Sverige skall vara konkurrenskraftigt, attraktivt och stimulerande. Vi vill öka människors möjligheter att förverkliga sig själva och omvandla drömmar till verklighet.
Politiken måste ge varje individ möjligheter att utvecklas. Svenska företag och svensk arbetskraft måste vara konkurrenskraftiga och Sverige attraktivt.
För detta behövs en ny strategi för kreativitet och företagsamhet. Det handlar om skatterna och företagandet, arbetsmarknaden, skolan, den högre utbildningen och forskningen, kulturen, sjukvården, rättsväsendet och mycket mera. En strategi som kan lösgöra enskilda människors skaparkraft är en oavvislig del av en samlad politik som kan lyfta vårt lands välstånd och trygghet och ge konkurrenskraft till Sverige och svenskarna.
Sverige är på flera sätt ett bra företagarland. Det beror till stor del på de avregleringar inom bland annat teleområdet som genomfördes av den borgerliga regeringen 1991–1994. Men om detta skall var giltigt även framöver och vårt land dessutom bli bra på flera andra områden krävs det fortsatta strukturförändringar. Bättre konkurrensvillkor, mindre regelkrångel, tryggare energiförsörjning, rörligare arbetsmarknad, fler fria universitet och högskolor, utbyggd yrkesutbildning, sänkta skatter, kulturell mångfald, utbyggd infrastruktur, bättre sjukvård, förändrad bostadsmarknad och minskad brottslighet är förutsättningar för att Sverige skall kunna gå vidare.
Tillsammans utgör sådana åtgärder den strategi för ett bättre företagsklimat som vi vill genomföra.
1 Sammanfattning 7
2 Innehållsförteckning 8
3 Förslag till riksdagsbeslut 9
4 För lite företagande i Sverige 10
4.1 Många idéer men få företag 10
4.2 Var är entreprenörskapet? 11
4.3 Dåliga exempel 12
4.4 Sorglig statistik 13
5 (S)ystemfelet 14
6 En strategi för företagande och förnyelse 16
6.1 Idéer för självförverkliganden 16
6.2 Ett attraktivt klimat 17
6.3 Mindre, enklare och tryggare regelsystem 17
6.3.1 Bättre rättssäkerhet för småföretagen 17
6.3.2 Mindre regelkrångel 18
6.4 Sundare konkurrensklimat 18
6.4.1 Sälj statsföretagen 18
6.4.2 Bättre konkurrensverktyg 19
6.5 Skatter för arbete och företagande 20
6.5.1 Höga skatter hotar företagandet 20
6.5.2 Kunskap skall löna sig 20
6.5.3 Stoppa skattediskrimineringen av företagare 21
6.5.4 Lägre skatter på tjänster är till god hjälp 21
6.5.5 Lägre energiskatter genererar mer 22
6.6 Vassare och nöjdare medarbetare 22
6.6.1 Kunskap som konkurrensmedel 22
6.6.2 Utbilda bort bristyrken 22
6.6.3 Kombinera kunskap, kunnande och kapital 23
6.6.4 Mångfald och internationalisering i kunskapssamhället 23
6.6.5 Fler fria universitet och högskolor 24
6.6.6 Kontinuerlig kompetensutveckling 24
6.6.7 Kunskap för självkänsla och arbete 24
6.6.8 Modern yrkes- och lärlingsutbildning 25
6.6.9 Ta till vara invandrare och långtidsarbetslösa 25
6.6.10 En öppen och rörlig arbetsmarknad 25
6.6.11 Arbetstiden skall bestämmas på arbetsplatsen 26
6.7 Ett konkurrenskraftigare Sverige 26
6.7.1 Konkurrenskraftiga kommunikationer 26
6.7.2 Avpolitiserad energiförsörjning 26
6.7.3 Anslutning till EMU 27
6.7.4 Kreativ kultur 27
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av ett bättre svenskt klimat för arbete, företagande och fritid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att möta framtidens utmaningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en strategi för företagande och förnyelse.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av mindre, enklare och tryggare regelsystem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av sundare konkurrensklimat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en skattereform.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för vassare och nöjdare medarbetare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökad konkurrenskraft för Sverige.
1 Yrkande 6 hänvisat till SkU.
Sverige är fullt av genier. Enligt det europeiska patentkontoret, EPO, är holländare, svenskar och finländare de mest uppfinningsrika folken i Europa räknat efter antalet
ansökningar om nya patent i relation till befolkningsstorleken.
Figur 1. Antal patentansökningar vid EPO per miljoner invånare år 1998 och 1999.
Idéer och patentansökningar leder ofta till att företag startas. I Sverige sker det dock i mindre utsträckning. I stället har Sverige relativt få företag och någon större ökning tycks inte vara aktuell.
Figur 2. Andelen av befolkningen (18–64 år) som varit involverade i någon aktivitet med syfte att starta ett företag, år 2000, procent.
Det tyder på att uppfinnarna och idéerna stöter på problem någonstans på vägen. Idéerna finns, men inte entreprenörskapet. Därmed startas inte alla de företag som borde kunna startas i ett gynnsammare klimat. Och därmed går Sverige miste om det välstånd, de arbetstillfällen och de inkomster som fler företag skulle kunna skapa.
Entreprenörskap är grunden för välstånd. Entreprenörskap är den mänskliga kraft som skapar nya produkter, tjänster och arbetstillfällen. Entreprenörskapet skapar också nya sätt att producera, konsumera och organisera livet. Genom entreprenörskapet åstadkoms önskvärd förnyelse. Utan entreprenörskap skapas inga företag och utan företag skapas inga arbetsillfällen. Vikten av entreprenörskap och nyföretagande kan därmed inte överskattas.
Jämförelser visar att Sverige är allt annat än ett föregångsland gällande entreprenörskap. Den internationella forskningsrapporten ”Global Entrepreneurship Monitor” (GEM), som studerar 21 länder, visar att bara en av 25 svenskar är involverade i aktiviteter av entreprenörart. Därmed hamnar Sverige i undersökningens bottenskikt. Som största hot mot en förbättrad svensk entreprenöranda nämns lagstiftningen och den förda politiken. Vidare rapporteras att gemensamt för de nordiska länderna är att det finns en dålig social tolerans för att misslyckas som egen företagare samt att de sociala trygghetsreglerna gör att människor hellre är anställda än blir egna företagare.
