Ett gott företagsklimat är grunden för tillväxt och välfärd i Sverige. Tillväxt skapas bäst underifrån, och småföretagen har en avgörande betydelse för att tillväxt kan garanteras i framtiden. Det är avgörande för framtiden att skapa ett företagsklimat med positiva attityder gentemot företagande och entreprenörskap.
Den fria företagsamheten har stor betydelse för människors självbestämmande, regioners livskraft och en ökad livskvalitet för medborgarna. Den svenska näringspolitiken som styr företagens villkor har under lång tid inriktat sig på stora företag och deras behov. Detta har lett till att små och mindre företag hämmats i sin utvecklingspotential, främst beroende på en ökande administrativ belastning. Samtidigt har det funnits ett av statsmakterna outtalat krav på att befintliga företag skall växa – en ekvation som inte går ihop.
För att fler företagare och företag skall kunna utvecklas är det viktigt att samhället ger långsiktiga förutsättningar för detta. Grunden för företagens villkor bör vara långsiktighet, överblickbarhet, flexibilitet och trygghet.
1 Sammanfattning 37
2 Innehållsförteckning 38
3 Förslag till riksdagsbeslut 39
4 Inledning 41
5 Grunder för ett bättre företagsklimat 41
6 Förskjutning av fokus 42
7 Kunskap – framtidens viktigaste produktionsfaktor 44
8 Myndigheters främsta uppgift – att hjälpa istället för att stjälpa 46
9 Det lokala företagsklimatet – en viktig förutsättning för tillväxt 48
9.1 Attraktiva miljöer för företagande måste skapas lokalt 48
10 Allt går att utveckla! 49
10.1 Miljödriven tillväxt 49
10.2 Alla kan vara entreprenörer 49
10.3 Företagskapital måste finnas utanför bankerna 50
11 Social trygghet är en nödvändighet 51
12 Ny teknik – nya möjligheter 52
13 Sänk skatten på arbete 53
14 Fler måste ges möjlighet att starta företag 53
14.1 Vilka typer av företag startas idag 54
14.2 Vem startar företag idag 55
15 Rättstrygghet 56
Riksdagen begär att regeringen tillsätter en särskild utredning för att förbättra möjligheterna till generationsskiften.1
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som förbättrar möjligheterna till lärlingsutbildning inom gymnasieskolan.2
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om utformningen och införandet av individuella kompetenskonton.3
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att ge samtliga myndigheter och verk i uppdrag att anpassa sitt arbetssätt och sin verksamhet för att stödja processerna inom tillväxtavtalen.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om kravet på att myndigheter skall ha samma svarstid som företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om vilket datum företagaren skall anses ha uppfyllt sina skyldigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om kompetenshöjande åtgärder genom distansutbildningar från universitet och högskolor.2
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att öka incitamenten för forskare, universitet och högskolor att kommersialisera forskningsresultat.2
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att stimulera införandet av vinstandelssystem för anställda inom företag.3
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att bredda tillgången till riskkapital utanför bankerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att utlokalisera en större del av den statliga verksamheten till andra delar av landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om en sänkning av arbetsgivaravgifterna.4
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om en förändring av beskattningen på fåmansbolag.1
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om förbättrade möjligheter att erhålla F-skattsedel.1
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att ersätta starta-eget-bidraget med ett nyföretagarlån.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna att införa självanställning som företagsform.5
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om att utveckla modellen med kvinnolån, kvinnliga affärsrådgivare och kvinnliga resurscentrum till att även omfatta invandrare och ungdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om en översyn av momsreglerna.1
1 Yrkandena 1, 13, 14 och 18 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 2, 7 och 8 hänvisade till UbU.
3 Yrkandena 3 och 9 hänvisade till AU.
4 Yrkande 12 hänvisat till FiU.
5 Yrkande 16 hänvisat till LU.
Utgångspunkten måste vara att ge människors kreativitet möjlighet att utvecklas. Det är de goda idéerna utvecklade av företagsamma människor som har lagt grunden till den svenska välfärden. De utgör också grunden för att välfärden skall kunna vidmakthållas och utvecklas ytterligare i framtiden. Den fria företagsamheten har stor betydelse för männniskors självbestämmande, regioners livskraft och en ökad livskvalitet för medborgarna.
Samhället har på kort tid genomgått stora förändringar. Globaliseringen i världen har accelererat genom att information med teknikens hjälp sprids med ljusets hastighet genom att rörligheten inom såväl arbets- som kapitalmarknaden har ökat. Detta sammantaget har lett till en hårdnande konkurrens både inom och utom landet. Samtidigt har de strukturer som kringgärdat företagaren och företagen varit oförändrade sedan 1930-talet. Strukturer och regelverk som utformades för att passa den tidens företagande och samhällsstrukturer har inte samma självklara plats i dagens samhälle.
Det är hög tid att reformera dessa strukturer, men inte genom att lappa och laga, utan genom att riva ned och bygga nya. Den stora utmaningen ligger i att vara tillräckligt visionära för att passa även framtida behov och förutsättningar och inte bara utforma regelverk efter dagens samhällsstruktur.
Sverige ska vara det Företagsamma Sverige där människors kreativitet och vilja att utvecklas ges möjligheter istället för hinder. Snabbhet, enkelhet och flexibilitet är nyckelord för det företagsklimat som ska prägla ett företagsamt Sverige.
För att fler företagare och företag skall kunna utvecklas måste samhället ge långsiktiga förutsättningar för detta. Grunden för företagens villkor bör vara långsiktighet, överblickbarhet, flexibilitet och trygghet. Genom detta kan möjligheter för dagens och framtidens företag skapas. Följande punkter är viktiga för att skapa det företagsamma Sverige.
Det har blivit allt tydligare att kunskap och kompetens kommer att ha en avgörande betydelse för framtidens företag. Detta är viktigt inte minst med tanke på att kunskap omsätts i större hastighet idag än för några år sedan. Detta faktum gör att det blir än viktigare i framtiden att det finns möjligheter till högre utbildning och forskning över hela landet och att detta även kommer företagen till del.
