Motion till riksdagen

2001/02:MJ519

av Alf Svensson m.fl. (kd)

Allmän miljö- och naturvård, utgiftsområde 20

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 37

2 Förslag till riksdagsbeslut 39

3 Inledning 42

4 Klimatförändringar 42

4.1 Utsläpp av koldioxid 43

5 Frisk luft 45

5.1 Partikel- och svavelutsläpp 45

5.2 Tvåtakt – i otakt med miljön 46

5.3 Generella åtgärder 46

6 Biologisk mångfald 47

7 Försurning 48

8 Normativa styrmedel 49

8.1 Tillsyn 49

8.2 Hälsoskydd 50

9 Avfall 50

9.1 Organiskt avfall 51

9.2 Behandling av brännbart avfall 52

9.3 Farligt avfall 52

9.4 Avfall och ideella organisationer 52

10 Rent vatten 53

11 Kemikalier och miljögifter 53

11.1 Bromerade flamskyddsmedel 54

12 Batterier 55

13 Genteknik 55

14 Miljöforskning 56

15 Ekonomiska styrmedel 57

15.1 Mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem – skatteväxling 57

16 Frivilliga miljöinsatser 58

16.1 Miljöledningssystem 59

17 Offentlig upphandling 59

18 Agenda 21-arbetet 60

19 Miljöarbetet i ett europeiskt och internationellt perspektiv 60

20 Anslagsförändringar 62

2 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett klimatpolitiskt handlingsprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av en skrotningspremie för gamla tvåtaktsmotorer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kalkningen av sjöar och vattendrag skall samordnas med skogskalkningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade resurser till kommunerna för upprätthållande av miljöbalkens ambitioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en samlad utredning om kommunernas tillsyn enligt miljö-, djurskydds- samt livsmedelslagstiftningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att nyttiggöra slam i kretsloppet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ideella hjälporganisationer inte skall behöva betala avgift för sopdeponi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om grushushållningsplaner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot utsläpp och miljögifter i vatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra möjligheten att beivra oljeutsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att svenskt bistånd till de länder på andra sidan Östersjön som, via sina reningsverk, står för de största utsläppen till vattnet.¹
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige, i EU, verkar för ett förbud av penta-, okta- och deka-BDE.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör tillsätta en utredning i syfte att införa hushållsnära insamling av batterier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genteknik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de marina forskningsstationernas status och finansiering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem kopplat till generella skattesänkningar på arbete.²
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkludera icke-certifierade miljöledningssystem i regeringens gröna nyckeltal.³
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU verkar för direktiv för offentlig upphandling med höga krav på miljöhänsyn.³
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen i EU verkar för att det i direktiven till upphandlingsreglerna med miljöhänsyn, införs möjlighet att väga in energiförbrukning i transportledet.³
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård enligt uppställning:

¹ Yrkande 11 hänvisat till UU.

² Yrkande 16 hänvisat till SkU.

³ Yrkandena 17–19 hänvisade till FiU.

	Anslag (tusental kronor)	Regeringens förslag	Anslagsförändring
	Nytt anslag: Skogsmarkskalkning	0	+ 50 000
34:1	Naturvårdsverket	311 035	- 12 000
34:2	Miljöövervakning	200 666	- 20 000
34:3	Åtgärder för biologisk mångfald	960 419	- 100 000
34:13	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	227 688	- 5 000
26:2	Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande: Forskning	255 720	- 40 000
	Summa för utgiftsområdet	3 124 563	-127 000

3 Inledning

Alla människor är beroende av miljön för att få tillgång till frisk luft, rent vatten och näringsriktig kost. Kristdemokraterna anser att miljöpolitiken måste präglas av en helhetssyn, där människan ingår i ett nära samspel med naturen utan att förbruka dess livsuppehållande resurser. Miljöhänsyn och miljöpolitik kan inte avgränsas till någon specifik sektor utan innefattar alla frågor som berör människor. Därför måste miljöhänsyn, i princip, inkluderas i beslutsunderlaget inom alla politikområden. Många frågor inom olika utgiftsområden påverkar miljön på ett tydligt sätt som t.ex. de som berör bostäder, energi och jordbruk medan andra utgiftsområden har en mer indirekt påverkan.

För att komma till rätta med miljöproblemen har Sveriges riksdag antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet är att överlämna ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta.

Det är uppenbart att den största utmaningen för att nå miljömålen är att minska utsläppen från trafik och energiproduktion, något som påverkar många politikområden.

Kristdemokraterna vill nå en hållbar utveckling, där inte rovdrift på jordens resurser får förekomma. Begreppet ”hållbar utveckling” definieras ofta som ”en utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”. Denna definition motsvarar mycket väl en av de principer som är grundläggande för Kristdemokraternas förhållningssätt till miljön, det vi kallar förvaltarskapsprincipen. Med detta menas att människan är förvaltare av skapelsen. Det ger oss människor ett speciellt ansvar. Vi ska agera med en långsiktig helhetssyn och med respekt för vår samtida omgivning och kommande generationer. Den hållbara utvecklingen förutsätter också att ekologi, ekonomi och sociala hänsynstaganden integreras och att informativa, normativa och ekonomiska styrmedel kompletterar varandra.

Vårt agerande bör också grundas på försiktighetsprincipen, vilket bl.a. innebär att om misstanke finns om hot om oåterkallelig skada på miljön, skall inte en åtgärd vidtas. Avsaknad av vetenskapliga bevis får inte användas som ursäkt för att skjuta upp åtgärder för att förhindra miljöförstöring.

I det följande kommer vi att ge Kristdemokraternas syn på miljöproblemen samt förslag till hur dessa ska åtgärdas. Kristdemokraterna lämnar även separata motioner inom närliggande områden bl.a. jordbrukspolitik, fiskerinäring, bilen och miljön, genteknik och landsbygdsfrågor.

4 Klimatförändringar

Forskare har konstaterat att det skett en generell global uppvärmning av jorden som blivit särskilt markant de senaste årtiondena. Jorden har historiskt haft både varmare och kallare perioder och variationer har förekommit p.g.a. ökad solaktivitet, fler vulkanutbrott etc. De flesta forskare menar dock att den nuvarande tydliga förändringen inte enbart kan förklaras med s.k. naturliga orsaker. Uppvärmningen har bl.a. studerats av FN:s klimatpanel IPCC med hjälp av en mängd olika modeller. Dessa har bl.a. konstaterat att koldioxidhalten (CO₂-halten) i atmosfären har ökat med drygt 30% från den ”förindustriella” perioden och man anser att detta tillsammans med övriga s.k. växthusgaser är en stor del av förklaringen till den s.k. växthuseffekten.

Av de s.k. växthusgaserna anses koldioxid vara den viktigaste och bidra med ca 3/4 av växthuseffekten. Viktiga övriga växthusgaser är: metan, dikväveoxid, fluorkarboner, ofullständigt halogenerade fluorkarboner (innehåller klor) och svavelhexafluorid.

Utmärkande för växthusgaserna är att de har en förmåga att absorbera värmestrålning. Gaserna förhindrar inte ljuset och värmen att nå jordytan men fångar upp en del av den värmestrålning som sänds tillbaka från jorden ut i rymden. Således fungerar växthusgaserna ungefär som glasrutorna i ett växthus. Detta leder i sin tur till att medeltemperaturen på jorden ökar samt att klimatet blir svårare att förutsäga. Flertalet forskare förväntar sig att antalet naturkatastrofer, som t.ex. översvämningar, kommer att öka då klimatzoner flyttas. Teorier finns också att vattenströmmarna runt om i världen kan byta riktning. Vissa forskare menar att man redan sett tendenser till att golfströmmens flöde har avmattats. Skulle golfströmmen helt byta riktning skulle resultatet kunna bli en dramatisk sänkning av medeltemperaturen i Sverige och klimatet kanske motsvara det i Alaska (som ligger på motsvarande breddgrad).

