Motion till riksdagen
2001/02:MJ528
av Ester Lindstedt-Staaf m.fl. (kd)

Genteknik


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om substitutionsprincipen och GMO (genmodifierade organismer).

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av livsmedel.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förtydligande av lagen om offentlig upphandling.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om minimering av antalet djurförsök.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utveckling av gentekniklagen.

1 Yrkande 3 hänvisat till FiU.

Inledning

Förmågan att med modern genteknik kunna förändra livets beståndsdelar är en kunskap på gott och ont. Genteknik väcker stora förhoppningar men kan också innebära allvarliga hot.

I denna motion behandlas främst frågan om genteknik på växter och djur. Den vetenskapliga utvecklingen går fort. Det är därför viktigt att noga tänka igenom de etiska aspekterna. Kunskapen om livets byggstenar måste förvaltas väl.

Synen på genteknik måste vara grundad i förvaltarskapstanken. Människan är förvaltare och inte herrar i skapelsen. Människan är skapelsens enda moraliska subjekt. Det ger oss ett speciellt ansvar, att handla långsiktigt med respekt för omgivning och kommande generationer. En sådan syn på förvaltandet utgör drivkraft till förändring. Förvaltande hör ihop med förädling, inte passivitet. Det är därför förenligt med ett gott förvaltarskap att förändra, utveckla och skapa nytt. Utveckling är dock inte detsamma som att allt måste förändras.

Förvaltarskap innebär personligt ansvar både för egna personliga resurser och yttre materiella och miljömässiga resurser. Det gör den så kallade försiktighetsprincipen i allra högsta grad tillämplig.

Vad kan gentekniken användas till?

Människan har påverkat naturen länge, och konsten att flytta gener är gammal. Att avla fram nya hundraser är ett exempel. Den moderna gentekniken är mer specialiserad och sofistikerad. Till viss del kan man säga att vi med hjälp av modern genteknik fortsätter att göra det vi alltid har gjort. Den stora skillnaden är att genteknik överskrider artgränsen och att vi kan skapa kombinationer som aldrig skulle ha uppstått på ett naturligt sätt.

Det är nödvändigt att offentligt diskutera och reflektera över gentekniken. Eftersom allt liv har samma byggstenar öppnar sig en enorm potential med hjälp av gentekniken. Även traditionell avel kan ge upphov till lidande och etiskt tveksamma resultat, t.ex. nötrasen Belgian Blue. Det har funnits etiska problem långt innan den moderna gentekniken blev aktuell. Den stora skillnaden är att hastigheten i genförändringen är snabbare än den naturligt ekologiska anpassningen. Misstag och oförutsedda effekter får därmed mycket större konsekvenser än tidigare.

Läkemedel, diagnostik, växtförädling och miljövård är områden som är intressanta för industrin att dra nytta av genom modern genteknik. Det finns både förhoppningar och farhågor om vad denna teknik kan bidra med. Vi berör i denna motion i första hand de frågor som är relaterade till genteknik i samband med livsmedelsproduktion.

Varför försiktighet inför en satsning på genteknik?

Historien är full av exempel på brustna förhoppningar och felslagna prognoser. Erfarenheterna från den så kallade gröna revolutionen inom jordbruket visar tydligt på problemen med att ny teknik inte alltid ger de resultat som man hade tänkt sig.

Gröna revolutionen hade sin grund i ett nytt ”mirakelvete”, som kunde ge fler och större skördar än vanligt vete, som dessutom var mindre känsligt för klimatstörningar. Men istället för att bli en succé i kampen mot världssvälten bidrog detta nya vete till att skapa stora behov av konstbevattning, konstgödsling och bekämpningsmedel samt medförde kraftigt skuldsatta småbönder som tvingades från sina gårdar.

Ytterligare en negativ utveckling som delvis hänger samman med den misslyckade gröna revolutionen är utarmningen av den genetiska basen eller, annorlunda uttryckt, det genetiska kapitalet.

Före den gröna revolutionen fanns drygt 80 000 olika varianter av ris. Bara i Indien odlades över 30 000 olika rissorter. Idag odlas det bara cirka 50 olika sorter, och risken finns att detta antal minskar ännu mer.

Utarmningen av den genetiska mångfalden är mycket allvarlig och riskerar att tilltaga på grund av den nya gentekniken. Utarmningen av gener ger mindre variation att bygga vidare på. Vi vet inte idag exakt vilka betingelser som kommer att gälla i framtiden. Därför är en så bred genetisk bas som möjligt en form av försäkring inför en osäker framtid. Problemen med alltför ensidig genetisk profil gäller såväl växtriket som boskapssektorn.