Många är de som kan vittna om svårigheterna med att starta och driva företag i Sverige:
Privata massörer i Uddevalla. Detta eftersom Uddevalla kommun har beslutat att bedriva massageverksamhet i den kommunala simhallen Walkesborgsbadet. Den konkurrerar med de privata företagen i regionen.
Café- och bageriägare i Borlänge. Detta eftersom kommunens arbetsmarknadsenhet driver caféer och bageriverksamhet. Många som är anställda i kommunens bageriverksamhet har bidrag till sina löner och på bullarna slipper kunderna betala momsen på 25 procent. Det innebär att de privata företagen inom branschen inte konkurrerar på lika villkor som de kommunala.
Gymägare i Burlöv. Detta eftersom kommunen driver gym, spinning och aerobics i simhallen i Burlöv. Det innebär problem för de privata företagen inom området. ”Men det går inte att jämföra, för vi har ett helt friskvårdscenter med mjukmaskiner och bad. Därför kan det inte vara osund konkurrens”, menar Burlöv kommuns enhetschef för utbildning och kultur.
MedAnalys. Fallet med Lennart Ransnäs och MedAnalys är ett av de fall som i många sammanhang kommit att symbolisera småföretagaren som utsatts för rättsövergrepp av stat och myndigheter. Ett annat uppmärksammat fall gäller den småländske bilhandlaren Halvar Alvgard.
Alvgardfallet avslutades med att den borgerliga regeringen omedelbart vid maktövertagandet 1991 beviljade Halvar Alvgard en miljon kronor i så kallad ersättning ex gratia (”av godhet”), en unik åtgärd där beloppet är skattefritt. Men fallet med MedAnalys är, fem år efter Socialstyrelsens tillslag, ännu inte avslutat.
Lantbrukare. Elva lantbrukare i Södertälje hade missat kravet på svämtäcke (för att minska ammoniakavdunstningen) i gödselbrunnen. För detta fick de betala en miljösanktionsavgift på 5.000 kronor. Men det var inte nog med det, ”brottet” polisanmäldes och till slut fick lantbrukarna även 40 dagsböter och en anteckning i kriminalregistret. Djurskyddsinspektören konstaterade att ”jag har satt dit alla jag kommit på”.
Restaurangägare. Den som har över 10 kg köldmedier i sina kylanläggningar måste före den sista mars varje år skicka in en kontrollrapport till sin kommun, enligt den nya miljöbalken från 1999. En restaurangägare från Halmstad glömde detta och fick ett brev från kommunen som meddelade att han skulle betala 5.000 kronor i miljösanktionsavgift. Han skickade in rapporten och betalade. Men kommunerna är enligt miljöbalken tvungna att både utdöma en sanktionsavgift och åtalsanmäla om en rapport kommer in för sent. Restaurangägaren blev därför åtalad och skall, om han döms, förmodligen betala dagsböter på cirka 8.000 kronor. Dessutom måste han betala advokatkostnaderna på 4.500 kronor. Totalt skulle alltså hans glömska kosta honom 17.500 kronor.
Statistiken över företagandet och företagsklimatet i Sverige ger inte någon uppmuntrande bild.
1993 fanns det 409.300 företagare i Sverige. I dag är siffran 408.500.
Näringsklimatet i Sverige upplevs av allt fler som otillräckligt. En attitydundersökning bland företagare, utförd av Näringslivs- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), visar att bara 5 procent av de utlandsägda företagen föredrar Sverige framför andra länder. 1993 var det 43 procent. Antalet företagsledare som anser att förutsättningarna för att öka satsningarna på forskning och teknisk utveckling är bäst i Sverige har under samma period minskat från 60 procent till 34 procent.
Det största hindret för en expansion i Sverige är, enligt undersökningen, den instabila näringspolitiken. Företagsreglerna ses som ett växande problem. Lagar och förordningar har en tillväxttakt på 5–6 procent årligen. Kostnaden att följa reglerna beräknas uppgå till 3–4 procent av BNP.
Nu, snart tre år efter Småföretagsdelegationens slutbetänkande, är två tredjedelar av förslagen fortfarande inte genomförda. Och då omfattar ändå delegationens förslag en mycket liten del av den totala regelbördan. En svensk företagare behöver hålla reda på ungefär 4.000 olika regler, som tillsammans fyller omkring 20.000 sidor.
En undersökning bland svenska företagare, från november 2000, visar att över hälften (53 procent) av de tillfrågade anser att det blivit fler regler under de två till tre senaste åren. En av hundra (1 procent) säger sig uppleva en minskning. Vad gäller regelkvalitén och komplexiteten i regelverket anser 43 procent att det blivit svårare att följa reglerna medan bara 2 procent anser att det blivit lättare.
De små företagen drabbas hårdast av regelkrånglet. För företag med färre än 20 anställda uppgår kostnaderna för att administrera myndigheternas regelverk till 30.000 kronor per anställd och år, enligt en OECD-studie.
1994 registrerades 68.528 nya företag i Sverige. Sedan dess har antalet snabbt minskat. År 2000 var siffran 58.370 nya företag och första halvåret 2001 registrerades 26.214. Prognosen för 2001 är 53.000 nya företag, vilket därmed innebär att antalet nyregistrerade företag mellan 1994 och 2001 har minskat med 23 procent.
De senaste tre åren har huvudkontoren för 47 svenska företag hamnat utomlands – antingen genom utflyttning eller som ett resultat av företagsköp. Abba Seafood, Aftonbladet, AGA, Alfred Berg, Arla, Astra, Avesta Sheffield, Carnegie, Enator, Ericsson, Esab, Esselte, Freia-Marabou, Fritidsresor, Hasselblad, Hägglunds, Icon, Kockums, Malmö Aviation, Nobel Ind., OK Petroleum, Oxigene, Pharmacia, Peak Performance, Pressbyrån, Pripps, Procordia, Programator, Svenska Dagbladet, Saab, Securitas, Silja Line, Swebus, Stora, Tarkett, Transwede, Wasabröd och Volvo Personvagnar är några exempel.