Oavsett hur det förhåller sig med dessa teorier är hotet om klimatförändringar är ett av de mest komplexa problem som mänskligheten måste komma till rätta med. Klimatförändringar är globala, långsiktiga och sker med en betydande tröghet. Den dag det säkert kan konstateras att en klimatförändring skett, kanske det inte finns någon väg tillbaka. Försiktighetsprincipen måste gälla.

4.1 Utsläpp av koldioxid

Koldioxid är den mest dominerande växthusgasen och uppstår framför allt vid förbränning av fossila bränslen. I den industrialiserade världen är utsläppen mycket stora och allra störst i USA. Koldioxidutsläppen per capita och år är i USA ca 20 ton, i EU nio, i Sverige knappt sju och i Afrika ett ton.

Utsläppen i Sverige har sedan 1990 ökat, mest på grund av ökande trafik. Riksdagens mål för år 2000, att utsläppen inte skulle vara större än 1990, uppfylldes inte. Den statliga klimatkommittén föreslår, att det målet ska uppfyllas år 2005, samt att utsläppen år 2010 ska vara 2% lägre än år 1990. En studie från Naturvårdverket (2001) pekar dock på att de svenska utsläppen av koldioxid och växthusgaser förväntas öka med 0,5% mellan åren 1990 och 2010.

Halten CO₂ är idag under 500 ppm (part per million). Det nationella miljökvalitetsmålet för ”Begränsad klimatpåverkan” är att CO₂-halten stabiliseras under 550 ppm samt att halterna av övriga växthusgaser inte ökar. Avsikten är att klara detta inom en generation.

Utsläppen måste bemästras i tid. Vår privata konsumtion och livsstil betyder mycket och alla har ett personligt ansvar.

Ett kraftfullt handlingsprogram mot klimatförändringarna krävs för att hejda utsläppen av koldioxid. Varken inom energi- eller transportsektorn kan ökade utsläpp tillåtas. Detta handlingsprogram bör framför allt innebära:

utfasning av fossilbränslen i energiproduktionen genom effektivisering och besparing av energi samt uppbyggnad av energisystem baserade på förnybara bränslen. Inhemsk produktion ska stimuleras,
utfasning av fossilbränslen i transportsektorn. Tydliga målsättningar sätts upp för när nyproducerade bilar ska ha fossilfria drivmedel,
gynnande av förnyelsebara bränslen till transport- och energisektorn genom långsiktiga skattelättnader,
ökad energieffektivisering, både i offentlig sektor och privat sektor,
åtgärder för att öka kolbindningen i växtlighet. Studier har visat att det finns odlingsmetoder som ökar jordens mullhalt, varvid kol bindes. Mer forskning behövs på detta område,
återvinning av koldioxid och eventuellt lagring av koldioxid under jord. Teknik finns att i stora förbränningsanläggningar återvinna koldioxid som sedan komprimeras och lagras. Detta är en metod för att snabbare kunna minska koldioxidhalten i luften men är inte någon ekologiskt hållbar metod. Mer forskning behövs också inom detta område,
internationella åtgärder, exempelvis användning av flexibla mekanismer, så att det byggs upp en marknad för handel med utsläppsrättigheter inom vissa regioner och på sikt också globalt.

Handlingsprogrammet måste utformas så att det skapas realistiska, ekonomiska och miljövänliga alternativ till dagens fossila drivmedel. Ensidig höjning av skatterna utan realistiska alternativ leder bara till att näringslivets konkurrenskraft försämras. Det är därför ytterst viktigt att snabbt få fram produktion av förnyelsebara drivmedel, både nationellt och internationellt, som ett alternativ till fossila drivmedel.

EU har i förhandlingar med anledning av FN:s klimatkonvention (Kyotoprotokollet) åtagit sig att minska de genomsnittliga utsläppen av växthusgaser under åren 2008–2012 med 8%, jämfört med 1990. Vid fördelningen av kvoten inom EU tilläts Sverige att öka sina utsläpp med 4%. Då också möjlighet till s.k. koldioxidsänkor finns får Sverige öka sina utsläpp ännu mer. Denna pluskvot bör Sverige inte använda sig av.

Regeringen har lovat att hösten 2001 presentera en klimatproposition med förslag om strategi samt delmål i syfte att minska utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Det övergripande målet ”Begränsad klimatpåverkan” måste också kompletteras med ett klimatinvesteringsprogram för effektiv minskning av utsläppen. Kristdemokraterna anser att verksamma åtgärder brådskar inom detta område, som i sin tur påverkar delmålen gällande bl.a. frisk luft, försurning och övergödning.

5 Frisk luft

Miljömålet på detta område innebär att ”luften skall vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas”. Regeringen har också presenterat förslag på delmål (i proposition 2000/01:130), som främst syftar till att sänka nivåerna av svaveldioxid, kvävedioxid, marknära ozon och flyktiga organiska ämnen (VOC) i luften. De beskrivna luftföroreningarna bildas vid förbränning och genom atmosfärskemiska reaktioner. Utsläppen kommer till stor del från transporter, som ökat särskilt i storstäderna. En hel del föroreningar, framför allt marknära ozon, kommer också från andra länder med vinden in i landet. Partikelutsläpp sker i huvudsak vid transporter och vedeldning. Kristdemokraterna anser att de åtgärder som aviserats för att nå miljömålet ”Frisk luft” skulle kunna kompletteras.

5.1 Partikel- och svavelutsläpp

När partiklar omnämns i miljöhänseende, avses i huvudsak förbränningspartiklar som uppstår vid eldning eller i trafik. I trafiken blandas de med partiklar från slitage av vägbanor, däck, bromsar och friktionsmaterial. Man har länge känt till att större partiklar retar luftvägarna och kan ge cancer. Avgasrening med hjälp av katalysatorer och partikelfilter kan kraftigt minska utsläpp av stora partiklar, men utsläpp av små partiklar, mindre än 2,5 mikrometer, påverkas inte. Processen verkar till och med öka förekomsten av små partiklar. Nyligen upptäckte man, att de riktigt små partiklarna också är sjukdomsframkallande. På grund av att partiklarna är så små kan de troligen direkt passera in i de minsta blodkärlen och misstänks ge hjärt-kärlsjukdom.

Miljömålskommittén fann att kunskapen om partiklar var för dålig för att något mål beträffande lågrisknivå skulle kunna fastställas. Regeringen har gjort samma bedömning i propositionen om miljömålen (2000/01:130). Inom EU håller gränsvärden för små partiklar på att tas fram. Arbetet beräknas vara färdigt år 2003. Enligt miljömålspropositionen ska regeringen då återkomma om delmål för små partiklar.

Försiktighetsprincipen säger oss att åtgärder bör vidtas redan nu.

För att minska den totala mängden partiklar är det därför viktigt att inte bara satsa på bättre rening utan också på ett bättre bränsle. Svavelfri bensin och diesel medför bättre möjligheter till efterbehandling av avgaserna. EU-reglerna innebär att svavelinnehållet år 2000–2005 max får vara 350 ppm i diesel. Efter 2005 skärps kraven till maximalt 50 ppm. För bensin är kraven max 150 ppm svavel år 2000 och 50 ppm år 2005. Dessa krav är tyvärr otillräckliga för att tekniken på avgasreningsområdet ska kunna användas på bästa sätt. För närvarande har Sverige 10 ppm svavel i diesel och 50 ppm i bensin som gräns. Sverige bör påverka EU att tidigarelägga kraven på svavelfritt bränsle. Partikelspridning från fordonsdäck och bromsar måste också minimeras.

5.2 Tvåtakt – i otakt med miljön

Tvåtaktsmotorn drivs med bensin eller diesel och är den mest miljöskadliga förbränningsmotorn. Omkring 25–30 procent av bränslet släpps ut oförbränt med avgaserna.

