Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en samlad strategi utarbetas för näringslivs- och befolkningsutveckling i skärgården och med sikte på ett bättre utnyttjande av EU:s strukturfonder och övriga resurser.
"En levande skärgård" får inte vara ett tomt om än vackert slagord. I begreppet måste det ingå ett omfattande – och därmed i förhållande till nuläget – ökat åretruntboende. Vidare måste okonventionella metoder och förslag till näringslivsutveckling ingå i en strategi för den svenska skärgården.
För en levande skärgård måste frågor om fastighetsbeskattning och trafikkostnadsregler stå i förgrunden.
Det ligger i sakens natur att man oftast bor med havsutsikt i skärgården, men den ger varken mat eller värme. Varför utsikt över en vacker slätt eller en fascinerande skog inte medför samma beskattning är svårt att inse. I avvaktan på en total avveckling av den orättvisa fastighetsskatten måste den i många avseenden förändras för de skärgårdsboende. I dagsläget utgör skatten en av de allvarligaste hindren för skärgårdsboende.
Det förhållandet att man till en ö kan låta sig transporteras med hjälp av vägverksfärjor utan extra avgift medan man till en annan måste betala stora summor för godstransporter och persontrafik är inte acceptabelt. De som åker med en färjeled som fyller funktionen av förlängningen av eller delsträckan i en allmän väg måste få samma rättigheter att transporteras utan extrakostnader då de ju erlägger samma fordonsskatter och övriga allmänna skatter som andra. Ingen som bara reser till lands skulle acceptera att på sista sträckan hem få betala en avgift och få dyrare varuförsörjning i närbutiken.
Den två viktigaste faktorerna för att göra skärgården till ett levande samhälle året runt är att se till att näringslivet och försörjningsmöjligheterna utvecklas och att därigenom få en sådan befolkningsutveckling att framtiden är tryggad.
En levande skärgård är inte en kostnad för vårt land. Den är en utvecklingsbar resurs. En levande skärgård med en positiv befolkningsutveckling innebär för vårt land – inte minst i en internationaliserad värld och med en stor landareal – att försvara också en mycket större säkerhet i händelser av kriser och väpnade konflikter och operationer av starka kriminella organisationer.
Det har under de senaste dagarna framkommit att Sverige är sämst på att utnyttja de gemensamma resurser som vi är med och betalar till i EU. Ett utmärkt sätt att råda bot på detta för Sverige, som inte är ett stort jordbruksland, är att göra anspråk på vår del av den gemensamma kakan och att låta medlen i första hand gå till åtgärder för näringslivsutveckling i den svenska skärgården.
|
Stockholm den 30 september 2001 |
|
|
Lennart Fridén (m) |