Motion till riksdagen

2001/02:N224

av Bo Lundgren m.fl. (m)

Växande storstadsregioner berikar hela Sverige

1 Sammanfattning

En modern syn på de största storstadsregionerna bör utgå från de många möjligheter till utveckling för människor och företag som där erbjuds.

En politik som bidrar till växande storstäder medför högre tillväxt och stärker hela Sveriges konkurrensförmåga. I Sveriges tre största städer, Stockholm, Göteborg och Malmö finns redan i dag begynnande klusterfenomen, d.v.s. en geografiskt koncentrerad närvaro av företag, kompetens och kapital som leder till synergieffekter. Dessa tre regioner har utvecklat en global spetskompetens som attraherar specialister till Sverige. En politik för förbättrade forsknings- och företagandevillkor kan bidra till att förstärka denna utveckling. Klustermiljöer bygger också på attraktiva individmiljöer. Om storstäderna skall fungera som internationellt gångbara utvecklingsmiljöer måste skatteregler och bostadsregleringar ändras för att förstärka det svenska attraktionsklimatet också för enskilda.

I allt för hög grad har den socialdemokratiska synen på storstäderna utgått från problem och bidragsprogram. Det är inte mer av bidrag och politisk planering som behövs. I stället behövs än mer av möjligheter för människor att själva påverka sina liv. Det är en politik som i dag förs av de moderatledda majoriteterna i storstadsregionerna.

Storstadsregionerna har stor betydelse som potentiella motorer för ökad tillväxt. Reformer inom särskilt viktiga områden som näringsklimat, valfrihet för familjerna, skattepolitik, bostadspolitik, utbildning, infrastruktur och rättssamhälle måste genomföras om denna potential skall kunna tas tillvara och bidragsberoende, segregering och utanförskap motverkas.

2 Innehållsförteckning

1 Sammanfattning 44

2 Innehållsförteckning 45

3 Förslag till riksdagsbeslut 46

4 Storstädernas utmaningar och möjligheter 47

4.1 Sveriges större städer 47

5 Storstaden som motor 47

6 Storstadens kluster 48

7 Ökad medborgarmakt – en förutsättning för storstädernas dynamik 50

8 Goda exempel där valfriheten har ökat 52

9 En politik för växande storstäder 54

9.1 Fungerande skattepolitik 54

9.1.1 Skatter på arbete och företagande 54

10 Sänkta skatter på boende 54

11 Sänkt skatt på hemnära tjänster 55

12 En rättvis skatteutjämning 56

13 Fungerande bostadsmarknad 57

13.1 Skapa en fungerande bostadsmarknad 57

14 Den oroande bostadssegregationen 58

15 Fungerande skola och utbildning 59

15.1 Det fria skolvalets möjligheter 59

16 Utöka den högre utbildningen 60

17 Fungerande infrastruktur 60

18 Fungerande rättssamhälle 61

18.1 Den ökade brottsligheten 61

19 Nolltolerans mot vardagsbrottsligheten 62

20 Förebygg brott 63

3 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktning och utformning av storstadspolitiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de svenska skatternas roll för ökad tillväxt.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om slopad fastighetsskatt.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av det inomkommunala utjämningssystemet per den 1 januari 2003.²
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förändrad bostadspolitik.³
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av infrastruktursatsningar i storstadsregionerna.⁴
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av sänkta skatter på hemnära tjänster.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det fria skolvalet.⁵
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en utökad högre utbildning.⁵
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om storstädernas behov av ett fungerande rättssamhälle.⁶

¹ Yrkandena 2, 3 och 7 hänvisade till SkU.

² Yrkande 4 hänvisat till FiU.

³ Yrkande 5 hänvisat till BoU.

⁴ Yrkande 6 hänvisat till TU.

⁵ Yrkandena 8 och 9 hänvisade till UbU.

⁶ Yrkande 10 hänvisat till JuU.

4 Storstädernas utmaningar och möjligheter

4.1 Sveriges större städer

Storstaden är ofta förknippad med stora möjligheter, ett brett utbud av allt som livet kan erbjuda och dessutom en känsla av närhet till allt betydelsefullt. En stor stad kännetecknas av hög befolkningskoncentration och i de flesta fall en växande befolkning. Det kan ibland vara svårt att avgränsa vad som skall räknas till större städer. Det finns ett särskilt utbyte i världen mellan städer med en befolkning som överstiger fem miljoner. I det perspektivet har Sverige inga storstäder.

Likväl är det rimligt att betrakta Stockholm, Göteborg och Malmö som storstäder. Det finns dock ännu fler orter som till sin karaktär fångar åtminstone delar av det som är storstadens kännetecken.

I Sverige odlas många negativa föreställningar om större städer. Det finns politiska partier som har gjort till sin idé att beklaga och bekämpa storstadens utbredning. Förklaringen till mycket av detta står att finna i historien. Storstäderna växte sig en gång stora i industrialismens barndom genom att attrahera människor som inte längre kunde leva av jordbruket. I städerna var den industriella produktionen förlagd. Under hårda arbetsförhållanden och med liten tanke på kringliggande miljöeffekter växte den svenska industriella basen sig stark. Det lade grunden för det stigande svenska välståndet. Men det innebar också att storstaden kom att förknippas med slitsamt arbete och dålig miljö. Storstaden erbjöd möjligheter att överleva, men inte att njuta ett fullt liv.

Negativa uppfattningar om de större städerna bygger ofta på föreställningar om att mycket av detta lever kvar. Befolkningsomflyttningar mot städerna upplevs som påtvingade för att möjliggöra egen försörjning. Stadsmiljön beskrivs som dålig och människofrånvänd.

5 Storstaden som motor

Socialdemokraternas politik tar sin utgångspunkt i storstädernas problem. Moderat politik har i stället sin utgångspunkt i storstädernas möjligheter.

Det handlar trots allt om Sveriges snabbast växande och rikaste regioner. I storstadsområdena är nyföretagsamheten störst och den privata sektorn förhållandevis stark jämfört med i många andra delar av vårt land. Storstäderna skall därför inte behandlas som problemområden och heller inte ställas mot glesbygd och mindre städer och orter.

