Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningar för en ökad turism.
Oftast frågar vi, som bor i glesbygdslänen, hur nya jobb skall komma till i den del av landet där vi bor. Det frågar vi oss i bl.a. Dalarnas län, ett län som visar på negativa befolkningssiffror (-365 för första halvåret 2001). Jag vill därför, i denna motion, ta fram en bransch där det finns mycket att hämta: turismen. Där finns det förutsättningar för en expansion, ja t.o.m. en kraftig expansion. I en nyligen presenterad rapport pekas på att turismen årligen tillför statskassan 100–120 miljarder kronor.
Men för att turismen skall öka och kunna bedriva en vettig planering får det inte – som skedde under 2000 – helt plötsligt komma nya statliga pålagor. Jag tänker på de sociala avgifterna.
Turismen är helt enkelt en bransch med stora framtidsmöjligheter. Här kan nya jobb skapas. Men det behövs åtgärder av olika slag för att branschen skall kunna växa.
Sverige har en mycket stor potential:
I Sverige finns natur och kultur med rikliga möjligheter och upplevelser.
Det finns outnyttjad kapacitet i våra anläggningar, anläggningar som oftast är av hög klass.
Det finns gott om ledig arbetskraft.
Det finns utmärkta kongress- och konferensanläggningar.
Infrastrukturen tål ytterligare tillväxt utan att det blir trängsel eller köer.
Sammanfattningen av detta måste då bli: Sverige har möjligheterna! Vi har t.o.m. unika konkurrensfördelar i vårt vackra land. Vissa landskap har kanske bättre förutsättningar än andra. Dalarnas län tillhör den kategorin. Vi har mycket att marknadsföra.
Frågan är hur marknadsföringen sker av vårt vackra land? Staten satsade mera pengar, på några veckor, för att marknadsföra Teliaaktien (det talas om en miljard kronor) än vad som satsas för att utomlands sälja Sverige. (Om detta finns en annan enskild motion.) Jag hoppas självklart att turismen utvecklas bättre än den Teliaaktie som så hårt marknadsfördes av näringsministern. Kanske skulle en stor del av dessa pengar satsats på turismen?
Det finns mycket som kan noteras om turistbranschen:
Turistbranschen är en mycket arbetskraftsintensiv bransch. I en av de stora turistanläggningar jag kontaktade var lönekostnaden 35 procent av totalomsättningen, exklusive moms. Höga arbetsgivar- och sociala kostnader drabbar därför hårt turistnäringen. Man kan jämföra med skogsindustrin med tio procent i arbetskraftskostnader.
Fastighetsskatten, för fastigheter inom branschen, borde klassas som produktionsfaktorer, liksom andra investeringar som genererar arbetstillfällen och andra skattekällor för stat och kommun. Branschen konstaterar kallt att fastighetsskatten är en ”rövarskatt”.
Branschens företrädare tycker att investeringsbidragen och sysselsättningsstöden skall ersättas av en sänkning av arbetsgivaravgiften.
I dag uppstår snedvridningar i konkurrensförhållanden på området.
Mervärdesskatten måste förändras. Reducerad moms på restaurangtjänster borde i vart fall vara ett första steg. Då det gäller moms på persontransporter (liftarna) har exempelvis Norge – en stark konkurrent till exempelvis Dalafjällen –ingen moms på nämnda tjänster. Då det nu blev sänkning av moms på personbefordran borde självklart skidliftarna ingått här.
Vad jag vet har skidliftar sedan skattereformen 1990–91 innefattats i begreppet personbefordran.
Branschen har hård konkurrens från en ”svart del”. Både arbetsgivar- och arbetstagarorganisationen jobbar hårt med problemet, men bör få hjälp att komma till rätta med det.
Kommunerna, där anställningen sker, borde få skatteintäkterna. Ta bara Malungs och Älvdalens kommuner som exempel.
Generellt kan sägas att vinstnivån måste upp inom turistbranschen.
Det är troligt att investeringarna kommer att öka om skatter och avgifter blir lägre. Det här är också en glesbygdsfråga. Tyvärr tänker de styrande oftast i storstadstermer.
Just turistbranschen anställer förhållandevis många ungdomar som här ges möjlighet att via turistnäringen komma in på arbetsmarknaden och skaffa sig en första erfarenhet av arbetslivet. Möjligheten till resebidrag för ungdomar under 25 år, för att ge anställningsintervjuer, har dessvärre tagits bort.
Detta ses, av branschen, som hämmande för att anställa ungdomar.
