Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att aktivt arbeta för att finna samarbetskanaler mellan Danmark och Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning som ser över den regionala samverkan i ett större europeiskt perspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Skåne–Köpenhamn-regionen blir ett försöksområde för en utvidgning av regionerna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sänka broavgiften.
Även om byggandet av Öresundsbron mellan Malmö och Köpenhamn hade många motståndare är det troligen en minoritet som nu önskar att bron inte fanns – åtminstone i södra Sverige. Förväntningarna på brons positiva konsekvenser har delvis infriats, även om uppfyllandet av de förväntningarna kanske tar längre tid än vad som från början förutsattes.
Det nära samarbetet inom den nya europeiska regionen har inte i någon större utsträckning infriats. Särskilt problematiskt har det varit när det gäller företagsetableringar på båda sidor Öresund, men också när det gäller för svenska respektive danska medborgare att bo i Sverige respektive Danmark men arbeta på den andra sidan Öresund. Dessa problem är uteslutande av byråkratisk karaktär, och de är möjliga att övervinna bara den politiska viljan finns.
Men det handlar också om att försöka finna samarbetskanaler mellan två länder som kulturellt och på annat sätt skiljer sig åt. Även de kulturella skillnaderna går dock att överbrygga. Ett exempel på ett samarbete som vuxit fram är att Rigshospitalet i Köpenhamn och Universitetssjukhuset i Lund har skrivit ett treårigt samarbetsavtal om forskning, utbildning och behandling. Avtalet omfattar i första hand kirurgisk behandling av bröstcancer och hormonella sjukdomar.
Forskarvärlden är internationell, och det förefaller inte orimligt att tänka sig att det är just i gränssnittet mellan den akademiska världen och det globaliserade näringslivet som förutsättningarna för gränsöverskridande – och tvärkulturellt – samarbete är som störst. I regeringens kontinuerliga arbete med frågor som rör forskningspolitik och näringslivspolitik bör därför dessa frågor särskilt beaktas, med Skåne–Själland som ett utmärkt område för praktisk tillämpning.
Danskar som är intresserade av Sverige och som ser sig om efter arbete i vårt land kan på grund av exempelvis de båda ländernas olika skattepolitik göra goda vinster – förutsatt att man väljer att bosätta sig på den svenska sidan. Samma förutsättningar finns inte för en svensk familj som skulle vilja bo i Danmark men arbeta i Sverige. Om tanken om integrering och samarbete skall vara ömsesidig och gälla lika på båda sidor av sundet måste idéerna om de gränsöverskridande europeiska regionerna utvecklas. Det bör därför tillsättas en utredning som ser över den regionala samverkan i ett större perspektiv. Skåne–Köpenhamn-regionen skulle kunna vara ett försöksområde.
En undersökning som gjorts av Danske Bank visar att valet av bostadsort kan betyda stor skillnad i utgifter för en familj med arbete i Köpenhamn. Väljer man att bo i t ex Malmö istället för Lyngby kan valet för en tjänstemannafamilj betyda cirka 50 000 DKK mer i handen varje år. Undersökningen bygger på jämförelser mellan huspriser, kostnader för vatten, el, värme och försäkringar samt resekostnader och skatter.
I Malmö finns det möjlighet att spara på bland annat hus- och bilköp, lägre fastighetsskatt och planerade inköp av varor som är billigare i Sverige. Utgifter för resor över bron och avgifterna för barnomsorg, som är högre i Sverige, sänker dock den ekonomiska vinsten något.
Sedan 1998 har antalet danskar som flyttat över till den svenska sida av Öresund fördubblats. Den positiva utveckling som Öresundsbron har medfört för sydvästra Skåne måste också komma det övriga Skåne till del. Satsningar på näringsliv och kommunikationer även utanför den tänkta Örestadsregionen måste intensifieras om hela regionen skall blomstra.
Trots de för danskar förmånligare levnadsbetingelserna i Sverige är ändå två av tre Öresundsresenärer svenskar. Resandet över Öresundsbron med tåg och bil utgjorde hälften av resorna. Rutten Helsingborg–Helsingör har fortfarande en stor andel resenärer. 44 procent tog sig över med färjorna. Men färjetrafiken mellan Helsingborg och Helsingör har sedan broöppningen tappat 22 procent av resenärerna.
Trots de många fördelar som bron erbjuder den enskilde resenären – inte minst när det gäller flexibilitet i valet av restid – drar sig många för att köra bil över Öresundsbron på grund av de höga broavgifterna. Första halvåret 2001 visade Öresundsbrons resultat på en förlust av 203,5 miljoner DKK. Ett sätt som troligen skulle minska den förlusten vore att sänka broavgiften. Detta kan samtidigt ses som ett första konkret steg när det gäller en reell integration mellan Skåne och Danmark.
|
Stockholm den 12 september 2001 |
|
|
Margareta Viklund (kd) |