Alltför ofta tycks regeringen leva i villfarelsen att landets glesbygdsområden kan gagnas av politiska ingrepp som hämmar tillväxten av nya jobb i storstadsregionerna. Politiskt beslutad utflyttning av arbetsplatser – eller om man så vill, inflyttning av arbetslöshet – är ett exempel på detta. Om storstäderna aktivt missgynnas riskerar de att förvandlas till problem i stället för en tillgång. Det finns gott om avskräckande exempel på detta runt om i världen, bland annat Köpenhamn under 1970- och 80-talen.

Storstäderna utgör tillsammans med vissa andra entreprenörstäta regioner de områden i Sverige där flest nya jobb skapas. De tre regionerna har en bruttoregionalprodukt (BRP) per invånare som kraftigt överstiger genomsnittet i riket och svarar för 41 procent av rikets samlade bruttonationalprodukt, (BNP). Den snabbaste tillväxten har ägt rum i Stockholmsregionen, där en femtedel av landets invånare bidrar med en fjärdedel av BNP och en dryg fjärdedel av statens skatteintäkter.

Vi menar att storstäderna kan och bör fortsätta att gå i täten för förnyelsen av Sverige. Vår utgångspunkt är att en sådan utveckling är till fördel för hela landets utveckling. En god tillväxt i storstadsregionerna är inte ett hot mot övriga delar av landet. En region som expanderar hamnar i en uppåtgående spiral. Företagandet ökar och fler arbetstillfällen skapas. Effekterna av en sådan utveckling sprider sig som ringar på vattnet. Däremot är det ovanligt att tillväxt i en region får negativa effekter på tillväxten i andra regioner.

Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har noggrant gått igenom den regionalpolitiska forskningen. Resultatet visar att regionalpolitiskt stöd kan omfördela offentlig välfärd men inte tillväxt. Trots att tiotals miljarder kronor årligen slussas från tillväxtområdena har det inte genererat ekonomiska framsteg hos de bidragsmottagande områdena.

Allt fler bedömare pekar på att tillväxt inte skapas av enskilda faktorer utan av samspelet mellan bland annat infrastruktur, högskolor, marknad och företag. I dessa hänseenden ligger de svenska storstadsregionerna väl framme.

Nya produkter och ny teknologi brukar först introduceras i storstäderna för att sedan börja användas i hela landet. Flera i dag stora företag har startat i storstäderna och sedan expanderat och skapat arbetstillfällen i andra delar av landet. Exempel på detta är Volvo, Hennes & Mauritz, WM-data och Ericsson. Med de fördelar som Göteborg, Stockholm och Malmö kan erbjuda borde städerna ha goda möjligheter att få inte bara svenska utan även utländska företag att etablera sig.

Det är därför oroande när utvecklingen nu förefaller gå i motsatt riktning. Under de senaste tio åren har ett antal storföretag flyttat sina huvudkontor eller andra strategiska funktioner från storstadsregionerna och från Sverige. De senaste exemplen är Ericsson, Stora Enso och Nordbanken.

En framsynt storstadspolitik måste ta sin utgångspunkt i en genuin förståelse för de villkor för tillväxt och företagande som nya ekonomiska och tekniska förutsättningar skapar. Ekonomin globaliseras nu i alla hänseenden. Företag, både stora och små, etableras i områden där de bästa konkurrensförutsättningarna erbjuds.

6 Storstadens kluster

Mycket har hänt i och omkring de större städerna för att lägga grund för en ny typ av rikare livsföring. Smutsig industriproduktion har renats och i många fall flyttats bort från tätbefolkade områden. Många nya arbetstillfällen har tillkommit som erbjuder en bra arbetsmiljö. I takt med att storstaden som arbetsmarknad blivit allt mer diversifierad har också nya utvecklingsmöjligheter kommit att erbjudas en lång rad specialister. Deras möjligheter att utvecklas är ofta beroende av att vara nära andra specialister med samma kompetensprofil.

Storstaden upplevs pulsera av möjligheter. I en miljö där svaret på livets alla frågor på det viset inte uppfattas som lika givet lämnas stort utrymme för att experimentera och att våga tänka nytt. Det bidrar till ett tillåtande klimat där det kringliggande samhället inte är lika snabbt att peka ut det som avviker som något oönskat. Tvärtom ses i olikheterna embryon till ny utveckling. Det skapar utrymme för subkulturer som kan ses med njugghet på andra orter.

I storstaden finns nästan allt representerat och dessutom i en miljö många gånger sida vid sida med det som kan sägas stå i direkt motsatsställning till det man själv står för. För många unga i Sverige, men också i andra kringliggande länder, betraktas de större städerna mot bakgrund av allt som nu sagts som kluster kring vilket mycket av det goda i livet samlas. Där erbjuds arbete och specialisering men också ett brett kultur- och nöjesutbud. Där finns många liktänkande men också många med spännande andra uppfattningar. Där finns ett erbjudande om ett rikt liv. Det attraherar många.

För Socialdemokraterna och andra partier som profilerar sig på storstadsfientlighet upplevs denna utveckling som ett hot. Att ungdomar flyttar och medborgare kräver anpassningar av offentlig välfärd till sina individuella levnadsförhållanden upplevs som negativt. Det försvårar möjligheterna att förverkliga socialdemokratiska idéer om en samlad modell lika för alla. Storstadsutvecklingen blir ett ideologiskt hot. Allt detta bidrar till den spänning som finns mellan storstädernas dynamik och det socialdemokratiska partiet. I de största städerna upplever inte längre medborgarna att socialdemokraterna och andra som hävdar en enda lösning för olika typer av problem har något att komma med. De förstår inte deras livsvillkor och de förstår inte att bejaka den nya storstadsdynamiken.

De s.k. klustren är en viktig faktor bakom t.ex. Stockholms snabba tillväxt. Med kluster menas ansamlingar av företag som uppnår större sammanlagd effektivitet om de ligger tillsammans än om de ligger utspridda i landet. Närvaron av internationellt gångbara skolor är en viktig faktor för att åstadkomma ett individklimat som förstärker klusterfenomen.

Viktiga kluster i Stockholm är IT, finansiell verksamhet, kontorsteknik, media, kultur och marknadsföring. I Göteborg utmärker sig bioteknik och sjöfarten. I mars 1998 öppnades en teknikpark på Medicinarberget för företag inom medicinsk industri. Teknikparken, Sahlgrenska Biomedical Innovation Centre, är ett samarbete mellan Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Business Region Göteborg och Mölndals kommun.