Ett gott företagsklimat präglas av förståelse för företags och företagares situation. Tiden då företag och företagsamma människor bemöttes med misstänksamhet måste vara en avslutad epok. Istället för att bemötas med misstänksamhet och misstro ska företag och företagare mötas av nyfikenhet och entusiasm.
Ett gott företagsklimat kräver tillgänglighet och snabbhet från myndigheter och offentlighet. För företagaren är det viktigt att kunna få tag på ansvariga myndighetspersoner på tider som passar företagaren.
Ett gott företagsklimat kräver enkelhet i sitt regelverk. Detta är särskilt viktigt för de mindre företagen som har knappa resurser vad gäller tid och möjlighet att klara en hög administrativ belastning.
Ett gott företagsklimat kräver att det finns en koppling mellan missade åtaganden från företagaren till den påföljd dessa missar innebär.
Ett gott företagsklimat innebär att det finns lika möjligheter att driva sitt företag över hela landet. För att detta ska vara möjligt är det viktigt att staten utför sina åtaganden på ett korrekt sätt. Det handlar om att garantera goda kommunikationer i form av framkomliga vägar, ett fungerande järnvägsnät, väl utbyggda flygförbindelser och en utbyggd IT-infrastruktur.
Det är absolut nödvändigt med krav på en grundläggande samhällsservice i form av el-, tele- och postalfrastruktur och att leveranssäkerheten i systemen är god.
Ett gott företagsklimat innebär att det finns en trygghet för företagaren. Detta innebär att såväl företagarens ekonomiska trygghet som rättssäkerhet måste kunna garanteras på lika villkor som för anställda.
Ett gott företagsklimat kännetecknas av att det är fint att våga, att det är bra att lyckas, att det är accepterat att misslyckas och att det är möjligt att kunna försöka igen.
Den svenska näringspolitiken som styr företagens villkor har under lång tid inriktat sig på de stora företagen och deras behov. Detta har lett till att små och mindre företag hämmats i sin utvecklingspotential, främst beroende på en ökande administrativ belastning. Samtidigt har det funnits ett av statsmakterna outtalat krav på att befintliga företag skall växa – en ekvation som inte går ihop.
Alla företagare har inte som målsättning att deras företag skall växa. En del företagare uppfattar inte att det är mödan värt eftersom den ekonomiska utväxlingen är allt för låg. Som det är idag uppstår den största förtjänsten när man säljer ett företag, vilket gör att många företagare väljer att sälja sina företag vid ett generationsskifte och att ett nytt företag inom samma bransch kanske startas på en marknad som inte räcker till flera företag inom samma bransch. Familjeföretag får ofta arvs- och gåvoskatteproblem vid generationsskiften, och det är de som tar över företagen som får problemen. Flera undersökningar har visat att endast en mindre del av familjeföretagen når den andra eller tredje generationen. För dem som tror på familjeföretagandet som idé och på familjeföretagandet som en viktig del i näringslivet måste en sådan fortsatt utveckling ses som negativ. Både skattereglerna och möjligheterna till finansiering har stor vikt för att en familjeföretagare ska kunna föra över ägandet till nästa generation. Därför måste reglerna utformas så att arbetande kapital kan hållas intakt även vid arvsskiften. En särskild utredning bör tillsättas i syfte att se över och förbättra möjligheterna till generationsskiften. Detta bör ges regeringen till känna.
Mikroföretagen, ofta så kallade livsstilsföretag, har stor betydelse för dem som driver företagen och för de samhällen som de drivs i. Inte minst är företagen viktiga eftersom de ofta återfinns inom servicesektorn och levererar stor nytta i form av service till samhället. Möjligheterna att växa för denna typ av företag är begränsade till mängden service som behövs i det omkringliggande samhället. Likafullt är de av oerhörd betydelse för att samhället ska fungera. Utan denna typ av företag skulle andra företag inte kunna eller ha svårt att etableras. Många serviceföretag är av sin natur lokala, men för att de ska kunna existera så behövs det även producerande företag. Det är därför viktigt att Sverige fortsätter att ha en blandning av dessa företag och att inga regleringar införs som straffar den ena eller den andra formen.
I en alltmer internationaliserad värld, med hårdnande konkurrens och en allt tydligare specialisering för att effektivisera och pressa ned produktionskostnader, leder en sådan politik till att samhället blir allt för beroende av ett fåtal stora aktörer och därmed sårbart i händelse av att någon av dessa aktörer slås ut. Detta har inte minst blivit tydligt i samhällen med stora traditionella tillverkningsföretag som inte har klarat den starka konkurrensen från utlandet och därför har blivit tvungna att avveckla eller att kraftigt rationalisera sin verksamhet. Detta har inte minst blivit tydligt under hösten i Degerfors, Kumla och Arvika. För att i framtiden kunna möta dessa förändringar är det nödvändigt att skapa förutsättningar för fler företag att etableras och att det finns en flexibilitet för att möta framtida konjunktursvängningar.
För att svenska företag även i framtiden skall kunna bidra till den svenska välfärden är det viktigt att det skapas förutsättningar för dessa att ständigt utvecklas i en allt hårdare konkurrens på en internationell marknad. Det handlar framför allt om att tillförsäkra svenska företags tillgång till välutbildad arbetskraft men också att inte belasta näringslivet med kostnader som snedvrider konkurrensen med företag i andra delar av världen.
Den svenska basindustrin kommer även framöver att ha stor betydelse för det svenska näringslivet. Det är därför oroväckande att allt fler stora industriföretag söker sig utomlands med sin forskning och utveckling och sina huvudkontor. Det måste skapas förutsättningar för dessa stora industriföretag att bedriva sin verksamhet i Sverige, inte minst för att de ofta är stora kunder hos småföretagen.
Det måste finnas ett tydligt samband mellan de skatter och avgifter, exempelvis i form av arbetsgivaravgifter, som företagaren betalar och de tjänster som samhället levererar till företagaren, inte minst i form av trygghet, infrastruktur och utbildning. Detta leder till att ett gott företagsklimat kan skapas.
