Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det statliga kraftbolaget Vattenfall skall kompensera de näringsidkare runt Vänern som drabbats av kostnader beroende på översvämningarna år 2001.
Vänern är en av de största sjöarna i Europa. Vänerns storlek gör att den påverkar näringslivet och därmed medborgarna i stora delar av västra Sverige. Landskapet kring sjön har en prägel som påminner om havet – men jämfört med havet är Vänern och dess kringliggande landskap mer utsatta på grund av regleringar och översvämningar. Det är högst aktuellt i år då översvämningar i Vänern vållat många människor stora problem.
Problemen i Arvika är väl kända av många svenskar därför att TV valde att dramatiskt följa deras effekter på kommunens mark och byggnader, men det bor och arbetar människor runt hela Vänern som på olika sätt drabbats ekonomiskt av det höga vattenståndet.
Jag vill särskilt lyfta fram problemen för fiske- och lantbruksnäringarna. Fisket i Vänern är betydande. Enligt uppgift finns det cirka 100 yrkesfiskare som är beroende av Vänern för sin försörjning. Det höga vattenståndet har ställt till problem för fiskare genom skador på näringslokaler och bryggor samt en sen start på näringssäsongen.
Bönder runt Vänern har drabbats av vattensjuka marker som lett till uteblivna skördar samt omfattande skador på uppdämningsvallar.
För många enskilda människor ställer dessa naturens nycker till med stora problem som i vissa fall kan leda till stor ekonomisk tragedi. Det bör ställas mot att det faktiskt finns vinnare på situationen. Regeringen bör nu tillse att ”vinnaren” kompenserar dem som drabbats av ekonomiska problem. Än mer uppenbart blir detta när det är staten som är vinnare. Staten som ägare till Vattenfall måste ju rimligtvis ha tjänat mycket på att mängden vatten som runnit genom kraftverken varit mer än normalt.
I domstolsprocesser har det blivit nej till bönder som velat ha ersättning för skador som uppkommit i samband med översvämningar. Enligt domstolen hade regleringen av Vänern skötts helt i enlighet med de föreskrifter som finns, men domstolen tvivlade inte på att markägare drabbats av skador. Man menade att omständigheterna inte var sådana att skadorna motiverade skadestånd från Vattenfall.
Som ägare av Vattenfall borde dock staten agera på moralisk grund genom att se till att en del av företagets vinster kommer de drabbade till gagn. Det borde gå att hitta former som inte grundar sig på godtycke.
|
Stockholm den 18 september 2001 |
|
|
Holger Gustafsson (kd) |