Det finns ett stort antal tvåtaktsmotorer i Sverige. Man uppskattar att de används i 150 000 snöskotrar, 220 000 motorsågar och 30 000 röjsågar. Beräkningar visar att dessa maskiner varje år släpper ut totalt 50 000 ton koloxid, 500 ton kväveoxider och 10 000 ton kolväten. Dessutom tillkommer utsläppen från utombordare, handhållna trädgårdsredskap, mopeder och andra maskiner med tvåtaktsmotorer. En halvtimmes gräsklippning ger lika stora kolväteutsläpp som tio mils stadskörning med en genomsnittsbil.

För arbetsredskap som saknar avgasreningsutrustning, t.ex. gräsklippare och motorsågar, finns specialbensin, s.k. alkylatbensin, vilken har en egen speciell miljöklass. Den får endast innehålla 0,1 procent bensen och högst 0,5 procent aromater jämfört med miljöklass-1-bensin, som kan ha upp till 42 procent. Alkylatbensin minskar avgasernas hälsoskadlighet dramatiskt. Alkylatbensin finns för både tvåtakts- och fyrtaktsmotorer. Med hänsyn till vatten och luft måste gamla tvåtaktsmotorer i snabb takt fasas ut. För att klara detta måste en rad åtgärder vidtagas. Exempelvis kan tvåtaktsmotorn, som redan nämnts, drivas med alkylatbensin. Ännu bättre är om tvåtaktsmotorn byts till en miljövänligare motor. Problemet i dag är att de miljövänliga alternativen är dyrare än de miljöskadliga. För att öka försäljningen av mindre miljöskadliga motorer måste de bli billigare. Kristdemokraterna kräver därför att en skrotningspremie för gamla tvåtaktsmotorer införs.

5.3 Generella åtgärder

Fordon, bränslen och kommunikationssystem måste miljöanpassas. Att lösa miljöproblemen kring bilismen är en av de största utmaningarna. Väl utvecklade kommunikationer är trots allt en förutsättning för ett samhälles välfärdsutveckling och för medborgarnas frihet och möjligheter till arbete. Bilen är nödvändig i många människors vardag. Det är därför väsentligt att fordonen på våra vägar förorsakar så litet luftföroreningar som möjligt med hjälp av ny teknik och alternativa drivmedel. Samtidigt är det viktigt att människor i största möjliga utsträckning ges möjlighet att välja kollektivtrafik, i synnerhet i tätortsregioner.

Mot bakgrund av de svenska bilarnas åldersstruktur har Kristdemokraterna redan tidigare föreslagit en kraftigt höjd skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års modell, då katalysatorrening blev obligatorisk på nya bilar. Det finns ett behov av ett ökat ekonomiskt incitament för att driva på skrotningen av äldre bilar. En kraftig höjning av premien skulle med all säkerhet, även under en begränsad period, innebära att många äldre bilar med dåliga miljöegenskaper tas ur trafik förhållandevis snabbt. Kristdemokraterna föreslår därför att skrotningspremien under en period av fem år höjs till 3 000 kronor för bilar satta på marknaden före 1989.

Det är också viktigt att nytänkande pilotprojekt, som syftar till produktion av alternativa drivmedel, genomförs. Kristdemokraterna beklagar att antalet pilotprojekt begränsas i så hög grad, vilket också kritiserats av Energimyndigheten. Situationen skapar snedvriden konkurrens och hindrar utvecklingen av nya produkter samt möjligheter att bygga ut servicenät för alternativa bränslen. Att inga nya pilotprojekt tillkommit sedan 1998 är ett tydligt tecken på att regeringen behöver vara mer aktiv i stödet av alternativa drivmedel.

Producenter av alternativa drivmedel pekar på att nuvarande klassningskriterier för miljövänliga drivmedel inte är tidsenliga utan snarare missgynnar nya miljövänliga drivmedel, som t.ex. ekoparaffin. Rätt utformade klassningskriterier gör, att dessa drivmedel kan klassas som miljöklass 1 med åtföljande påverkan på priset. Det skulle skapa en naturlig marknad för dessa miljövänliga drivmedel.

Kommunerna skall ges möjlighet att införa trängselavgifter. Kristdemokraterna har tidigare motionerat om detta. Vi förutsätter att regeringen presenterar ett sådant förslag i höstens klimatproposition.

Det klimatpolitiska handlingsprogrammet bör också omfatta:

utvecklad trafikinformatik för bättre anpassning av trafikflöden
incitament för att snabbt öka andelen miljöbilar i stadskärnorna
avgasrening och partikelfällor på fordon som drivs med fossilt bränsle
miljövänligare fordonsbränslen. Sverige bör påverka i EU, så att lägre svavelhalt införs och att större etanolinblandning än 5% tillåts
skattelindring för miljövänliga bränslen. Sverige bör påverka EU för bättre möjlighet till skattebefrielse av förnyelsebara drivmedel

miljöanpassad utökad kollektivtrafik
höjd bilskrotningspremie till 3.000 kronor för bilar satta på marknaden före 1989
miljöanpassad planering och lokalisering av bostäder, för att minska trafikflödet

6 Biologisk mångfald

Biologisk mångfald är en förutsättning för människors välbefinnande och hälsa. Bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden är mål som självklart utgör allmänna intressen. De biologiska resurserna får inte utnyttjas, bara nyttjas enligt förvaltarskapsprincipen. Nyttjandet av mark och vatten får inte innebära att framtida generationers möjlighet att nyttja naturen inskränks. Ett ekosystem kan kollapsa till följd av mänsklig påverkan. Därför måste försiktighetsprincipen råda, dvs. att när man inte vet hur en åtgärd påverkar naturmiljön, ska den inte genomföras.

Mångfalden hotas av markanvändning, förorening från luft och mark, direkta giftutsläpp, olämpliga fiskemetoder m.m. För att säkra och stärka den biologiska mångfalden är det viktigt med naturskydd/naturhänsyn. Detta arbete kan inte enbart göras på nationell nivå, utan måste bygga på internationella överenskommelser, inom och utanför EU.

7 Försurning

Försurningen beror på utsläpp av svavel och kväveföreningar som framför allt kommer från transportsektorn, industrin, energiproduktion, arbetsmaskiner och jordbruket. Utsläppen av försurande ämnen har minskat i vårt land de senaste åren. Detta beror framför allt på att de inhemska svavelutsläppen har minskat kraftigt. Dock ökar trafiken och därmed utsläpp av försurande kväveoxider. En stor andel av svavelnedfallet (c:a 90%) och kvävenedfallet (c:a 80%) kommer från utländska källor. Dock är ”exporten” av kväveföreningar nästan lika stor som ”importen”.

Ett antal internationella överenskommelser om att minska utsläppen av försurande ämnen har ratificerats. Dessa överenskommelser förväntas leda till kraftiga utsläppsminskningar från länderna i Europa. Försurningstrycket är störst i sydvästra Sverige, men surchocker uppträder även i inre Norrland vid snösmältningen.

Även dricksvattnet är surt på många ställen. Det anses råda ett samband mellan surt vatten och vissa sjukdomar. Bland annat finns en risk att försurningen leder till att tungmetaller och andra metaller (främst aluminium) lättare urlakas ur marken, framför allt diskuteras problemen med förhöjda aluminiumhalter. Detta leder också till omfattande skador på växt- och djurliv.

Förutom utsläppsminskningar inom industrin och energisektorn m.m., krävs omfattande kalkning för att minska den befintliga försurningen.

Miljökvalitetsmålet ”Bara naturlig försurning” har enligt proposition (2000/01:130) två delmål avseende graden av försurning i vatten och mark. För det första skall år 2010 högst 5 % av sjöarna och högst 15 % av sträckan rinnande vatten vara drabbade av försurning som orsakats av människan. För det andra skall före 2010 trenden mot ökad försurning av skogsmarken vara bruten och en återhämtning påbörjad i områden som försurats av människan.

