inte har näringsförbud ska få F-skattsedel. Tyvärr stupar alltför många goda företagsidéer redan här. Regeringen har uppmärksammat problemet, men misslyckats med att åtgärda det. F-skattereglerna bör kunna förenklas.
Stoppa förtida inbetalningar av skatter. I dag får företagaren betala in ett på förhand beräknat belopp för sociala avgifter och inkomstskatt varje månad – oavsett vad hon eller han tagit ut för lön från företaget. Eftersom många egenföretagare har oregelbundna inkomster, borde man kunna få välja att betala sociala avgifter och inkomstskatt månadsvis utifrån den lön som faktiskt tagits ut, så som sker med momsbetalningarna. Ingen behöver då riskera att tvingas betala in skatt utan att ha fått några inkomster en viss månad, t ex under semestern.
Lättnader i uppgiftslämnandet till olika myndigheter:
En ”solnedgångsparagraf” bör införas så att regler som inte använts på fem år försvinner.
Inför servicecheckar – ett enkelt och obyråkratiskt system för privatpersoners betalning för tjänster i exempelvis hushållet. Förslaget är lätt att kombinera med vår skattereduktion för hushållstjänster.
Ett ”startpaket” för företagare ska finnas tillgängligt på Internet och på alla skatte- och postkontor.
Regeringen bör uppdra åt myndigheterna att lämna bindande löften om hur lång tid det tar att avgöra ett ärende. Eventuellt kopplas detta till ett automatiskt avgörande i den händelse myndigheten inte hör av sig. Oklarheter om vilka regler som egentligen gäller kan försena, eller omintetgöra, viktiga affärsbeslut för företagaren.
Myndigheterna ska i sina årsredovisningar redovisa hur man klarat service- och informationskraven gentemot företagen, t.ex. vad gäller handläggningstider, tider innan besked lämnats, väntetider i telefon etc.
En handledning för företagare utarbetas. Denna skulle kunna fungera som ”lathund” för företagare som behöver söka information och komma i kontakt med olika myndigheter eller andra instanser.
Kommunerna bör ha samrådsplikt med näringsidkare som drabbas av exempelvis trafikavstängningar, gatuarbeten etc. Många egenföretagare som driver butiker eller serviceinrättningar drabbas hårt av tillfälliga ekonomiska avbräck när kunderna får svårt att ta sig till lokalen.
Regeringen bör utfärda föreskrifter som innebär att de uppgifter som lämnas av företagen till en myndighet inte ska behöva lämnas flera gånger till olika myndigheter.
Rättvisa regler i socialförsäkringarna behövs. Beräkningsunderlaget för ersättningar varierar i olika system, konsekvent till företagarens nackdel. Olika företagsformer behandlas också olika.
Samtliga blanketter som företagarna ska fylla i bör analyseras i syfte att antingen slopas, förenklas eller förkortas.
Myndigheterna ska betrakta småföretagarna som sina kunder och bli mer tillgängliga, t.ex. genom att ha öppet- och telefontider även på kvällar och klämdagar.
Kontaktpersoner för företagare ska finnas vid statliga myndigheter och i kommuner för att rätt kunna hänvisa den som söker information.
Staten bör ansvara för ett Internetbaserat informationssystem där en företagare – när som helst på dygnet – kan få fram vilka regler som gäller för företaget i olika situationer.
Det bör vara lätt att registrera företag via Internet. Nyföretagare ska via dator kunna registrera sitt företag med namn, anmäla sig för olika skatter osv. Inom en viss tid, högst ett antal dagar, bör företagaren få bekräftelse av myndigheterna.
8 Reformera arbetsmarknadens funktionssätt
Reformer som syftar till att modernisera arbetsmarknaden är ett måste. Det handlar främst om åtgärder som ger den enskilde större frihet på arbetsmarknaden. Idag stängs människor ute från arbetsmarknaden för att reglerna i praktiken hämmar tillkomsten av nya arbeten. Individuella behov och önskemål har kommit i skymundan i ett system där kollektivtänkandet drivits till sin yttersta spets. Bristerna i arbetsmarknadens funktionssätt har bidragit till tre mycket stora problem:
Misslyckad lönebildning. Långa perioder har löntagarna trots stora nominella löneökningar knappast fått några reallönehöjningar på grund av inflation och devalveringar. Utbildning har lönat sig för dåligt. Bristande flexibilitet i lönebildningen har lett till att vissa branscher och företag hämmats av stora svårigheter att rekrytera arbetskraft.