Grunden för ett livslångt lärande och kompetensutveckling läggs redan i grundskolan. Detta är en förutsättning för att fler ungdomar skall söka sig vidare till gymnasieutbildning och senare i livet en eventuell högre utbildning. Inom gymnasieutbildningen måste möjligheterna till en lärlingsutbildning förbättras. Detta har stor betydelse för mindre kommuner som har svårigheter att rekrytera elever till industriella program eller göra investeringar i maskiner till dessa utbildningar. I förlängningen riskerar detta urholka möjligheterna för företag i mindre kommuner att rekrytera arbetskraft till sin verksamhet. En lärlingsutbildning skulle även kunna vara ett alternativ inom vissa hantverksyrken som idag håller på att försvinna. Regeringen bör återkomma med förslag som förbättrar möjligheterna till lärlingsutbildning inom gymnasieskolan. Detta bör ges regeringen till känna.
Den kvalificerade yrkesutbildningen kommer att få en större betydelse i framtidens utbildningssystem. Att ha möjlighet att komplettera sin tidigare utbildning på gymnasiet med en yrkesutbildning kommer att ge fler möjlighet att bygga upp en högre kompetens inom olika yrkesområden. Detta kommer att få en stor betydelse i takt med att den viktigaste produktionsfaktorn kommer att vara kunskap och kompetens.
Företagen i den nya ekonomin är inte lika bundna vid traditionellt kapitalkrävande investeringar, då man i större omfattning säljer tjänster i form av kunskap och kompetens i stället för tillverkade produkter. För de traditionella företagen finns klara riktlinjer för hur investeringar i anläggningstillgångar skall redovisas och hur dessa kostnader kan periodiseras över en längre tid. Det är däremot mer oklart för hur företag som gör sina investeringar i humankapital skall redovisa och periodisera detta.
Detta leder till problem med värdering av företag på marknaden då det som utgör värdet i företaget, som säljer idéer, kunskap och kompetens, ofta är kopplat till de anställda i företaget. Detta gör att företag kan dräneras på humankapital snabbt och därmed tappa sitt värde. Det är vanligt att företagen försöker motverka detta genom att dela ut optioner i företaget för att stimulera de anställda att stanna kvar i företaget.
Utvecklingen leder till att nya metoder för att beräkna och redovisa företags värde och resultat måste utvecklas så att även tillgångar i form av intellektuellt kapital utgör en grund i redovisningen. Genom detta blir det möjligt att beräkna värdet av tjänsteföretag på ett mer rättvisande sätt. Ett tydligt exempel på detta är när företag genomför kompetenshöjande utbildningar. Detta räknas då som en kostnad fast det just är medarbetarens kompetens som är tillgången och på det viset även kapitalet för företaget. Kompetenshöjande utbildningar är således en investering för företaget, precis på samma sätt som en investering i en maskin eller en byggnad. När denna medarbetare sedan slutar sin anställning, räknas detta som en minskad kostnad för företaget, fast det är mycket möjligt att kapitalminskningen i form av intellektuellt kapital vida överskrider den minskade kostnad som visas i redovisningen.
I en tid där samhällsutvecklingen drivs framåt i en allt högre takt ökar även kraven på arbetskraften. På den internationella marknaden kan svensk arbetskraft och svenska företag aldrig konkurrera med låga löner. Med dagens informationsteknik och en allt högre grad av automatisering i produktionen finns det alltid länder i världen där arbetskraften är billigare.
Detta gör att svenska företag kommer att förlägga storskalig produktion i länder med billig arbetskraft och i större utsträckning koncentrera sitt utvecklingsarbete till de länder där det finns tillgång till välutbildad arbetskraft och goda forskningsmiljöer. I dagsläget har Sverige kunnat konkurrera väl inom detta område. Nu gäller det att skapa förutsättningar för att detta även skall vara fallet i framtiden.
Denna bild förstärks ytterligare av läget på den svenska arbetsmarknaden idag. Trots att arbetslösheten ligger på historiskt höga siffror upplever många företag idag svårigheter med att rekrytera arbetskraft med den kompetens som företagen efterfrågar. En undersökning som presenterats av SAF, nuvarande Svenskt näringsliv, visar att vart fjärde företag har avstått från att rekrytera under de senaste åren på grund av att de inte har fått tag på den kompetens de efterfrågat. Detta under en period med en hög arbetslöshet.
Utvecklingen är allvarlig och förstärks ytterligare av det faktum att allt för få ungdomar idag söker sig till de gymnasieutbildningar som har inriktning mot naturvetenskap och teknik. I förlängningen kommer de flaskhalsar som näringslivet identifierar idag att utgöra ett allvarligt hot för såväl större som mindre företag i Sverige.
Här ligger en stor utmaning för arbetsmarknadspolitiken, en utmaning som dagens organisation inom arbetsmarknadsverket inte har klarat av. I takt med att arbetskraft med kunskap och kompetens har kommit att bli en avgörande produktionsfaktor, har även rekryteringen av denna kommit att förändras. Utvecklingen av bemanningsföretag, där tillfälliga arbeten ofta leder till en tillsvidareanställning, har gjort att många söker arbete på nytt sätt.
De åtgärder som vidtas från regeringen ökar inte arbetskraftsutbudet för de svenska företagen. I stället för att öka utbudet och incitamenten att ta ett arbete genomförs åtgärder som än mer låser in arbetskraften i ett system av rundgång. Regeringens förslag om höjda ersättningsnivåer inom arbetslöshetsförsäkringen ökar reservationslönen för den arbetslöse. Detta försvårar rekryteringen av personal för många företag.
Grunden för en ny arbetsmarknadspolitik är att höja arbetskraftens kompetens, både bland dem som har anställning men även bland dem som är arbetslösa. Regeringen har under lång tid talat om att införa individuella kompetenskonton för individer med anställning, där avsättningar görs såväl från arbetstagaren som arbetsgivaren. Då först kan en kontinuerlig kompetensutveckling av de anställda ske. Det är viktigt att detta sker i nära samspel mellan de anställda och arbetsgivaren. Utformningen av de individuella kompetenskontona måste vara sådan att även småföretag och egenföretagare kan dra nytta av dessa. Regeringen bör skyndsamt lägga fram ett förslag om individuella kompetenskonton. Vad som ovan anförts om utformningen och införandet av individuella kompetenskonton bör ges regeringen till känna.
