Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om privat och statligt ägande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skogscertifiering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jordförvärvslagen.1
Riksdagen begär att regeringen låter utreda värdet av gamla reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark, enligt vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en omorganisation av Skogsstyrelsen.
Riksdagen begär att regeringen gör en utvärdering av älgskötselområdena och avvägningen mellan skogsbruk och viltvård.
Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till inrättande av en katastroffond.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av forskning kring ekdöden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kalkning.
Riksdagen begär hos regeringen en översyn av lagstiftningen som kan öppna för en möjlighet till ersättning för inskränkning i brukandet inom större fornlämningsområden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att prioritera forskningen kring trä och träanvändning.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trä i officiella byggnader.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av skoglig kompetens och resurser vid Sveriges beskickningar utomlands.3
1 Yrkande 5 hänvisat till BoU.
2 Yrkandena 13, 14 hänvisade till NU.
3 Yrkande 15 hänvisat till UU.
Skogsnäringen är den bransch som svarar för de största nettoexportinkomsterna i vårt land. År 2000 var nettoexportvärdet av skogsindustriprodukter 84 miljarder kronor. Som jämförelse kan nämnas bilar och bildelar som svarade för en nettoexport värd 28 miljarder, elektrovaror och datorer 36 miljarder, övriga verkstadsprodukter 42 miljarder och läkemedel 23 miljarder kronor. Skogsbruket och den därmed sammanhängande förädlingsindustrin är sedan länge en viktig svensk basnäring. För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri ska kunna utvecklas i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål har samma prioritet och dignitet vid utformningen av den övergripande skogspolitiken.
Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den svenska skogsindustrin. Denna lagstiftning har bara gällt några år, en kort tid i skogens omloppstid.
Regering och riksdag har tidigare markerat samstämmighet i synen på ägarstrukturen i det svenska skogsbruket vilket inneburit att det enskilda ägandet ska stimuleras i förhållande till ett ökat storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör det enskilda ägandet i svenskt skogsbruk främjas.
Kristdemokraterna anser att staten bör sälja ut de företag som är verksamma på den konkurrensutsatta marknaden. Det finns i de flesta fall nya ägare som kan driva verksamheten minst lika bra. Vi anser följaktligen att staten skall äga så lite som möjligt av den produktiva skogsmarken. Enskilda skogsägare och privata bolag kan bruka skogen miljö- och tillväxtsmässigt lika bra som staten, och därför finns ingen anledning för staten att konkurrera genom att äga produktionsskog i stor omfattning.
Statens uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas brukning, att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre kan brukas. Behovet är störst i södra Sverige, där mer mark behöver skyddas.
Kristdemokraterna har, under flera år, påtalat vikten av att bevara principen om upprätthållande av den nuvarande balansen mellan olika ägarkategorier ifråga om innehav av lantbruksfastigheter. Ett utredningsförslag med denna innebörd har nyligen presenterats och vi förutsätter att regeringen följer utredningens förslag.
Vi anser vidare att det i jordförvärvsförordningen bör införas skärpningar av kompensationsprincipen så att kompensationsmark och förvärvad mark skall ligga i samma geografiska område, att registrering av juridiska personers köp och försäljningar skall ske och att juridiska personer som i större utsträckning verkar på fastighetsmarknaden avkrävs årliga markbalanser.
Miljöbalkens regler är bristfälligt anpassade till skogs- och lantbrukets förutsättningar. Därför förutsätter Kristdemokraterna att den nu pågående översynen av miljöbalken kommer att leda till att hinder och begränsningar för skogsbruket elimineras. Enligt Kristdemokraterna måste miljöbalken ändras i förhållande till skogsvårdslagen i dessa frågor. Oklarheterna i lagstiftningen kan komma att drabba skogsbruket hårt till nackdel för skogsvården och därmed också svensk ekonomi. Exempelvis gäller för en skogsägare som gör en avverkningsanmälan att anmälan kan prövas av två myndigheter med var sin lagstiftning med olika effekter. Den skogliga myndigheten prövar enligt skogsvårdslagen medan kommunen, enligt ett pågående rättsfall i Nora, kan ha rätt att pröva enligt miljöbalken. Skulle tillstånd för avverkning inte beviljas hamnar skogsägaren i olika situationer beroende på vilken av myndigheterna som avslår ansökan. Miljöbalkskommittén måste se som en av sina huvuduppgifter att rätta till detta förhållande.
