Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändrad organisation för genomförande av regionala tillväxtavtal (RTA).
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökade möjligheter till dispens från regelverk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka näringslivets deltagande i regionala tillväxtavtalsarbetet.
År 1998 inbjöd regeringen svenska regioner att utarbeta regionala tillväxtavtal (RTA). Tillväxtavtalen syftar till effektivare samordning mellan politikområden som främjar tillväxt och sysselsättning. Under hösten 1999 påbörjade länen diskussioner och förhandlingar om finansiering av åtgärdsprogrammen. I februari år 2000 överlämnades 21 regionala avtal till regeringen, och därefter påbörjades genomförandet i alla län. Genomförandeperioden sträcker sig fram till och med 2002. Därefter ska en ny omgång tillväxtavtal tecknas.
Processen i de regionala tillväxtavtalen har skapat en ny arena för möte mellan de offentliga institutionerna och näringslivet. Det har varit värdefullt att aktivera regionens olika aktörer för att leta lösningar på specifika problem och för att utveckla framtidsmöjligheterna. För att det positiva ska överväga i fortsättningen måste regeringen komma tillrätta med de ”barnsjukdomar” som inverkade menligt på resultatet i den första projektomgången.
Ett konsortium bestående av Nordregio, Institutet för regionalforskning (SIR) och Ledningskonsulterna fick i oktober 1999 i uppdrag av Näringsdepartementet att genomföra en processtudie av förhandlingarna i sju län samt även studera den centrala nivån för att ge uppslag till en bättre organisering inför nästa omgång avtal.
I rapporten framkommer en förödande kritik på olika områden. I Regeringskansliet saknades en långsiktig övergripande strategi för RTA. Idén lanserades utan att dess konsekvenser hunnit analyseras. Näringsdepartementet har inte fungerat i sin ledningsroll, och flera fackdepartement har haft svårt att hinna med arbetet kopplat till RTA. Olika och motstridiga budskap har förmedlats ut till länen. Tillväxtkapitalet var till stor del bundet i redan existerande verksamheter, och avsteg från dessa godkändes inte trots att detta utlovats från början. Det begränsade kreativiteten. Arbetet gjordes till stor del av offentliga aktörer, och näringslivets medverkan blev marginell. Därtill var representationen av kvinnor och ungdomar näst intill obefintliga i processen.
Syftet med RTA, att mobilisera olika parter på regional nivå, för att utifrån sina specifika förutsättningar forma möjligheter för framtida tillväxt, är en riktig strategi. Men om tillväxtavtalen ska få någon verklig betydelse för framtiden måste stora förändringar göras inför nästa projektperiod, såväl organisatoriskt som innehållsmässigt.
Regeringens roll är att föreslå en strategi samt medel till densamma, inte att själv vara verkställande. Alltför ofta blandar regeringen ihop sina roller. Genomföranderollen måste istället överlåtas till en speciell delegation. Där bör man kunna tillhandahålla klara och entydiga besked på frågor som uppkommer ute i länen.
De kreativa lösningarna får inte i varje del hämmas av befintligt regelverk. Olika regioner har olika problemstruktur, vilket kräver insatser av olika slag. Det måste gå att få göra avsteg från regelverket för att pröva nya lösningar. Denna dispensgivning bör då också ligga på en s k genomförandedelegation. Möjligheten till omfördelning av resurser är också nödvändig. I första projektomgången var tillväxtkapitalet till stor del redan bundet i existerande verksamhet.
Ska RTA bli framgångsrika måste delaktigheten från näringslivet öka. Det är viktigt att arbetsformer och arbetssätt anpassas till den tid som näringslivets representanter kan avsätta. Korta och konstruktiva samlingar måste känneteckna arbetet.
Sammantaget måste alltså stora förändringar genomföras om arbetet med tillväxtavtal ska fortsätta. Genomförs de inte kommer arbetet att förtvina. Genomförs de finns möjligheten att på regional basis skapa verkliga förutsättningar för tillväxt.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Maria Larsson (kd) |
Ragnwi Marcelind (kd) |