Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avslå propositionen.
Vid läsning av propositionen 2001/02:4 kommer man osökt att tänka på sagan om den beställda kostymen som till slut bara blev en fingertutt. Med ords mängd, men med litet konkreta förslag, skall Sverige utvecklas. Bakom ett sådant program måste det finnas en uttryckt vilja som visar att vi är beredda att verka för att hela Sverige skall leva, som det heter i en glesbygdsslogan, men till det måste också läggas – leva hela året. För dem i Sverige som bor i glesbygd – något som upptar större delen av landets yta – framträder de lagda förslagen som en besvikelse. De på sid. 39 i propositionen uppräknade trafikpolitiska delmålen upplevs som liggande långt från verkligheten.
Hur skall man kunna utveckla godstransportsystemet och stärka den lokala näringsutvecklingen, som nämns i två av propositionens rubriker, när man inte ens kan komma fram med ett förslag som skapar rättvisa mellan varandra närliggande bygder. För att bara nämna ett exempel: alla betalar lika till den allmänna väghållningen, men medan en del platser i våra skärgårdar för gods- och persontransporter betjänas utan extra kostnader får grannarna betala för att det inte råkar vara Vägverket som driver deras färjor.
I frågor och motioner under föregående år togs denna fråga upp. Svaren blev att man hänvisade till en pågående utredning. När den nu är klar återfinns ändå inget i propositionen om hur man skall lösa detta problem. Tillsammans med allt det andra som heller inte föreslås framstår därför orden om skärgården som bara en verbalekvilibristisk retorik. Man får osökt ett intryck av att regeringen inför propositionsförfattandet inte har haft den nära kontakt med verkligheten som skulle kunna visa att det som föreslås inte bara rör sig om teoretiska modeller.
De två viktigaste faktorerna, regelverkets förenkling och de negativt verkande skatternas nödvändiga förändring, vilka skulle vara till gagn för såväl storstadsbygd som glesbygd, lyser med sin frånvaro. Däremot dyker ordet bidrag upp med jämna mellanrum. Alla erfarenheter hittills visar hur initiativ och skaparförmåga föröds av kombinationen skatter–avgifter–regler–bidrag.
Det är beklagligt att så litet av vilja och en kombination av nödvändiga akuta insatser och långsiktigt tänkande återfinns i förslagen. De delar av propositionen som skulle kunna gå att arbeta efter är så sammanvävda med de områden som är klart undermåliga att propositionen måste avslås och återförvisas till regeringen för ny beredning.
|
Stockholm den 15 oktober 2001 |
|
|
Lennart Fridén (m) |