Statistik visar att det är inom privatskogsbruket som skogsvårdsåtgärder såsom markberedning, plantering och röjning ökar mest. Skulle regeringsrättens prövning av Nora-fallet bli att kommunen har rätt att pröva enligt miljöbalken innebär det att skogsbruk klassas som miljöfarlig verksamhet, något som skulle drabba näringen mycket hårt. Skogsvårdslagen bör vara det lagrum som tillämpas i detta fall.
Under början av 1990-talet var inriktningen i skogen fokuserad på miljöfrågan. Myndigheterna har sedan dess legat alldeles för lågt med skogsproduktionsrådgivning och lagtillämpningar. Nu måste fokus även läggas på produktionen.
Med tydliga lagar och förordningar behövs inte detaljregleringar. Det som krävs är en ramlag som innehåller krav på återväxter, skogsskydd och naturvårdshänsyn. Från Kristdemokraternas sida har vi tidigare avvisat ett antal regeringsförslag som innebär en återgång till ett mer detaljreglerat skogsbruk.
Sveriges skogar brukas med världens kanske mest miljöanpassade metoder. Kampanjen Grönare Skog är en mycket omfattande satsning riktad mot det privata skogsbruket med betoning på produktion utifrån miljö- och naturvårdsåtaganden. Det samarbete som inletts med skogsägareföreningarna förstärker utbildningskampanjen med den ekonomiska aspekten på dagens miljöanpassade produktion.
Skogscertifiering är en marknadsdriven process. Det är viktigt att certifieringen fungerar som en drivkraft och ett kommunikationsinstrument på en fri marknad. Kristdemokraterna anser att statens uppgift begränsar sig till att tillse att det finns ett institutionellt ramverk, som kan säkerställa att marknadsprinciperna fungerar väl. Anslutningen till ett certifieringssystem måste vara frivillig och de som inte ansluter sig får inte diskrimineras. Ramverket ska inte tillåta ett certifieringsmonopol utan garantera frihet att etablera nya certifieringssystem. Skogscertifiering får inte leda till förtäckta handelshinder.
Skogsstyrelsen har presenterat skogliga konsekvensanalyser (SKA 99) med bl.a. ett antal scenarier, där man varierat dels skogsvårdsinsatser, dels markavsättningar av miljöskäl. Det framgår där att dagens avverkningsnivå bör kunna upprätthållas under innevarande sekel, även vid relativt omfattande avsättningar av skogsmark för andra ändamål. Ett avgörande skäl till detta är skogsbrukarnas goda skötsel av skogarna och den skogspolitik som bedrivits under lång tid, vilket resulterat i nya växtliga skogar.
SKA 99 har emellertid använt sig av en äldre modell för dessa studier. Man har därför inte kunnat variera skogsskötseln tillräckligt, virkeskvaliteten kan inte beskrivas och intressanta, ekonomiska faktorer är inte integrerade. Effekterna för det framtida skogsbruket vid andra ekonomiska förutsättningar än dagens kan alltså inte avläsas i SKA 99. Detta behöver uppmärksammas när skogspolitiken utvärderas, och för att framtida, skogliga konsekvensanalyser ska bli ännu bättre verktyg i skogspolitiken måste nödvändiga medel avsättas för detta projekt.
Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det finns behov av att skydda mer värdefull skogsmark, särskilt i södra Sverige. Utifrån resultaten av bl.a. den omfattande nyckelbiotopsinventeringen och nya kunskaper bör en värdering göras av gamla reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark för att klarlägga att de statliga medlen används till avsättning av det mest skyddsvärda. En sådan utredning bör omgående tillsättas.