Det finns många positiva spridningseffekter med att ha huvudkontor i Sverige. Den stora mängden utflyttade företag gör därmed Sverige till en av de stora förlorarna i den intensifierade internationaliseringen av näringslivet. Resultatet av de uppköp av svenska företag som skedde under 1990-talet uppskattas av Handelns utredningsinstitut (HUI) i en forskningsrapport till drygt 60 000 förlorade svenska jobb.
Orsakerna till flyttningarna är flera. Enligt en undersökning gjord av Invest in Sweden Agency (ISA) finns det fyra huvudsakliga skäl:
Skatter, sociala kostnader, lagstiftning och ekonomiskt klimat.
Inkomstbeskattningen.
Närheten till kunder, konkurrenter och strategiska underleverantörer av varor och tjänster.
Vikten av smidiga kommunikationer och transporter.
85 procent av landets företagsledare menar att regeringen har ignorerat storföretagens varningar om utflyttningar, vilket fått som konsekvens att företag och arbetskraft fortsatt flytta utomlands.
En rapport, presenterad i år av Pensionsforum, Industriförbundet och Saco, visar att Sverige inte längre är ett attraktivt land att leva i för högskoleutbildade med examen som är gångbar på den globala arbetsmarknaden. Många högutbildade svenskar väljer att arbeta i något annat land än Sverige samtidigt som förhållandevis få högutbildade från andra länder väljer att bosätta sig i Sverige.
Det finns flera anledningar till att Sverige har så få småföretag. En handlar om attityder, och illustreras förskräckande väl av Ernst Wigforss ord från 1952:
Den socialistiska politikens intresse just för storföretagen behöver inte ytterligare förklaras. Det är i dem som motsättningarna mellan ägare och anställda blir mest påtagliga, och där den kollektiva formen för äganderätt och förvaltning lättast inställer sig som vägen till både mer jämlikhet, frihet och gemenskap. Deras avgörande betydelse för hela landets ekonomi och folkets levnadsstandard är självklar.
Det var alltså storföretagen som var intressanta och som hela systemet skall vara anpassat för. Enskilda småföretagare betraktades med misstänksamhet och sågs som effektivitetshindrande skattefuskare och småkrämare. Detta var en attityd som höll i sig länge och fick väldiga konsekvenser. Den förstärktes med den snabba expansionen av den offentliga sektorn. 1960 fanns det 500 000 offentligt anställda i Sverige och 600 000 företagare. År 2000 fanns det närmare 1,5 miljon offentligt anställda och omkring 350 000 företagare. En stor offentlig sektor har varit viktigare än ett bra företagsklimat.
Detta till trots har en del positivt hänt. 1963 ansåg bara hälften av svenska folket att det var viktigt att uppmuntra företag. 1997 var siffran närmare 90 procent. Dessutom har företagarnas situation förbättrats något, mycket på grund av de åtgärder som vidtogs av den borgerliga regeringen 1991–1994. Skattereformen innebar förbättringar både i inkomstbeskattningen och i bolagsbeskattningen. Flera marknader har avreglerats och vissa offentliga verksamheter har öppnats för konkurrens.
Att detta inte är tillräckligt illustreras av följande sammanställning.
Källa: Fölster S.; Företagarens återkomst (2000)
Tabell 1: Företagarnas andel av arbetskraften, exklusive jordbruk, i OECD-länderna 1974, 1984, 1994 och 1998.
Att Sverige har få företag, och att detta inte är ett nytt faktum, är uppenbart. En ytterligare dimension av problemet är att Sverige har blivit en så kallad ”dual ekonomi”. Den entreprenörsanda som trots allt finns i landet är koncentrerad till vissa geografiska områden och till vissa yrkesgrupper. Det skapar växande klyftor mellan människor, en situation som innehåller en stor sprängkraft.
Uppenbarligen måste något göras för att förbättra det svenska klimatet för arbete och företagande och göra Sverige konkurrenskraftigare. Många är eniga om behovet av de åtgärder som SNS presenterar i sin Ekonomirådsrapport 2001,”kluster.se”:
Avreglering, konkurrensutsättning och privatisering i allt fler branscher.
En ambitiös konkurrenspolitik med tydliga och enkla spelregler.
En fungerande kapitalförsörjning till nyföretagande.
En konkurrenskraftig ägarbeskattning.
Vi vill genomföra ett program med denna inriktning. I en värld som präglas av allt högre internationell rörlighet när det gäller fysiskt, finansiellt och individbundet kapital är det i längden ohållbart att ha sämre villkor än andra länder.
Utgångspunkten för våra förslag är att varje människa skall få möjlighet att utvecklas till fullo. Det innebär att politiken måste sträva efter att ge alla människor frihet, trygghet och utvecklingspotential.
Det behövs en ny strategi för kreativitet och företagsamhet. Den berör skatterna och företagandet, arbetsmarknaden, skolan, den högre utbildningen och forskningen, kulturen, sjukvården, rättsväsendet m.m. En politik som kan lösgöra enskilda människors skaparkraft är en oavvislig del av en samlad politik som kan lyfta vårt lands välstånd och trygghet.
Den strategi för kreativitet och företagsamhet som vi förordar utgår från en tilltro till den enskilda människans förmåga och från att Sverige i allt högre utsträckning är en del av en global gemenskap.
Globaliseringen innebär att ekonomierna länkas samman. Detsamma gäller också för viktiga delar av politiken. Universitet och skolor liksom lagarna utsätts för internationell konkurrens och jämförs vid företagsetableringar. Framgång kräver ett företagarklimat i världsklass, forskning och utbildning i världsklass, kreativa miljöer i världsklass och en ekonomisk politik i världsklass.
Målet för Sveriges tillväxtpolitik måste vara att få fram produkter, system och metoder som med god konkurrenskraft orkar bära höga löner. Det blir inte höga löner bara för att Sverige är Sverige utan för att företag och medarbetare är duktiga och förändringsbenägna samt har hög teknikförmåga och god kunskap. Det kräver bland annat förändringar av traditionella monopol och offentliga verksamheter, tillvaratagande av initiativkraften hos enskilda människor och uppmuntrande av anpassningsförmåga och företagaranda.