Dessa problem har blivit alltmer uppmärksammade. 1974 bildades International Board for Plant Genetic Resources (IBPGR). Initiativet togs vid FN:s miljövårdskonferens i Stockholm 1972, då man fattade beslut om att börja samla in, torka och frysa viktigt genmaterial från växter. Fröerna förvaras i så kallade genbanker. På detta sätt kan man bevara fröerna i tiotals år. Sedan måste man odla dem för att få nya frön, som man sedan kan spara en period till. Man måste med andra ord förvalta genbanken aktivt.

Ett annat sätt att slå vakt om den genetiska arvsmassan är naturligtvis att odlingen sker i ursprungsmiljön. I flera länder i tredje världen har man därför bildat så kallade fältgenbanker med syftet att hålla den genetiska variationen intakt. Detta är ett oerhört viktigt arbete, som dock kan vara svårt för ett fattigt land att avsätta resurser till. Vinsterna kommer på lång sikt, men kostnaderna är omedelbara.

Ett annat hot, som inte är lika påtagligt, är riskerna med vad som kan hända när man placerar ut GMO (Genetiskt Modifierade Organismer – växter, djur eller mikroorganismer) i naturen. Vi har till exempel fått se rubriken ”Genmajs dödar fjärilar”. Det visade sig nämligen att den modifierade BT-majsens pollen blivit giftigt. Detta drabbade framför allt Monarkfjärilen, som lever av just majspollen.

De ekologiska systemen är komplexa. Det är inte alltid självklart att alla effekter kan förutses. Till exempel kan jordbruksväxter modifieras för att få egenskaper som ökad kvävefixering, ökad ihärdighet mot torka, frost eller hög salthalt i marken, motståndskraft mot sjukdomar och bekämpningsmedel. Det kan dröja lång tid till den tidpunkt då de fulla konsekvenserna av händelsen blir tydliga. Det tog ungefär 50 år efter det att den kemiska revolutionen startat, innan man såg miljö- och hälsokonsekvenserna med föroreningar, giftigt avfall, allergier och andra problem.

Nya erfarenheter visar att gentekniken inte fungerar så bra som företagen påstår. I fältförsök som har gjorts vid universitet runt om i USA har GMO-sojan visat sig ge 5,3–10 % lägre skörd än normal soja. Dessutom visar statistiken att GMO-sojan ökar användningen av bekämpningsmedel. Jämfört med normal soja användes 2–5 gånger så mycket bekämpningsmedel. Detta påvisas i den första oberoende rapporten som omfattar 8 200 fältförsök.

En nordisk studie bekräftar att gener för bekämpningsmedelsresistens i genmodifierad raps kan spridas till ogräs som ska bekämpas. Enligt studien kan genmodifierad raps bilda hybrider med den vilda släktingen åkerkål. Visserligen får åkerkålen ingen fördel i naturen, men kan bli ett besvärligt åkerogräs, som kräver bekämpning med gifter.

En dansk-nyzeeländsk undersökning har visat att vissa skalbaggar inte tål att äta larver som livnärt sig på genmodifierade plantor. När larvernas naturliga fiender försvinner kan larverna härja fritt i grödorna. Detta visar på behovet av mer kunskap innan vi fortsätter.

Kan man ta patent på liv?

Frågan är komplicerad och innehåller många aspekter – juridiska, ekonomiska och etiska.

Genom att förändra generna är det idag möjligt att skapa nya modifierade livsformer. Från genteknikföretagens sida finns det naturligtvis ett stort intresse av att kunna skydda sina produkter. De har kostat mycket att framställa och man vill inte bli bestulen på sitt arbete och dess avkastning.

Det har funnits motstånd mot att bevilja patent på livsformer, men hela tiden har gränserna flyttats. I Sverige frångick myndigheterna 1992 i all tysthet tidigare praxis och gav ett företag patenträtt på två genmodifierade potatissorter.

I USA finns det en större öppenhet kring möjligheten att ta patent. Redan 1988 fick ett företag patent på den så kallade onkomusen, som är speciellt framtagen för att användas inom cancerforskningen. Det blev det första patentet på ett genmodifierat levande däggdjur.

Man försöker tillföra utsädessorter en gen, som medför att det spannmål som sedan skördas inte på nytt kan användas som utsäde, dvs den blir självförstörande. På så sätt kan man bygga upp nya monopolsituationer. En ny form av nykolonialism av spannmålsproduktionen i utvecklingsländer blir möjlig. Detta visar vikten av att de demokratiska politiska institutionerna får en möjlighet att sätta såväl ekologiska som sociala ramar för gentekniken.

Effektiv vegetabilisk kost

Ett vanligt påstående är att vi behöver gentekniken för att ge föda åt världens växande befolkning, som ökar snabbare än tillgången på odlingsbar mark.

