Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av dagens rådgivning för kvinnliga företagare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta skatter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförändringar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att främja initiativ inom den offentliga sektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om regelförändringar som motverkar illojal konkurrens.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förenklad prövning av laglighet.
Entreprenörskap och företagande har ingenting med kön att göra. För att lyckas krävs en bra idé, en marknad och kunder. Kvinnor startar 30 procent av alla nya företag i Sverige. Kvinnliga och manliga företagare överlever i lika hög grad, knappt två tredjedelar finns kvar efter tre år. Kvinnor har ökat sin nyföretagarandel i de flesta län och kvinnliga företagare är välutbildade.
I dag finns det 80 000 kvinnliga företagare i Sverige. Den verksamhet som kvinnor oftast startar eget inom är konsultföretag, butik, hår- och skönhetsvård och artist. Men kvinnor har svårare att starta eget eftersom de inte i samma utsträckning som män får lån och riskkapital. I en nyligen gjord utredning från Shenet och Svenskt Näringsliv visas att endast 4 procent av antalet riskkapitalsatsningar eller 2 procent av det investerade kapitalet gick till kvinnliga företagare. Det beror på flera faktorer bl.a. att färre kvinnor söker och att kvinnor oftare satsar på branscher som inte kräver så stora investeringar. Men det handlar också om att entreprenörsklimatet inte gynnar kvinnliga satsningar. Det finns en stor och outnyttjad potential inom tjänstesektorn, inte minst inom den offentliga sektorn. Företagen utgör fortfarande kärnan i de förändringar som behövs för att öka tillväxten.
Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv framgår det att företagarinkomsterna fortfarande är en mycket liten del av löneinkomsterna. En förklaring till det är att det i dag finns färre företagare än i början 1990-talet. Den minskningen, om än liten, kan bli ett problem i den konjunkturavmattning som vi i dag är inne i.
I jämförelse med Italien är betydligt fler kvinnor företagare trots att andelen yrkesverksamma kvinnor är högre och andelen arbetslösa färre i Sverige. Ännu mera anmärkningsvärt är att dubbelt så många kvinnor förekommer som styrelseledamöter i de stora företagen i Italien än i Sverige.
I USA har antalet kvinnliga entreprenörer mångdubblats under de senaste 20 åren. Kvinnor driver och äger nästan 40 procent av alla småföretag i landet – som småföretag räknas alla företag med upp till 500 anställa – i Sverige är den siffran ca 20 procent. Många kvinnliga företagare har kontoret hemma. Det har möjliggjorts med s.k. downsizing. Det innebär att företagen knoppar av viss del av verksamheten som den anställde får driva i egen regi. Något som i allra högsta grad borde utvecklas inom den offentliga sektorn.
Kvinnor som vill starta eget företag behöver främst bli behandlade på samma sätt som män som vill starta eget. Skillnaden när kvinnor och män ansöker om lån på banken eller i andra privata eller offentliga låneinstitut är att kvinnors företagande inte ses som lika ”viktiga” som männens. Fler kvinnor än män som driver företag upplever problem i lånesituationen. Kvinnor behöver bättre rådgivning samtidigt som de affärsidéer som förs inom den mjuka tjänstesektorn måste ges högre respekt.
Under 1990-talet har kvinnliga företagare uppmuntrats på olika sätt genom lokala, regionala och nationella projekt. Många av projekten har varit och är mycket lyckade och har på flera sätt utvecklat kvinnligt företagande. Dock anser många att man alltför ofta fixerar sig vid kortare projekt och inte på ett mera långsiktigt arbete som kan föra utvecklingen framåt. I jämförelse med flera andra länder visar det sig att Sverige inte lyckas attrahera kvinnor att bli företagare på samma sätt. Därför föreslår vi att regeringen ser över den rådgivning för kvinnliga företagare som finns i dag.
Små företag har i dag mindre tillgång till riskvilligt kapital än för ett år sedan. Sänk skatterna för att skapa investeringsvilligt kapital.
Den vanligaste företagsformen bland kvinnor är egenföretag eller handelsföretag. Reglerna för småföretag är erkänt svåra och krångliga. Det finns det belägg för i flera undersökningar. Lagstiftningen måste ses över och förändras så att den underlättar företagandet och inte som i dag hindrar en fortsatt utveckling. Genomför förändringar i enlighet med Småföretagardelegationens alla förslag.
Främja privata initiativ inom den offentliga eller den s.k. mjuka sektorn. Antalet anställda har fördubblats de senaste sju åren bland de företag som erbjuder välfärdstjänster. Lägg över mer av den offentliga sektorns produktion på privata entreprenörer. En fortsatt ökning av offentlig upphandling är betydelsefull för den utvecklingen.
Det finns ytterligare en relativt stor hake med tanke på små- och egenföretags överlevnad. På en rad olika platser i landet slås småföretag ut av skattesubventionerad kommunal verksamhet. Det finns många exempel på näringsverksamhet som bedrivs i bolag eller förvaltningsform med kraftiga skattesubventioner som tvingar de privata småföretagen att konkurrera med dem trots att de bedrivs på helt andra ekonomiska villkor. Småföretagarna tvingas att med sina egna skattepengar betala den konkurrerande kommunala verksamheten.
Såväl i den politiska som i den allmänna debatten har det ifrågasatts om utvecklingen av den kommunala näringsverksamheten är förenlig med kommunallagens och konkurrenslagens bestämmelser. Vi vet att Konkurrensverket dagligen får samtal från olyckliga småföretagare som utsatts för illojal konkurrens från offentliga organ, vilka upplevs ha enorma finansiella resurser. En sammanblandning av myndighetsutövning och producentverksamhet accepteras inte av Konkurrensverket på en konkurrensutsatt marknad. Se över och skärp upp regler som kan motverka illojal konkurrens.
Trots att det talas allt mer om att kvinnlig företagsamhet skall stödjas är det i verkligheten flest kvinnor som drabbas av den illojala konkurrensen som vi nämnt ovan. Detta för att kvinnor ofta tenderar att driva företag inom områden som kommuner är mest benägna att gå in på där vård och omsorg är två exempel. För den enskilde medborgaren är konkurrensproblemet svårt att komma åt eftersom möjligheterna är små för att som egen företagare få till stånd en laglighetsprövning av den aktuella kommunens näringsverksamhet. Genom att förenkla för den enskilde företagaren tillika kommuninvånaren att få till en prövning i fråga om laglighet och jämlik konkurrensmöjlighet kan den öppna marknaden bli en arena där alla aktörer är välkomna att konkurrera på samma villkor om kunderna genom kvalitet, pris och tillgänglighet. Det behövs inte minst för att de företagare som utsätts för den illojala konkurrensen skall ”våga” kräva en prövning. Risken att samtidigt förlora en stor kund kan annars kännas överhängande.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Anne-Katrine Dunker (m) |
Ewa Thalén Finné (m) |