Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på en strategi för ett ökat funktionstänkande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljöcertifiera departement och myndigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att biobränsle inte skall beläggas med energiskatter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet och att mer gods måste flyttas från lastbil till järnvägar och sjöfart.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att den tunga svavelrika bunkeroljan fasas ut som drivmedel inom sjöfarten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att minst 10 % av de nyförsålda fordonen år 2005 skall vara nollemissionsfordon.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige har ett ansvar gentemot länderna i vårt närområde att genom bistånd minska deras miljöskadliga utsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen under år 2002 bör ta initiativ till bildandet av en Nordisk miljöunion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skyndsamt bör återkomma med förslag på en samlad strategi för miljöexport i linje med vad som tidigare presenterats av Miljöexportutredningen.
Regeringen redogör årligen för de åtgärder som regeringen initierat för att skapa en ekologiskt hållbar utveckling. Centerpartiet välkomnar regeringens ambitioner att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling. Tyvärr kan vi återigen konstatera att regeringen missar en av de mest grundläggande principerna inom miljöpolitiken, funktionstänkandet.
Funktionstänkande innebär en omställning från invanda mönster. En omställning som är nödvändig, inte minst för hushållen som står för nära hälften av de miljöskadliga utsläppen i landet. Denna omställning av invanda mönster gör forskning kring funktioner och funktionstänkande nödvändig. Att bryta invanda mönster fordrar att människor medvetandegörs om hur alternativen ser ut.
Att tänka i funktioner är nödvändigt. Det är ofta inte produkten i sig som människor efterfrågar utan funktionen av produkten. Listan på exempel över att människor efterfrågar funktioner i stället för produkter kan göras lång. Som kund efterfrågar man inte nödvändigtvis ett kylskåp utan funktionen kylda livsmedel, inte heller är det nödvändigtvis en spis som efterfrågas utan funktionen lagad mat. Än tydligare blir det i fråga om energi. Elkonsumenten efterfrågar sällan kärnkraft utan funktionen energi som driver de elektriska apparaterna när man trycker på på-knappen.
Ett ökat funktionstänkande leder till att nya lösningar utvecklas. De land, samhällen och företag som tar till sig funktionstänkandet kommer att ha en stor fördel framför andra länder och företag när det visar sig att dagens produkttänkande inte är långsiktigt hållbart. Funktionstänkandet utgör en väsentlig del av den miljödrivna utvecklingen.
Människor måste vara delaktiga i processen för att funktionstänkandet skall få ett större genomslag än idag. Det ökade intresset för livsstilsfrågor som vi idag kan identifiera leder till att förutsättningarna för att bryta invanda mönster är förhållandevis goda. Detta eftersom livsstilsfrågor och funktionstänkade är nära sammankopplade till varandra. En ändrad livsstil är något som är nödvändigt för att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling. Information och utbildning kring funktioner är därför av största vikt. I dagsläget saknas dock en strategi för hur ett ökat funktionstänkande kan implementeras i det svenska samhället. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag på en strategi för ett ökat funktionstänkande. Detta bör ges regeringen till känna.
Sverige har traditionellt varit det land i Europa som varit pådrivande i miljöpolitiken. Detta har lett till att Sverige idag är det land i Europa som är ledande inom många miljöområden. Det är viktigt att Sveriges ledande ställning inom miljöarbetet ytterligare förstärks, inte minst för att svenska företag skall ha en ledande position i världen med avseende på miljövänlig produktion av varor och tjänster.
I takt med att kunskapen om de ändliga resurserna på vår jord ökar kommer en ändring av konsumtionen att ske. De företag och produkter som är bäst rustade för att möta konsumenternas krav till ett lågt pris har stora konkurrensfördelar gentemot andra företag. Detta måste vara en av drivkrafterna för såväl de svenska företagen som för regering, riksdag och kommuner att ytterligare förbättra sitt miljöarbete.
Det är positivt att regeringen i skrivelsen redogör för det miljöledningsarbete som pågår inom Regeringskansliet. Detta arbete bör utvecklas till att fullt ut innefatta en miljöcertifiering av såväl departement och myndigheter i ett första skede. Möjligheterna att utveckla ett program för miljöcertifiering av kommuner och landsting bör undersökas gemensamt med Landstingsförbundet och Kommunförbundet. Genom detta skulle efterfrågan på miljöcertifierade varor och tjänster öka, vilket skulle stimulera fler företag att miljöcertifieras. Vad som ovan anförts om att miljöcertifiera departement och myndigheter bör ges regeringen till känna.
För att politiska beslut skall få genomslag i det allmänna medvetandet och förändra människors beteende är det viktigt att besluten är legitima och långsiktiga. Inte minst är detta viktigt när det gäller att implementera ett funktionstänkande i såväl det allmänna medvetandet som i företags- och organisationsledningar. Långsiktighet avseende lagar och förordningar är viktigt för att nödvändiga investeringar skall komma till stånd, inte minst när det gäller kostsamma investeringar i miljövänlig produktion.
Regeringen har under lång tid gett otydliga signaler vad gäller frågan om energibeskattningen på biobränslen. Ena dagen uttalar regeringen en vilja om att bredda skattebasen genom att även inkludera biobränslen i energiskatterna, andra dagen menar man att så inte är fallet. Detta leder till att såväl producenter som konsumenter avstår från att göra investeringar i biobränsletillverkning eller i exempelvis etanoldrivna bilar. Regeringens förda politik förhindrar implementeringen av funktionstänkande i både företagarkretsar och konsumenter. Den förda politiken hämmar även utvecklingen av miljöteknik som redan idag kan alstra stora värden till det svenska samhället såväl företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt.
