Riksdagen avslår vad regeringen i propositionen 2001/02:2 föreslår om principerna för bildande av holdingbolag knutna till universitet och högskolor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med en särskild redovisning av de samlade offentliga forskningsinsatserna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen med en analys av hur de föreslagna reformerna avseende industriforskningsinstituten påverkar forskarutbildningen.
Forskningen kan grovt delas in i två huvudtyper:
för det första: fri grundforskning som bedrivs vid landets lärosäten, offentligt finansierad och med koppling till grundutbildningen och
för det andra: behovsstyrd, industrinära tillämpad forskning som inte sällan finansieras privat och ofta äger rum i samverkan mellan offentliga aktörer och näringslivet.
Båda de två forskningsformerna behövs och det går inte alltid en skarp gräns mellan dem. Utan en omfattande grundforskning, som förutsättningslöst ställer nya frågor och stundom ger viktiga nya upptäckter, skulle det inte finnas någon bas för den tillämpade forskningen. Samtidigt är det förstås naturligt och betydelsefullt att det finns en forskning som mer direkt ägnar sig åt att studera och ”lösa” samhälleligt definierade problem.
Grundforskningen har ett egenvärde; det fria kunskapssökandet är en central princip i ett liberalt samhälle. Men en fristående, väl tilltagen, grundforskning har även visat sig effektiv för att i ett längre perspektiv kunna generera en uthållig hög tillväxt och god välfärd. Länder som har eftersatt eller politiskt har försökt styra grundforskningen tenderar att halka efter i den ekonomiska utvecklingen, visar historisk erfarenhet. Det är främst i denna senare egenskap som grundforskningen samspelar med den tillämpade forskningen, när det gäller att skapa förutsättningar för ett dynamiskt, kreativt och välståndsbildande näringslivsklimat.
Under de senaste decennierna har grundforskningen kommit på efterkälken i Sverige. En möjlig indikation på detta är att den andel av den samlade forskningen som finansieras via offentliga anslag har sjunkit från 70 procent till 50 procent sedan början av 1980-talet. Om den fria grundforskningen trängs tillbaka, kan det på sikt inverka negativt också på svensk ekonomi och svenskt företagande. Folkpartiet har i sin högskolepolitiska motion redovisat förslag till åtgärder för hur den fria grundforskningen kan stärkas. Problemet med regeringens forskningspolitik, vilket yttrar sig också i denna proposition, är att den inte tar något rejält samlat grepp på förhållandet mellan grundforskning och tillämpad forskning.
Därtill skall läggas att den effekt som EU:s allt mer omfattande forskningsbudget har på den svenska forskningen ges inte annat än en ytterst ytlig belysning i propositionen. Det saknas ett helhetsperspektiv på forskningspolitiken. Enligt folkpartiets mening bör regeringen återkomma till riksdagen med en särskild redovisning av de samlade offentliga forskningsinsatserna.
Det är självfallet angeläget att den behovsstyrda, industrinära forskningen bedrivs i effektiva former och har förmånliga villkor. Det är av stor betydelse för att bland annat skapa ett dynamiskt näringslivsklimat. Formerna för samverkan med företag, organisationer och offentliga myndigheter måste utvecklas. Kontakterna mellan forskningsinstituten och de institutioner där forskningsresultaten skall omsättas i praktiken behöver förbättras. Öppna och kreativa mötesplatser där forskare, entreprenörer och beslutsfattare kan mötas måste skapas.
Det är emellertid inte alls självklart att den inriktning på politiken som regeringen föreslår är den optimala. Regeringen vill ge de särskilda industriforskningsinstituten en förstärkt roll inom den tillämpade forskningen, dels genom att slå samman dem till färre, men större, enheter, dels genom att ge/anvisa, såsom det förefaller, inte alls obetydliga resursförstärkningar. Det finns risker med den strategin.
En förstärkning av industriforskningsinstitutens roll får inte leda till att det på bekostnad av universitet och högskolor växer fram en kraftfull, parallell forskningsstruktur. Det kan resultera i att den centrala roll som universitet och högskolor har haft i det svenska högskoleväsendet urgröps. En fara med en sådan utveckling är att det i ett längre perspektiv kan medföra en indirekt, successiv försvagning av grundforskningen. En annan och närbesläktad risk är att det betydelsefulla sambandet mellan forskning och forskarutbildning försvagas. Just den kopplingen – interaktionen mellan erfarna och lovande, unga forskare under utbildning – är utmärkande för den akademiska verksamhet som bedrivs vid landets lärosäten och är väsentlig att slå vakt om. Industriforskningsinstituten däremot ägnar sig i regel inte alls åt forskarutbildning.
Folkpartiet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med en analys av hur den viktiga forskarutbildningen kan komma att påverkas av de reformer avseende industriforskningsinstituten som regeringen nu föreslår.
Folkpartiet intar generellt en mycket kritisk hållning till offentligt ägda företag – av flera skäl.
För det första: Stat, kommuner och landsting skall inte ägna sig åt att, i form av lagar och normer, sätta upp spelregler för marknaden och samtidigt vara en viktig aktör på marknaden. Det leder till en sammanblandning av roller och kan resultera i ett godtycke i myndighetsutövningen.
För det andra: Stat, kommuner och landsting skall inte ägna sig åt riskfylld verksamhet som kan leda till ekonomiska åtaganden, förluster, vilket leder till att den offentliga sektorns kärnuppgifter trängs undan.
För det tredje: Stat, kommuner och landsting skall inte ägna sig åt bolagsverksamhet, eftersom det ofta innebär att privata aktörer utsätts för en osund och orättvis konkurrens; offentliga instanser har alltid skattebetalarna i ryggen som yttersta försäkring.
Folkpartiet säger därför nej till regeringens förslag om att det skall bli lättare för universitet och högskolor att bilda holdingbolag. Universitet och högskolor kan, och gör så redan idag, samverka med näringslivet när det gäller att omsätta forskning i nya produkter och tjänster utan att universiteten bedriver bolagsverksamhet. Folkpartiet vill också i detta sammanhang peka på risken med att en ökad akademisk bolagsflora kan medföra att uppdragsutbildningen mycket kraftigt växer i omfång. Uppdragsutbildning anges uttryckligen som en uppgift som bolag knutna till holdingbolagen bör syssla med. Propositionens formuleringar kan tolkas som att regeringen ser en sådan utveckling som både naturlig och önskvärd.
Folkpartiet avvisar inte uppdragsutbildningen som företeelse men vill varna för att den ges alltför stor omfattning. Landets lärosäten får för sin ekonomiska ställning inte bli alltför beroende av de externa inkomster som uppdragsutbildningen inbringar. Det kan leda till att den ordinarie utbildningen vid universitet och högskolor trängs tillbaka och att det fria kunskapsförmedlandet hotas. Ett viktigt sätt att möta tendenser av detta slag är att satsa offensivt på resursförstärkningar till de svenska lärosätena, ett annat är att inte luckra upp de regler kring uppdragsutbildningen som idag finns. Folkpartiet ser en fara i att dessa regler indirekt undergrävs genom regeringens förslag.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |