Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkurrensutsättning och försäljning av offentligt ägda företag och verksamheter.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av statlig verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram motivering till varför vart och ett av bolagen med statlig ägarinblandning även i fortsättningen bör ha en sådan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avveckling av sådan myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för förvaltningen av statens företagsägande samt för verksamheten i de företag som Regeringskansliet hade ägande i vid årsskiftet 2000/01 samt affärsverken. Regeringen lämnar numera varje år en redovisning till riksdagen av förvaltningen av företag med statligt ägande samt en redogörelse för företagens verksamhet, resultatutveckling m.m.
Svenska staten är Sveriges största företagare, både räknat i omsättning och antalet anställda. Totalt omfattar portföljen 63 bolag med verksamhet inom energi, råvaror, konsumentvaror, tjänster, turism, handel, telekom, transport, finans och fastigheter. 80 procent av bolagen verkar på fullt konkurrensutsatta marknader medan övriga är lagstadgade monopol. Företag med statligt ägande utgör cirka 25 procent av det inhemska näringslivet. Marknadsvärdet på statens börsportfölj uppgår till cirka 175 miljarder kronor.
Totalt är de 63 bolagen värda cirka 540 miljarder kronor och har omkring 230 000 anställda.
Statlig kommersiell verksamhet utgör ett betydande problem för en fri och rättvis konkurrens. Sakförhållandet bekräftas av Statskontorets rapport ”Staten som kommersiell aktör” (2000:16). Rapporten visar bland annat följande:
Hälften av alla myndigheter och statliga företag bedriver konkurrensutsatt verksamhet i påtaglig omfattning.
Det finns ett stort utbud av statliga tjänster på konkurrensutsatta områden som endast till en del sammanfaller naturligt med myndigheternas kärnverksamheter.
Bärande motiv till varför den konkurrensutsatta verksamheten skall bedrivas saknas ofta.
En fjärdedel av de statliga myndigheternas och bolagens verksamhet på konkurrensutsatta områden har märkbar och negativ effekt på marknadens funktionssätt.
Trots statens dominans över företag i Sverige har det aldrig funnits några bestående och hållbara förklaringar till varför staten skall äga företag. Motiven har varierat över tiden. I industrialismens barndom ansågs det viktigt att staten kunde utöva inflytande över användningen av naturresurserna, senare har motiveringarna ofta varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig karaktär. I vissa fall har staten även ansett det angeläget att ta över nedläggningshotade företag, som sedan behållits.
Med början under 1980-talet har en ny syn på statligt företagsägande vuxit fram i samhället. Enligt denna syn är privatiseringar mer en praktisk än en ideologisk fråga. Skälen till förändringen är flera. En orsak är de allt starkare kraven på tydliga och aktiva ägare i företagen. När staten själv äger företag samtidigt som den har ansvaret för att fastslå reglerna för näringslivet uppstår en olämplig otydlighet i rollerna.
En annan orsak till den nya synen på privatiseringar är de allt mer ansträngda statsfinanserna i flera länder. Detta tvingar staterna att koncentrera sina resurser på det allra viktigaste och överlåta risktagande och ägande till andra. Genom att sälja statliga företag kan finanserna förbättras och skattesänkningar eller angelägna satsningar på andra områden genomföras.
En tredje orsak är att privatiseringar leder till en högre effektivitet. Överlastade statsapparater blir av med uppgifter och skötseln av företagen blir effektivare med nya, tydligare ägare. Privatiseringarna innebär vinster, både för staten och för de nya ägarna.
Det är uppenbart att den nuvarande socialdemokratiska regeringen inte har någon klar strategi angående de statliga bolagen. Näringsminister Björn Rosengren säger sig ”inte kunna avge någon entydig uppfattning om vilka företag som staten bör äga”. Inte heller finns det i den årligen utkommande regeringsskrivelsen ”Företag med statligt ägande” några motiv i anslutning till bolagen med statlig ägarinblandning om varför de bör vara statliga.
Rimligen borde bevisbördan ligga på regeringen att i den ovan nämnda skrivelsen i anslutning till varje bolag med statlig ägarinblandning motivera varför staten även i fortsättningen bör vara inblandad. De företag vars koppling till staten inte kan motiveras bör privatiseras eller på annat sätt omorganiseras.
Att de statliga bolagen är allvarliga hot mot en sund konkurrenssituation i Sverige är tydligt. I Konkurrensverkets statistik över företag som missbrukat sin dominerande ställning dominerar SAS, Telia, SJ och Posten. De statliga bolagens dominans är därmed inte bara olämplig, utan även olaglig.
Av domstolsavgöranden angående missbruk av dominerande ställning som Konkurrensverket redovisar på sin hemsida, rör över 60 procent företag med statlig ägarinblandning. Även i fråga om ifrågasatt konkurrensbegränsande beteende, där medborgarnas anmälningar registreras, är de statliga och kommunala bolagen överrepresenterade.
Vi anser inte att staten eller kommunerna, med hjälp av skattepengar, skall snedvrida villkoren för företagande och inverka hämmande på verksamheter som skulle må bättre av en friare tillvaro. För att främja bra arbetsplatser och de anställdas välmående, förbättra konkurrenssituationen, öka allmänhetens aktieägande och ge de i dag statligt ägda företagen bättre möjligheter på den internationella marknaden föreslår vi att ett 30- tal av de statligt ägda bolagen privatiseras i ett inledande skede.
En rad myndigheter bedriver konkurrensutsatt verksamhet, vilket leder till att villkoren för privat företagande försämras. Vi föreslår att denna typ av skadlig konkurrenssnedvridning avvecklas.
Vidare bör staten för varje bolag med statligt ägande omgående motivera varför så är fallet. De företag vars koppling till staten inte kan motiveras bör ingå i privatiseringsplanen.
Privatiseringarna måste ske på ett ansvarsfullt sätt så att företagens framtidsförutsättningar stärks. Politikerinflytandet över kommersiella beslut måste bort. Dessutom är det viktigt att privatiseringarna genomförs på ett sådant sätt att staten får bra betalt och att försäljningarna bidrar till att sprida aktieägandet.
Händelseutvecklingen i Telia är bara ett av många exempel på vad statligt ägande kan få för negativa konsekvenser. Förhoppningsvis kan den dock fungera som varningslampa och avskräckande exempel.
I övrigt vill vi hänvisa till vår partimotion ”Stat och kommun som konkurrent” av Bo Lundgren m.fl. (m). I denna utvecklas resonemanget kring olämpligheten av att stat, kommun och andra offentligt finansierade aktörer bedriver verksamheter som snedvrider den svenska konkurrenssituationen och försämrar det svenska klimatet för arbete och företagande.
|
Stockholm den 21 september 2001 |
|
|
Per Westerberg (m) |
|
|
Karin Falkmer (m) |
Ola Karlsson (m) |
|
Ola Sundell (m) |
Stefan Hagfeldt (m) |
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Sten Tolgfors (m) |
|
Jan Backman (m) |
Mikael Odenberg (m) |
|
Olle Lindström (m) |