Regeringen bör tillsammans med industrin arbeta fram en ömsesidig överenskommelse som syftar till att stimulera ytterligare investeringar i biobränslen. Inom ramen för denna överenskommelse bör det tydligt framgå att biobränslen inte skall beläggas med energiskatter. Detta bör ges regeringen till känna.
Att miljöanpassa transportsystemet är en nödvändighet för att nå en hållbar utveckling. Både transportslag och bränslen har en avgörande roll. Dagens transportsystem är inte hållbart. Till nästan 100 procent baseras dagens transportsystem, järnväg undantaget, på fossila bränslen som vid förbränning åstadkommer skador på människor och miljö. Det är därför viktigt att skapa ett ”grönare” transportsystem. Användningen av fossila bränslen måste minska och på sikt helt fasas ut. En anpassning av transportsystemet i hållbar riktning kräver åtgärder på både kort och lång sikt. Omställningen måste ske på ett sådant sätt att det är möjligt att bo och verka på landsbygden, i småorter och större städer. Kollektivtrafiken måste förbättras i alla delar av landet och mer gods måste flyttas från lastbil till järnväg och sjöfart där så är möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.
Även om sjöfarten har stora miljömässiga fördelar finns det möjligheter att minska sjöfartens miljöpåverkan. Fartygsbränsle består till stora delar av tung svavelrik bunkerolja som har en stor miljöpåverkan. En färsk dansk studie visar att utsläppen från fartyg var dubbelt så stora som de samlade landutsläppen i Danmark, inklusive uppvärmning, vägtransporter och energiproduktion. Regeringen bör ta initiativ till att den tunga svavelrika bunkeroljan fasas ut som drivmedel inom EU-ländernas sjöfart. Detta bör ges regeringen till känna.
I arbetet med att skapa ett grönt transportsystem är det nödvändigt med en större grad av funktionstänkande. Vad som är intressant för den enskilde är att enkelt och billigt kunna ta sig från punkten A till punkten B. Vad som är mindre intressant för den enskilde är typen av drivmedel i fordonet förutsatt att priset inte är oöverkommligt. Regeringen har goda förutsättningar att påbörja arbetet med att bygga ett grönt transportsystem genom att göra det skattemässigt gynnsamt att välja alternativa bränslen till transporterna. Detta bör ske genom att även i framtiden skattebefria biobränsle som drivmedel och uttala ett mål om att minst 10 procent av de nyförsålda fordonen 2005 skall vara så kallade nollemissionsfordon. Detta bör ges regeringen till känna.
En stor del av dagens miljöproblem är globala. Detta ställer krav på Sveriges internationella miljöarbete. Genom att verka inom ramen för olika internationella forum kan Sverige verka för att miljöfrågorna kommer högt upp på agendan. En av de största och mest avgörande miljöfrågorna idag är de klimatförändringar som kan identifieras. Även om det inte råder full enighet i forskarvärlden om att dessa förändringar kan härledas till mänsklig verksamhet är tecknen och tendenserna så allvarliga att de inte kan negligeras.
Sverige ligger långt fram när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser i atmosfären. I det direkta närområdet finns det dock stora potentialer att till en låg kostnad göra investeringar som minskar utsläppen av såväl växthusgaser som av andra miljöskadliga ämnen. Många av länderna i närområdet befinner sig i ekonomiskt och socialt utsatta situationer som gör att utsläpp av miljöskadliga ämnen i atmosfären inte kommer högt upp på agendan. Sverige har ett ansvar att ge bistånd till dessa länder för att minska de miljöskadliga utsläppen i vårt närområde. Detta bör ges regeringen till känna.
I skrivelsen beskriver regeringen det arbete som sker inom ramen för Nordiska minsterrådet. Att ett samarbete på miljöområdet mellan de nordiska länderna inrymmer en stor potential råder det ingen tvekan om. Regeringen bör dock ta initiativ till att gå längre än de arbeten som nu pågår.
Genom att bilda en nordisk miljöunion skulle man ge miljöfrågorna en större tyngd och bidrar till ett än bättre samarbete inom miljöområdet. Dessutom skulle de nordiska EU-länderna visa på att den flexibla integrationen i Europaunionen inte enbart behöver begränsas till frågor som rör ekonomi eller handel. Det faktum att alla nordiska länder inte är med i EU skulle föra en nordisk miljöunion till ett än intressantare projekt. Den nordiska miljöunionen skulle kunna fungera som ett föredöme för ett utökat samarbete mellan länder inom och utom EU. Regeringen bör under 2002 ta initiativ till bildandet av en nordisk miljöunion. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är anmärkningsvärt att regeringen i sin skrivelse inte berör frågan om miljöexport mer än i ett kort avsnitt. Än mer anmärkningsvärt är detta efter att Miljöexportutredningen (Sustainable Sweden – a success story, SOU 1998:118) utformade en samlad strategi för svensk miljöexport. Det är tydligt att regeringen inte har kraft nog att ta tillvara den potential som svensk miljöexport kan utgöra.
Regeringen pekade dock i fjolårets skrivelse på att marknaden för renodlad miljöteknik ansågs uppgå till 4 000 miljarder kronor år 2000 med en tillväxtpotential på 5–20 procent per år. Den förväntade storleken på miljöteknikmarknaden år 2010 beräknades då uppgå till cirka 6 000 miljarder kronor. Trots detta har regeringen inte med ett ord nämnt hur Sverige skall arbeta för att gå från att vara nettoimportör av miljöteknik till att bli en ledande aktör på miljöteknikmarknaden.
Regeringen bör därför skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag på en samlad strategi för miljöexport i linje med vad som tidigare presenterats av Miljöexportutredningen. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 28 november 2001 |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
|
|
Sven Bergström (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Viviann Gerdin (c) |
Åke Sandström (c) |