Myndigheters positiva inställning till företagare och företag är av yttersta vikt för att skapa ett företagsamt Sverige. Tyvärr har många den erfarenheten att myndigheterna idag har som främsta uppgift att jaga det fåtal företag och företagare som inte uppfyller sina åtaganden istället för att underlätta för de företagare som följer gällande lagstiftning.
Myndigheter är uppbyggda i en struktur som gör att en företagare måste vara tämligen väl bevandrad i den svenska administrationen för att förstå vem som denna måste prata med och när. I takt med att nya företagsformer utvecklas ställs nya krav också på myndigheters struktur och arbetssätt. Detta visar inte minst det faktum att regeringen i sin budgetproposition för 2002 (prop. 2001:2002:1) skriver på sidan 45 om deltagande och finansiering av åtgärder inom tillväxtavtalen under utgiftsområde 24: ”Näringslivets organisationer är delaktiga i stor utsträckning, särskilt Företagarnas Riksorganisation. Flera nationella myndigheter uppger att de har svårigheter att delta och finna ingångar i arbetet som passar in i deras egna verksamheter. Ett undantag är NUTEK som lägger ner ett omfattande arbete på att utveckla metoder och stödja processerna.”
Detta citat är oroväckande och stämmer till eftertanke. Om tillväxtavtalen skall fylla sin funktion måste myndigheter anpassa sitt arbetsätt efter övriga aktörer inom tillväxtavtalen. Regeringen bör ge samtliga myndigheter och verk i uppdrag att anpassa sitt arbetssätt och sin verksamhet för att stödja processerna inom tillväxtavtalen. Detta bör ges regeringen till känna.
På en internationell marknad blir det allt viktigare att tillgängligheten till myndigheter förbättras. Att som företagare kunna få hjälp och svar på frågor under tider som passar företagaren blir allt viktigare för att kunna fungera i en hårdnande konkurrens. Med dagens större konkurrens har företagarens tid blivit ännu mer dyrbar. Det är företagens produktion, inte administration, som genererar värden till det svenska samhället.
Beräkningar visar att en soloföretagare ägnar ungefär en tredjedel av sin tid till icke kvalificerat arbete och en tredjedel till marknadsföring och administration. Detta leder till att det för soloföretagaren enbart återstår en tredjedel till den egentliga kärnverksamheten, vilket i förlängningen är en ohållbar situation.
Tiden då företagare sköter sin administration förläggs allt mer till kvällar och helger då myndigheter som kan svara på frågor har stängt. Samtidigt har myndigheterna i form av just sin myndighetsutövning möjlighet att begära in uppgifter med krav om svar inom 10 dagar, något som gör att företagarens situation blir än mer ansträngd. Detta upplevs även som ett starkt irritationsmoment då företagaren själv kan få vänta i månader för att få svar på sina frågor av myndigheten.
Genom att ställa samma krav på myndigheterna som myndigheterna ställer på företagaren kan ett bättre företagsklimat åstadkommas. Detta innebär att om företagaren är skyldig att lämna uppgifter inom tio dagar till myndigheten, skall myndigheten vara skyldig att svara på frågor från företagaren inom samma tid. Vad som ovan anförts om kravet på att myndigheter skall ha samma svarstid som företagare bör ges regeringen till känna.
För att genomföra detta, utan att tillföra ytterligare resurser till statliga myndigheter och verk, krävs det att dagens regelverk förenklas avsevärt och att nya arbetssätt och ny teknik introduceras. Den målsättning som regeringen har avseende regelförenklingsarbetet är alltför låg. Småföretagardelegationens 81 förslag måste snarast genomföras. I dagsläget har endast 14 av dessa förslag genomförts fullt ut, 14 har genomförts delvis medan resterande inte har åtgärdats.
Den av regeringen tillsatta Simplexenheten har en omöjlig uppgift med dagens resurser och har hittills enbart kunnat koncentrera sig på att göra konsekvensanalyser på de nya regler som föreslås av regeringen. Trots detta upplever en majoritet av landets företagare att det har blivit fler och besvärligare regler som berör företagandet. Den årliga regelinflationen ligger idag på mellan 2 och 4 procent.
Genom en ständig regelinflation ökar även myndigheternas arbetsbelastning och därigenom även handläggningstiderna. Detta försvårar ytterligare situationen för landets företagare. Beräkningar som gjorts av OECD visar att kostnaderna för dagens administration kostar de mindre företagen cirka 30 000 kr per anställd, pengar som företagare gärna skulle använda för att utveckla sitt företag ytterligare.
I samband med att de regionala tillväxtavtalen utarbetades, genomfördes på ett flertal ställen en enkät bland företagare ute i regionerna. Denna enkät tog bland annat upp just frågor kring regelverkens utformning och belastning för företagarna. Enligt uppgift från Simplexenheten har dessa enkätsvar inte kommit dem till del, något som visar på vilken vikt frågan äger. Att det finns vattentäta skott även inom departementen visar att frågor som berör svenska företags villkor hittills inte varit prioriterade av regeringen.
Klara målsättningar för regelförenklingsarbetet måste finnas. Målsättningen är att under den närmaste fyraårsperioden minska de regler som kringgärdar svenska företag med 25 procent samt att kvarvarande regler skall vara långsiktiga och överblickbara för företagaren. Detta arbete bör genomgå en oberoende granskning av OECD. Det finns även anledning att göra en översyn av de förordningar och regler som myndigheter utarbetat som komplement till den översyn av gällande lagstiftning som idag sker. Centerpartiet har i en motion med anledning av regeringens redogörelse för regelförenklingsarbetet med särskild inriktning på små företag (skr. 2000/01:143), lagt fram förslag på hur det fortsatta arbetet skall drivas vidare.
Att företagare har en rättssäkerhet gentemot myndigheter borde vara självklart. Ett snårigt regelverk leder till att rättssäkerheten minskar istället för att öka. Ett tilltrasslat regelverk leder till en växande administration, och risken för missförstånd ökar. I förlängningen är detta kontraproduktivt och öppnar för olika tolkningar av regelverkets faktiska innebörd hos olika myndighetspersoner. Detta urholkar legitimiteten för reglerna.