Öresundsregionen utmärker sig med både bioteknik och livsmedel. En fjärdedel av de svenska livsmedelsföretagen hör hemma i Skåne och svarar för 45 procent av Sveriges livsmedelsproduktion. Öresund Food Network, med en jämn fördelning av styrelseplatserna mellan universitet, näringsliv och myndigheter, har startats av Öresundsuniversitetet.

Dessa kluster utgör den mest dynamiska delen av storstädernas näringsliv och består ofta av branscher som ännu inte är så välutecklade i resten av Sverige.

7 Ökad medborgarmakt – en förutsättning för storstädernas dynamik

Den sociala tryggheten kan aldrig byggas utan en fungerande social bastrygghet i familjer och hushåll. Vi vill ha ett samhälle där familjen är stark och själv kan fatta beslut om sin vardag.

Vi vill öka familjernas möjligheter att fungera på det sätt som passar bäst för både barn och föräldrar. Alla skall ha möjlighet att välja barnomsorg, privat eller kommunalt daghem, att vara hemma eller något annat av alla de alternativ som är möjliga.

I många kommuner i storstäderna har man på senare år fört en konsekvent politik för ökad valfrihet och uppmuntran av fler utförare. Stockholms kommun och kommunerna kring Stockholm har idag många valmöjligheter. En rik flora av privata utförare skapar en mångfald som ger valfriheten ett reellt innehåll.

Nedan finns en sammanställning över hur långt omvandlingen till flera utförare kommit i Stockholms län.

EGENMAKT I STOCKHOLMS KRANSKOMMUNER
	Barnomsorg				Utbildning				Äldreomsorg
	Kommunal verksamhet	Enskild verksamhet	Totalt antal verksamheter	Andel enskild verksamhet	Kommunal verksamhet	Enskild verksamhet	Totalt antal verksamheter	Andel enskild verksamhet	Kommunal verksamhet	Enskild verksamhet	Totalt antal verksamheter	Andel enskild verksamhet
Botkyrka	50	12	62	19,4%	30	6	36	16,7%	15	1	16	6,3%
Danderyd	20	15	35	42,9%	15	4	19	21,1%	6	4	10	40,0%
Ekerö	24	5	29	17,2%	12	1	13	7,7%	2	1	3	33,3%
Haninge	21	12	33	36,4%	25	13	38	34,2%	17	2	19	10,5%
Huddinge	62	23	85	27,1%	31	2	33	6,1%	21	3	24	12,5%
Järfälla	31	15	46	32,6%	21	2	23	8,7%	7	6	13	46,2%
Lidingö	23	21	44	47,7%	18	5	23	21,7%	6	0	6	0,0%
Nacka	42	48	90	53,3%	27	12	39	30,8%	13	20	33	60,6%
Norrtälje	29	19	48	39,6%	4	5	9	55,6%	10	2	12	16,7%
Nykvarn	11	1	12	8,3%	3	0	3	0,0%	3	0	3	0,0%
Nynäshamn	15	4	19	21,1%	13	1	14	7,1%	13	1	14	7,1%
Salem	7	8	15	53,3%	4	1	5	20,0%	6	3	9	33,3%
Sigtuna	0	15	15	100,0%	0	3	3	100,0%	1	1	2	50,0%
Sollentuna	26	33	59	55,9%	21	10	31	32,3%	7	3	10	30,0%
Solna	27	15	42	35,7%	12	3	15	20,0%	7	6	13	46,2%
Sundbyberg	27	6	33	18,2%	11	0	11	0,0%	10	2	12	16,7%
Södertälje	46	11	57	19,3%	27	9	36	25,0%	10	3	13	23,1%
Tyresö	25	9	34	26,5%	8	2	10	20,0%	3	1	4	25,0%
Täby	9	65	74	87,8%	25	6	31	19,4%	2	8	10	80,0%
Upplands Bro	14	3	17	17,6%	12	1	13	7,7%	3	0	3	0,0%
Upplands Väsby	25	5	30	16,7%	14	1	15	6,7%	9	0	9	0,0%
Vallentuna	17	14	31	45,2%	9	0	9	0,0%	2	2	4	50,0%
Waxholm	22	8	30	26,7%	5	2	7	28,6%	2	1	3	33,3%
Värmdö	32	10	42	23,8%	18	3	21	14,3%	2	1	3	33,3%
Österåker	21	9	30	30,0%	17	1	18	5,6%	5	1	6	16,7%
Röda kommuner	209	54	263	20,5%	135	31	166	18,7%	80	9	89	10,1%
Blå kommuner	417	332	749	44,3%	247	62	309	20,1%	102	63	165	38,2%
Alla kommuner	626	386	1012	38,1%	382	93	475	19,6%	182	72	254	28,3%

Källa: Moderata riksdagsgruppens storstadskommitté. Uträkningarna är gjorda under våren 2001.

Siffrorna fångar den snabba omvandling av gamla stela monopolstrukturer som nu sker. Effekten av detta kommer att bli omfattande. Medborgarnas inflytande ökar.

8 Goda exempel där valfriheten har ökat

”Anledningen till att moderaterna kan härja så fritt i Stockholms stad, Täby, Nacka och Stockholms läns landsting är enligt vår uppfattning att det saknas en effektiv socialdemokratisk oppositionspolitik i dessa kommuner och detta landsting. Det hjälper inte att Göran Persson och Mona Sahlin skäller på de moderata ledningarna, för vad de gör är helt enkelt att genomföra sin politik. Men socialdemokraterna har inte någon utmejslad alternativ politik i de här frågorna.”

Lars-Åke Almqvist, andre förbundsordförande Kommunal, anförande vid Kommunals kongress den 28 maj 2001

Vad fackförbundet Kommunals ledning har känt av är att de har en växande mängd medlemmar som arbetar hos privata utförare och som uttrycker trivsel med det. De många aktiva socialdemokraterna på kongressen kunde dock inte acceptera denna verklighetsbeskrivning utan avslog ledningens förslag att bejaka förekomsten av privata utförare. Ideologi sattes före en modernisering som redan är i full färd att genomföras.

Ett bra exempel där valfriheten ökat är den väl fungerande vårdgarantin i Stockholmsregionen. Samarbetet med privata vårdgivare och samverkan mellan landstingets sjukhus har bidragit till att vårdköerna i stort sett försvunnit. Samtidigt har Socialdemokraterna i riksdagen gång på gång motsatt sig borgerliga krav på införandet av en nationell vårdgaranti för att korta köerna.