Dåligt företagsklimat. Den arbetsrättsliga regleringen skapar kostsam byråkrati och stort utrymme för fackligt maktmissbruk. Det hämmar utvecklingskraften – framförallt för småföretagare.
Utanförskap. Mycket höga barriärer för nytillträdande på arbetsmarknaden har lett till bestående ekonomiskt utanförskap för stora grupper och ökande segregation.
Syftet med arbetsmarknadspolitiken är att förstärka de arbetslösas ställning på arbetsmarknaden så att de skaffar sig jobb så snart som möjligt efter det att arbetslösheten inletts. Därför är det viktigt att det finns en effektiv arbetsmarknadspolitik i landet. Arbetsmarknadspolitiken kan aldrig ensam skapa nya arbetstillfällen och är ingen garanti för att folk får jobb. Det är därför som vi i Folkpartiet talat om arbetsmarknadspolitikens tre ben. Dessa ben består förutom av den aktiva arbetsmarknadspolitiken av en näringslivspolitik för fler jobb genom företagande samt en ekonomisk politik för sunda och sanerade statsfinanser. Dessvärre har den förda regeringspolitiken under flera år präglats av brist på åtgärder för fler jobb genom företagande.
Folkpartiet hävdar att arbetsmarknadspolitiken måste ta sin utgångspunkt ifrån ett underifrånperspektiv där den enskilde individen står i centrum. Som liberaler anser vi att det är den enskilda människan som i största möjliga mån ska ha rätten och makten till beslut över sin vardag. Ett allt för centralistiskt beslutsfattande och planering uppifrån är det som allra minst gynnar en bra arbetsmarknadspolitik. Istället måste ”den djupa arbetsmarknadspolitiken” som bygger på en tilltro till individen råda. Det är mot den bakgrunden Folkpartiet presenterat ett förslag till arbetsmarknadspolitik som utgår ifrån att AMS i dess nuvarande funktion läggs ned och ersätts med en ny tillsynsmyndighet. Arbetsförmedlingarna knoppas av och blir istället privata bemanningsföretag. Syftet med en sådan reform är att
uppnå en högre effektivitet i jobbförmedlingen,
få en starkare ställning för de arbetslösa,
få jobb istället för bidrag, inte minst för utförsäkrade från a-kassan.
Sverige har precis passerat genom en högkonjunktur. Den öppna arbetslösheten har sjunkit och många har fått riktiga jobb. Situationen hade kunnat vara bättre. Antalet sysselsatta är fortfarande betydligt lägre än för tio år sedan. Antalet personer som befinner sig i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd är också betydligt fler än för ett decennium sedan, och aldrig förr har så många varit utanför arbetsmarknaden i en högkonjunktur.
Arbetsmarknaden måste helt enkelt breddas genom att fler kommer i arbete. Annars kommer flaskhalsar och ökad regional obalans uppstå på dagens arbetsmarknad. Ytterligare en fara döljer sig i dagens siffror, dvs. faran att en stor del av de mycket långvarigt arbetslösa kommer ännu längre bort från ett aktivt liv och blir definitivt låsta i passivitet och isolering.
9 Reformerad arbetsrätt
Behovet av reformer på arbetsrättens område är större än på länge. Den nya ekonomin i Sverige som är inriktad på IT och tjänstesektorn kräver en modern flexibel arbetsrätt som är anpassad till dagens behov och inte till den ekonomi som rådde på 1970-talet då tillsvidareanställningen var den dominerande anställningsformen. Vissa reformer har genomförts inom arbetsrätten under de senaste åren. En riksdagsmajoritet röstade under våren 2000 igenom en ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) som innebär att ett förbud mot blockad av enmans- och familjeföretag införs. Under hösten år 2000 beslutade riksdagen om att två undantag från turordningen får göras för företag med upp till tio anställda. Detta är ett steg i rätt riktning, men Folkpartiet anser att möjligheten till två undantag måste gälla samtliga företag.
Dessutom måste följande förändringar i arbetsmarknadslagarna också genomföras för att skapa fler jobb genom företag:
MBL bör ändras så att fackföreningarnas tolkningsföreträde avskaffas. Dessutom bör fackets möjlighet till veto vid upphandling av entreprenörer avskaffas.
Lagen om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen bör förändras vad gäller rätten till ersättning för ledighet vid facklig verksamhet.