För att tydliggöra vad som gäller, bör regelverket som rör till exempel skatteinbetalningar vara utformat så att det är det datum som företagaren har genomfört sin inbetalning som gäller. Denna praxis bör även gälla övriga skyldigheter som företagare har gentemot myndigheter. Vad som ovan anförts om när företagaren uppfyllt sina skyldigheter bör ges regeringen till känna.
Det kommunala självstyrets starka ställning i svensk politik ger kommuner stora möjligheter att själva skapa goda förutsättningar för att fler företag skall skapas i kommunerna. De kommuner som stimulerar egen företagsamhet istället för att bedriva affärsverksamhet i kommunal regi har bättre förutsättningar att skapa ett varierat näringsliv i kommunen.
Kommuner ska inte bedriva verksamhet som på lika goda grunder skulle kunna drivas på entreprenad. Kommunala bolag tenderar att snedvrida konkurrensen och bidrar till att marknadsförsörjningen inom kommunen minskar. I Svenskt näringslivs strukturrapport 2001 klargörs kopplingen mellan olika regioners möjligheter till långsiktig utveckling och tillväxt kopplat till graden av marknadsförsörjning. Något som bör leda till eftertanke bland kommunala beslutsfattare.
Många kommuner har redan idag skapat utbildningsprogram inom gymnasieskolan, där man i nära samarbete med näringslivet i kommunen arbetar med att stimulera fler ungdomar att starta företag. Liknande satsningar kan göras på att stimulera samarbetet med naturbruksnäringarna för att säkerställa kompetens inom dessa områden. Ett utökat samarbete mellan näringsliv och gymnasieskola är positivt och bör få ett större genomslag i fler kommuner.
Det är samtidigt viktigt att skilja på vad staten respektive enskilda kommuner kan göra för att förbättra företagsklimatet lokalt. Den skiljelinje som kan dras är bland annat statens ansvar för att det finns en fungerande infrastruktur och att ramarna för hur offentlig upphandling sker är tydliga. Därutöver är det upp till kommunerna att inom det kommunala självstyret arbeta för en ökad marknadsförsörjning och inte bedriva egen verksamhet som snedvrider konkurrensen, förkorta handläggningstiderna och ha en hög kvalitet i sina skolor.
Även om goda kommunikationer har avgörande betydelse för att företag skall kunna drivas i alla delar av landet är det viktigt att det finns tillgång till en lokal intressant miljö även utanför företagens väggar. Kommunen har ett stort ansvar för att skapa attraktiva miljöer för företag genom att erbjuda bra skolor, bostäder och rekreationsmöjligheter. Inte minst har ett rikt kulturutbud stor betydelse för att företag skall etableras i kommunerna. Tillgång till högre utbildning i regionen gör att kunskapskluster kan växa sig starka och i sin tur föda nya företag.
Bildandet av teknikparker med kunskapsintensivt ny- och tillväxtföretagande skall stimuleras och utvecklas vidare utanför de 32 teknikparker som nu finns i landet. Klusterbildning och ”Gnosjöanda” bör komma fler kommuner och regioner till del. Spridning av teknikparkskonceptet utanför högskoleorterna som nu sker i bland annat Norrbotten och Västmanland skulle kunna bidra till att vända den negativa befolkningsutveckling som majoriteten av landets kommuner är inne i.
Kompetenshöjande åtgärder för företags arbetskraft genom distansutbildningar från högskolor och universitet är ett sätt för staten att bidra till ett positivt företagsklimat lokalt. Detta bör ges regeringen till känna.
I takt med att globaliseringen ökar och stora företag etablerar sig på allt fler marknader i världen uppstår behov för dessa att utveckla sina företag på annat sätt än expansion. Motiverade företag har som affärsstrategi att minska sin påverkan på naturen samtidigt som de har ökat sina vinster. Denna typ av miljödriven tillväxt kommer i framtiden att bli allt vanligare i takt med att konkurrensen ökar. Den miljödrivna tillväxten behandlas ytterligare i vår partimotion om miljö.
Goda idéer kan och bör utvecklas. Detta är särskilt viktigt i ökande konkurrens. Den svenska forskningen står sig kvalitetsmässigt mycket bra i internationell jämförelse, även om betydande strukturella problem kan identifieras. En alltför stor andel av FoU-satsningarna domineras av stora internationaliserade industrikoncerner och den statligt finansierade högskoleforskningen. Detta leder till att okonventionell forskning och utveckling kan ha svårt att finna finansiering.
Medvetna statliga och privata insatser i kombination med lokalt ansvar och inflytande är avgörande för en god regional utveckling. Det gäller att stimulera innovationer och nyföretagande i samverkan mellan högskolor och det omgivande samhället. Lokala och regionala aktörer, som högskolor, kommuner och lokalt näringsliv, bör stimuleras att i än högre grad samverka kring lokal utveckling. Regionala fonder och bolag i samverkan med universitet, högskolor och näringsliv har visat sig framgångsrika både i Sverige och USA.
Ge förbättrade möjligheter till delägarskap för dem som är inblandade i kommersialiseringen av forskningsresultat. Detta innebär även att forskare inom universitet och högskolor i högre grad måste vara beredda att avstå delar av rättigheterna till sina forskningsresultat till universitetet eller högskolan där forskningen bedrivits, om forskaren själv inte har intresse av att kommersialisera sina forskningsresultat. På detta sätt ökar incitamenten för såväl forskare som universitet och högskolor att kommersialisera forskningsresultaten. Vad som ovan anförts om att öka incitamenten för forskare, universitet och högskolor att kommersialisera forskningsreslutat bör ges regeringen till känna.
Många av de anställda i dagens stora företag bär på idéer om framtidens stora företag. Det gäller att locka fram dessa och att de inte kvävs eller bromsas av de strukturer som finns djupt rotade i samhället. Det finns företag idag som stimulerar sina anställda till att utveckla sina idéer och i vissa fall även hjälper dem att starta egna företag som kan fungera som underleverantörer till de stora.