Vårdgarantin i Stockholms läns landsting omfattar i dag mer än 90 procent av alla medicinskt motiverade behandlingar. Vårdgarantin infördes av den borgerliga ledningen i Stockholms läns landsting den 1 januari 1999.

Garantin innebär att ingen skall behöva vänta mer än tre månader på operation eller behandling. Redovisade längre väntetider avser patienter som själva valt att vända sig till ett visst sjukhus. Hittills har ca 2 000 patienter fått hjälp till behandling och förts från ett sjukhus med köer till vård hos annan vårdgivare.

Några exempel från landstingsförbundets köstatistik:

STOCKHOLM	Antal veckor	ANDRA LANDSTING	Antal veckor
HÖFTLEDSPLASTIK
Ortopediska huset	3	Västerås	52
Danderyds sjukhus AB	6	Karlstad	52
Sabbatsbergs närsjukhus	11	Gävle-Sandviken	56
Södertälje sjukhus	12	Linköpings universitetssjukhus	60
S:t Görans sjukhus AB	17	Norrl.universitetssjukhus, Umeå	140

LIVMODERFRAMFALL
Danderyds sjukhus AB	4	Uppsala akademiska sjukhus	28
Karolinska sjukhuset	6	Västerås	36
Södertälje sjukhus	9	Kalmar	45
Huddinge universitetssjukhus AB	12	Sundeby sjukhus	52
Sophiahemmet	13	Linköpings universitetssjukhus	90
Sabbatsbergs närsjukhus	13	Norrl.universitetssjukhus, Umeå	95
S:t Görans sjukhus AB	13

HÖRAPPARATER
Dalens närsjukhus	4	Linköpings universitetssjukhus	44
Sabbatsbergs närsjukhus	4	Uppsala	64
Sophiahemmet	6	Motala	82
Täby	9	Kiruna	88
Södersjukhuset	9	Östersund	108

PROSTATA
S:t Görans sjukhus AB	2	Blekinge sjukhus	56
Sabbatsbergs närsjukhus	11	Falu lasarett	68
Södertälje	12	Linköpings universitetssjukhus	90
Sophiahemmet	13	Norrl.universitetssjukhus, Umeå	145
Danderyds sjukhus AB	13

Den moderatledda majoriteterna i Stockholmsregionen värnar även skolan. För stockholmarna är inte skolpengen och friskoleetableringarna ett experiment utan en konkret del av ett liv präglat av valfrihet för föräldrar och elever.

Även i de andra storstadsregionerna finns goda exempel på ökad valfrihet. Lerum, Kungsbacka och Partille har alla genomfört det fria skolvalet och avreglerat barn- och äldreomsorgen.

Vellinge, Höör, Lomma och Tomelilla är också kommuner som går i det främsta ledet för moderat politik. Här har människors valfrihet ökat, främst genom friskolor och fristående förskolor.

Det som händer i storstadsregionerna är något som många människor i landet i övrigt går miste om. I dag är vardagen helt annorlunda för en invånare i Stockholm, Partille eller Vellinge i jämförelse med t.ex. verkligheten för människor i Sundsvall, Torsby och Katrineholm. Den socialdemokratiska politiken har skapat ett tudelat Sverige, ett Sverige där inte alla har samma möjligheter att utvecklas och växa.

9 En politik för växande storstäder

9.1 Fungerande skattepolitik

9.1.1 Skatter på arbete och företagande

Förutsättningarna för storstadsregionernas utveckling i Sverige påverkas av mycket som politiken inte styr över. Politiska makthavare kan inte göra anspråk på att föra fram förslag som annat än i vissa delar kan och bör påverka utvecklingsmöjligheterna. Det hindrar inte att olika politiska institutioner kan föra fram och besluta om viktiga och tillväxtfrämjande förslag.

Storstadsregionerna svarar för en större del av statens skatteinkomster än vad som återspeglas i deras befolkningsandel. Mot den bakgrunden har Socialdemokraternas våldsamma skattehöjningar under de gångna åren slagit relativt hårdare mot dessa regioner.

Det höga skattetrycket hämmar investeringar och företagande i alla delar av vårt land. Skatterna på arbete och företagande måste sänkas om jobben skall bli fler och tillväxten högre. Inte minst är beskattningen av låg- och medelinkomsttagare påfallande hög jämfört med alla andra länder. Det leder till skärpta löneanspråk, färre arbeten och betydande svårigheter för många hushåll att leva på sin lön.

Inte minst viktigt är att undanröja hinder för kapitalbildning, investeringar och nyföretagande. Detta motiverar en slopad förmögenhetsskatt och avskaffad dubbelbeskattning av riskkapital i näringslivet. I storstadsregionerna finns också många fåmansföretag som drabbas av dagens rigida så kallade spärregler.

10 Sänkta skatter på boende

Du kan göra tankeexperimentet att du istället för att bo i din egen fastighet väljer att hyra ut huset. (...) Du kan då i normalfallet ta ut en månadshyra som överstiger de löpande drifts- och underhållskostnaderna. Detta ”mervärde” slipper du betala om du själv bor i huset. Du har således en inkomst av din fastighet. Inte i pengar, utan i värdet på det egna boendet.

Bosse Ringholm, finansminister (s), skriver brev till de villaägare som protesterat mot fastighetsskatten.

Fastighetsskatten är en omoralisk skatt som tas ut utan hänsyn till betalningsförmåga. Den slår skoningslöst mot människor med låga inkomster som bor i områden med höga taxeringsvärden. Den kan till och med innebära att människor måste lämna sina hem.

Det är ofta betydligt dyrare att skaffa bostad i storstadsregionerna, särskilt i storstädernas centrala delar, än i andra delar av landet. De höga priserna driver upp taxeringsvärdena på såväl flerbostadshus som villor. Storstadsregionerna står därför för en betydande del av statens inkomster från fastighetsskatten.

Regeringen lovade inför valet 1998 att de värst drabbade av fastighetsskattehöjningarna skulle få lindring av skatten. Utredning på utredning har under flera års tid misslyckats med att lösa frågan, och regeringen har därför inte infriat löftet.