Kristdemokraterna anser regeringens åtgärder vara otillräckliga. Regeringen nämner i budgetpropositionen skogskalkning men föreslår ingen sådan åtgärd. En långsiktig strategi för sjöar och vattendrag bör omfatta mer än bara åtgärder direkt i vattnet eftersom försurningen i sjöar bland annat är en följd av att omgivande marker försurats.

Det finns något motstridiga rapporter om skogskalkningens effekt på skogstillväxten samt på flora och fauna i skog och våtmark. Därför bör försök i större skala göras i områden med högt försurningstryck och fler studier genomföras.

Vi har tidigare kritiserat, att det varit svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur mycket pengar, som anslås till kalkning. Vi har därför yrkat på att kalkning ska redovisas separat. Skogskalkning bör inledningsvis tas med som ett nytt anslag. Så småningom bör hela den samlade kalkningsinsatsen sammanföras till ett gemensamt anslag, eftersom en strategi med sammanslagen sjö- och skogskalkning kan komma att minska resursbehovet totalt sett. Skogsvårdsstyrelsen har arbetat fram en modell för en sammanslagen sjö- och skogskalkning som är effektivare än nuvarande system både ur praktisk och ekonomisk synvinkel. Kristdemokraterna har tidigare påpekat att påbörjad kalkning inte bör avbrytas och att nykalkning behövs. Regeringen har nu, på grund av miljömålspropositionen, äntligen föreslagit medel för nykalkning.

Kristdemokraterna har tidigare föreslagit, och står fast vid, att anslaget till de samordnade kalkningsinsatserna för sjö och skog bör öka med 50 miljoner kronor per år.

8 Normativa styrmedel

För att uppnå miljömålen är de normativa styrmedlen med lagstiftning, förbud, gränsvärden samt myndighetsutövning viktiga delar. Dessa delar bör dock kompletteras och förstärkas för att uppnå en bättre styrning.

8.1 Tillsyn

Tillsyn i enlighet med miljölagstiftningen är av central betydelse. Ett antal utredningar kring tillsynen på kommunal nivå har utförts både vad gäller livsmedelstillsyn, djurskyddstillsyn samt tillsyn enligt miljöbalken. Inget helhetsgrepp där man ser på all form av tillsyn har dock genomförts. Detta har också påpekats av Naturvårdsverket i en utredning. Utredarna har bl.a. föreslagit att tillsynen på kommunal nivå i större utsträckning bör förstatligas.

Kristdemokraterna motsätter sig detta. Det är vår uppfattning att subsidiaritetsprincipen i första hand skall gälla. Det som kan utföras bäst på kommunal nivå skall också utföras på denna nivå. Inga åtgärder enligt utredarnas ståndpunkter bör prövas förrän en samlad utredning på alla tillsynsområden genomförts.

Det är viktigt att inse att stora samordningsvinster finns mellan de olika tillsynsområdena. Vidare är lokal kännedom och samarbete med andra lokala myndigheter i regel det effektivaste sättet att lösa problem. I utvärderingar av tillsynen har problemet med den skiftande kvaliteten på tillsynen lyfts fram. En lösning kan bl.a. vara bättre möjligheter för kommuner att samordna resurser och tillsynspersonal. Tillräckliga resurser för tillsynen måste anslås. Det är också viktigt att länsstyrelse och statliga myndigheter ges tillräckliga resurser och bättre möjligheter till tillsynsvägledning.

De behovsutredningar och tillsynsplaner, som enligt lagstiftningen skall tas fram av varje kommun, medför sannolikt att bristande kvalitet inom den kommunala tillsynen successivt avhjälps. Hur behovsutredningar och tillsynsplaner påverkat kvaliteten på tillsynen bör också granskas efter hand. Kristdemokraterna föreslår en samlad utredning där olika typer av tillsyn studeras och där behovsutredningars och tillsynsplaners effekt på tillsynen också granskas.

8.2 Hälsoskydd

Miljöbalken innebär en höjd ambitionsnivå vad gäller tillsynen av offentliga miljöers hälsosäkerhet. Exempel på offentliga miljöer där tillsyn skall ske är servicehus, idrottsanläggningar, skolor, förskolor, frisersalonger etc. Kommunernas behovsutredningar har bl.a. inneburit en omprioritering så att ökade resurser ges för tillsyn av ett stort antal offentliga miljöer.

Den ökade ambitionsnivån beträffande tillsynen av offentliga miljöers hälsosäkerhet, förutsätter fler anställda och ökade anslag. Redan idag har många kommuner svårt att hinna med ålagt arbete inom hälsoskyddet, t.ex. radonsäkerhet, allergirisker i barns miljöer etc. Även detta bör belysas i den utredning Kristdemokraterna föreslår.

Miljöbalken är ett viktigt verktyg för att skydda miljön och kompletterar andra styrmedel men har inneburit en ökad arbetsbelastning för kommuner och myndigheter. Detta ställer krav på ökade resurser för att det ska vara möjligt att leva upp till miljölagstiftningens ambitioner.

9 Avfall

Avfallsmängden är ett växande problem. Redan vid tillverkningen ska varan kretsloppsanpassas och eventuellt förberedas för demontering. Den allmänna förhoppningen att producentansvaret skulle ge ekonomiskt incitament till kretsloppsanpassade varor har tyvärr inte infriats. En utredning pågår, angående producentansvaret för förpackningar, som ska lämna sitt betänkande i december 2001. Producentansvaret förutsätter konsumentens deltagande och det är därför viktigt att det finns ett förtroende för insamlingssystemet. Det har förekommit mycket klagomål på hämtningen vid återvinningsstationerna. Att städning sköts är viktigt för den allmänna acceptansen av källsortering. Förpackningsinsamlingen har därför bildat ett särskilt städbolag som ska städa och hålla rent vid återvinningsstationerna.

Hanteringen av hushållsavfall är idag inriktad på källsortering, återanvändning, återvinning och kompostering av det organiska avfallet. Sverige delar EU:s prioritering för avfallshantering: 1. Återanvändning 2. Återvinning 3. Förbränning 4. Deponering. Kristdemokraterna anser dock att hänsyn också måste tas till avfallets beskaffenhet och eventuella transporters längd, så att avvägning mot miljönyttan kan ske i varje enskilt fall.

Arbetet med avfalls- och kretsloppsfrågor är viktigt för att skapa ett långsiktigt hållbart samhälle. EU-medlemskapet innebär att många frågor löses internationellt där ett flertal lagar, förordningar och direktiv styr arbetet. Ansvar vilar också på konsumenten, handeln, industrin och övriga samhällssektorer. Statliga och privata företags arbete med miljöledningssystem och den enskilde konsumentens sopsortering är också nödvändiga. Att hantera det av samhället genererade avfallet är mycket viktigt med tanke på att det generellt gäller att ingenting försvinner utan allting sprids ut. Det är slöseri att inte utnyttja och återanvända avfallet i så stor utsträckning som möjligt. Sverige har ett antal nationella återvinningsmål och lagförslag som ska stimulera en bättre avfallshantering. Nedan kommenteras vissa av dessa och vikten av att dessa följs upp och underlättas.

9.1 Organiskt avfall

Hanteringen av organiskt avfall är ett stort problem för de flesta svenska kommuner idag. För majoriteten av kommunerna är det ekonomiskt mest gynnsamt att bränna avfallet osorterat. Bara en kommun har dock en förbränningsanläggning med nödvändig kapacitet och miljöprestanda. Förbränningen förutsätter mycket hög temperatur samt avancerad teknik och avgasrening. Hitintills har det inneburit stora anläggningar men teknik för mindre förbränningsverk med möjlighet till samma höga förbränningstemperatur finns idag. Huruvida en oförändrad miljöprestanda då är möjlig är dock oklart.