Konfliktreglerna bör skärpas, dvs. ett proportionalitetskrav införs för att begränsa möjligheten till stridsåtgärder som kostar lite för den egna organisationen men orsakar stora kostnader för motparten eller tredje man. Rätten till sympatiåtgärder ska inskränkas.
En arbetstidsreform som skapar större möjlighet till såväl individuella som gemensamma överenskommelser om arbetstidens längd och förläggning behövs. Den nuvarande osäkerheten om huruvida regeringen tänker föreslå lagstadgad arbetstidsförkortning eller ej riskerar att försvåra lönebildningen.
10 Rent spel på marknaden för fler jobb och företag
Det räcker inte enbart med ett aldrig så bra företagsklimat för att skapa fler jobb och företag. Det krävs också rent spel på marknaden, och för att detta skall ske måste åtgärder vidtas. Speciellt gäller det åtgärder som syftar till att öka konkurrensen.
Folkpartiets förslag är följande.
De selektiva företagsstöden ska avvecklas då de skapar snedvridande konkurrens. Ofta innebär stöd till ett visst företag att jobb försvinner hos konkurrenten.
Statliga och kommunala bolag måste säljas eller avvecklas. Speciellt de kommunala bolagen konkurrerar med hjälp av skattebetalarnas pengar ut små privata företag och kanske då speciellt inom tjänstesektorn. Det finns många exempel på att statligt och kommunalt ägande snedvrider konkurrensen genom en öppen eller dold subvention och diskriminerande offentlig upphandling. Därigenom får privata företag sämre lönsamhet och expansionsmöjligheter och några tvingas lägga ned sin verksamhet. Politiskt subventionerade konkurrenter skapar också en extra osäkerhet för privata företag som för sin försörjning enbart är hänvisade till att tillfredsställa kundernas efterfrågan och som inte kan falla tillbaka på att tillfredsställa politiska önskemål. I stort sett samtliga statliga företag agerar dessutom på en marknad där det finns privata företag som är konkurrenter.
En försäljning av de statliga företagen bör ske successivt. Dagens konjunkturläge gör det svårt att göra en exakt prioritering av vilka företag som bör säljas först. Folkpartiet har tidigare pekat ut följande företag som lämpliga för att först komma ifråga för försäljning: Hela det statliga innehavet i Telia, innehavet i Nordea AB (Nordbanken), Civitas Holding AB (bl.a. Vasakronan), V&S Vin & Sprit AB, Assi Domän AB, SBAB, Vattenfall, LKAB, SAS Gruppen, SJ AB, Apoteket AB, Luftfartsverket, Teracom AB.
De offentliga monopolen måste brytas. Få saker skulle betyda mer för kvinnors företagande än om offentlig verksamhet, som vård och barnomsorg, i högre utsträckning lades ut på entreprenad.
Etableringshinder för småföretagare måste avvecklas, som t.ex. sotningsmonopolet, regleringen av busstrafiken och kommunernas rätt att stoppa lågprisbutiker med bestämmelser i plan- och bygglagen (PBL).
Sverige bör så snart som möjligt gå med i EMU. Detta underlättar i synnerhet för småföretagare – som har svårt att hantera valutarisker – att hitta nya marknader för sina produkter.
Överhuvudtaget måste konkurrensen i Sverige stärkas rejält. Folkpartiet avsätter i partiets budgetalternativ mer medel till Konkurrensverket och till konkurrensforskning än vad regeringen gör. Vi vill bl.a. införa en form av ”konkurrenspoliser” som skall se till att fri konkurrens kan upprätthållas inom näringslivet.
11 Möjliggör för fler kvinnor att bli företagare
Idag startas nästan vart tredje företag av en kvinna. Av samtliga nystartade företag inom tjänstenäringarna startades 32 procent av kvinnor. Motsvarande siffra inom industrinäringarna var 12 procent. Statistik på området visar att det skett en generell uppgång gällande nyföretagandet. Vi liberaler är dock inte nöjda förrän det uppnåtts en större jämställdhet på företagsområdet. Alla kan inte starta företag, men vi vet att det är färre kvinnor än män som startar företag. En av anledningar till att det är färre kvinnor än män som startar företag sammanfaller i hög grad med det kraftiga motståndet hos framför allt socialdemokrater och vänsterpartister att tillåta privata alternativ inom de yrkesområden där kvinnor traditionellt sett har erfarenhet och kompetens. Oviljan från socialistiskt håll att bryta de offentliga monopolen och tillåta privata alternativ innebär i praktiken att det råder ett näringsförbud för många kvinnor. För oss liberaler är det en självklarhet att det måste bli lättare för de kvinnor som vill att starta företag ochdriva företag. Sverige har inte råd att vara utan den kompetens som kvinnor besitter.