Kontrollinventeringen av nyckelbiotoperna visar, enligt Skogsstyrelsens definition, att uppemot 800 000 ha kan klassas som nyckelbiotoper. Så mycket som halva den arealen kan vara objekt över 5 ha. Sådana objekt kan skogsvårdsstyrelserna inte följa upp utan det blir då en fråga för länsstyrelserna. I många fall anser länsstyrelserna att objekten inte är tillräckligt värdefulla för att göra dem till reservat. Opinionen kräver att objekten skall avsättas som reservat och markägaren hamnar i en oviss situation.
Definitionen av nyckelbiotoper måste ses över och skogsvårdsstyrelserna bör ges i uppdrag att prioritera mellan de identifierade nyckelbiotoperna.
För att rättssäkerhet ska råda och för att få en bred förståelse för miljöpolitiken behöver staten en komplett och anpassad strategi för markavsättningarna och hur olika miljövärden bäst kan bevaras. Nya arbetsmodeller för områden med många naturvärden behöver utvecklas. Det är angeläget att även skydd av mark får en mångfald och att det finns en statlig öppenhet för att arbeta med kombinationer av hänsyn, avtal, biotopskydd och reservat. De statliga ersättningsmedlen bör prioriteras till naturvårdsavtal i högre grad än nu. Avtalen har nära nog kommit bort i myndigheternas hantering av markavsättningar. Om stora områden skall undantas från traditionellt skogsbruk bör detta ske på statens mark så att den privata äganderätten bevaras och skogsägarens utkomstmöjligheter inte försämras. Vidare måste myndigheterna använda sig av statens mark för markbyten.
Efter det att nyckelbiotops- och sumpskogsinventeringarna fullföljts har det visat sig att samarbetet mellan länsstyrelserna och skogsmyndigheten om avsättningar av större nyckelbiotoper inte fungerat i vissa regioner. Skogsägare upplever att myndigheter hänvisar till varandra och att det saknas en tydlig motpart. Den administrativa hanteringen av nyckelbiotoper, inklusive information och samråd med markägare, behöver också bli mer flexibel. Staten måste ta ansvar för att det administrativa arbetet förblir rättssäkert.
Regeringens målsättning är att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010. Av detta uppskattas statens ansvar för skydd till 400 000 ha, resten utgörs av frivilliga avsättningar. Regeringen sätter sin tilltro till frivilliga avsättningar, vilket är förståeligt mot bakgrund av det intresse skogsägare visat för att skydda värdefull skog. Det är ändå viktigt att slå fast att det är skogsägaren som definierar frivilliga avsättningar av mark. Det går inte att få bred förståelse för miljöpolitiken om staten betraktar frivilligt arbete som något som kan kommenderas fram. När regeringen nu höjer målsättningen måste den praktiska politiska konsekvensen bli att staten är beredd att genom utbildning och rådgivning underlätta för markägaren att fatta beslut om hur marken skall nyttjas.
Enligt internationella definitioner är över 20 % av skogsmarken undantagen skogsbruk genom naturreservat, lagens bestämmelser om lågproduktiv skogsmark och efter frivilliga avsättningar. Då är inte de ”hänsynsytor” som avsätts vid avverkningar inräknade. Tillkommer gör de naturreservat och biotopskyddsområden som omfattas av statens nya reservatsstrategi. Dessa tillkommande områden kommer att beröra tusentals fastigheter, huvudsakligen i södra Sverige. Det är viktigt att staten nu arbetar flexibelt och drar nytta av egen mark, ger markägaren rimlig ersättning där man tar över marken, eller nyttjar de olika avtalsformer som finns, bl.a. naturvårdsavtal.
Skogsstyrelsen är den myndighet som har till uppgift att övervaka skogarnas hälsa och utveckling så att kommande generationer har tillgång till en frisk skog och kvalitativt god skogsråvara. I dag brister det allvarligt i myndigheternas möjligheter och resultat, p.g.a. att det saknas både personal och resurser för att bevaka skogsskyddet. Skogsstyrelsen måste omorganiseras så att rätt prioriteringar görs.
