Innehållsförteckning 20
Förslag till riksdagsbeslut 21
Inledning 22
Ökad medvetenhet 23
En gigantisk marknad med en gigantisk förändringspotential 24
Det sjuka samhället 24
Matens inverkan på hälsan 25
Tillagningens betydelse och hur vi äter 26
Naturens läkemedel 26
Riskerna med maten 27
De tio viktigaste hoten mot vår mat 27
Genmanipulerade livsmedel 27
Livsmedelstillsatser 27
Bekämpningsmedelsrester 27
Miljögifter 27
Antibiotika 28
Tillväxthormoner 28
Bakteriesjukdomar 28
Galna ko-sjukan 28
Bestrålning 28
Hotad mångfald 29
Ekologisk mat 29
Hälsohem 30
Den lokala marknadens betydelse, vikten av närproducerat 30
EU:s jordbrukspolitik 31
Djurhållning 31
Agenda 21-arbete och maten i kretsloppet 32
Mat på schemat 33
Mat på dagis och i skolan 33
Mat i äldreomsorg 34
Myten om LOU, lagen om offentlig upphandling 34
Reformer för bättre och säkrare mat 34
Avslutning 36
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av förändrad livsstil.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om forskning om livsstilens och kostens inverkan på vår hälsa.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av att beakta försiktighetsprincipen i jordbruket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändrade jordbrukssubventioner.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrad märkning av livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till marknadsföring av ekologiska produkter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljö- och hälsokrav i internationella handelsrelationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till konsument- och miljöorganisationer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om moratorium för utplantering och försäljning av genmanipulerade livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning av genmanipulerade livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bristande kontroll i märkning av genmanipulerade livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om uppföljning av djurskyddslagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mobila slakterier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mat på schemat.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälsohem.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Agenda 21-arbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mat på dagis och i skolan.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mat i äldreomsorgen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lagen om offentlig upphandling.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av sänkt moms på ekologiska produkter.4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om sambandet mellan lokal produktion, regionalpolitik och säkerhetsaspekter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om rättigheten att få vegetarisk kost eller vegankost serverad i ungdomsskolorna.2
1 Yrkandena 1, 2, 15 och 18 hänvisade till SoU.
2 Yrkandena 14, 17 och 22 hänvisade till UbU.
3 Yrkande 19 hänvisat till FiU.
4 Yrkande 20 hänvisat till SkU.
God hälsa är den kanske viktigaste förutsättningen för att leva ett gott liv. Men hälsa är ett komplicerat begrepp. Mycket forskning pågår på området, och man vet numer att det är en hel rad komponenter som påverkar hälsan. Hälsan skiljer sig också åt mellan olika samhällsklasser, kön och i olika yrkeskategorier. Det beror på att skilda livsvillkor påverkar andra förhållanden i våra liv, som i sin tur påverkar hälsan. Några parametrar som man vet har betydelse för hälsan är: motion, ekonomi, självbestämmande, tillgång till natur, vänner, sociala nätverk, mat, utbildning, trygghet, känslan av sammanhang, förhållandet till rökning och alkohol, möjlighet att påverka och att uttrycka sig, kärlek, tillgång till kultur etc. Det finns mått som beskriver t ex hur snabbt man kan låna ihop en viss summa pengar från sitt sociala nätverk i en krissituation. En vetskap om att det finns människor i närheten som ställer upp är en stor trygghet som i sig är viktig för hälsan.
Vad har då mat med hälsa att göra? Inte allt, men väldigt mycket mer än vad vi tror, och garanterat mer än vad som forskningsmässigt är kartlagt. Både i positiv och negativ bemärkelse. Mat är livsnödvändigt, den är vårt bränsle. Men mat idag är tyvärr inte bara näring. Vi får via maten också i oss en rad främmande och syntetiska ämnen, vilka kan vara direkt eller indirekt skadliga.
Matskandaler är inget nytt, och en process av ökad medvetenhet om risken med mat är igång bland upplysta konsumenter. Galna ko-sjukan och mul- och klövsjukan är färska larmklockor, vilka fått alltfler människor att reagera för hur mat produceras.