Ett annat problem är att många banker under lång tid varit ovilliga att bevilja lån och krediter till kvinnor. Ett tredje problem är det krångel och regelverk som genomsyrar företagsbranschen. Ett intressant exempel gäller kvinnor som vill starta aktiebolag. Före år 1995 var kostnaden för att starta eget aktiebolag 50 000 kr. Idag är kostnaden 100 000 kronor. Denna kostnadshöjning har sannolikt bidragit till att färre kvinnor väljer att starta aktiebolag. Att andelen kvinnor som väljer att starta eget aktiebolag sjunkit, menar vissa, beror på att riskbenägenheten hos kvinnor är lägre än hos män. Vi liberaler anser snarare att det har att göra med kapitalets storlek. Kvinnor har generellt sett, som påpekats ovan, svårare att få kapital.
CEDAW-kommittén (Konventionen för eliminering av all slags diskriminering av kvinnor) har riktat kritik mot att det görs för lite i Sverige idag för att få fler kvinnliga chefer i näringslivet. Vägen till fler kvinnliga storföretagschefer går, enligt vår liberala syn, genom fler kvinnliga småföretagschefer. Det kommer naturligtvis att ta några år tills det får ordentligt genomslag, men desto viktigare är det att stimulera så att fler kvinnor kan bli småföretagare.
Inom en rad traditionella kvinnliga yrken i den offentliga sektorn, till exempel inom vården, finns det idag många kvinnliga chefer på ”mellannivå”. Valet av terminologi kan i vissa fall vara förledande. ”Hemtjänstassistent” är exempelvis en chefsbefattning inom hemtjänsten. Det finns faktiskt kvinnliga ”mellanchefer” att rekrytera till högre befattningar. Kvinnor måste synliggöras och uppmärksamma när högre tjänstebefattningar diskuteras.
12 Invandrarföretagande
Väsentliga lättnader för småföretagare och för nyetablerade arbetsgrupper som kan bilda nya företag är ett måste, om vi vill bli av med den höga och mycket långvariga arbetslöshet som framför allt drabbar invandrarbefolkningen. Många invandrare kan inte hoppas på en fast anställning ens om konjunkturen hastigt och intensivt förbättras. Vi vet av erfarenhet att vid rekrytering av fast anställd arbetskraft prioriteras folk med någorlunda färsk arbetslivserfarenhet. Den som inte har arbete på många år eller kanske inte har kommit i närheten av en svensk arbetsplats har ingen chans att bli anställd.
En realistisk möjlighet för långtidsarbetslösa invandrare är att starta egna företag eller uppdragsarbete – egenstyrd konsult- eller frilansverksamhet. Men denna stora grupp för vilken egenstyrt arbete är så viktigt saknar vissa förutsättningar som svenska småföretagare har. Många invandrare har inte tillgång till startkapital, har aldrig fått möjlighet att bygga upp ett professionellt nätverk, känner inte till rutinerna i det svenska arbetslivet och bestämmelserna i skatte- och arbetsrätten. För många av dem skulle lättnader i beskattning och regelverk innebära en lösning från definitiv utslagning.
För att skapa nya arbeten bör vi skapa mikrokrediter (självklart inte enbart för invandrare), dvs. enkla, lättbegripliga och lätt kontrollerbara former av lån och garantier. Dessa krediter bör ”öronmärkas” till arbetslösa grupper och individer som ordentligt förberett sitt inträde i arbetslivet. Sådana finansieringsmodeller saknas i dag. I deras frånvaro riskerar de nya stora summorna utdelade av staten att stanna i den redan mycket starka offentliga sektorn i stället för att skapa möjligheter för särskilt svaga grupper. Det som saknas idag är inte kommunala utvecklingsplaner och inte heller projekt drivna av arbetsförmedlingar, sociala kontor och traditionella stora organisationer som ABF eller TBV. Tvärtom finns det gott om vackert skrivna dokument och sinnrika organisatoriska nybyggen i hela Sverige. Ändå har få nya och livskraftiga småföretag vuxit upp ur den offentliga sektorns ambitiösa ansträngningar.