Problemet med avfallsverkens slam är mindre, men problemet är ändå mycket stort, eftersom slammet i nuläget slutligen måste deponeras. Slammet är rikt på fosfor och borde därför återföras till jorden för att ingå i kretsloppet. Problemet är att tungmetaller, t.ex. kadmium, anrikas i slammet. Läkemedelsrester finns också i slammet, vilka kan ha biologiska effekter i naturen, liksom flamskyddsmedel och andra miljögifter. Problemet med slam har inneburit att Arla nekar att ta emot mjölk från gårdar med slamgödslat bete. Spannmål från slamgödslade åkrar betingar lägre ersättning (pris). Få bönder använder därför slammet. Kristdemokraterna anser, att slamkontrollerna bör inkludera fler ämnen och kemikalier, för att slamgödsel ska kunna anses vara en del i framställningen av säkra livsmedel.

Olika metoder för att utnyttja och rena slammet har prövats. Man har t.ex. använt tekniken flerårig slambehandling i vassbädd, som tyvärr är utrymmeskrävande. Man har också provat att slamgödsla odlingar av en speciell Salix-art, som selektivt tar upp kadmium. Sälgen kan sedan brännas, varvid kadmium kan tas bort, och askan återföras till jorden. Användes rötkammare, uppstår biprodukten metan, som kan nyttjas t.ex. vid energiproduktion. För rötat slam finns certifieringssystem som kontrollerar innehållet av tungmetaller och andra skadliga ämnen. Slammet kan också primärt torkas och brännas, då tungmetaller kan tas om hand, och askan kan återföras till jorden.

Om fyra år (2005) får enligt riksdagens beslut inget slam eller organiskt avfall deponeras. 2010 ska dessutom 75 procent av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt riksdagbeslut. Eftersom fosfor är en mycket begränsad resurs är det angeläget att fosforn i slammet på något sätt kan återvända till kretsloppet. Om den antagna lagen om förbud mot deponering ska fungera, måste realistiska alternativ finnas. Vi kräver att regeringen tillsätter en utredning som, i samförstånd med bönderna, klargör möjligheterna att använda slamgödseln.

9.2 Behandling av brännbart avfall

När förbudet mot deponering av utsorterat brännbart avfall träder i kraft år 2002 kommer det att saknas behandlingskapacitet, trots att kommunerna har ambitiösa planer att omhänderta sitt avfall. Bristen beräknas till minst en miljon ton avfall, eller knappt en åttondel av konsumtionsavfallet i Sverige. Kommunernas planer visar att deponeringen minskar betydligt under den kommande 5-årsperioden, samtidigt som kapaciteten att behandla det utsorterade brännbara avfallet genom avfallsförbränning med energiutvinning ökar.

Den biologiska behandlingen kommer att fördubblas. Resultaten visar totalt på en fördubblad kapacitet att omhänderta avfall på annat sätt än deponering fram till 2005. Planeringen innehåller dock ett visst mått av osäkerhet. Ett stort och kostsamt ansvar för genomförandet läggs på kommunerna. Kristdemokraterna förutsätter att regeringen inom kort förbättrar kommunernas förutsättningar att behandla avfallet.

9.3 Farligt avfall

Från och med 1 januari 2002 kommer flera nya avfallsslag att klassas som farligt avfall. Till exempel el- och elektronikskrot, impregnerat virke, skrotade kylskåp, skrotbilar, kablar, asbesthaltigt byggavfall. Detta innebär att mängden farligt avfall i Sverige fördubblas. Det svenska farliga avfallet ökar från 1 miljon ton till mellan 1,6 och 1,8 miljoner ton om året, exklusive gruvavfallet. Kristdemokraterna vill, liksom Naturvårdsverket, att man ser över hur de nya reglerna påverkar småföretag och undersöker om kraven på tillstånd inte bör sättas lägre för småföretagen än för stora företag.

Ett av de svåraste problemen vad gäller farligt avfall finns i bygg- och rivningssektorn. De företag som är i rivningssektorn har uppenbarligen inte tillräckliga incitament eller saknar information för att omhänderta miljöfarligt avfall, t.ex. vid rivning av småhus. Det bör studeras om frivillig certifiering för rivningsföretag eller någon typ av ackreditering skulle kunna förbättra situationen. Vi vill att regeringen tillsätter en utredning för att undersöka frågan.

9.4 Avfall och ideella organisationer

Många ideella hjälporganisationer har som en stor och viktig del i sin verksamhet att samla in och återförsälja föremål och kläder. Antalet second hand-butiker har ökat och fyller en viktig funktion både ur miljösynpunkt (genom återanvändning) och för att tillskapa resurser för nödställda människor.

Organisationerna får dock in en inte obetydlig mängd föremål och kläder som inte är återanvändbara utan som måste gå till deponi. Vissa kommuner har efter förhandling låtit organisationerna slippa deponiavgiften men många organisationer tvingas betala. Detta innebär exempelvis att Myrorna årligen drabbas av 2 miljoner i sopavgift. Kristdemokraterna anser att det bör vara en självklarhet att ideella hjälporganisationer inte ska behöva betala deponiavgift med insamlade medel. Regeringen bör snarast lösa denna fråga.

10 Rent vatten

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Tillgången är riklig i Sverige. Vi har gott om råvatten. Vattentäkterna är dock fortfarande dåligt skyddade. Många kommuner har inte vederhäftiga vattenförsörjningsplaner. Två tredjedelar av vårt grundvatten är beroende av grusåsar. Grushushållningsplaner måste upprättas, regionalt och nationellt. Statens geotekniska institut arbetar med detta. Den nya administrationen av vattenavrinningsområden underlättar för en sådan hushållning.

Det är viktigt att vi skyddar våra vattentäkter från förorening, både från olyckor och från urlakning av gifter i mark. Uppsökande verksamhet bör utvecklas för att minska risken att vatten med hög radonhalt utnyttjas som dricksvatten i enskilda brunnar.

Framställningen av dricksvatten är numera en komplicerad process, som kräver gymnasie/högskoleutbildad personal. Dricksvattnet används även som toalettvatten. Det gör att det blir stora mängder vatten att rena med åtföljande stora mängder slam, som visat sig vara svårt att hantera. Dagvattenledningssystem saknas i många kommuner, vilket ökar belastningen betydligt på reningsverken. Hanteringen av avloppsvattnet är mycket resurskrävande och av det skälet bör användningen av vatten minskas.

De flesta kemiska substanser som används i dag återfinns i våra vatten. Försurning har varit ett stort problem. Övergödning är ett tilltagande problem. I fiskarna ökar koncentrationen av olika kemikalier och miljögifter. Oljeutsläppen är ett stort problem i Östersjön. För att komma till rätta med problemen med våra förorenade vatten måste kraftfulla åtgärder vidtas för att minska utsläpp av olja och miljögifter. Möjligheten att beivra oljeutsläpp måste också förbättras. Även fortsättningsvis måste Sverige ge bistånd till de länder på andra sidan Östersjön som står för de största utsläppen från sina reningsverk.

Båtar med gamla tvåtaktsmotorer bidrar starkt till föroreningarna i vattnet. Kristdemokraterna vill därför se en snabb utfasning av de gamla tvåtaktsmotorerna, vilket utvecklas närmare i avsnittet ”Tvåtakt i otakt med miljön” i denna motion. Även i vår fiskepolitiska motion beskrivs problemet med de förorenade vattnen.

11 Kemikalier och miljögifter

Kemikaliesamhället omger oss alla och skapar hos många en känsla av maktlöshet inför de mer eller mindre kända risker vi utsätts för i vardagen. Kemikalierna har faktiskt bidragit till vårt välstånd men nu vållar de hälso- och miljöproblem. Den stora okunskapen om kemiska ämnens förekomst i varor utgör grundläggande problem i arbetet för en giftfri miljö. I Sverige förekommer drygt 11 000 ämnen i de c:a 60 000 kemiska produkter, som tillverkas i eller importeras till landet. Våren 2001 antog riksdagen en strategi för giftfri miljö.

Kemikalieinspektionen ska enligt budgetpropositionen ha huvudansvaret för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Utöver det ska Kemikalieinspektionen höja ambitionsnivån för den nationella tillsynen över tillverkare och importörer av kemiska produkter. Kemikalieinspektionens begränsningsarbete för olika ämnen består i att riskbedöma, anbefalla märkning och ange hantering av ämnet i fråga.