Grundläggande är att mat är ett livsviktigt område vars värde delvis förvrängts av vinstintressen hos en konkurrensutsatt livsmedelsindustri. Vi konsumenter måste återerövra kunskap om vad mat är och vad kroppen behöver samt vad vi måste skyddas emot. Vi måste också som konsumenter kunna ta reda på exakt vad vi äter, vad vi ofrivilligt får i oss och hur det i sin tur påverkar oss. Framför allt måste vi veta hur vi ska kunna påverka mot en varsammare inriktning för sätten att producera mat. Allt detta har betydelse för Sverige, men i allra högsta grad även i ett globalt perspektiv.
En stor orsak till den globala fattigdomen och miljöförstöringen är just hur mat produceras och distribueras.
Intresset för mat och livsstilsfrågor har ökat kraftigt. Det är glädjande och angeläget. Att många unga väljer att bli vegetarianer eller veganer visar på engagemang och en vilja till ställningstagande i matfrågan och kanske särskilt för djurens livsvillkor.
S.k. fastfood har fått sin motreaktion i slowfood – en 10 år gammal rörelse som finns i 45 länder, dock ännu ej i Sverige. Den arbetar mot storskaligt industriproducerad mat och mot att allt mindre tid ges för att njuta av maten.
Livsmedelsindustrin hakar på med functional food – mat som medicin. Det kan dock finnas anledning att fundera över hur dessa olika slag av mat kommer att användas – och om det inte egentligen finns bättre sätt för konsumenter att få i sig behövlig näring. Konsumentorganisationer spelar i detta sammanhang en viktig roll för ökad medvetenhet och opinionsbildning hos allmänheten.
Jordens alla miljarder människor, och för den delen jordens alla djurarter, behöver dagligen mat för sin överlevnad. Det är en gigantisk marknad. Att Världshandelsorganisationen WTO inlemmar jordbruksprodukterna i samma regelverk som annan varu- och tjänsteproduktion är signifikativt. Mat är inte längre hushållets egen angelägenhet, eller något för en fattig ensam kvinna att hinna med. I en värld som går över till ekonomistisk penninghushållning blir maten en ren industriprodukt som kan forslas och lagras utan hänsyn till ursprung, behovsbild eller lagringsmöjligheter.
Om maten istället åter tilläts bli näringsriktig och fri från miljögifter, antibiotika, tillväxthormon, bakteriesjukdomar, bekämpningsmedelsrester, livsmedelstillsatser, genmanipulering, strålning, men är närproducerad med så strikta krav på miljövänliga förpackningar och transporter som möjligt, så vore det en historisk förändring. Och den förändringen skulle få positiva efterverkningar på en mängd politiska och vardagliga områden. Det är helt enkelt dags för en matrevolution!
Vi vill därför inom Miljöpartiet fokusera på maten och dess betydelse för vår hälsa ur olika aspekter:
människors och djurs hälsa, inklusive sjukvårdspolitik
miljöpåverkan
klimatpåverkan
allmänna livskvalitetsaspekter
rättvisa, demokrati, medbestämmande och egenmakt ur både lokal, nationell och global synvinkel
ekonomisk stabilitet och regional utjämning.
Kostnaden för sjukpenning, rehabilitering och förtidspension närmar sig för närvarande 100 miljarder. Det kan beskrivas vara skenande kostnader – påtagligt högre än för bara 1 år sedan. I Sverige var i maj i år 278 000 personer sjukskrivna. Av dessa hade 100 000 varit sjukskrivna i mer än ett år. Många är sjukskrivna av stressrelaterade orsaker.
Sjukvården kostade totalt 160 miljarder, vilket är ca 7,7 % av BNP. Läkemedelskostnaderna uppgick år 2000 till 15,6 miljarder. Totalkostnaden till följd av medicin-biverkningar är ungefär lika stor, uppskattar professor Lars G. Nilsson på Nätverket för läkemedelsepidemiologi (NEPI) till ca 20 miljarder.