Sverige måste bli ett land som människor och företag vill bo och verka i. Det behövs ett klimat som attraherar och lockar människor att utnyttja sina möjligheter för egen och gemensam vinning. Sverige skall vara ett samhälle som uppmuntrar initiativ och skapande.
I det följande presenterar vi de konkreta åtgärder som krävs för att uppnå detta.
Sverige har en stark ställning inom vissa områden, framför allt inom IT. Det finns flera skäl till detta, men framför allt beror det på den tidiga avregleringen av telemarknaden tillsammans med utvecklingen på mobiltelefoniområdet.
Om inte Sverige utvecklar ett attraktivt klimat för företag och arbetskraft riskerar emellertid tiden på IT-toppen att bli en kort historisk parentes. Man kan inte leva på gamla meriter i all evighet. Det behövs därför en politik som förstår och utgår från de nya förutsättningarna.
Politiska förändringar inom närings-, arbetsmarknads-, utbildnings-, skatte-, kultur- och infrastrukturområdena lägger en god grund för ett attraktivare och konkurrenskraftigare Sverige. Men detta räcker inte. Även annat måste fungera. Fritiden måste vara meningsfull, bostadssituationen måste vara tillfredsställande, sjukvården, äldreomsorgen och barnomsorgen måste fungera. Man måste känna sig trygg i hemmet och på gator och torg.
En ny skattepolitik är en av de främsta trygghetsreformerna. Med mer pengar att förfoga över och mer makt över sin tillvaro får var och en ett tryggare liv. Men det krävs också förändringar av trygghetssystemen för att Sverige skall bli ett bra land att leva i. Vi vill omedelbart införa en vårdgaranti och på sikt också en allmän hälsoförsäkring som ger tydliga rättigheter åt patienterna. Alternativ till den offentliga sjukvården får utrymme, vilket skapar incitament till effektivitet och bättre samordning av resurser.
Vi vill att människor själva skall kunna välja den bostad de önskar. Bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och fria val, inte av regleringar och politiska eller administrativa beslut. Bostadspolitiken skall tillgodose olika individers önskemål i olika skeden av livet samt ge goda förutsättningar för utveckling av olika upplåtelseformer. Vi vill skapa förutsättningar för den enskilde att välja mellan hyresrätt, kooperativ hyresrätt, bostadsrätt, ägarlägenhet eller småhus.
För att säkerställa den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet och med kraft bekämpa brottsligheten föreslår vi bland annat ett starkare rättsväsende och en förstärkt polisorganisation.
Ett välfärdssamhälle värt namnet måste också vara ett rättssamhälle som garanterar sina medborgare skydd mot kränkningar. Det borde vara självklart att all felaktig myndighetsverksamhet skall föranleda ett rimligt skadestånd till drabbade medborgare. Så sker inte alltid i dag.
Två bevis för detta är de uppmärksammade fallen med Halvar Alvgard och Lennart Ransnäs. Fallen är dock inte unika men hur många ytterligare fall som förekommit är oklart då inte alla utsatta orkar ta drabbningar av de slag som Algard och Ransnäs gjort.
Med anledning av de brister i systemet som uppenbarligen föreligger vill vi ställa tre anständighetskrav:
Skydda företagare och andra människor mot rättsövergrepp av detta slag.
Skapa en situation där staten bättre än i dag tar sitt skadeståndsansvar vid rättsövergrepp.
Medverka till att förlikningsförhandlingar och skiljedomsförfarande snabbt inleds mellan staten och drabbade företagare.
Reglernas mängd och komplexitet – samt myndigheternas sätt att tillämpa dem – påverkar möjligheten att starta företag, utveckla produkter och reagera på marknadsförändringar. Regelverket är därmed en viktig strukturfaktor med betydelse för näringslivets utveckling och Sveriges ekonomiska tillväxt. Det är därför viktigt med färre, enklare och stabilare regler.
Det arbete för bättre och enklare regler som inleddes av den borgerliga regeringen 1991–1994 måste drivas vidare. Småföretagsdelegationens förslag bör genomföras skyndsamt. Dessutom bör regelförenklingsarbetet bedrivas systematiskt på alla nivåer. Vi anser att samtliga befintliga regler som berör företagare skall granskas i syfte att förenkla och minska regelmassan.
Erfarenheter från länder som tar regelförenklingsarbetet på allvar, såsom Storbritannien och Holland, visar att det krävs politiskt stöd från allra högsta nivå om arbetet skall bli framgångsrikt. Arbetet med regelförenklingar bör därför ges en hög politisk prioritet och företagarna själva bör få påverka arbetet genom samråd. Vi vill att alla nya förslag från regeringen som påverkar företagens villkor skall föregås av en noggrann analys av effekterna. Även myndigheter som ger ut föreskrifter skall omfattas av kravet att göra en konsekvensanalys.
F-skattsedeln har blivit företagandets skattemässiga grund. Utan F-skattsedel är det svårt eller omöjligt att bedriva näringsverksamhet. Därför måste utgångspunkten vara att alla som begär F-skattsedel skall tilldelas sådan, om det inte framstår som uppenbart att det angivna företagssyftet är oseriöst.
Hela den svenska ekonomin måste fungera i konkurrens. Ökad konkurrens uppnås bland annat genom att statligt ägande i näringslivet avvecklas. Staten skall inte, med skattepengar som grund, snedvrida konkurrensen och därmed inverka hämmande på verksamheter som skulle må bättre av en större frihet. För att bland annat främja arbetsmiljöerna, förbättra konkurrensen, öka allmänhetens aktieägande och ge de i dag statligt ägda företagen förbättrade möjligheter på den internationella marknaden föreslår vi att ett trettiotal av de statligt ägda bolagen privatiseras i ett inledande skede.
En riktigt genomförd privatisering av de statliga företagen skall
renodla statens roll som lagstiftare och normgivare
stärka de privatiserade företagen
sprida intresset för sparande i aktier till nya grupper och bredda riskkapitalmarknaden
ge staten inkomster som kan användas till andra mer angelägna ändamål.