Sett ur ett befolkningsökningsperspektiv kan det synas logiskt att förändra grödorna genom att genetiskt öka deras näringsinnehåll. Till exempel är ett nytt ris med inbyggt A-vitamin på gång. Denna gröda anses vara ett sätt att komma tillrätta med hälsoproblem bland barn i tredje världen. Det intressanta med dessa ”designade” grödor är att här har ingenjörskonsten använts för att tillföra en egenskap som kommer konsumenten till godo, istället för att skapa resistens mot insekter eller växtgift. Andra exempel är försök i Afrika med härdigare sötpotatis och bananer, som ger större skördar. Men samtidigt måste man fråga sig varför maten inte räcker idag och vilka mekanismer som ligger bakom fattigdom och svält.

Medan industrifolk och forskare pekar på de enorma möjligheterna, är tveksamheten bland Europas konsumenter alltjämt stor.

Naturvårdsverket har antagit en policy beträffande GMO, där man bland annat slår fast substitutionsprincipen. Det innebär att genmodifiering inte ska användas, om de eftersträvade effekterna kan uppnås på ett mindre riskabelt sätt. Om den eftersträvade effekten är att minska, eller ännu hellre utrota, svälten i världen, kan vi utan problem hitta alternativa strategier.

Den uråldriga korngrödan Quinua är ett livsmedel med mycket hög näringshalt. Den kan planteras såväl på havsnivå som på höga höjder och trivs både i hetta och kyla. Men den har därmed fått rykte om sig att vara ”fattigmansmat” och därför blivit mindre populär att odla. FAO har börjat intressera sig för denna gröda. Även i Sverige görs odlingsförsök.

Spillet i livsmedelskedjan måste minimeras. Det gäller inte minst insatser mot skadedjur och mögel i lagringsledet. Bristen på en väl fungerande livsmedelslogistik är mycket viktigare att komma till rätta med än höjd avkastning med några procent.

Detta är exempel som visar att substitutionsprincipen kan användas med framgång för att bekämpa svälten även utan genteknik.

Ett starkare engagemang från Sverige och övriga EU i kampen för att bygga upp demokratin och medborgerligt inflytande i länder utanför västvärlden är också ett sätt att motarbeta fattigdom och svält. Detta ställer krav bland annat på vår handelspolitik och biståndspolitik.

Märkning av livsmedel

Det är viktigt att konsumenterna har möjlighet att av en varas förpackning få information om innehållet och om hur varan har producerats. Det finns redan olika slags miljömärkningar liksom en rättvisemärkning som anknyter till nord/syd-perspektivet. Det är nödvändigt att också varor som har producerats med hjälp av genmodifierade organismer blir tydligt märkta, så att konsumentens val är underbyggt.

Livsmedel ska märkas om de innehåller genmodifierade ingredienser. Det är kontentan av EU-förordningen Novel Foods. Ingen vet trots detta hur många sådana varor det finns ute i handeln. Detta beror dels på att reglerna är otydliga, dels på att de inte följs tillräckligt bra. Det har under året visat sig i flera EU-länder att omärkta varor innehållit genmodifierade ingredienser utan att det framkommit på förpackningen, i strid mot gällande lagstiftning.

Sverige måste inom EU aktivt driva på utvecklingen i konsumenternas intresse. F.n. har det arbetet tagit ett stort steg framåt. Inom EU behandlas just nu GMO-märkning av livsmedel. Märkning föreslås även när framställningen av livsmedel innefattar något gentekniskt steg, även om produkten sedan inte är genförändrad. Arbetet med att hitta ett enkelt och för konsumenterna tydligt och pålitligt märkningssystem måste fortsätta.

Det är Livsmedelsverket som har det övergripande ansvaret för att bestämmelserna efterlevs. Men något register över genmodifierade produkter förs inte, och någon upplysning om enskilda produkter lämnas inte ut. Normalt bedrivs tillsyn genom dokumentkontroll och genom att analysera prov. Så görs dock inte när det gäller genmodifierade produkter. Förklaringen är främst att resurserna inte räcker till. Det blir en prioriteringsfråga där andra problem som till exempel salmonella kommer före. Förlorarna är konsumenterna som inte får det understöd och den kunskap som behövs.

Mot den bakgrunden är det viktigt att Livsmedelsverket får bättre möjligheter att leva upp till kraven på tillsyn. Vi behöver en myndighet som står i proportion till lagstiftningen. Många tjänster har försvunnit från myndigheten. Samtidigt har bland annat vårt EU-medlemskap gett Livsmedelsverket utökade arbetsuppgifter.