Regeringen har alltför länge blundat för de skador som klövviltet gett upphov till både på plant- och ungskogen och på biodiversiteten. Det är tydligt klarlagt bl.a. att virkeskvaliteten sjunker i tallskogarna, vilket på sikt får förödande konsekvenser för vår förmåga att producera och exportera furu av hög kvalitet till konkurrensmässiga priser. I vårt grannland Finland har staten tagit sig an avvägningen mellan skogsbruk och viltvård på ett föredömligt sätt. Kristdemokraterna anser att en utredning bör tillsättas med uppdrag att utvärdera älgskötselområdena och föreslå förändringar, som gör att de kan spela den roll för intresseavvägningen som var avsett.
Kraftiga stormar kan ställa till med stora skador, inte bara i form av nedfallna och knäckta träd. Skogsbruket kan mycket snabbt drabbas av omfattande insektsangrepp som kan slå ut stora delar av skogsbeståndet och därmed drabba den enskilde skogsägaren mycket hårt. Därför är det angeläget att det finns statliga medel till förfogande när katastrofinsatser är nödvändiga, t.ex. vid angrepp av granbarkborre, så att behov av åtgärder kan inventeras och insatserna komma i gång omedelbart, innan skadorna fått en okontrollerbar omfattning. Kristdemokraterna har i tidigare motioner krävt att regeringen prövar hur en sådan katastroffond kan inrättas.
Det råder osäkerhet kring vad om förorsakar den pågående ekdöden. Eftersom kunskaperna saknas har skogsmyndigheten svårt att ge råd till drabbade skogsägare. Osäkerheten kan leda till att skogsägare blir tveksamma till att satsa på ekproduktion. Kristdemokraterna anser att forskningsmedel måste styras till forskning kring ekdöden och att även ekdöden skall kunna inräknas i den ovan nämnda katastroffonden.
Den svenska skogen har drabbats av omfattande svampangrepp på tall. Det är två olika typer av angrepp; dels en knopp- och grentorka i kronan på unga och medelålders tallar (Gremmeniella), dels en barrdöd på unga tallar (Tallskytte). Det blöta och milda klimatet den senaste tiden kan vara orsaken till svampangreppen.
Skadorna förekommer i stort sett över hela landet. Särskilt drabbade områden finns i Värmland, Dalsland, Bergslagen och Småland. Dessa infektioner i barr och skott har under 2001 utvecklats till svåra skogsskador. Det finns inga säkra uppgifter på hur stora arealer som är angripna, men Skogsstyrelsen bedömer att upp till 100.000 ha är svårt angripna och behöver åtgärdas för att inte svampskadorna skall leda till storskaliga insektsangrepp under år 2002. Träd i gallringsbestånd som har drabbats hårt, dör nämligen ofta i efterföljande angrepp av större märgborre på stammen. Skogsstyrelsen uppskattar att kostnaderna för skadorna skulle kunna komma upp i miljardklassen. Även dessa angrepp visar på behovet av en katastroffond.
Den s.k. tallvednematoden har spridit sig från Nordamerika till Europa. Nematoden kan under vissa förhållanden slå ut tallbeståndet. De senaste svenska larmen om tallvednematoden handlar om virke från Ryssland. Detta ställer krav på goda kontroller i hamnarna.
Sverige har agerat kraftfullt i EU, vilket lett till skärpningar i gällande skyddsregler och omfattande undersökningar inom hela EU. Det är viktigt att staten fortsätter bevakningen av denna fråga i EU.
Försurningen, som orsakas av bl.a. nationellt och internationellt ökad fossilförbränning, är ett problem för skogsbruket i södra Sverige. Hittills har statens åtgärder bestått av kalkning av sjöar medan den skadade skogsmarken inte uppmärksammats. Kristdemokraterna anser att ett statligt ekonomiskt stöd ska kunna lämnas i form av åtgärder både mot mark- och vattenförsurningen. Trots att Skogsstyrelsen har pekat på behovet av ett program för skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling när den pågående försöksverksamheten upphör finns inte heller i årets budgetproposition några nya förslag.
Regeringen har skrivit att skyddet av biologisk mångfald i sjöar och rinnande vatten är beroende av kalkning under en lång tid framöver. Detta är vällovligt, men Kristdemokraterna finner det anmärkningsvärt att regeringen inte skriver någonting om skogskalkning som en åtgärd mot sur mark. En långsiktig strategi för sjöar och vattendrag måste omfatta mer än bara åtgärder direkt i vattnet, eftersom försurningen i sjöar bland annat är en följd av att omgivande marker försurats.