En rad myndigheter bedriver konkurrensutsatt verksamhet, vilket leder till att konkurrenssituationen på marknaden påverkas. Vi föreslår att denna typ av konkurrenssnedvridning avvecklas.
Vidare bör staten för varje bolag där statlig ägarinblandning föreligger omgående motivera varför så är fallet. De företag vars koppling till staten inte kan motiveras skall privatiseras.
Den stora offentliga sektorn är en anledning till att det svenska nyföretagandet i allmänhet, och bland kvinnor i synnerhet, är alldeles för lågt. Många kvinnor arbetar inom offentlig sektor med verksamheter som stat, landsting och kommuner har monopol på, varför möjligheterna att starta eget är mycket små. Detta kan förändras genom att stat, kommuner och landsting inriktar sig på sin kärnverksamhet och i större utsträckning konkurrensutsätts och knoppar av verksamheter.
Konkurrensverket bör ges en starkare ställning. Dess möjlighet att ingripa med hjälp av konkurrenslagen måste förbättras. Men också kommunallagen bör ses över och reglerna för vad som är tillåten respektive otillåten kommunal verksamhet preciseras. Därmed underlättas rättsliga prövningar.
Stat, kommun och landsting skall inrikta sig på kärnverksamheterna, inte ägna sig åt affärsverksamhet. Vi föreslår att offentliga verksamheter konkurrensutsätts. Offentliga monopol motverkar inte bara en förbättrad kvalitet på de tjänster som erbjuds utan förvägrar även de anställda, varav merparten kvinnor, möjligheten att välja arbetsgivare. All kommunal förvaltningsverksamhet, som inte är myndighetsutövning, skall utsättas för konkurrens. En lagstadgad rätt för privata entreprenörer att utmana offentlig näringsverksamhet bör införas.
Kravet på konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning bör skärpas genom en lag som stadgar att offentlig näringsverksamhet skall redovisas skild från annan verksamhet. Möjligheterna att överklaga offentlig näringsverksamhet bör dessutom förbättras. Lagen om offentlig upphandling bör kompletteras med en regel om att all offentlig näringsverksamhet måste grundas på formella beslut av stat, kommun eller landsting.
Nya företag startade kring nya affärsidéer har ofta svårt att växa sig stora i Sverige. I stället köps företagen ofta upp av utländska investerare, som kan ”räkna hem” affären betydligt lättare än svenska intressenter beroende på olika skattenivåer. På detta sätt drivs ägandet av svenska företag ut ur landet.
Höga skatter motverkar därmed tillväxten. De medför att företag, arbete och kunskap flyttar till länder där skatteklimatet är gynnsammare. Alla skatter, oavsett utformning, höjer dessutom de svenska priserna.
Figur 3: Totalskatteindex – bolagsskatt, aktieägarskatt, reavinstskatt och förmögenhetsskatt.
Att omfördela skattetrycket, vare sig det sker genom så kallad skatteväxling eller genom skatteomläggningar, löser inte de problem Sverige lider av. För att råda bot på dem måste det totala skattetrycket sänkas.
Goda kunskaper blir allt viktigare på arbetsmarknaden. I kunskapsintensiva yrken är arbetskraften i allt högre grad rörlig över nationsgränser. Det kan gälla forskare och ingenjörer, likaväl som datatekniker och sjuksköterskor. En viktig anledning att flytta från Sverige är att lönen efter skatt är högre i andra länder. Den förlängda värnskatten är en skatt som fungerar som en skatt på kunskap och kompetens. Vi föreslår att den avskaffas omedelbart. Den statliga inkomstskatten bör successivt avvecklas och i ett första skede skall gränsen höjas samtidigt som skatten sänks till 17 procent.
I många företag, inte minst bland de nyare, är kunskapsinnehållet betydande och personalen extremt lättrörlig. För att underlätta för företag inom kunskapsintensiva branscher att behålla sin personal utges ofta olika typer av optioner. Det är därför viktigt att såväl skattetrycket i sin helhet som beskattningen av optioner sänks till nivåer som är konkurrenskraftiga i förhållande till andra länder.
Det bör övervägas att beskatta personaloptioner som inkomst av kapital. Vi föreslår också att royaltyinkomster av patenterade uppfinningar beskattas som kapital i stället för som inkomst.
Den samlade beskattningen av företag, företagare och riskkapital är för hög i Sverige. Den svenska skatten på ägande, d.v.s. skatten på bolagsvinster, förmögenhet, reavinster och utdelningar är högst i världen. Förmögenhetsskatten bör avskaffas. Vi vill också avskaffa dubbelbeskattningen på aktier. Det ökar tillgången på riskapital och stimulerar nytänkande och entreprenörskap.
Fåmansbolagen diskrimineras i svensk skattelagstiftning. Ett stort antal regler, som medför att personer som äger och driver sådana företag måste betala högre skatt än andra, har införts. Denna särlagstiftning måste avvecklas. Dessutom vill vi införa en möjlighet att göra riskkapitalavdrag för riskfyllda investeringar. Det stimulerar tillkomsten av nya företag inom nya expansiva verksamheter.
De krångliga så kallade 3:12-reglerna tvingar företagare att ta ut en del av sin vinst som högbeskattad arbetsinkomst. Reglerna missgynnar därmed aktivt ägande i småföretag till fördel för passivt kapitalägande samt missgynnar högavkastande och riskfyllt företagande till förmån för lågavkastande och relativt riskfritt företagande. Det råder en bred samstämmighet om att dessa regler måste ändras. Regeringen har begravt frågan om 3:12-reglernas avskaffande i en utredning, och på grund av denna senfärdighet finns det risk för att det kan dröja åtskilliga år innan reglerna ändras. Det är nu hög tid att dessa småföretagarfientliga regler omedelbart avskaffas.
De nya skatteinbetalningsrutinerna har inneburit vissa förenklingar, men vad gäller straffavgiften vid för sent inlämnad deklaration samt tidpunkt för då deklaration och betalning anses ha kommit skattemyndigheten tillhanda har reglerna försämrats vilket särskilt missgynnar småföretag. Skattetillägget är orimligt och drabbar också det småföretagare hårt.