Ett år innan valet föll regeringen till föga och sänkte skattesatsen för villor och hyresrätter. Dock kommer denna ”sänkning” endast innebära en något mindre höjning än tidigare för de allra flesta boende i storstadsregionerna. Sänkningen av skattesatsen är bara ett sätt att dölja att man straffar boende i attraktiva områden.

Det är inte bara fastighetsskatten som är en pålaga för boende. Egnahemsägare beskattas vid förvärv av bostad, under innehavstiden och vid försäljning. Vid förvärvande av bostad skall stämpelskatt på lagfart och stämpelskatt på inteckningar erläggas. Under innehavstiden beskattas de boende genom fastighetsskatt. Om bostaden säljs skall dessutom vinsten reavinstbeskattas.

Istället för att gå till roten med det onda har socialdemokraterna föreslagit en begränsningsregel. Begränsningsregeln medför att människor, under vissa givna förutsättningar, skall betala fem procent av sin bruttoinkomst i fastighetsskatt.

Begränsningsregeln kommer dock inte att omfatta förmögenhetsskatten. Detta innebär att många får betala förmögenhetsskatt trots att de omfattas av begränsningsregeln.

En begränsningsregel kommer även att skapa ökade marginaleffekter. Förutom de skatteökningar och bidragsminskningar som redan följer av en inkomstökning, kommer fastighetsskatten hela tiden att öka med fem procent av inkomstökningen.

Stämpelskatten är dessutom ett ytterligare att exempel på hur boende i storstadsregioner beskattas hårt. Stämpelskatten innebär att skatt skall betalas procentuellt på köpeskilling eller inteckningsbelopp. Två exakt lika hus kommer således att beskattas olika beroende på var i landet de är belägna. Eftersom köpeskilling och taxeringsvärden är högre i storstadsområden blir skatten därefter.

Moderaternas förslag om att successivt slopa fastighetsskatten är mot denna bakgrund inte minst ägnat att sänka boendekostnaderna i storstadsregionerna och stim ulera det lokala näringslivet.

11 Sänkt skatt på hemnära tjänster

I storstäderna måste en viktig del av företagstillväxten komma i den privata tjänstesektorn. Till denna hör också de tjänster som kan utföras i eller i anslutning till hushållen. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna har därför gemensamt utvecklat ett förslag för att sänka skatten på hemnära tjänster. Förslaget innebär en skattereduktion på 50 procent för privatpersoners betalning av arbetskostnaden och innebär således att det ”vita” priset halveras.

För att få fart på sysselsättningen krävs inte bara att priset kommer ned till nivåer som många är beredda att betala. Det måste också bli lättare att erbjuda tjänsterna, oavsett om man gör det i företagsform eller som privatperson. Därför behövs förenklingar för bildande och drift av i synnerhet mindre tjänsteföretag. Ambitionen måste vara att främja att en flora av nya småföretag växer fram.

En reform av detta slag är ett viktigt steg mot en växande och dynamisk tjänstesektor. Den går lätt att genomföra och ger människor en chans att inordna sig i ett legalt system. Kostnaderna i form av skattebortfall blir små, och på sikt kan reformen snarast ge en positiv nettoeffekt för de offentliga finanserna.

En skattesänkning på hemnära tjänster kan snabbt bidra till en ökning av arbetstillfällena i storstadsregionerna.

12 En rättvis skatteutjämning

Det inomkommunala utjämningssystemet är till sin natur så konstruerat att det straffar tillväxt var den än uppstår. Kommunpolitikerna behöver inte, om de följer syftet med utjämningssystemet, ägna den egna skattekraften någon tanke. Det spelar ingen nämnvärd roll hur den utvecklas – kommunens inkomstnivå bli ändå i stort densamma. Det kan t.o.m. vara så att sämre skattekraft ger högre inkomster.

Vi har i olika sammanhang under flera år beskrivit hur tillväxtfientligt dagens utjämningssystem är. När det nu verkat en tid inser alltfler oberoende iakttagare att vi har rätt. Utjämningssystemet konfiskerar tillväxtens frukter medan kostnaderna hamnar på den enskilda kommunen.

Stockholmarna utgör en femtedel av den svenska befolkningen och svarar för en tredjedel av statens samlade skatteintäkter. Därutöver bidrar regionens invånare till övriga landet med totalt 8,7 miljarder kronor via den kommunala skatteutjämningen.

Socialdemokraternas politik kommer dock att drabba stockholmarna än hårdare. Nästa år tvingas varje stockholmare i snitt betala 2 200 kr till verksamhet i andra kommuner, och denna beskattning beräknas öka med 200 kr per år de närmaste åren.

Kostnadsutjämningssystemet tar allt mindre hänsyn till de särskilda problemen och kostnader som finns i en storstad i form av bl.a. segregation och befolkningsökning samt höga kostnader för personal, lokaler och bostäder. Socialdemokraternas politik med kostnadsutjämning och kraftigt höjd fastighetsskatt leder till att det snart bara är höginkomsttagare som har råd att bo i Stockholmsregionen.

Elva kommuner i Stockholms län drabbas dessutom av Pomperipossaeffekter i systemet. I Pomperipossakommuner innebär en nyinflyttad med fast lön att kommunen måste betala mer än skatteintäktsökningen i skatteutjämning. Situationen är densamma om en arbetslös i kommunen får arbete.

Utjämningssystemet straffar tillväxten. Storstadsregionerna får inte behålla frukterna på inkomstsidan av den ökade ekonomiska aktiviteten och skattetillväxten men måste bära de kostnadsökningar inom de kommunala verksamheterna som ökad ekonomisk aktivitet ger upphov till.

Vi föreslår att det inomkommunala utjämningssystemet avskaffas per den 1 januari 2003, dvs vid den tidpunkt när riksdagen bör ha hunnit besluta om ett nytt system som stimulerar till ekonomisk tillväxt samtidigt som det ger tillräckliga bidrag till kommuner och landsting för otillräcklig skattekraft.

13 Fungerande bostadsmarknad

13.1 Skapa en fungerande bostadsmarknad

En växande storstadsregion behöver en fungerande bostadsmarknad. Stockholmsregionen växer med 20 000 invånare om året. Den för tillfället viktigaste förklaringen till ökningen är inrikes omflyttningar. Det är människor i 20–25-årsåldern som söker sig till storstäderna. De söker oftast en annan och öppnare livsstil. Storstadens puls, de många valmöjligheterna och tillgången till många olika typer av arbetstillfällen lockar. Befolkningstillväxten har fortgått nära nog oförminskat under hela 1990-talet, trots att bostadsproduktionen för några år sedan var nere på historiskt låga tal. Det har funnits lediga bostäder att tillgå, och många har minskat sin boendeyta i takt med att boendekostnaderna har stigit. Nu syns dock tydliga tecken på att bostadsmarknaden är i obalans och att det behövs en ökad nyproduktion.