Möjligheterna att införa ett vinstandelssystem för att stimulera utveckling i företagen bör utredas närmare. Genom att skattebefria företagens insättning i vinstandelssystemet och enbart beskatta utbetalningen av vinsten till anställda, kan kapital frigöras för att fler anställda skall kunna komma att starta egna företag. Detta bör ges regeringen till känna.
Att utveckla sitt företag är nödvändigt och kostar pengar. Ofta finner mindre företag det svårt att finna nödvändiga ekonomiska resurser samtidigt som dagens företagsbeskattning innebär svårigheter att bygga upp ett eget kapital. Många intressanta idéer har presenterats för hur detta skall kunna underlättas. Sannolikt måste det utarbetas flera olika modeller för att en sund företagsutveckling skall komma till stånd.
I första hand bör företagarens egna möjligheter att bygga upp ett riskkapital förbättras. Detta kan ske genom att reglerna för periodiseringsfonder förändras så att en större del av vinsten kan periodiseras och att beskattningen av ägarkapital förändras så att fler företag får ekonomisk möjlighet att bygga upp det egna kapitalet. Även om alla företag inte vill eller har möjlighet att utvecklas och växa, vilket måste respekteras, så måste de företagare som vill utveckla sin verksamhet få ekonomisk avkastning för egen del för att det skall skapas tillräckliga incitament för detta.
Ett sätt att göra detta är att avsätta delar av vinsterna från vattenkraften i fonder för riskkapitalförsörjning för startande av företag. Detta skulle på sikt ersätta de nuvarande systemen för riskkapitalförsörjning för nystartade företag. Fonderna skall styras av regionala styrelser.
Genom att göra det skattemässigt gynnsamt att bygga upp regionala entreprenörsfonder kan ett riskvilligt kapital byggas upp. Till dessa fonder skall även såväl enskilda som företag kunna placera pengar i skattemässigt gynnsamma former. Avkastningen på det insatta kapitalet i dessa fonder bör under en inledningsperiod skattebefrias. Motsvarande modell kan med fördel användas för att stimulera företagsänglar att gå in med riskvilligt kapital och erfarenhet i växande småföretag.
Ytterligare ett sätt att bygga upp ett regionalt riskvilligt kapital är att göra det möjligt att placera en del av pensionsavsättningarna i regionala pensionsfonder inom ramen för premiepensionsvalet. Idag är möjligheterna större för den enskilde att placera pensionsmedel i olika fonder utomlands än i sin egen region. Det finns en vilja hos många människor att ekonomiskt bidra till en utveckling av den egna regionen om man ges möjlighet till detta. Vad som ovan anförts om att bredda tillgången till riskkapital utanför bankerna bör ges regeringen till känna.
Att driva ett företag innebär ett stort ansvar för sina anställda, sig själv och sin familj, men även gentemot andra företag. För att kunna ta detta ansvar måste företagaren ha möjlighet att känna trygghet i sin vardag, såväl i medgång som i motgång. Idag ges inte företagaren lika villkor till trygghet som de anställda har. Det finns skillnader vad gäller möjligheter till sjukpenning, föräldraförsäkring och ersättning vid arbetslöshet.
Egenföretagaren har fasta kostnader vid sjukdom eller föräldraledighet. Samtidigt som företaget tillfälligt är stängt, med bortfall av inkomster, riskeras även ett mer långsiktigt inkomstbortfall genom att kunderna söker sig till andra företag. Detta är särskilt känsligt för de företag som verkar inom tjänstesektorn där lager inte kan byggas upp som buffert och det är svårt att få tag på vikarierande personal.
För den som är anställd beräknas den tillfälliga föräldrapenningen på årsinkomsten fördelad enbart på de dagar den anställde skulle ha arbetat. Den som driver sitt företag i en enskild firma eller i ett handelsbolag, och som i lagen kallas för egenföretagare, har sämre villkor. Den tillfälliga föräldrapenningen för egenföretagaren beräknas på årsinkomsten fördelad på årets alla dagar inte bara på de dagar då egenföretagaren skulle ha arbetat. Detta sätt att räkna innebär att egenföretagare får lägre ersättning än anställda när han eller hon är hemma och tar hand om sjuka barn. Detta regelverk gör det svårare för människor med barn att starta företag. Detta rimmar illa med budskapet att vi behöver både fler barn och fler företagare, ett budskap som vi ofta hör från ansvariga politiker.
För att förändra detta bör ersättningen från trygghetssystemen även för företagare beräknas utifrån en normal årsarbetstid, precis som man beräknar den för vanliga anställda. Kostnaden för att genomföra denna förändring är enligt riksdagens utredningstjänst 20 miljoner kronor. Centerpartiet har föreslagit denna förändring i en riksdagsmotion om jämställdhet, 2001/02:A212.
Liknande resonemang kan göras gällande inom de övriga delarna inom socialförsäkringen och inom arbetslöshetsförsäkringen. Det faktum att man gör en sammankoppling av makar inom exempelvis fåmansföretag gör att make eller maka inte får del av arbetslöshetsersättning om den andra parten driver företag. Det är inte självklart att den andra parten i ett äktenskap per automatik skall vara anställd i den andra partens företag.
Centerpartiet har även i en motion om social ekonomi tagit upp möjligheten att erhålla arbetslöshetsersättning vid medlemskap i ekonomiska föreningar och ideella föreningar inom den sociala ekonomin.
Den nya tekniken medför möjligheter för nya typer av företag och företagande inom hittills okända branscher. Framtidens företag kan hitta affärsidéer inom smala nischmarknader, ibland för smala för enbart den svenska marknaden men som har tillräcklig bärighet på en global marknad.
Detta förutsätter att företag på landsbygd och småorter har lika tillgång till den nya tekniken som företag i storstadsregionerna. Regeringens politik för att en digital infrastruktur skall byggas i hela landet har inte visat sig fungera. Centerpartiet har i en motion till riksdagen presenterat ett förslag om en digital allemansrätt som ger de lokala företagen i Småortssverige möjlighet att nå denna globala marknad. En digital allemansrätt innebär även att marknaden i de större städerna växer, då fler får möjlighet att använda sig av den nya tekniken.