Behovet att få hjälp med hemnära tjänster är stort. Det gäller såväl reparation och underhåll av bostaden som hjälp med att sköta hushållet. Vi har tillsammans med Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet utvecklat ett förslag om skattereduktion för ersättning av hushållstjänster som utförs i hemmet. Reduktionen skall vara 50 procent av betald arbetskostnad och maximeras till 25.000 kronor per hushåll och år. För underhåll och reparation av egna bostäder bör motsvarande skattereduktion införas.
Genom dessa förändringar försvinner en del av de hinder som finns för tjänstesektorns utveckling. Jämställdheten stärks och nya arbetstillfällen tillkommer.
Energi är en viktig produktionsfaktor då en stor del av svenskt näringsliv har sådan struktur att energiinnehållet är högt i produkterna. Under en följd av år har beskattningen av energi på olika sätt höjts och Sverige har nu en total energibeskattning som är mycket hög i ett internationellt perspektiv. Den särskilda energiskatten på elektricitet producerad i kärnkraftverk är från den synpunkten irrationell.
På sikt bör de produktionsskatter som inte är kopplade till miljöbelastning tas bort. I den mån energiskatter tas ut bör de belasta konsumenter, medan miljöskatter bör tas ut i producentledet. Dessutom bör bensin- och dieselskatten sänkas.
Kunskap har blivit ett allt viktigare konkurrensmedel. Vårt land måste utveckla ett utbildningssystem av högsta klass.
Sverige skall vara en attraktiv allianspartner inom utbildning och forskning. Förändringar behöver genomföras som sammantaget kan bidra till att göra Sverige till en nation som andra länder vill knyta ytterligare band med, i form av ökat studentutbyte, utbyte av forskarstuderande samt internationellt forskningssamarbete inom olika forskningsfält. Bioteknik, medicin och informationsteknik tillhör de forskningsområden som bör prioriteras, men även humaniora och samhällsvetenskap behövs. Den nya tvärvetenskapliga forskningen kräver goda kunskaper i de klassiska ämnena, för att skapa en plattform från vilken nya framsteg kan göras. Ny kunskap kan utvecklas i mötet mellan olika ämnen.
Kunskap av hög klass grundläggs i de allra första åldrarna. Skolan måste ställas i fokus av arbetet för att göra Sverige mer kreativt. Uppdraget att öka intresset för naturvetenskap och teknik måste påbörjas redan i grundskolan. Ett sviktande intresse från ungdomar att söka NT-utbildningar ställer skolan inför många utmaningar. Det räcker inte att marginellt öka antalet studieplatser vid universiteten och högskolorna när intresset är för lågt för naturvetenskap och teknik i skolan. Insatser inom ett brett naturvetenskapligt perspektiv måste göras tidigt. Fler duktiga lärare måste också lockas till grundskolan. Det kräver att lärarna ges konkurrensmässiga arbetsvillkor.
Att skapa bästa möjliga förutsättningar för ny banbrytande kunskap är en avgörande uppgift. Ett exempel är biotekniken som kommer leda till att ett stort antal nya tillväxtföretag kan skapas. Vi vill inrätta ett nationellt institut för hälsa och medicin. Ett sådant institut – en svensk motsvarighet till USA:s ”National Institute of Health” – skulle kunna kraftsamla och tillvarata den potential som finns inom biotekniken i dag. Institutet innebär att en stark forskningsfinansiär för hela det hälsovetenskapliga spektrumet skapas.
Sverige behöver internationellt konkurrenskraftiga kunskapskluster. Regioner som målinriktat arbetar med att bygga kluster av kunskap, kunnande och kapital i syfte att skapa verksamhet av högsta internationella klass har den största utvecklingspotentialen. Med kunskapskluster avser vi samverkan mellan akademi, näringsliv, finansiärer samt myndigheter i syfte att genom fokuserade satsningar öka regionens konkurrenskraft. Det är nödvändigt att stärka forskningens sammanlagda resurser för att kunna nå de långsiktiga ambitioner gällande kvalitet och spetsforskning som kan skapa nya företag och fler arbetstillfällen i Sverige.
För att tillförsäkra det svenska näringslivet en god konkurrenskraft i en global miljö krävs det att den industrirelevanta forskningen kan bedrivas långsiktigt och i tillräcklig omfattning. För att klara kompetenskraven är kvalificerad forskning nödvändig och både industrin och staten måste satsa resurser långsiktigt. En stark och konkurrenskraftig industri behöver bland annat kunskap och kompetens som utvecklas vid forskningsinstitut, högskolor och universitet. Samverkan mellan näringslivet och forskningsinstitut och högskolor har byggts upp under de senaste tio åren.
De offentliga medlen till industrirelevant forskning har under senare tid minskat. Akut brist på medel för teknisk forskning och utveckling till bl.a. forskningsinstituten medför att pågående forsknings- och utvecklingsprojekt vid högskolor och industriforskningsinstitut måste avbrytas och utvecklingsprogram för stöd till mindre företag minskas. Stödet för medverkan i EU:s forskningsprogram med deltagande av mindre företag är otillräckligt.
Den industrirelevanta forskningen måste garanteras en långsiktig statlig grundfinansiering.
Antalet utländska studenter i Sverige bör öka. För att nå detta behövs en tydlig strategi.
Utbildningsutbyte skapar nätverk och kontakter av betydande omfattning. Sverige måste bli bättre på att ta hand om och använda sig av utländska studenters erfarenheter. Vi anser att Högskoleverket skall ges i uppdrag att se över mottagandet av utländska studenter och lämna förslag till konkreta åtgärder.
Ett arbete bör också initieras som syftar till att ta fram en internationellt anpassad modell för studentutbyte i syfte att fler svenska studenter skall ges möjlighet att studera vid utländska toppuniversitet. Det ger Sverige en viktig spjutspets.