En mycket viktig del i Kemikalieinspektionens arbete är också de förhandlingar som sker inom ramen för EU, t.ex. Ständiga kommitten för växtskydd, där argument och fakta påverkar besluten om vilka kemiska bekämpningsmedel som skall vara tillåtna att använda inom unionen. Arbetet är ofta hårt tidspressat men kräver mycket förberedelsetid för att resultatet skall bli bra för människor och miljö. Betydelsen av förhandlingsarbetet inom EU för kemikaliesituationen i Sverige borde analyseras bättre, för att konstatera om mer resurser skall läggas på förberedelsearbete inför dessa förhandlingar för att nå ett mer restriktivt användande av kemikalier.

Kristdemokraterna har i flera år konstaterat, att Kemikalieinspektionen haft för små resurser för sitt arbete och vi har därför anslagit mer pengar. Nu utökas Kemikalieinspektionens uppgifter. Regeringen tillskjuter medel och avser enligt budgetpropositionen att följa hur inspektionen klarar av uppgifterna och antyder att ytterligare medel skall tillskjutas. Kristdemokraterna välkomnar att Kemikalieinspektionen nu ges utökade resurser.

11.1 Bromerade flamskyddsmedel

Flamskyddsmedel används för att förhindra att brand uppkommer i produkter som plast, gummi, textilier och elektroniskt material. Flamskyddsmedlet skall skydda mot själva branden men även mot giftiga ämnen som vid brandutveckling bildas ur giftiga material och kan skada eller döda människor.

Bromerade flamskyddsmedel sprids både vid tillverkning, användning och i avfallsledet. De är svåra att bryta ned och påträffas därför högst upp i näringskedjan, där människan befinner sig. Vi får i oss bromerade flamskyddsmedel genom hudkontakt, inandning och framför allt genom det vi äter. Höga halter har bl.a. hittats i fisk, men de finns även i bl.a. ost och smör.

Bromerade flamskyddsmedel påverkar levern och kan ge hormonella skador hos människor. Forskarna vet inte tillräckligt om hur de bromerade flamskyddsmedlen påverkar människan, men de misstänker att en rad effekter uppkommer till följd av dessa miljögifter, bl.a. vissa cancerformer. Halterna av PBDE i bröstmjölk ökar. Sedan förbud mot PCB OCH DDT infördes har halterna av dessa miljögifter minskat i bröstmjölken. Ett av de mest använda bromerade flamskyddsmedlen är PBDE, som i sin tur består av penta-, okta- och deka-BDE. Ett förbud mot penta-BDE förbereds i EU. Parlamentet vill att kommissionens förslag, att förbjuda produktion och import av penta-BDE, skall utvidgas till ett förbud även av okta- och deka-BDE. Kristdemokraterna kräver att Sverige verkar för att produktion och import av penta-, okta- och deka-BDE förbjuds i EU.

12 Batterier

I Sverige används ca 90 miljoner lösa batterier om året. Sedan den 1 januari 1998 gäller en förordning som säger att alla batterier ska samlas in. Syftet med batteriförordningen är att förhindra utsläpp av de giftiga tungmetallerna kadmium, kvicksilver och bly. Ändå samlas bara cirka en tredjedel in och en lika stor del förmodas slängas felaktigt i soporna. Resten finns kvar i hushållen.

Kvicksilver finns ofta i knappcellsbatterier, som bl.a. används i klockor, hörapparater och miniräknare. Gemensamt för tungmetallerna bly, kvicksilver och kadmium är att de anrikas och stannar kvar i djur- eller människokroppen.

Tillverkare och importörer av miljöfarliga batterier är skyldiga att betala avgifter för att finansiera insamling och återvinning av uttjänta batterier.

Butiker som säljer miljöfarliga batterier måste informera sina kunder om att batterierna ska lämnas till särskilda insamlingar. Butikerna är dock inte skyldiga att ta emot batterier, med undantag för uttjänta bilbatterier och varor med inbyggda miljöfarliga batterier.

Kommunerna har ansvaret för att det finns insamlingssystem och för att miljöfarliga batterier sorteras ut och sänds till särskilda anläggningar.

Konsumenterna har goda kunskaper om att batterier inte skall slängas med soporna. Att så få batterier samlas in tros bero på att man inte vet var batterierna finns och på att det kan vara långt till en batteriholk.

Insamlingen bör underlättas för konsumenterna. Danmark håller på att införa ”hushållsnära insamling”, vilket innebär att det finns batteriholkar på soptunnor vid alla hushåll. Detta skulle säkerligen öka insamlingen av batterier och bör testas i Sverige. För att det skall kunna genomföras måste en översyn av förordningen om farligt avfall (1996:971) göras. Som den är utformad i dag begränsar den möjligheterna till hushållsnära insamling av många slag av farligt avfall. Regeringen bör tillsätta en utredning för att undersöka möjligheterna till hushållsnära insamling av batterier.

13 Genteknik

För industrin är den moderna gentekniken av störst intresse främst beträffande läkemedel, diagnostik, växtförädling och miljövård. Vissa läkemedel kan nu framställas i tillräcklig mängd av genmodifierade bakterier. Denna industriprocess får anses okontroversiell och är till stor nytta för sjuka människor. Även beträffande diagnostik och miljövård har gentekniken medfört stora fördelar.

Mer kontroversiellt är det att sätta ut genmodifierade växter i naturen. Här finns problem med hot mot den biologiska mångfalden och en utarmning av det genetiska kapitalet, samt att makten över maten riskerar att flyttas från småjordbrukare till stora internationella företag på ett sätt som inte gynnar den sociala eller politiska utvecklingen.

Det hävdas ofta att gentekniken behövs för att ge mat åt dem som svälter. Dock är det inte bristen på mat som är orsaken till att människor svälter utan fördelningen. Gentekniken kan bli ett argument för i-världen att inte behöva ändra livsstil. I länder med svält förekommer det ofta naturkatastrofer, torka och för stort betestryck. En balanserat omlagd kosthållning, bättre resursfördelning genom en ökad demokratisering och en logistik som hindrar grödor från att ruttna eller mögla på sin väg från åker till konsument, krävs i arbetet mot svält och undernäring.

Substitutionsprincipen ska gälla även här, dvs. att en metod inte skall användas, om den eftersträvade effekten kan nås på ett mindre riskabelt sätt.

Kristdemokraterna anser det inte önskvärt med totalstopp för nya GMO-produkter. Däremot är dagens lagstiftning otillräcklig. Vi vill se en förbättrad lagstiftning som innehåller krav på märkning, etisk prövning, nyttoprövning, samhällsekonomisk lönsamhet och skadeståndsmöjlighet. Patent på liv skall inte medges. En särskild motion har också lagts om genteknik och dess användning inom livsmedelsbranschen.

14 Miljöforskning

Miljöforskningen är viktig för att komma till rätta med miljöproblemen. Kristdemokraterna har också tidigare kritiserat regeringen för att forskningsanslaget till Naturvårdsverket togs bort 1998. Vi insåg, att detta skulle medföra ett kontinuitetsbrott i miljökompetensens uppbyggnad. Regeringen återinförde förvisso delvis anslaget år 2000, men skadan var redan skedd.

För 10–20 år sedan inrättade Naturvårdsverket ett antal fasta forskartjänster för att bygga upp en långsiktig miljöforskning. Dessa forskare avlönades av Naturvårdsverket, medan den övriga personalen kom att tillhöra universiteten. När Naturvårdsverkets forskningsanslag försvann, försvann även finansieringen av dessa fasta forskartjänster.