Kristdemokraterna har vid upprepade tillfällen krävt ökade skogskalkningsinsatser. Dessutom har en reformerad organisation för kalkningsåtgärder föreslagits. Skogsvårdsstyrelsen har arbetat fram en modell för en sammanslagen sjö- och skogskalkning som är effektivare än nuvarande system både ur praktisk och ekonomisk synvinkel. Kristdemokraterna anser vidare att större resurser än vad regeringen föreslår bör satsas på kalkningsinsatser. Kristdemokraterna har tidigare föreslagit och står fast vid att anlaget till de samordnade kalkningsinsatserna för sjö och skog bör öka med 50 miljoner kronor per år jämfört med 2001 års nivå.
Miljömålskommittén har föreslagit mycket högt ställda delmål till miljökvalitetsmålet ”Levande skogar”. En grundförutsättning för att nå de uppställda målen för kulturmiljövården är att inventerade fornlämningar finns registrerade och att uppgifterna om lämningarna är lätt åtkomliga för markägarna. Registrering och redovisning av befintliga fornlämningar måste därför prioriteras av de kulturmiljövårdande myndigheterna. De enskilda skogsägarnas kunskaper och intresse för kulturlämningarna i skogen är en stor tillgång. Men ett fortsatt starkt engagemang är beroende av statens syn på förfoganderätten till marken. Dagens skogsägare måste på samma sätt som tidigare generationer ha rätten att bruka sin mark effektivt. Kristdemokraterna ser ett hot i att nya tolkningar av begreppen ”fornlämning” och ”fornlämningsområden” kan komma att beröra enskilda skogsbrukare vid stora lagskyddade områden. Även om en markägare skulle få tillstånd till en brukningsåtgärd kan den rättsliga situationen lätt uppfattas som orimlig. Det behövs därför en översyn av lagstiftningen, som kan öppna för möjligheten till ersättning för inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och fornlämningsområden.
Kristdemokraterna anser att det inte behövs en gemensam europeisk skogspolitik. Skogsnäringen i vårt land är ändå i hög grad berörd av beslut inom andra politikområden i gemenskapen. Särskilt gäller det miljöpolitiken.
Sverige har hittills anmält drygt fem och en halv miljon hektar mark och vatten (3 043 områden) att ingå i EU:s nätverk Natura 2000 för skydd av värdefulla naturtyper och livsmiljöer. Av dessa är en övervägande del redan avsatta som nationalparker eller naturreservat. Regeringen har övergivit sin tidigare hållning att först lösa avsättningsfrågor på hemmaplan innan objekten anmäls till EU och man har snabbutrett en skärpning av lagstiftningen på området. Kristdemokraterna anser att det inte bara är ett markägarintresse utan ett rättskrav att vi i Sverige genomför åtagandena på ett sätt som länkar till vårt lands miljöpolitik och till mångbruket av skogen. Samma rättsregler och rättsprinciper skall tillämpas för objekt i nätverket som vid andra statliga avsättningar av skogsmark.
Arbete pågår med förberedelserna för ett svenskt införande av EU:s vattendirektiv. Vattendirektivet väcker frågan om styrkan i den svenska lagstiftningen och den svenska beslutanderätten. Kristdemokraterna ser ett hot i att det kommande skyddet av avrinningsområden och särskilda vattenområden kan bli starkare än skyddet av naturreservat.
Goda transportmöjligheter, både på väg och där det är möjligt på järnväg, är en förutsättning för en fortsatt livskraftig svensk skogsnäring. Sedan 1997, när riksdagen beslutade om en långsiktig inriktning för investeringar i trafikens infrastruktur har delar av de pengar som riksdagen beslutade om dragits in eller omfördelats. Länsplanerna har inte kunnat förverkligas och detta har fått mycket kännbara effekter på vägstandarden. Skogslänen, som är beroende av ett vägnät med hög bärighet, har drabbats särskilt hårt och skogsnäringen har åsamkats stora kostnader.