Sverige har unika möjligheter att ligga i framkant gällande digital distansutbildning. Sverige ligger redan i världstoppen när det gäller användandet av ny teknik. Ett mål är att ett eller flera universitet/högskolor i Sverige skall kunna genomföra digital distansutbildning av högsta internationella klass.
Utbyggnaden av den högre utbildningen bör styras av studenternas val. Sveriges universitet och högskolor behöver utvecklas i olika riktningar med varierande profil. Konkurrens och mångfald bidrar till högre kvalitet och ökad valfrihet, men även till att vissa lärosäten kan fokusera mer av sina satsningar på tillväxtfrämjande forskning i nära samarbete med näringslivet. Fler universitet och högskolor skall ges möjlighet att frigöra sig från staten. Vi föreslår att några universitet eller högskolor ges möjlighet att övergå i privat form och arbeta under samma förutsättning som Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och Högskolan i Jönköping.
Det är angeläget att finna väl fungerande former för godkännande och finansiering av privata universitetsutbildningar. Bland dessa finns inte minst många konstnärliga och humanistiskt inriktade utbildningar av hög kvalitet.
Det offentligas respektive den enskildes ansvar för finansiering av utbildning behöver tydliggöras. För att åstadkomma en kontinuerlig kunskaps- och kompetensutveckling under en individs samlade tid i aktivt arbetsliv behöver nya, individuella finansieringsmöjligheter skapas.
Vi förordar införande av individuella kompetens/utbildningskonton. Utformning av system som syftar till att stimulera vidareututbildning och individuell förkovran skall bygga på frivillighet och avtal. Det är den enskilde individens situation som skall sättas i centrum.
Det bör överlåtas till den enskilde att enskilt eller med andra likasinnade komma överens med arbetsgivarna om eventuell medfinansiering och när utbildningen skall äga rum m.m. Det andra kan sköta bättre än staten skall staten låta bli att ta hand om.
Den traditionella statliga arbetsmarknadspolitiken har genom sin ineffektivitet kommit till vägs ände. En omfattande omläggning av arbetsmarknadspolitiken är nödvändig. Alla som kan och vill arbeta måste också kunna göra det.
Det lokala ansvaret för de arbetslösas situation behöver förstärkas. Fokus bör ligga på vad den arbetslöse är bra på och vad hon eller han vill och kan åstadkomma, i stället för på konstlade kurser och program som alltför sällan leder till arbete. Det bör prövas om en arbetsgaranti skulle kunna stimulera inblandade parter att effektivare ordna arbete åt de arbetslösa. Inget arbete skall ses som för okvalificerat, även om det erbjudna arbetet inte motsvarar den arbetslöses främsta önskemål.
Arbetslösa skall ha möjligheter att få utbildning av hög kvalitet. Bristen på kvalificerad arbetskraft är uppenbar inom många yrken och branscher. Många av dagens yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar leder inte till önskat resultat. Det är bättre att lägga mera kraft på en modern yrkesutbildning och lärlingsutbildning av hög kvalitet. Bra utbildad arbetskraft motverkar flaskhalsar.
Vi föreslår ett ökat antal studieplatser inom den eftergymnasiala kvalificerade yrkesutbildningen. Vidare föreslår vi införandet av en rörlig och företagsinriktad lärlingsutbildning. Huvudman för utbildningen kan vara en kommunal eller fristående skola eller ett utbildningsföretag. Utbildningen skall utformas lokalt och ges sin egen profil i samverkan med det lokala näringslivet. Utbildningen skall ge gymnasiekompetens i svenska, matematik och förekommande karaktärsämnen.
Det växande utanförskapet och tudelningen på den svenska arbetsmarknaden måste brytas. Framför allt har invandrare, äldre långtidsarbetslösa och deltidsarbetslösa svårt att erhålla ordinarie arbeten på heltid.
Vi föreslår att kortare kvalificerade yrkesutbildningar för äldre långtidsarbetslösa införs. Äldre arbetslösa måste ges möjligheter att genomgå tidsbegränsade och specifikt inriktade yrkesutbildningar inom ramen för bl.a. fristående yrkeshögskolor och den företagsinriktade lärlingsutbildningen.
Kompletterande utbildning för invandrare måste införas. Grunden måste läggas genom tillräckliga kunskaper i svenska språket. Alla som vill skall ges möjligheter att kunna komplettera sina tidigare kunskaper. Det kan gälla språkkunskaper i svenska eller engelska respektive yrkeskunskaper inom exempelvis data, teknik, medicin eller yrkeshantverk. Kraven på svenska för invandrare (sfi) måste skärpas och utbildningen individualiseras.
Formerna för validering av utländska utbildningar bör ses över och bli mer flexibla och pålitliga.
Om alla skall ha möjlighet att få ett arbete måste den svenska arbetsmarknaden bli mer öppen och rörlig. Den nuvarande trenden pekar tyvärr i motsatt riktning. Rörligheten har minskat och dagens lagstiftning är utformad efter industrisamhällets förutsättningar och villkor. Den är omodern och motverkar sitt ursprungliga syfte.
Vi föreslår att den nuvarande arbetsrätten moderniseras och anpassas till en internationell arbetsmarknad. Principen att sist anställd automatiskt blir först ut, när personal sägs upp, skall tas bort.
Frågan om arbetstid lämpar sig sällsynt illa att behandlas på central politisk nivå. Det är de enskilda arbetstagarna och arbetsgivarna som bäst avgör hur arbetstiden skall utformas och fördelas. Vi föreslår att arbetstiden blir ett individuellt ansvar. Det skall vara upp till arbetstagarna och arbetsgivarna att via kollektiva eller individuella avtal avgöra arbetstidens omfattning och utformning.
Bristen på bra och effektiv infrastruktur verkar tillbakahållande på utvecklingen i vårt lands expansiva regioner samtidigt som det hindrar tillväxten att spridas till mindre tätbefolkade och expansiva regioner av vårt land. Bra kommunikationer är även ett bra konkurrensmedel.