Kristinebergs marina forskningsstation är en av många som drabbats hårt. De har Naturvårdsverkets uppdrag att kontinuerligt arbeta med miljöövervakning och med miljökvalitetsmål 10: Hav i balans samt levande kust och skärgård, vilket är prioriterat enligt budgetpropositionen. Detta arbete kan inte fullföljas, om stationens vetenskapliga ledning försvinner, vilket verkar bli fallet den 1januari 2002. Långsiktig forskning kräver stabil finansiering.

Nu finns c:a 353 miljoner kronor tillgängliga för miljöforskning och det är viktigt att dessa disponeras och fördelas så att även långsiktig forskning kan få en stabil finansiering. Upprätthållandet och finansieringen av de forskningsinstitut som finns är avgörande för att kompetens ej skall gå förlorad. Det är också nödvändigt att statusen på olika forskningsinstanser klargörs, så att målmedveten finansiering för forskningen kan komma till stånd.

15 Ekonomiska styrmedel

Hållbar utveckling förutsätter att ekologi, ekonomi och sociala hänsyn integreras. Olika styrmedel, såväl informativa och regulativa som ekonomiska, kompletterar varandra och kan användas var för sig eller tillsammans, beroende på verksamhetsområde. En ekologiskt färgad skattepolitik är en viktig åtgärd för att åstadkomma en hållbar utveckling.

Marknadsekonomi utifrån ett förvaltarskapsperspektiv ger möjligheter att driva utvecklingen så att den blir ekologiskt hållbar. Att människor överutnyttjar vissa miljöresurser har till stor del sin grund i så kallat marknadsmisslyckande. De kostnader som den enskilde individen eller företaget belastas med motsvarar inte de kostnader som totalt sett uppstår i samhället, och många gånger har utnyttjandet av miljön uppfattats som gratis. Men om miljöns värde synliggörs och miljökostnaderna återspeglas i prissättningen, kan dessa beaktas i de beslut som tas av producenter och konsumenter. Detta kan ske genom att upprätthålla principen att förorenaren ska betala och att beskattningen i högre grad ligger på natur- och miljöresurser än på människors arbetsinsatser. Kristdemokraterna har längre drivit kravet att det traditionella välfärdsbegreppet beräknat som bruttonationalprodukten (BNP) ska kompletteras med miljöräkenskaper, för att synliggöra sambandet mellan ekonomi och miljö. Därför är det nu med tillfredsställelse vi noterar att arbetet med miljöräkenskaperna börjat. Det är av stor vikt att tillräckliga resurser för detta arbete anslås så att miljöräkenskaperna fullt ut kan integreras bland övriga ekonomiska räkenskaper och så att information om miljöräkenskaperna når allmänheten.

15.1 Mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem – skatteväxling

Kristdemokraterna vill betona vikten av tydliga ekonomiska styrmedel som ger samhället i sin helhet incitament att konsumera mindre energi och minska utsläppen av miljöpåverkande ämnen. Vi ser därför behov av ett mer miljörelaterat skatte- och avgiftssystem där beskattningen på arbete sänks och beskattningen på miljöpåverkan relativt sett höjs.

En ökad användning av miljörelaterade skatter skapar ett ekonomiskt utrymme som bör användas för att sänka skatten på arbete, så kallad skatteväxling. Då kan både en bättre miljö och ökad sysselsättning uppnås. Kristdemokraterna var med och tog initiativ till en parlamentarisk utredning (SOU 1997:11) om skatteväxling. Den avslutade sitt arbete i januari 1997 och lade fram ett betänkande som visar hur Sverige kan gå vidare mot en ökad miljörelatering av vårt skattesystem. Utredningen konstaterade att de skatter på arbete som skulle ge störst effekt på sysselsättningen om de sänktes var skatten på hushållstjänster. Men utredningen konstaterade också att de positiva slutsatserna byggde på bedömningen att vår omvärld kommer att röra sig i samma riktning, och betecknade den delen av bedömningen som ”avgörande” för att vi i Sverige skulle kunna förändra vårt skattesystem på ett mer genomgripande sätt.

Kristdemokraterna ser det som angeläget att förändringar i den riktning utredningen föreslog kommer till stånd. Detta arbete måste framför allt drivas internationellt och i synnerhet inom EU, för att slå vakt om konkurrensneutraliteten mellan företag och länder. I EU-sammanhang har Sverige tyvärr motverkat ambitionerna med en ökad miljörelatering av skattesystemet genom sitt motstånd mot förslaget om majoritetsbeslut när det gäller miljörelaterade skatter.

För svenskt vidkommande är utvecklingen i omvärlden inte minst viktig för att produktion utomlands ofta drivs med miljökrav som är lägre än i Sverige. Samtidigt måste vi konstatera att de miljörelaterade skatterna höjts med cirka 12 miljarder kronor sedan Skatteväxlingsutredningen började sitt arbete, utan att motsvarande skattesänkningar på arbete gjorts. På grund av Sveriges höga skattetryck och nu när högkonjunkturen skapat ett ekonomiskt utrymme i de offentliga finanserna är det enligt Kristdemokraternas uppfattning angeläget att sänka skatterna på arbete. Därmed stärks sysselsättningen långsiktigt, och skattesystemets tyngdpunkt förskjuts mot en allt större andel miljörelaterade skatter. Argumenten för en grön skatteväxling kan således tillämpas i ett sammanhang där skatter sänks, i stället för att, som den styrande s-, v- och mp-majoriteten ofta gör, låta skatteväxlingsresonemangen leda till ett allt högre skattetryck.

Det fortsatta miljöarbetet och formulerandet av miljömål i Sverige bör också innebära att vi går i täten för en ambitiös miljörelaterad skattepolitik på det europeiska planet.

16 Frivilliga miljöinsatser

För Sverige är inte minst de frivilliga insatserna viktiga. Detta är insatser som inte är nödvändiga pga. lagstiftning eller andra styrmedel men som utförs av olika typer av organisationer och enskilda med miljöintresse. De måste uppmuntras och kompletteras så att det exempelvis lönar sig för företag att investera i produktion och utveckla ny teknik för att höja kvaliteten och minska resursåtgången. Det är också viktigt att privatpersoner som exempelvis tilläggsisolerar sitt hus eller genomför andra positiva miljöåtgärder inte straffas med högre fastighetsskatter eller liknande. Det ska löna sig att agera miljövänligt. Det är således viktigt att de ekonomiska styrmedlen, som tidigare nämnts, inte motverkar de frivilliga miljöinsatserna.

16.1 Miljöledningssystem

Ett exempel på en mycket viktig frivillig åtgärd är införandet av miljöledningssystem hos företag och andra organisationer. Många organisationers miljöledningssystem har också kontrollerats av externa revisorer enligt en viss kravspecifikation. Denna kontroll kallas också för certifiering och kan användas som en konkurrensfördel eller vara ett krav hos vissa upphandlare. Exempel på miljöledningssystem som kan certifieras är de internationellt erkända standarderna ISO 14001 och EMAS. En certifiering enligt dessa standarder är dock relativt kostsam, även om avgiften varierar med företagets storlek. Därför är det mest kapitalstarka företag, som certifierats enligt dessa system. Det är oftast lättare att hitta bra miljölösningar i större företag men det vore intressant att också få ett mått på miljöarbetet i mindre företag. Idag arbetar många små och medelstora företag med miljöledningssystem utan att detta registreras. Den stora kostnaden för certifiering blir ett hinder för registrering men alltså inte för ett levande miljöarbete.

I regeringens gröna nyckeltal ingår antalet ISO- och EMAS- registrerade företag. Vi anser dock att även företag som arbetar enligt enklare (billigare) miljöledningssystem, som inte certifierats, bör tas med då de gröna nyckeltalen beräknas.

17 Offentlig upphandling

I EU:s direktiv om upphandling gäller generellt sett att den upphandlande enheten skall välja det anbud som är mest ekonomiskt fördelaktigt. Miljöhänsyn nämns inte uttryckligen i den gällande upphandlingslagstiftningen. Huruvida en produkt är miljövänlig är inte mätbart på samma sätt som priset. Upphandlande enheter får utforma kontrakt på det sätt de anser bäst ur miljösynpunkt. Detta får dock inte leda till att anbudsgivare från andra medlemsstater missgynnas.