Tidigare försummat vägunderhåll måste kompenseras och strategiskt viktiga förstärkningar måste göras i vägnätet.
Genom att successivt avsäga sig ansvaret för vägarna riskerar regeringen att göra acceptabla kommunikationer på den svenska landsbygden än mer avlägsna. En utredning har på regeringens uppdrag sett över beståndet av allmänna vägar och föreslagit att 16 000 km allmän väg görs om till enskild. I en situation med synnerligen låg vägstandard kan alltså regeringen komma att avsäga sig det ekonomiska ansvaret för vägunderhållet i de områden där människor är som allra mest utlämnade till fungerande bilvägar.
Kristdemokraterna anser att regeringen måste garantera att staten inte avsäger sig det slutgiltiga ekonomiska ansvaret för underhållet av de landsbygdsvägar som är öppna för allmän trafik.
När nu en omorganisation sker av de statliga forskningsråden måste regeringen tillse att utrymmet för den skogliga forskningen inte krymper. Den forskning som inriktas mot vertikal integration bör prioriteras. En samverkan mellan Rådet för samhällsbyggnad, areella näringar och miljö och Verket för innovationssystem måste organiseras på lämpligt sätt för att skapa den viktiga harmoniseringen mellan grundläggande forskning och tillämpade innovationer. Industriforskningsinstitutens statliga grundfinansiering är en förutsättning för långsiktig forskningsverksamhet där näringen tillskjuter huvuddelen av medlen.
Trä är ett vackert, hållbart och miljövänligt material med många användningsområden. Trä skulle kunna nyttjas mycket mer i vårt land. Att kunna visa att vi själva använder mer trä är en förutsättning för ökad träexport. För närvarande genomför näringen en marknadsföringskampanj för trä på våra största exportmarknader med tonvikt på Storbritannien men även i länder som Nederländerna, Frankrike och Japan. Men när det gäller trä i byggandet ligger Sverige på efterkälken jämfört med de nordiska länderna. I Norge t.ex. har man på ett tydligt sätt från officiellt håll valt att visa på träets möjligheter, bland annat på flygplatsen Gardermoen. Också i Sverige skulle staten, genom att i ökad omfattning välja mer trä till officiella byggnader, kunna bidra till att marknadsföra materialet.
En ökad vidareförädling innebär fler jobb och ökade intäkter. Tyvärr är det fortfarande en alltför stor andel virke som lämnar landet och förädlas utomlands. För att få till stånd en ökad förädling behövs såväl bredare spridning av kunskap som högkvalitativ forskning och utveckling.
Det skogspolitiska målet om balans mellan miljö och produktion leder till att skogliga frågor ibland hamnar i Miljödepartementet och ibland i Näringsdepartementet. En tendens är att fler och fler skogsfrågor effektueras av Miljödepartementet. Kristdemokraterna motsätter sig denna utveckling. Skogsnäringen måste ges större tyngd i det ansvariga departementet, dvs. Näringsdepartementet. Näringsdepartementet har det övergripande ansvaret för skogsfrågorna och det är där de skogliga intressena måste hanteras. Miljödepartementet skall självfallet delta i beredningsarbetet och naturligtvis handha miljörelaterade skogsfrågor, men ett tydligt ansvar för skogspolitiken måste åvila Näringsdepartementet.
Den internationella konkurrenssituationen gör det nödvändigt att det vid svenska beskickningar utomlands finns kompetens och resurser att bevaka skogsfrågorna och att marknadsföra svensk skogsindustri och dess miljövänliga produkter. Det är ett nationellt intresse att de svenska skogliga intressena har en stor internationell statlig representation, och även att skoglig kompetens och resurser tillskapas på våra beskickningar utomlands. Vi avsätter ytterligare 1 miljon kronor för denna verksamhet.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Caroline Hagström (kd) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Ester Lindstedt-Staaf (kd) |
|
Johnny Gylling (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |
|
Ulla-Britt Hagström (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Magnus Jacobsson (kd) |
|
Harald Bergström (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Inger Strömbom (kd) |