Människor rör sig också betydligt mindre än för 20 år sedan. Bukmåttet på vuxna har ökat och det finns fler överviktiga barn än någonsin. Detta, tillsammans med de omvända matstörningarna anorexi och bulimi, är idag stora riskfaktorer för hälsan. Det börjar bli en allmänt omfattad åsikt att vi lever fel, äter fel och inte kan fortsätta på den inslagna vägen. Västerlandet måste helt enkelt förändra livsstil på en rad sätt, och förhållandet till maten är ett av de viktigaste.
Vissa matskandaler har vi svårare att glömma än andra. Vid sidan av BSE är Nestlés kampanj för att ersätta bröstmjölk med pulver en sådan som dessutom drabbade tredje världen svårt. Det är ett bra varningsexempel på hur lätt vi kan gå på övertygande reklam och överge det vi tror på. I själva verket är bröstmjölken oöverträffad näring för små barn. Den skyddar mot allt möjligt och är i sig komplett. Men man har funnit att även bröstmjölken, liksom vårt blod, innehåller olika miljögifter, bl a flamskyddsmedel.
Felaktiga matvanor vet man är en stor hälsorisk, och många samband kvarstår att upptäcka. Kopplingar vi sedan länge känner till är att felaktig kost kan orsaka både cancer och hjärt- och kärlsjukdomar. Faran med för lite fibrer, för mycket fett, socker och salt, t ex. Men dåliga matvanor kan t ex även leda till psykiska problem genom brist på olika ämnen. Det finns också rön som pekar på att för låga halter av essentiella fettsyror kan ha samband med hyperaktivitet, liksom överintaget av socker hos barn. Exemplen är många, men forskningsrönen otillräckliga och otillräckligt bekantgjorda. Klart är emellertid att gränsen för kretsloppet inte gör halt vid vår kropp; vår egen biokemi är i högsta grad en del av makro-kretsloppets kemi med samma ämnen som cirkulerar, vare sig de är organiska eller syntetiska.
Parallellt med att vi äter mer eller mindre ”klokt” får vi därför oavsiktligt i oss en rad syntetiska ämnen. Med industrimaten och raffinerade råvaror förgiftar vi oss själva inifrån kan man säga, och det är en osynlig process. Det finns därför ett mycket stort behov av forskning på vad vi indirekt får i oss via maten och hur det påverkar vår hälsa.
Principen borde vara att aldrig tillföra kroppen ett främmande ämne innan man är hundraprocentigt säker på att det inte skadar kroppen. Av det skälet bör försiktighetsprincipen vara helt vägledande för all livsmedelshantering och för jordbruksmetoderna.
Det är inte bara vad vi äter, utan även hur vi tillagar maten som är intressant. I en ny studie har man t ex kunnat konstatera att den antroposofiska livsstilen kan motverka allergier. Ökat antal laktobakterier i tarmfloran tros vara en av anledningarna. Det ökar immunförsvaret och motverkar allergier. Den antroposofiska matkulturen är vegetarisk, biodynamiskt odlad med grönsaker som konserveras genom mjölksyrajäsning. Det tros kunna förklara varför allergier är så mycket mer ovanliga hos barn i t ex de baltiska länderna och Polen. Man har också börjat pröva att tillföra mjölksyrabakterier till spädbarn på olika sjukhus i landet för att stärka deras tarmflora och immunförsvar.
På Chalmers i Göteborg, institutionen för Livsmedelskunskap, finns den konstgjorda magen Tim (Egentligen TNO Gastro-Intestinal Model). Det är en modell av vår tarmkanal där forskare kan studera vad som händer i tarmen vid förändringar i livsmedelsprocesser. En konstgjord matsmältning alltså. Syftet är att ta reda på vilka komponenter som är nyttiga, och på vilka sätt mat ska beredas för att på bästa möjliga sätt tillvarata de ämnen som naturligt finns i livsmedlet. Det är exempel på forskning som kan komma att betyda mycket för framtiden.