Kostnaderna för att bygga nytt är höga. Den enskilt viktigaste faktorn för att förklara de höga nyproduktionskostnaderna är det omfattande skatteuttaget. Tidigare balanserades omfattande skatteuttag på byggande och boende av omfattande subventioner. Dessa subventioner var starkt snedvridande och hade en tveksam fördelningspolitisk profil. När de successivt har tagits bort har inte samtidigt skatteuttaget lindrats mer än marginellt. Skatteuttaget på nyproduktion är cirka 65 procent av totalkostnaden.

Annat som hindrar nyproduktionen är faktorer som hyresregleringen, neddragningar i medel till infrastruktur och det inomkommunala utjämningssystemet.

Regeringen har bemött kritiken mot den statliga bostadspolitiken genom att hävda att den bristande nyproduktionen av bostäder beror på ointresse av att bygga i borgerligt styrda kommuner. Finansminister Bosse Ringholm har dessutom hävdat att ingenting har byggts i Stockholms län de senaste åren.

Enligt en enkätundersökning genomförd av den moderata storstadskommittén finns det utrymme för motsvarande 66 000 nya bostäder inskrivet i kommunernas flerårsplaner. Hur mycket av detta som blir färdigbyggda bostäder beror på hur skatte- och bostadspolitiken utvecklas.

14 Den oroande bostadssegregationen

De kommunala bostadsföretagen har varit det främsta instrumentet för socialdemokraternas så kallade sociala bostadspolitik. Samtidigt är det i storstadsregionerna påfallande hur tendenserna till förslumning och segregation i särskilt hög grad präglar just de miljonprogramsområden som helt domineras av allmännyttig hyresrätt.

Tusentals människor, ofta utan någonting gemensamt, har mer eller mindre tvingats att samtidigt flytta in i områden som de inte haft någon som helst möjlighet att påverka. Allt har varit centralplanerat in till minsta konstverk. Servicen har varit tunnsådd och samlad i oflexibla centrumanläggningar som samtidigt ofta blivit värmestugor för undersysselsatta. Hushöjderna har styrts av byggfaktorer. Lägenhetsstorleken har genomgående varit tre rum och kök, och lånereglerna har låst detaljerna ända ned till att fastställa längden på hatthyllorna.

Miljonprogrammet blev dyrt och hyrorna höga. Den omfattande subventioneringen eliminerade kostnadsmedvetandet i byggandet, samtidigt som normer och regler förhindrade flexibiliteten. Höga hyror är än i dag ett av miljonprogrammens största problem. Den höga fastighetsskatten samt försöken att hålla uppe hyrorna på samma nivåer som i innerstäderna har cementerat problemen.

Segregationen i storstädernas boende är ett faktum. Förr bodde rika i gathusen och fattiga i gårdshusen – nu bor de i helt separerade stadsdelar. Bostadsmarknadens parter tillsammans med tillämpningen av bruksvärdessystemet bär ansvaret för den skeva hyresstruktur som försvårar rörligheten på bostadsmarknaden. Hyresgäster i utpräglade problemområden har i realiteten ingen bytesrätt.

Det är nödvändigt att söka komma till rätta med det eftersatta underhåll och den torftiga utemiljö som präglar många av storstadsregionernas miljonprogramsområden. Samtidigt måste områdena göras mer mångsidiga genom en allsidig blandning av olika fastighetsägare och olika upplåtelseformer.

Det är emellertid viktigt att miljonprogramsområdena inte uteslutande ses som problem. Många av områdena har obestridligen också många goda kvaliteter som måste bejakas och utvecklas. Inte heller det förhållandet att olika etniska grupper koncentreras till olika områden behöver i sig anses vara ett problem. Till en del är en sådan utveckling naturlig när man söker sin framtid i ett nytt land. Det stora segregationsproblemet ligger snarare i koncentrationen av arbetslöshet, dålig utbildning, bidragsberoende och utanförskap.

Identitet är viktig för människor. I miljonprogramsområdena har möjligheterna att själv få påverka boendet, miljön och servicen varit mycket begränsade. Sådana försök har oftast motarbetats – i den mån de inte letts centralt från hyresgästföreningen och det kommunala bostadsbolaget.

På samma vis fungerar den socialdemokratiska fastighetsskattechocken segregerande. I praktiken skapar fastighetsskatten höglönereservat i populära områden där endast de med mycket höga löner har råd att betala fastighetsskatten. Storstadsområdena skiktas.

15 Fungerande skola och utbildning

15.1 Det fria skolvalets möjligheter

Staten måste ta ansvaret för att garantera det fria skolvalet. Moderaterna föreslår införande av en nationell skolpeng. Det garanterar alla elevers och föräldrars valfrihet, oavsett i vilken kommun eller i vilket bostadsområde de bor. Finansieringen av den enskilde elevens utbildning blir likvärdig för alla, oavsett om eleven väljer en kommunal eller en fristående skola. Alla skolor – såväl kommunala som fristående – blir självständiga skolor med stor frihet att välja metoder och pedagogik efter elevernas behov och förutsättningar.

Ett fritt skolval påskyndar en nödvändig modernisering och förnyelse av den svenska skolan. Valfrihet och kvalitet är de viktigaste redskapen för att skapa en bättre skola. Ingen förälder vill låta sitt barn gå i en dålig skola. Ingen elev kommer att acceptera skolor som missköter sin uppgift. Detta leder till att skolornas resultat och kvalitet successivt kommer att förbättras.

Det fria skolvalet ger skolorna och deras ledningar konkurrens och leder till en ständig prövning av att utbildningens kvalitet fyller de krav som föräldrar och elever har rätt att ställa. Det stärker skolornas förutsättningar för förnyelse och därmed deras förutsättningar att ge eleverna den bästa tänkbara utbildningen. Intresset bland elever och föräldrar att följa olika skolors utveckling och resultat är särskilt tydligt i storstäderna där alternativen är fler. Många kommunala skolor har en utvecklad profil, och antalet fristående skolor är större än i andra kommuner.