Mer konsumentinflytande

Riksdagen har ett särskilt ansvar för att kunskap i dessa frågor sprids och fördjupas i de breda folklagren. Studier visar att svenskarna har en generellt sett mer negativ hållning till GMO än de flesta andra i Västeuropa. Detta måste tas på största allvar. I Danmark och Norge har kunskapsspridning och folkbildning i dessa frågor givits en större prioritet. I Sverige borde vi följa dessa exempel. Kristdemokraterna begär i sin jordbruksmotion att 2 miljoner kronor anslås i särskilda medel för folkbildning i bioteknik. Anslaget riktas i första hand till frivilligorganisationerna för att möjliggöra uppbyggnaden av ett informationscentrum för bioteknik. Detta krav återfinns i partiets budgetmotion.

Frågan om gentekniskt modifierade livsmedel får inte bli en fråga som bara angår den nationella politiken. Det måste finnas möjligheter att i den kommunala offentliga upphandlingen aktivt kunna välja ekologiska alternativ. Ekologisk odling utesluter användning eller framställning av GMO. Lagen om offentlig upphandling bör förtydligas så att det klart framgår att denna typ av konsumentinflytande är möjlig. Idag råder det i många kommuner osäkerhet om vad som gäller.

Genteknik och djurförsök

Genmodifiering av djur måste underställas en etisk granskning. Även om syftet med genmodifiering kan vara gott, till exempel högre avkastning på kött eller mjölk, är det aldrig försvarbart att tillverka livsmedel på ett sådant sätt att det innebär ett omotiverat lidande för djuren.

Frågan om genteknik på djur hänger också samman med djurförsöksetik. Vi kristdemokrater menar att användningen av försöksdjur inom forskningen ska minimeras och att djuren ska ha rimliga villkor under försökstiden. Att medvetet orsaka ett djur lidande i syfte att göra något gott för människor är ett i detta sammanhang svårt dilemma. Det måste till en fördjupad diskussion om vilket mått av lidande för djuret som är rimligt i relation till möjligheten att minska lidande för människor.

Gentekniken är på detta område inget principiellt nytt. Men gentekniken har medfört en kraftig ökning av antalet djurförsök. Särskilda transgena möss har framställts för ändamålet. Antalet djurförsök med större djur har minskat kraftigt. Det är viktigt, att antalet djurförsök minimeras, även beträffande transgena möss. Den etiska diskussionen måste hållas levande. En samlad statistik måste finnas angående samtliga djurförsök i riket årligen.

Lagstiftningen

Vår nationella lagstiftning på området regleras i huvudsak i lagen om genetiskt modifierade organismer, som trädde i kraft 1994. Gentekniklagen har utformats så att den i huvudsak implementerar EG-direktiven om genteknik.

Det är varken möjligt eller önskvärt att kräva ett totalstopp för nya GMO-produkter, men dagens lagstiftning är inte tillräcklig för att garantera en tillräckligt säker hantering. Vi menar att gentekniklagen måste utvecklas så att följande principer kommer tydligare till uttryck:

En förutsättning för att den biotekniska industrin ska kunna växa och skapa värden för mänskligheten är emellertid möjligheten att skydda äganderätten till uppfinningar. För att främja öppenhet, forskning, utveckling och investeringar behövs patent- och växtförädlarrätt. Investeringskostnaderna är höga och risken för plagiering är stor. Det handlar om ensamrätt att utnyttja en intellektuell prestation, en uppfinning. Det handlar inte om att äga liv, enskilda gener eller organismer, växter eller djur.

Det är viktigt att upprätthålla den grundläggande skillnaden mellan upptäckt och uppfinning. Patent ska inte beviljas på rena upptäckter av t ex en gen, gensekvens eller ett enzym. Det som existerar före forskning och genteknik är en del av det gemensamma kulturarvet i vidare mening. Möjlighet till patent ska däremot finnas för t ex en modifierad gen, gensekvens eller enzym, vilka ingår i ett nytt biotekniskt förfarande eller i en produkt. Kriterierna ska vara de gängse som nyhet, uppfinningshöjd och industriell användbarhet. Att ta patent på sådana mikrobiologiska förfaranden, d.v.s. själva processen som sådan (metodpatent) och på produkter (produktpatent), är grundläggande i detta sammanhang.

Undantag från patentskydd är förutom rena upptäckter, t.ex. av växtsorter och djurraser, även biologiska förfaranden för framställning av växter eller djur och metoder för behandling eller diagnostik inom medicin eller veterinärmedicin. Teknik och etik får inte separeras. All forskning och bioteknisk verksamhet inklusive patent och växtförädlarskydd ska ytterst syfta till mänsklighetens gemensamma bästa och måste utgå från och respektera alla människors absoluta och okränkbara värde. Varken människan eller miljön får äventyras.

Stockholm den 2 oktober 2001

Ester Lindstedt-Staaf (kd)

Ulf Björklund (kd)

Caroline Hagström (kd)