Med ett företagsvänligt klimat skulle många invandrartäta områden kunna förvandlas till tillväxtzoner. De politiska åtgärder som krävs för ett bättre företagarklimat är i huvudsak generella. Lägre skatter på arbete och investeringar och mindre krångel för företagen är lika viktiga för invandrarföretag som för företagsamheten i stort. Men det krävs också specifika insatser på några områden för att riva de hinder som i synnerhet drabbar invandrare som vill starta företag.
13 Offensiv forsknings- och utbildningspolitik
Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att ett land skall kunna hävda sig och utvecklas. Människor kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger under sin livstid då metoder, teknik och kunskap snabbt blir inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden kräver dessutom att våra exportprodukter innehåller en hög teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste den högre utbildningen bli tillgänglig för fler så att vi i Sverige kan skaffa oss en högre allmänkompetens än genomsnittet i vår omvärld.
Kunskapens roll som motor i den ekonomiska utvecklingen blir allt större. Det är nya idéer, kreativt entreprenörskap och innovationer som skapar förutsättningar för tillväxt och välstånd. Att ha en kvalitativt högtstående forskning är, i det perspektivet, centralt.
Det gäller, på längre sikt, den fria grundforskning som bedrivs vid landets universitet och högskolor. I vår högskolemotion redovisar vi offensiva satsningar för förnyelse och utveckling av den svenska universitetsforskningen. På kort sikt är den tillämpade, behovsstyrda och mer industrinära forskning som ofta bedrivs utanför universitetssfären av avgörande betydelse för att skapa ett dynamiskt näringslivsklimat.
Exempel på forskningsinstitutioner som gör mycket viktiga insatser är Institutet för kvalitetsutveckling (SIQ) och Institutet för verkstadsteknisk forskning (IVF). Institutens verksamhet bör med kraft understödjas. Inte minst är det värdefullt att formerna för samverkan med företag, organisationer och offentliga myndigheter utvecklas. Kontakterna mellan forskningsinstituten och de institutioner där forskningsresultaten skall omsättas i praktiken måste förbättras. Öppna och kreativa mötesplatser där forskare, entreprenörer och beslutsfattare kan mötas måste skapas.
Den entreprenörsutbildning som finns vid några högskolor har visat sig vara ett viktigt inslag för ett bättre företagsklimat. Denna utbildning bör spridas till fler högskoleorter.
Ett flexibelt gymnasium är en viktig del i att öka allmänkompetensen. Att alla elever får plats på gymnasiet, med en inriktning de själva valt, är därför ett viktigt mål. Genom den snabba utbyggnaden av gymnasieskolan som skett under de senaste åren har Sverige kommit ett stort steg närmare detta mål. Men fortfarande saknas en flexibel och väl utvecklad lärlingsutbildning. En sådan utbildning förlagd till arbetsplatser skulle underlätta både för arbetstagaren och företagaren. Det är ytterst angeläget att en sådan utbildningsväg kommer till stånd.
Redan i grundskolan bör möjlighet ges till information om företagskunskap.
14 En stark och uthållig energipolitik
God tillgång på energi är en förutsättning för välstånd. Elektriciteten är mycket viktig bl.a. för industrin, handeln, jordbruket, servicenäringarna och hushållen, dvs. för hela vårt samhälle. Elektricitet är inget ont som vissa tycks mena. Det svenska energisystemet bör successivt ställas om till att bli ekologiskt hållbart. Nyckelordet här är successivt. Det långsiktiga målet är att såväl fossilt bränsle som kärnkraft fasas ut ur energisystemet och ersätts av ekologiskt hållbara energikällor. Omställningen av energisystemet måste ske med hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.
Folkpartiet anser att en rationell energipolitik bäst främjas genom fri handel och produktion av energi. Staten har den fundamentala uppgiften att ställa upp krav beträffande säkerhet och miljö, att kontrollera att kraven uppfylls samt främja forskning och utveckling på energiområden som syftar till att ersätta fossilbaserad energiproduktion och – på sikt – kärnkraft med förnybara energikällor samt att biologiska, särskilt genetiska, effekter av kärnkraftshantering uppmärksammas och att forskning på dessa områden främjas.
Kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska livslängd. Vi säger därför nej till regeringens, och dess stödpartiers, förtida avstängning av Barsebäck, både vad gäller den första och den nu aktuella andra reaktorn. Det är en stor kapitalförstöring att stänga av väl fungerande kärnkraft så länge den är säker och ekonomiskt försvarbar. Konsekvensen blir att Sverige tvingas att importera fossilproducerad el från Danmark och Tyskland. I Tyskland har konsekvenserna till och med blivit att gamla kulturvärden i byn Horno hotas av statligt ägda Vattenfalls intressen i brunkolsbrytning.