Samtidigt ställer teknikutvecklingen höga krav på existerande företag att förändra sin verksamhet och organisation till att bättre passa den nya tidens företagande. Nya tjänster utvecklas, och traditionella företag byter helt inriktning på sin verksamhet för att attrahera nya kunder och riskvilligt kapital. Detta kräver stora resurser som det kan vara svårt för små och medelstora företag att finna. Genom en ökad samverkan mellan universitet, högskolor och det omkringliggande näringslivet kan samhället bistå med att överföra kunskap om den nya tidens företagande.
Exempel på detta är högskolan i Karlskrona–Ronneby, där man idag är världsledande inom IT-området för utveckling av nya tjänster. En stor del av denna framgång kan härledas till att man i regionen bestämde sig för att tydligt peka ut vilken inriktning man ville att högskolan skulle ha. Det finns även andra exempel där detta är tydligt men där inriktningen är en annan.
Framgång föder framgång och en magneteffekt har uppstått där allt fler företag dras till dessa områden och en positiv spiral uppstår. Det är önskvärt att fler högskolor och universitet tar efter dessa goda exempel för att stimulera till att fler avknoppningsföretag startas från de forskningsresultat som presenteras. Staten kan genom aktiva insatser förstärka regioners starka sidor genom att strategiskt utlokalisera verksamhet till regionerna inom det verksamhetsområde som regionens styrka finns. Detta bidrar till klusterbildningar där flera olika aktörer samverkar och skapar tillväxt. Riksdagen har fattat beslut om att en större del av statlig verksamhet skall lokaliseras ute i landet. Detta beslut har tyvärr inte respekterats i tillräckligt stor utsträckning. Regeringen bör ta initiativ till att utlokalisera en större del av den statliga verksamheten till andra delar av landet. Detta bör ges regeringen till känna.
Allt företagande skall ske på likvärdiga villkor, och fungerande företag i berört område skall inte utsättas för offentlig konkurrens på ojämlika villkor. Kraftåtgärder måste vidtas så att kommunallagen följs och därmed motverkar att offentliga aktörer, som t ex kommuner och landsting, bedriver verksamhet på konkurrensutsatta marknader där det finns privata företagare. Det är därför viktigt att offentlig upphandling sker korrekt och på lika villkor mellan kommunala och privata bolag.
I och med att konkurrensen ökar förändras även förutsättningarna för företagaren. Den globala ekonomin ställer krav på en högre grad av konkurrensneutralitet i de skatter och regelverk som omger företagande. Det gäller bland annat utformningen av skatter, arbetsgivaravgifter och ytterligare avregleringar av befintliga monopol. Genom att söka harmonisera skattenivåerna i Sverige med övriga EU kan ytterligare tillväxt och därmed även välfärd garanteras.
Sverige har ett av världens högsta skattetryck. Detta gäller inte minst skatten på arbete. I ett första steg mot att harmonisera skattetrycket med övriga delar av Europa bör en generell sänkning av arbetsgivaravgifterna ske med 10 procent upp till en lönesumma motsvarande 180 000 kr för egen företagare och 852 000 kr för övriga företag fr.o.m. den 1 januari 2002. Den 1 juli 2004 bör lönesummegränsen höjas till motsvarande 300 000 kr för egenföretagare och 2 000 000 kr för övriga företag. Detta bör ges regeringen till känna.
Under en lång tid har de så kallade 3:12-reglerna för fåmansbolag varit föremål för diskussion. Företagarnas Riksorganisation har presenterat en normallönemodell som bygger på att en schablonmässig inkomstbeskattning görs av den aktive ägaren i ett fåmansbolag. Övriga inkomster skattas som inkomst av kapital. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till riksdagen om en ny beskattning av fåmansbolag i enlighet med vad som ovan beskrivits. Detta bör ges regeringen till känna.
Sedan ett flertal år tillbaka har det poängterats att möjligheterna att erhålla en F-skattsedel måste förbättras. Stora förbättringar har genomförts men ännu återstår mycket, och fortfarande avslås en alltför stor del av ansökningarna om F-skattsedel. I jämförelse med Kanada, där det är möjligt att registrera ett företag på 20 minuter, ligger Sverige långt efter. Eftersom snabbhet kommer att bli avgörande för att företagare skall bli lyckosamma måste även handläggningstiderna vid start av företag bli kortare.
Ett sätt att effektivisera detta är att allaredan vid födseln blir tilldelad en F-skattsedel, som sedan aktiveras enbart när personen vill driva egen verksamhet. Utvecklingen bland dem som startar företag visar att allt fler ungdomar startar sina företag i tidig ålder. Om vi förändrar dagens regler om vem som får driva företag kan ungdomars attityder gentemot företagande förbättras. Som ett komplement till detta kan även en särskild företagsform med förenklade redovisningsregler för unga företagare utvecklas. Vad som ovan anförts om förbättrade möjligheter att erhålla F-skattsedel bör ges regeringen till känna.
Statens insatser vid start av företag bör inrikta sig på att skapa ekonomiska förutsättningar för nystartade företag att teckna ett särskilt nyföretagarlån istället för dagens starta-eget-bidrag eftersom detta är ett alltför kortsiktigt stöd för företagaren och snedvrider konkurrensen. Möjligheten att teckna denna typ av lån vid start av företag bör komma att omfatta även dem som tar tjänstledigt eller lämnar en fast tjänst. Det är viktigt att samhällets insatser vid start av företag har längre uthållighet än idag samtidigt som de inte får bidra till att snedvrida konkurrensen. Vad som ovan anförts om att ersätta dagens starta-eget-bidrag med ett nyföretagarlån bör ges regeringen till känna.
Nya typer av företag växer fram. Verksamheten inom dessa företag kan till stor del härledas till att verka inom den så kallade tjänstesektorn, som under en rad år har utgjort huvuddelen av de nya företag som startas. De vanligaste typerna av tjänsteföretag som startas finns idag inom området utbildning, vård och omsorg. Samtidigt startas helt nya verksamheter. Denna utveckling av nya företag kommer med stor sannolikhet att bli mer vanligare i framtiden, vilket ställer nya krav på hur regler och strukturer i samhället skall utformas. Detta gäller inte minst de regler som styr formerna för bolagsverksamhet.