EU-kommissionen har dock presenterat ett meddelande om offentlig upphandling inom EU som gör det möjligt att välja tjänster eller varor utifrån ett hänsynstagande till miljön. Detta betyder att det inte måste vara det billigaste alternativet som väljs, utan att andra omständigheter kan väga tyngre.

Två nya EU-direktiv om reglerna för offentlig upphandling med miljöhänsyn skulle ha presenterats men har försenats på grund av att det inte tydligt framgår vilka miljökrav en upphandlande enhet kan ställa på sin leverantör. I stället har kommissionen kommit med ett tolkningsdokument om vad som föreslås. Syftet med dokumentet är att undersöka och förtydliga de möjligheter som ges enligt gällande regelverk för offentlig upphandling. I dokumentet ges upphandlarna rätten att själva välja vilka miljökrav som skall ställas, men det poängteras att anbudsgivare inte får diskrimineras, t.ex. att krav på vissa märken inte får ställas. I dokumentet har vissa eftergifter på miljöområdet gjorts. I de s.k. utvärderingskriterierna är det nu svårare att väga miljö mot andra kriterier, t.ex. kvalitet och estetik. Enligt kommissionen måste miljökraven medföra en direkt ekonomisk fördel för upphandlaren och vara knutna till produkten. Kristdemokraterna kräver att regeringen i EU verkar för att direktiven om reglerna för offentlig upphandling snarast kommer och att dessa medger höga krav på miljöhänsyn vid all offentlig upphandling.

En upphandlande enhet får ställa krav på att transporten av de varor som skall levereras utförs med ett visst transportmedel, förutsatt att detta krav inte leder till diskriminering. Däremot medger inte reglerna att upphandlaren ställer krav på lägsta energiförbrukning i transportledet. Färre transporter och kortare färdsträckor är mycket angeläget för att minska utsläppen av växthusgaserna. Därför måste det i direktiven till upphandlingsreglerna med miljöhänsyn införas möjlighet att väga in sträckan produkten har färdats. Kristdemokraterna kräver att regeringen i EU verkar för en ändring enligt detta förslag.

18 Agenda 21-arbetet

Överenskommelsen 1992 på Riokonferensen stimulerade också Sverige till ett mycket omfattande och aktivt arbete med miljöfrågorna inför 2000-talet. Detta lokalt förankrade arbete slog väl ut. Det hjälper till att hålla medvetenheten uppe om miljön och resulterar i lokala mål och riktlinjer för en hållbar utveckling. Agenda-21-arbetet är troligen den viktigaste basen för att bearbeta det pedagogiska problemet, att få människor att vidta åtgärder mot företeelser som de inte upplever som hotande. Det är viktigt att ha en bred förankring hos befolkningen beträffande miljöarbete och miljöåtgärder. Uppföljningen av Agenda 21 som ska genomföras i Johannesburg 2002 hoppas vi ska kunna ge en ny inspiration i arbetet med Agenda 21. Vi förutsätter att regeringen utnyttjar tillfället att, med anledning av det nya mötet, stimulera det lokala Agenda 21-arbetet i kommunerna.

19 Miljöarbetet i ett europeiskt och internationellt perspektiv

Omfattande nationella åtgärder mot miljöförstöringen har en begränsad effekt om inte Europas länder drar åt samma håll. De allvarligaste miljöhoten är globala eller stor-regionala. Det gäller bland annat växthuseffekten, ozonförtunning, försurning, övergödning och spridning av miljögifter och tungmetaller. Föroreningar sprids storskaligt och låter sig inte stoppas av nationsgränser. Därför är ett samarbete över nationsgränserna nödvändigt och en av EU:s viktigaste uppgifter.

EU:s beslutsregler behöver förändras så att exempelvis miljöpolitiska beslut om miniminivåer för miljöavgifter kan ske med enkel majoritet. Miljökostnaderna bör internaliseras i produktion, transport och konsumtion. Annars kan både tillväxt och frihandel utgöra hot mot vår gemensamma miljö. Grundregeln måste vara att uppmuntra frihandel men se till att miljökostnaderna är internaliserade i priset. EU:s upphandlingsregler bör kompletteras med krav på att miljökostnaderna vägs in vid upphandling. Miljökostnaderna bör även vägas in vid andra internationella handels-överenskommelser. En av EU:s största utmaningar kommande år blir att klara av de minskningar av koldioxidutsläppen som man åtagit sig enligt Kyotoprotokollet. Detta kräver gemensamma EU-insatser för en effektivare och mer miljövänlig energianvändning.

Det är viktigt att enskilda länder i EU kan vara föregångsländer när det gäller miljöfrågor så att skärpningar av miljökrav på nationell nivå är tillåtna om de kan motiveras med hälso- och miljöskäl. Amsterdamfördraget, som trädde i kraft den 1 maj 1999, stärker ekologisk hållbarhet som målsättning inom unionen, det vill säga alla beslut inom olika instanser i EU ska ta hänsyn till sociala, ekonomiska och ekologiska effekter. Fördraget ger också länderna rätt att behålla nationella regler samt begränsad rätt att införa nya egna regler. Försiktighetsprincipen ska vara central inom unionens miljöpolitik.

Den rika världen är ett hot mot en ekologisk balans genom sin höga konsumtion och sitt ineffektiva resursutnyttjande. Fattigdomen i stora delar av världen förvärrar ytterligare hoten mot ekosystemet, som utsätts för ett mycket hårt tryck till följd av urbanisering och kortsiktigt utnyttjande av framförallt träråvaror. Den rika världen har ett ansvar att hantera denna situation genom en rättvis handelspolitik och ett effektivt bistånd på en anständig nivå.

En hållbar utveckling förutsätter också marknadsekonomi och demokrati. Inte någonstans har miljöförstöringen varit så stor som i de länder där man tillämpat planekonomi. Ett system med överlåtelsebara utsläppsrättigheter bör finnas inom EU. De rika länderna måste också se till att fattiga länder får del av den tekniska utvecklingen så att de kan undvika många av de felsatsningar som gjorts i den rika världen. Sverige bör genom handel och bistånd underlätta omställningen till miljömässigt hållbara teknologier, i synnerhet energisystem, i tredje världen.

Övriga krav som Kristdemokraterna vill driva internationellt är i punktform:

Sverige bör medverka till skydd för tropiska skogar samt stödja en internationell ökenkonvention och en konvention till skydd för sötvatten.
De hav som omger Sverige ska skyddas mot miljögifter i form av tungmetaller, olja, radioaktiva utsläpp och andra föroreningar.
Miljöbistånd bör ges. Sverige ska särskilt ge bistånd så att staterna öster och söder om Östersjön kan medverka till att rena sina utsläpp till Östersjön.
Sverige ska verka för att vinster, som uppkommer till följd av nyttjandet av bioteknik och jordens gemensamma genresurser, fördelas rättvist.
Genbanksverksamhet ska stimuleras.

20 Anslagsförändringar

För att minska de miljöskadliga utsläppen krävs kraftfulla åtgärder. De vatten och marker som redan har försurats måste behandlas med omfattande kalkningsåtgärder. Kristdemokraterna anser att regeringens åtgärder är otillräckliga och föreslår därför att anslaget till kalkningsinsatserna för sjö och skog ökar med 50 miljoner kronor per år. Kalkningen finansieras genom att viss omfördelning av anslagen inom utgiftsområdet görs. Vi föreslår därför en långsammare ökningstakt när det gäller medel till Naturvårdsverket, Miljöövervakning m.m., Åtgärder för biologisk mångfald, SMHI och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 5 oktober 2001
Alf Svensson (kd)
Inger Davidson (kd)	Göran Hägglund (kd)
Mats Odell (kd)	Ulf Björklund (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Maria Larsson (kd)
Jan Erik Ågren (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)