15 En infrastrukturpolitik för företagsamhet i hela Sverige
Utan fungerade kommunikationer kan hela Sverige aldrig få en positiv utveckling. Detta är en grundbult inom näringspolitiken. Därför måste satsningar göras inom infrastruktursektorn. Främst är det satsningar på vägar och IT-teknik som måste göras.
Det är av yttersta vikt att hela landet har en sådan standard på vägnätet att både råvaruförsörjningen till industrin kan tryggas hela året och vägarna hålla en sådan standard att de färdiga produkterna kan fraktas därifrån. Undermåliga vägar får inte vara den faktor som hotar jobb runt om i Sverige. Folkpartiet anser att väganslaget måste höjas. Det är också viktigt att kommunerna håller en sådan standard på sina vägnät att inte en bygds sysselsättning hotas.
Folkpartiet anser att det förslag till stomvägnät med anslutande vägar av hög kvalitet som den borgerliga regeringen lade fram 1993 måste genomföras. Den nuvarande regeringen har övergett denna plan genom successiva neddragningar här och där, vilket har inneburit att hela landet har fått ett sämre vägnät. Även på järnvägssidan är det av stor vikt att ett stomnät av hög kvalitet kan upprätthållas. Det är viktigt att fler järnvägssträckor snabbtågsanpassas för att ”krympa landet”. På många håll kan bättre regionala tågförbindelser öka pendlingsutrymmet för de boende så att det i större grad blir möjligt att bo på en ort och pendla till en annan.
IT-kommunikationer är en stor framtidsfråga för Sverige. Goda IT-kommunikationer är ett bra verktyg för att skaffa fler jobb i hela Sverige. Det är därför av största vikt att det finns ett väl utbyggt och kraftfullt IT-nät i hela landet. Just nu är det utbyggnaden av fiberkabel för bl.a. bättre bredbandsuppkoppling som är aktuell. Det är inte säkert att det är denna teknik som är den bästa i hela landet. Redan nu kan vi se att annan teknik kommer på området, t.ex. trådlös kommunikation eller möjlighet till IT-tjänster genom befintliga eluttag. Därför skall vi idag inte lägga ned offentliga resurser på att bygga ut något som vi inte vet om det är hållbart om ett par år. Folkpartiets uppfattning är därför att det i första hand är näringslivet som skall engagera sig i utbyggnaden av IT-nät. Regeringens inblandning i utbyggnaden hämmar bara den tekniska utvecklingen på området.
16 Ett tryggt rättssamhälle
Kampen mot brottslighet måste stärkas. Om detta inte sker hotas både välfärd och företagsamhet. Många företagare drabbas av olika slag av brott som t.ex. inbrott, smash-and-grab-kupper och rån. Företagaren kan få det svårare att teckna försäkring m.m. om inte brott klaras upp. Därför krävs det fler poliser, åklagare samt ett domstolsväsende med tillräckliga resurser.
Det är också viktigt att kampen förs mot den ekonomiska brottsligheten. Hela företagsamheten tjänar på att reglerna följs och att det är rent spel på marknaden.
17 Bra bostäder för trygga jobb
Den svenska bostadspolitiken är idag i kris. Det byggs för få bostäder, speciellt i tillväxtregioner. Boverkets bostadsmarknadsenkät 2000 visar att det är betydligt fler kommuner än tidigare som rapporterar bostadsbrist. Samtidigt rivs det hela fastigheter i mindre städer runt om i landet på grund av dåligt underlag och stel hyressättning.
Tillgång till bra och attraktiva bostäder är en förutsättning för att folk skall kunna ta ett jobb på en ort, och därmed är bostadspolitiken ytterligare ett verktyg i en politik som skall skapa fler jobb genom företagande.
Hörnstenar i Folkpartiets bostadspolitik är valfrihet för konsumenterna, avregleringar och konkurrens som sänker bygg- och underhållskostnader, sänkt beskattning av boendesektorn, en flexiblare hyressättning med bibehållen trygghet för hyresgäster mot oskäliga hyreshöjningar och statlig neutralitet mellan olika boendeformer. Det är en politik som syftar till att fler skall kunna bestämma hur de vill bo.