Socialdemokraterna hävdar att det fria skolvalet ökar segregationen. Skolverkets undersökningar visar emellertid att förekomsten av fristående skolor inte har några segregerande effekter. Det fria skolvalet skapar i stället förutsättningar för elever och föräldrar i segregerade områden att byta skolmiljö.

Ett stort problem för många är att elevernas rätt att välja skola är begränsad på gymnasienivå. Den närhetsprincip som flera kommuner tillämpar innebär att de som växer upp i socialt utsatta områden tvingas kvar i närmaste skola. Därmed ges de sämre förutsättningar att utveckla kunskaperna i svenska och att integreras i samhället. Vi anser att det fria skolvalet på gymnasienivå är viktigt.

För några år sedan önskade man starta en muslimsk skola i Rosengård i Malmö. Det var ett sätt för stadsdelens invånare att ta saken i egna händer. Huvudskälet var inte religiöst utan missnöje med de svenskkunskaper som förmedlades av den offentliga grundskolan. Det finns många exempel på ett stort missnöje med skolsituationen i utsatta storstadsområden. Skolorna speglar inte bara de positiva sidorna av många kulturer utan också de svårigheter och konflikter som uppstår. Förutsättningarna för barn och ungdomar att utveckla kunskaperna i svenska men också modersmålet är inte de bästa. Fristående skolor erbjuder en möjlighet att pröva alternativa organisationer och alternativ pedagogik för att nå bättre studieresultat. Vi bejakar därför fler fristående skolor och insatser för att främja ett aktivt val av skola också i dessa områden. Det står på inget sätt i motsatsförhållande till insatser för ökad kvalitet i kommunala skolor.

Bra skolor tillvaratar och utvecklar samarbetet mellan hem och skola, oavsett huvudman. Det är viktigt bl.a. med tanke på storstadsungdomars uppväxtvillkor, som bl.a. manifesteras i att kostnaderna för elevvård är högst i storstäderna. Ett aktivt föräldraengagemang utmärker många fristående skolor, men eftersträvas också i kommunala skolor med gott renommé, som t.ex. Rinkebyskolan i Stockholm.

I storstädernas så kallade problemområden är en bra skolutbildning den enskilt mest betydelsefulla insatsen för att undvika att en tredje generation arbetslösa växer upp. Barnen skall gå i skolan och läsa sina läxor. Kraven måste ställas tidigt och tillräckliga satsningar göras på utbildning i svenska språket. Kvaliteten får inte eftersättas. Flexibilitet i lönesättningen för lärarna kan bidra till att locka bra lärare till dessa områden där insatserna är svårare. Redan i förskolan kan träning i sociala färdigheter påbörjas och exempelvis ett teknik- eller kulturintresse väckas.

I utsatta områden är det särskilt viktigt att alternativa skolor och förskolor ges möjlighet att bidra till ett varierat utbud av olika slags pedagogik. Just här är det särskilt viktigt att sätta valfriheten i centrum.

16 Utöka den högre utbildningen

I storstäderna är det färre som går vidare till högre utbildning än i landet som helhet. Den högre utbildningen är underdimensionerad i storstadsregionerna. Det försvårar rekryteringen av kvalificerad arbetskraft till de spjutspetsföretag som finns etablerade i dessa regioner.

Att eftersätta behovet av universitets- och högskoleplatser i storstadsregionerna riskerar att få negativa regionala effekter. För låg tillgång på kvalificerad arbetskraft i de regioner där efterfrågan är störst kan påverka andra delar av landet negativt. Risken finns då för att välutbildad arbetskraft i stället rekryteras till storstadsregionerna från andra orter.

17 Fungerande infrastruktur

I huvudstadsregionen har statsmakten under en lång följd av år underlåtit att bygga ut och anpassa vägnätet till den växande befolkningen. Staten måste nu aktivt ta ansvar för att lösa upp den ohållbara trafiksituationen i Stockholmsregionen.

Ett grundläggande trafikföringsproblem är bristande spår- och vägkapacitet över Saltsjö-Mälarsnittet i centrala Stockholm. Historiskt har alltför mycket byggts för att leda trafiken rakt in i city. Med den mycket kraftiga befolkningsökning som skett, framför allt utanför innerstadens tullsnitt, har detta bidragit till stora trafikproblem i Stockholms innerstad.

Stockholm lider akut brist på kringfartsleder och spårkapacitet som kan leda trafikflödet förbi eller igenom innerstadssnittet. Stockholm måste fullfölja byggandet av Ringen och få en fullt utbyggd ringled och dessutom bygga en förbifart för E 4:an väster om Stockholm. Staten bör ta finansieringsansvaret för färdigställandet av Södertörnsleden och Norrortsleden, företrädesvis i form av en Public-Private Partnership-lösning. Förbifartens övriga delar är mest resurskrävande och innehåller bland annat längre tunnelavsnitt. Den totala kostnaden för dessa avsnitt kan uppskattas till drygt 12 miljarder kronor. För att även dessa skall kunna genomföras bör det öppnas för en statlig PPP-lösning. För flera av de aktuella projekten tillkommer utöver detta en omfattande lokal och regional delfinansiering. Essingeleden i sin tur kan inte avgiftsbeläggas. Leden är redan betald. Den nya förbifartens högre framkomlighet kommer, trots brukaravgifter, att vara argument nog för tillräckligt många trafikanter att använda detta alternativ.

Ett färdigställande av Ringen runt Stockholm förutsätter en statlig finansiering av Norra länken. I förlängningen måste också, utanför planperioden, en östlig förbifart byggas för att fullfärdiga Ringen.

18 Fungerande rättssamhälle

18.1 Den ökade brottsligheten

Nedrustningen av polis- och rättsväsende drabbar människor i alla delar av vårt land. I relation till folkmängden begås dock de flesta brotten i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Flest brott begås i Stockholms län, där antalet anmälda brottsbalksbrott per 100 000 invånare uppgick till 15 854 år 2000. Motsvarande siffror för Västra Götalands län samt Skåne län var 13 225 respektive 12 047 brott per 100 000 invånare.

Invånarna i storstäderna kan därmed sägas ha drabbats hårdast av den växande brottsligheten i landet. De löper mer än dubbelt så stor risk att utsättas för brott som befolkningen i övriga områden.