Det bör också, som tidigare nämnts, uppmärksammas att cirka 75 procent av de anställda under vintersäsongen i exempelvis Sälen är s.k. gästarbetare.
Vad är då anledningen till att skattepengarna inte skall styras till den kommun där man arbetar? För en så relativt liten kommun som Malungs kommun innebär detta en tung belastning genom att kommunen behöver och tvingas investera i samhällsservice. Elaka tungor säger att ”de bofasta får subventionera gästarbetarna”.
Totalt köps det varje år i Sverige hotell- och restaurangtjänster för över 40 miljarder kronor. Av restaurangkunderna är 2/3 privatgäster. På hotellen är 2/3 affärs- och konferensgäster. Ungefär 20 procent av hotellgästerna kommer från utlandet. Fyra tyskar som vistas en vecka i Sverige ger lika mycket som exporten av en Volvobil.
Det finns över 10 000 hotell- och restaurangföretag i Sverige. Ett fåtal av dem är miljardföretag. Det är helt enkelt en typisk småföretagarbransch. Antalet årsanställda är cirka 70 000, varav majoriteten är kvinnor.
På restaurangen är momsen högsta tänkbara, 25 procent. Om man går till livsmedelsaffären och handlar färdigmat är momsen endast 12 procent.
Mitt hemlän, Dalarnas län, är ett län med en stark turistindustri. Här finns ett stort antal småföretagare som bara väntar på att regeringen skall förbättra möjligheterna för företagandet.
Här finns optimismen, men man väntar på att regeringen skall inse möjligheterna. Här finns inte de ”dysterkvistar” som näringsministern tycktes se då han besökte Dalarna.
För att alla skall få en bild av vad turismen innebär skall jag ta ett turistföretag som exempel. I Dalarna handlar det, då det gäller vinterturismen, om Sälen och Idre som de största orterna.
Jag skall ta Stiftelsen Idre Fjäll som ett exempel. Antalet gästnätter uppgick år 2000 till 430 771. Unikt för branschen är att hela 108 320 härrörde sig från sommarens verksamhet. Antalet årsarbetare var 191 och årslönesumman, inklusive sociala utgifter, uppgick till 52,4 miljoner kronor. Sammanfattningen för 2000 visar också en annan viktig sak, nämligen att antalet ortsknuten arbetskraft har fortsatt att vara hög. Hela 74,2 procent var mantalsskrivna i kommunen, alltså Älvdalens kommun, en glesbygdskommun och där självklart Idre Fjäll har en oerhört stark – och viktig – roll.
Stiftelsen Idre Fjäll har under årens lopp betalat vinst- och fastighetsskatt med 28,7 miljoner kronor, och dessutom har de anställda betalat 163 miljoner kronor i inkomstskatt. Dessa siffror talar för sig själva.
I branschen finns alltså en stor kapacitet, men också en framtidstro – om de rätta möjligheterna ges.
Småföretagen pratar många så vackert om – före olika val. Sedan är det inte lika positivt. Vi vet att 90 procent av alla företagare i den här branschen har färre än 10 anställda. Här kan man alltså tala om småföretag i dess rätta mening.
Branschen har själv räknat ut att en omsättningsökning på 10 procent skulle kunna ge 10 000–15 000 nya jobb.
Här finns också andra investeringar som måste till. Vägstandarden måste förbättras. Den s.k. Västerdalsvägen kan sägas vara ett exempel på att standarden måste bli bättre. Vägarna i norra länsdelen, från Älvdalens centrala delar och norrut, behöver förbättras.
Salaproppen, numera berömd som en usel vägdel i ett riksvägsnät, finns på den negativa sidan.
Det höga bensinpriset (bensinskatten) är också en viktig del. Den höga bensinskatten gör att låg- och medelinkomsttagarna drabbas hårdast och kanske inte har råd att ta bilen till fjällanläggningarna.
Det finns konkreta exempel där fjällanläggningarna, i Sälenområdet, har problem att rekrytera folk som bor i Malungs kommun enbart p.g.a. att resekostnaderna är för höga. Det lönar sig bättre att stanna hemma – och få arbetslöshetsersättning!
Oftast är familjerna i denna del av landet tvingade att ha två bilar. Kostnaden för andrabilen är mycket hög.
Resor och turism har under 1990-talet, globalt sett, haft en stor tillväxt.
Sverige har inte kunnat hänga med i denna tillväxt.
Låt oss nu ta tillvara möjligheten att bygga ut denna framtidsbransch – detta såväl i mitt hemlän Dalarna som i Sverige som helhet.
|
Stockholm den 18 september 2001 |
|
|
Rolf Gunnarsson (m) |