Det pågår en intensiv debatt om frihandel. ATTAC-rörelsen och demonstranter vid WTO- och IMF-möten hävdar att de står på de fattiga folkens sida när de protesterar mot frihandel. Debatten är ingalunda ny. Vi svenska liberaler har levt med den länge. ”Handel är utsugning” hette det under vänstervågen kring 1968. Vi tog den debatten då, och vi fortsätter att föra den. Vår övertygelse är den motsatta. Handel befrämjar inte bara välstånd utan också fred och kulturell utveckling.
Handeln har varit en starkt bidragande faktor bakom tillväxten under decennierna efter det andra världskriget. Sedan 1960 har världshandeln ökat med 7 procent per år, dubbelt så mycket som BNP ökade under samma period. Utrikeshandeln gav därmed ett kraftigt bidrag till den totala tillväxten. Det är därför ett slag mot de fattiga att, som åtminstone den militanta spjutspetsen vid demonstrationerna mot WTO, IMF och Världsbanken syftar till, vilja minska den internationella handeln. Hade inte Sverige haft möjligheter att handla med omvärlden under vår industraliseringsprocess, hade vi inte uppnått det välstånd vi nu har. Det var lyckosamt att den processen för vår del inleddes under decennierna före 1914 när en ”globalisering”, som i vissa avseenden faktiskt liknar den som nu pågår, ägde rum. Hade vår industrialisering påbörjats under mellankrigstiden när den tidens globaliseringsmotståndare fick politisk makt och krympte världshandeln hade svårigheterna varit mycket större.
Åren före förra sekelskiftet rasade debatten mellan svenska frihandlare och protektionister. Liberalerna – frihandlarna – vann den striden, vilket hade avgörande betydelse för Sveriges välståndsutveckling under 1900-talet.
Det sägs ibland i debatten att klyftorna i världen växer och att fattigdomen ökar. För en seriös debatt är det nödvändigt att sådana påståenden skärskådas. Om det vore sant att en friare världshandel sammanfallit med sådana effekter, hade det naturligtvis varit nödvändigt att ta nyprotektionisternas argument på större allvar. Men fakta talar ett, åtminstone delvis, annat språk.
Fattigdomen har enligt tillgänglig statistik knappast ökat i världen. Antalet fattiga i absolut mening har minskat. En undersökning från Norges utrikespolitiska institut visar t.ex. att inkomstskillnaderna mellan länder har minskat kontinuerligt sedan slutet av 1960-talet och särskilt snabbt under åren 1993–1998, då globaliseringen tog fart världen över. I Ostasien sjönk exempelvis antalet människor som lever på mindre än 1 dollar per dag från 420 miljoner 1987 till 280 miljoner 1998.
Det är däremot sant att hundratals miljoner människor fortfarande lever under oacceptabla villkor och att situationen i flera av de fattigaste länderna faktiskt försämrats. Men ingenting tyder på att det är den ökande världshandeln som lett till den utvecklingen – allt tyder på motsatsen, nämligen att dessa länder haft en bättre situation om deras handel ökat mera. En genomgång av dessa länder bekräftar snarare bilden att det är brist på demokrati, brist på ekonomiska reformer och marknadsekonomi, brist på fungerande rättsväsende och brist på utbildning som gör att dessa länder sitter fast i underutveckling.
Även de ofta förekommande uppgifterna om kontinuerligt ökande relativa skillnader kan ifrågasättas. Sett i ett längre perspektiv, 1950–1995, har den relativa tillväxten varit lika stor i industriländerna som i utvecklingsländerna. Under de senaste åren tycks de relativa inkomstskillnaderna snarast ha minskat något, främst som en följd av en snabb välståndsökning i Indien och Kina.
Ett program för ökat ekonomiskt välstånd och minskad fattigdom bör således innehålla
fortsatt frihandel,
raserande av handelshinder i de utvecklade ekonomierna för u-ländernas produkter, t.ex. på jordbruks- och textilområdet,
bistånd till de fattigaste länderna för att stärka deras förutsättningar att ta del av globaliseringens fördelar genom stärkande av demokratiska strukturer, bättre administration, fungerande rättsväsende och bättre utbildning,
en skuldsanering, inte minst riktad mot de länder som kastat av sig sina diktatorer och därmed bör få chans att starta på nytt utan att behöva betala notan för förtrycket en gång till,
ökad öppenhet på det finansiella området, inklusive införandet av en internationell finansinspektion, för att minska riskerna för kriser av det slag som för några år sedan inträffade i Asien.