I socialt och ekonomiskt svaga familjer, som till stor del återfinns i storstädernas segregerade förortsområden, slår brottsligheten särskilt hårt. Dessa familjer har sämre möjligheter att skydda sig mot brott och att kompensera sig när de har utsatts för brott. För arbetslösa och bidragsberoende föräldrar kan en cykelstöld från barnen omkullkasta den ekonomiska planeringen för månader framöver.

Samtidigt som brottsligheten ökar klaras allt färre brott upp. Under perioden 1991–1994 klarades omkring 30 procent av alla anmälda brott upp. 1995 hade uppklaringen minskat till 25 procent. I dag ligger uppklaringsprocenten på ungefär 20 procent, vilket innebär att endast var femte brott klaras upp.

Det innebär dock inte att var femte gärningsman verkligen ställs inför domstol och döms. Enligt professor Leif G.W. Persson leder bara tio procent av alla anmälda brott till att gärningsmannen döms till straff. I praktiken har det alltså blivit i det närmaste riskfritt att begå brott. Det gäller särskilt brottslighet som drabbar människor i deras vardag, som till exempel stöld, hot, våld och skadegörelse.

Denna situation kan inte accepteras. Brottsbekämpningen måste ses som en integrerad del av välfärdspolitiken. I en rättsstat måste alla ha lika rätt till skydd mot brott, oavsett i vilket bostadsområde man råkar bo och oavsett vilken ekonomisk ställning man har. Så är inte fallet i dag. Människor som har råd att t.ex. ta taxi hem en sen kväll gör det medan den som inte har råd i stället får gå eller åka kollektivt. Redan härigenom utsätter sig den som lever under knappare förhållanden för avsevärt större risker än den som har pengar till en taxi. Det är påtagligt hur otryggheten på storstädernas gator och torg slår hårdast mot de redan svaga grupperna i samhället.

19 Nolltolerans mot vardagsbrottsligheten

Vardagsbrottsligheten har kommit att utgöra ett av de största hoten mot människors trygghet i såväl landet som helhet som i storstadsregionerna. Den dominerande brottskategorin är tillgreppsbrotten, som utgör 60 procent av alla anmälda brott. Därefter rangordnas brott mot person (12 procent) och skadegörelsebrotten (11 procent). Gemensamt för alla dessa brott är att de skulle kunna förebyggas med fler poliser ute bland människor.

Kampen mot vardagsbrottsligheten var en viktig orsak till den närpolisreform som drevs igenom av den borgerliga regeringen 1991–1994. Med fler poliser på gator och torg skulle fler brott förebyggas. Polisen skulle bli mer tillgänglig för medborgare som behöver information eller som vill lämna tips och upplysningar av det som slag som kan vara till nytta i polisens arbete – och därmed för samhället i stort.

Det framgångsrika polisarbetet i New York har visat att ökad närhet mellan medborgarna och polisen medverkar till att ordningen upprätthålls. Människor som upplever att de kan vara till nytta i polisens arbete mot brott tenderar också att få ett ökat engagemang och ta större ansvar för vad som händer i stadskärnan och områdena omkring.

Om det går att minska brottsligheten i New York, där problemen är betydligt svårare, bör det vara möjligt i svenska städer. Om svensk polis får större möjligheter till snabba ingripanden mot t.ex. ordningsstörningar, klotter och andra brott ökar risken för upptäckt, vilket i sin tur minskar människors benägenhet att begå brott. Dessutom kommer den allmänna moralen att stärkas när det blir tydligt att polisen och det övriga samhället inte accepterar brott.

20 Förebygg brott

Närpolisverksamheten syftade till att öka polisens möjligheter att på ett tidigt stadium kunna tillrättaföra och överföra rätt normer till ungdomar som uppvisade oroande tendenser, t. ex. genom att snatta eller figurera i missbrukarkretsar. Polisens möjligheter att reagera snabbt och tydligt mot ungdomskriminella liksom insatser mot narkotikan är helt avgörande för om polisen i framtiden skall lyckas i kampen mot vardagsbrottsligheten.

Det är viktigt att polisen får resurser att kartlägga och göra punktinsatser mot dem som begår brott, inte minst genom storstadsregionernas gängbildning. I Stockholm, där en viss sådan kartläggning redan har skett, uppskattas en procent av länets kriminella ungdomar stå för 50 procent av stöldbrottsligheten.

Socialdemokraternas nedskärningar har försvårat polisens brottsförebyggande arbete. Närpolisens arbete har inte kunnat utvecklas på det sätt som avsågs med reformen, och förväntningarna har inte kunnat infrias. Allt fler närpoliser tvingas i dag att utföra rent administrativa uppgifter som tidigare sköttes av civilanställd men numera uppsagd personal. I stället för fler poliser har det blivit färre poliser som kan ägna sig åt praktiskt polisarbete. Vi vill ge rättsväsendet en större ekonomisk ram under kommande tre år. Det innebär att polis, åklagare, domstolar och kriminalvård äntligen kan tilldelas tillräckliga resurser.

Narkotikapolitiken är av största betydelse för den framtida brottsutvecklingen i storstäderna. Om polisen skall ha en chans att skärpa insatserna mot det växande narkotikamissbruket måste den först och främst ha tillgång till en effektiv lagstiftning. För att intensifiera och utveckla preventiva åtgärder i kampen mot narkotikan bör polisen snarast få möjlighet att ta blod- och urinprov även på personer under 15 år vid misstänkt narkotikabruk.

Storstadsregionernas narkotikapoliser har i dag svårt att få fast heroinlangarna, eftersom dessa utvecklat en metod som innebär att de sväljer sina kapslar, och därmed undanröjer bevisningen, så fort polisen försöker ingripa mot brottet. Ett effektivt sätt att minska heroinlangningen är att ge svensk polis samma möjlighet som exempelvis norsk polis att via sjukvården sätta in kräkmedel för att säkra bevisningen mot misstänkta heroinlangare.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 22 oktober 2001
Bo Lundgren (m)
Per Unckel (m)	Beatrice Ask (m)
Anders Björck (m)	Carl Fredrik Graf (m)
Chris Heister (m)	Anders G Högmark (m)
Gunnar Hökmark (m)	Henrik Landerholm (m)
Göran Lennmarker (m)	Fredrik Reinfeldt (m)
Inger René (m)	Per Westerberg (m)