Vi vill satsa ytterligare drygt 70 miljarder kronor på väg- och järnvägsinfrastruktur och koppla samman offentliga och privata intressen vid utbyggnad av väg- och järnvägsinfrastruktur. Vi vill öka underhållsnivån på vägarna i hela landet, åtgärda de farliga vägavsnitten, omgående lösa Stockholms trafiksituation, bygga färdigt beslutade järnvägssträckningar, bygga det tredje järnvägsspåret i Stockholm, privatisera Arlanda, Landvetter och Sturup, bygga en fjärde bana på Arlanda, behålla Bromma och privatisera de svenska hamnarna.
När det gäller IT-infrastrukturen anser vi att statens främsta uppgift är att främja och stimulera konkurrensen på marknaden. Spelreglerna måste vara förutsägbara och tillämpas konsekvent.
En viktig förutsättning för att nya tjänster skall kunna utvecklas och göras tillgängliga är utbyggnaden av landsomfattande bredbandsnät till företag, myndigheter och hushåll. Det är i första hand marknaden som bör svara för denna utbyggnad. Statens roll är att vara brukare av IT-infrastruktur och tjänster samt att via ordinarie glesbyggdsmedel ge tillgång till bredband i glesbygd och till speciella grupper.
I de enstaka fall där en utbyggnad av IT-infrastrukturen inte kommer att kunna ske helt på kommersiella villkor kan det vara motiverat för staten att medverka i olika former.
Det övergripande målet med energipolitiken skall vara en säker och konkurrenskraftig el- och energiförsörjning. De särskilda produktionsskatterna och subventionerna som utgör ett negativt ingrepp i energimarknadens funktionssätt bör tas bort. Statens engagemang och stöd bör begränsas till att omfatta grundläggande energiforskning samt utveckling och tillämpning av ny energiteknik.
Den avreglering och reformering av energimarknaden som inleddes i mitten på 1990- talet har skapat nya förutsättningar som måste tas till vara. På den fria elmarknaden sker produktion och handel med el i konkurrens, vilket har skapat förutsättningar för en effektiv prisbildning samtidigt som elkonsumenternas valfrihet ökat. Detta har lett till lägre elpriser och en effektivisering av producenters och elhandlares verksamhet.
Energipolitiken måste nu anpassas till den avreglerade marknadens villkor. På en reformerad och avreglerad energimarknad går det inte att fortsätta med en energipolitik som är grundad på planeringsmål och omfattande statlig styrning. Statens roll bör inskränkas till att fastställa de spelregler som skall gälla på marknaden i allmänhet och i synnerhet spelreglerna vad gäller miljö, säkerhet och beredskap. Utöver att fastställa villkoren eller spelreglerna för marknadens aktörer skall staten inte försöka styra vilken teknik eller vilken produktionsform som skall utvecklas.
Riksdagsbeslutet om en förtida avveckling av kärnkraften måste rivas upp. Såväl principiella som rena sakskäl talar mot en förtida avveckling. Avvecklingsbeslutet leder till allvarliga negativa konsekvenser för samhällsekonomin, miljön och jobben.
En anslutning av Sverige till EMU:s tredje steg är utomordentligt angelägen. Införandet av en gemensam valuta – euron – är ett viktigt steg i fullbordandet av en verklig gemensam marknad och ett värdefullt hjälpmedel för att bekämpa arbetslösheten. En anslutning till euron medför minskad valutaosäkerhet, ger lägre ränta och innebär att det blir mycket lättare för privatpersoner och småföretag att agera över gränserna när de skall resa, handla, göra affärer, spara, låna, investera, köpa hus, studera eller pensionera sig.
Det är fel att vänta med att gå med i något som är bra för Sverige. Den svenska regeringen måste presentera en tidtabell för den svenska anslutningen till EMU i stället för att fortsätta försena processen.
För att göra Sverige attraktivt räcker det inte med att främja ett bättre individ- och företagsklimat genom bl.a. sänkta skatter och förenklade regler. Alla sinnen måste ha sitt för att man som människa skall vara nöjd och harmonisk. För detta är tillgången till ett gott och mångfacetterat kulturliv ett centralt inslag.
Vi menar att kulturpolitiken skall främja kulturell mångfald och rika möjligheter att välja i ett kulturutbud av hög kvalitet. Vår kulturpolitik har som mål ett kulturliv som sätter den enskilde i centrum. Statens utgifter för kultur bör koncentreras till nationella uppdrag, såsom det gemensamma kulturarvet och stöd till funktionshindrades möjligheter att ta till sig kulturen.
Reglerna för kultursponsring behöver klargöras och likställas med de regler som gäller för sponsring av idrottsevenemang. De våren 2000 avkunnande domarna rörande Pharmacia-Upjohns och Falcons avdragsyrkande för sponsring av kulturevenemang visar med all önskvärd tydlighet att det är viktigt att reglerna kring sponsring preciseras och klargörs.
”Krona-för-krona”-fonden skall kunna ge bidrag till alla former av kulturyttringar. Stöd bör utgå med samma belopp som genom enskildas bidrag eller sponsorsinsatser mobiliserats för verksamheten ifråga. Fonden skall inte finansiera verksamheter som på annat sätt erhållit offentliga bidrag. Fondens ändamål bör vara att stödja det nyskapande inom alla konstområden. Den skall inte kunna ta över finansiering av befintlig verksamhet. Sökande kan vara institutioner, föreningar, enskilda konstnärer eller projektgrupperingar som mobiliserat resurser efter de kriterier vi angivit. Med den föreslagna ordningen uppnås en ”hävstångseffekt” som kan tillföra kulturområdet nya resurser.
Vi vill också understryka designens allt viktigare roll i näringslivets och företagens profilering. Designen har blivit ett allt viktigare konkurrensmedel och det finns många exempel på hur en väl genomtänkt design kan öka försäljningen.
|
Stockholm den 24 september 2001 |
|
|
Bo Lundgren (m) |
|
|
Per Unckel (m) |
Beatrice Ask (m) |
|
Anders Björck (m) |
Carl Fredrik Graf (m) |
|
Chris Heister (m) |
Anders G Högmark (m) |
|
Gunnar Hökmark (m) |
Henrik Landerholm (m) |
|
Göran Lennmarker (m) |
Fredrik Reinfeldt (m) |
|
Inger René (m) |
Per Westerberg (m) |