All erfarenhet visar att länder som bedriver en stabilitetsinriktad finans- och penningpolitik med en lämplig växelkursregim och som följer de internationella regelverk och normer som främjar stabilitet är bättre rustade att klara finansiella kriser. Frågan om en internationell skatt på valutatransaktioner, den s k Tobinskatten, som ATTAC-rörelsen lyfter fram som den allra viktigaste, är varken någon lösning på möjligheten att minska riskerna för finansiella kriser eller på u-ländernas problem. Införandet av en Tobinskatt skulle snarare i hög grad drabba u-länderna själva. Historiskt sett har u-länder med stränga valutaregleringar påverkats mycket negativt av sådana restriktioner och protektionism. Fria kapitalrörelser ger däremot u-länderna stora möjligheter. Kapital från den industrialiserade världen kan användas till värdefulla investeringar i u-länderna. En skatt på valutatransaktioner skulle även bli mycket kostsam för u-länderna då de vanligen är den mottagande parten vid kapitaltransaktioner.
Vårt eget ökade beroende av den internationella utvecklingen, det som brukar kallas för globaliseringen, påverkar förutsättningarna för den politik som kan föras även i Sverige. Detta är inget nytt – den utlandsberoende delen av ekonomin har oftast vuxit snabbare än den inhemskt inriktade. Detta visas t.ex. av att år 1960 utgjorde exporten 22 % av BNP mot närmare 45 % idag.
Under olika skeden har dock denna utveckling gått snabbare än annars. Det är högst sannolikt att vi nu befinner oss i ett sådant skede. Under de senaste tio åren har faktorer som IT-utvecklingen, den finansiella revolutionen och avregleringar ändrat förutsättningarna för de ramar som den ekonomiska politiken kan föras inom. Detta skildras ibland som en utveckling som minskar demokratin. Det är emellertid fel, vårt välstånd är byggt på att vi som nation deltagit i den internationella arbetsfördelningen. Våra företag har kunnat växa sig stora och bli internationellt inriktade därför att de gått utanför den egna hemmamarknaden. Men en förutsättning för detta har varit att svenska företag haft möjlighet att gå in på nya marknader och sälja eller etablera sig där. Då måste vi som nation uppvisa samma öppenhet mot andra. När u-länder eller andra vill sälja till oss och därmed kanske konkurrera ut inhemsk tillverkning är det samma fenomen som när svenska företag kunnat konkurrera och växa sig starka på världsmarknaden. Det skulle vara utomordentligt anmärkningsvärt om ett land som Sverige, som i så hög grad byggt sitt välstånd på internationalisering, skulle vilja neka andra samma möjlighet.
Självfallet skulle Sverige – om svenska folket i demokratisk ordning så beslutade – kunna avstå från att delta i det internationella arbetsutbytet. Det är egentligen fel när internationaliseringens kritiker hävdar att ”marknaden tvingar oss” att föra en viss politik. Vi kan visst försöka minska vårt internationella beroende – om vi är beredda att betala priset! Vi liberaler ser inga fördelar med en sådan utveckling. Vi kommer att ta debatten mot nyprotektionisterna. Om vi inte kan övertyga den hårda spetsen av våldsinriktade, socialistiska demonstranter, kan vi kanske få några av dem som står bakom, för att de känner solidaritet med världens fattiga, att inse att de kan vara för både handel och bistånd, både trade och aid, därför att båda verktygen bidrar till att minska fattigdomen i världen.
Fattigdomen och svälten i dagens värld beror inte på marknadsekonomi och frihandel utan på socialistiska diktaturer, protektionism och bristande solidaritet från de rika länderna.
19 Anslagsfrågor
Vi satsar ökade medel på konkurrensfrämjande åtgärder. Den av olika utredningsorgan kritiserade Östersjömiljarden bör upphöra. Mot detta skall sättas vår kraftfulla offensiv på bättre villkor för företagandet genom sänkta skatter och enklare regler.
som tyvärr är vanligt förekommande 
kan bli vita. De som utför arbetena som blir ”vita” skulle få pensionsgrundande inkomster och dra in skattepengar till staten, pengar som idag stannar i den svarta ekonomin. En sådan skattelättnad skulle få en positiv effekt på jobben, inte minst i den nu allt mer tydliga lågkonjunkturen.
erfarenheterna av tidigare försök med lån till kvinnliga nyföretagare är goda.
som sker idag 
att belägga småföretagare med höga avgifter för olika typer av kontroller och inspektioner. Kommuner och länsstyrelser måste kunna utöva sådana verksamheter utan att onödigt höga kostnader vältras över på företagarna.