Ytterligare en alternativ form av företagande är singelföretagande med självanställning. Denna företagsform kan ses som ett komplement till existerande företagsformer och anställning. Det finns anledning att utreda möjligheter till denna nya företagsform. Denna företagsform skulle gynna den del av befolkningen som bedriver verksamheter av flera slag. Genom att göra det möjligt att i den vanliga deklarationen redovisa vilka intäkter man fått av sin näringsverksamhet och betala in nödvändiga skatter och avgifter, alternativt genom att schablonmässigt betala in sina avgifter, kan denna företagsform utvecklas. För att självanställning skall fungera fullt ut krävs dock att det görs en utredning av problemen kring hur själva företagandet kan lösas i praktiken. Det handlar t ex om momsregistrering, försäkringsavtal och namnregistrering. Regeringen bör snarast tillsätta en utredning för att underlätta och göra det möjligt för företagsformen självanställning. Detta bör ges regeringen till känna.
Under 2000 startades ca 30 procent av de nya företagen av kvinnor. Motsvarande siffra för männen är ca 65 procent, resterande delen av företagen startades av kvinnor och män tillsammans, och fördelningen är sedan 1999 i stort densamma. Intressant och värt att notera är i vilken form som kvinnor och män startar sina företag. Kvinnor startar sina företag som enskilda företag i långt större utsträckning än män, även om valet att bli enskild näringsidkare är det vanligaste bland både kvinnor och män. Vart femte företag startades av en person med invandrarbakgrund.
Kvinnor och män startar generellt sett olika former av företag. Kvinnor startar oftare så kallade livsstilsföretag med främsta målsättning att förverkliga sina idéer, medan män i större utsträckning än kvinnor startar sina företag för att tjäna pengar. Tillgången till riskkapital är större för män än för kvinnor, även om situationen har förbättrats tack vare att särskilda insatser har riktats mot kvinnor.
Centerpartiet införde under regeringsåren 1991–1994 särskilda lån för kvinnor. I kombination med införandet av resurscentrum för kvinnliga företagare och särskild affärsrådgivning för kvinnliga företagare har fler kvinnor startat företag. Att modellen varit lyckosam visar ökningen av andelen kvinnor som startar företag. Sedan modellen infördes har en ökning på 11 procent skett, från 19 procent i början av 1990-talet till dagens 30 procent. De kvinnliga affärsrådgivarna avskaffades år 2000.
Företagare med invandrarbakgrund har ofta en besvärlig situation som kan härledas till diskriminering, fördomar och okunskap. Dessa gruppers tillgång till exempelvis riskkapital är sämre än för andra grupper. Det största problemet för denna grupp av företag är just tillgången till kapital. I kombination med ett regelverk som är svårt att förstå, även för svenskar, blir situationen för gruppen ytterst komplicerad. Kvinnliga företagare och företagare med invandrarbakgrund har blivit mer synliga i det lokala näringslivet, men de blir fortfarande alltför ofta särbehandlade av banker och riskkapitalföretag, vilket måste ses som allvarligt.
Det faktum att de diskrimineringslagstiftningar som rör jämställdhet i Sverige enbart är kopplade till arbetslivet är hämmande för många företagare. Det kan accepteras att man behandlas olika som företagare utifrån vilken affärsidé man har, men inte att det ställs högre krav på säkerheter på grund av kön eller hudfärg. Centerpartiet har i en motion om jämställdhet, 2001/02:A212, föreslagit att modellen med kvinnolån, kvinnliga resurscentrum och särskilda affärsrådgivare för kvinnor återinförs och permanentas. Denna modell kan även användas för andra grupper i samhället som idag inte har samma möjligheter att starta företag, exempelvis invandrare och ungdomar. Detta bör ges regeringen till känna.
Att kunna lita på att man får hjälp när man behöver är viktigt för alla i hela landet, likaså rätten till lika behandling inför lagen. Detta måste ses som en av statens viktigaste åtaganden gentemot sina medborgare. Under senare år har allt fler företagare tappat förtroendet för det svenska rättssystemet, framför allt beroende på att de upplever att polisen inte har tillräckliga resurser för att finnas till hands när den behövs. Detta är särskilt kostsamt för företagare.
Många företagare har svårt att teckna försäkringar för sina företag som täcker kostnader för inbrott, brand eller annan skadegörelse. Detta leder till att det dels kan vara ekonomiskt omöjligt att försäkra sitt företag, dels att det överhuvudtaget inte är möjligt att teckna en försäkring. Härigenom begränsas företagarens trygghet på ett oacceptabelt sätt och den fysiska och psykiska belastningen ökar för den enskilde företagaren. På många orter i Sverige har det gått så långt att företagarna själva patrullerar på nätterna för att bevaka sina och andra företagares verksamhetslokaler. Denna situation är inte acceptabel i Sverige år 2001. Samhället måste uppfylla sina åtaganden i form av att polis och brandkår finns närvarande i landets samtliga kommuner under dygnets alla timmar.
Blir butiksägaren rånad på pengar eller utsatt för snatterier eller inbrott, måste ägaren enligt nuvarande regler betala skatt på det värde han eller hon blivit bestulen på. Det gäller såväl egenavgift som moms på de stulna pengarna. Om butiksägaren däremot underlåter att avslöja rånet, slipper denne att betala skatt på det bestulna. Butiksägaren kommer också lindrigare undan skattemässigt om till exempel en anställd förskingrar pengar från butiksägaren.
Att tvingas betala skatt för pengar som företagaren inte har haft möjlighet att nyttja i sin rörelse är inte acceptabelt. Med nuvarande regler blir det mera lönsamt för företagare att inte inrapportera värdet av de varor eller de pengar som försvunnit vid brott. Detta ger fel signaler till såväl företagaren som till brottsförövaren och bör således ändras. En översyn av dagens momsregler bör göras för att lindra effekterna för den enskilde företagaren. Detta bör ges regeringen till känna.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Agne Hansson (c) |
|
|
Birgitta Carlsson (c) |
Margareta Andersson (c) |
|
Rolf Kenneryd (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Lena Ek (c) |
Åke Sandström (c) |