Slutligen inverkar det på hälsan hur vi äter – i vilket tempo, i vilka situationer, i vilka miljöer, i vilket sällskap – och utseendet på maten, dukning, form och färg har även en inverkan på hälsan.
Det måste därför finnas en helhetsforskning runt livsstil och mat och vilken inverkan ett vidgat kostbegrepp får på hälsoforskningen.
När det gäller läkemedel har örter och ätliga växter en påtaglig medicinsk inverkan som vi i allmänhet har tappat kännedom om. Det är ur denna kunskap våra läkemedel har sitt ursprung. Men det har vi glömt och ställer alltför ofta vår tilltro till det lilla runda pillret i en förpackning som vi fått lära oss vara förtroendeingivande, och samtidigt riskerar vi att glömma vilken kunskapskälla naturen är. Hur många plockar sig idag en bukett späda nässlor på våren för att förebygga järnbrist, t ex? Vet småbarnsföräldrar idag att färska blåbär verkar lösande på magen, medan syltade blåbär är stoppande? Varför köper vi hälsokostpreparat mot förkylning istället för att äta rå vitlök? Vi ser detta både som en beklaglig och bedräglig utveckling.
I sammanhanget kan det vara värt att tänka på att ett antal arter dagligen försvinner från vår jord p g a skövlingen av regnskog. Vi har inte längre en bred kunskap om vilka artegenskaper och möjligheter till botemedel som därmed försvinner ur bruk.
Det är viktigt att vi återerövrar kunskapen om på vilket sätt olika växter och olika slags mat påverkar oss. Vad innehåller vad? Vilka organiska ämnen motsvaras av syntetiska? På vilket sätt är olika ämnen bra för kroppen och i vilka doser och kombinationer?
Våra livsmedel är hotade på en lång rad sätt. Galna ko-sjukan är således inte något olycksfall i arbetet. Den är resultatet av en livsmedels- och jordbrukspolitik som ensidigt stimulerat kortsiktig ekonomisk vinning, på bekostnad av livsmedelskvalitet och djurens väl. På följande sätt kan riskbilden struktureras upp.
Det är idag oklart vilka effekter genmanipulationen har på exempelvis allergier och sjukdomsspridning. Miljöpartiet vill därför stoppa ytterligare genmanipulation av livsmedel till dess forskningen om riskerna har hunnit ikapp. Ännu större risker finns med genmanipulerade organismer i maten, s k GMO. Framför allt är problemet att riskerna inte är kartlagda. De stora genmatsföretagen är inte intresserade av mångfald, utan drivs av andra intressen. T ex är de flesta genmanipulerade livsmedel som säljs idag från början framtagna för att tåla ett visst bekämpningsmedel. I Indien har denna utveckling lett till att det nu bara finns 30 rissorter. Det kan tyckas många, men det har tidigare funnits ca 10.000. Det speciella med genmanipulerade grödor är att genen inte bryts ned, eller späds ut. Den kan istället sprida sig genom ekosystemet, och kan därför bli farlig på ett unikt sätt. Hela ekosystemet kan således komma att påverkas av en enda GMO. Analyser av hur denna systempåverkan ser ut saknas. Biologisk naturlig mångfald kan därmed förvandlas till kortsiktig enfald eller en oönskad monstruös mångfald.
Ett stort antal ämnen tillsätts maten med olika syften, utan att man är säker på att de är ofarliga. Vi har på grund av EU-medlemskapet tvingats att godkänna omkring 100 tillsatsämnen som tidigare varit förbjudna i Sverige, bland annat azo-färgämnen och cyklamat. Azo-färgämnen kan utlösa allergiska reaktioner. Cyklamat kan vara cancerframkallande.
De bekämpningsmedel som används i jordbruket sprids i miljön och förorenar grundvattnet. Bekämpningsmedel kan också vara hälsofarliga. Exempelvis är bekämpningsmedlet lindan cancerogent, och ogräsmedlet atrazin tros ge bröstcancer och minskad reproduktionsförmåga. I vissa länder överstiger 30 % av paprikan gränserna för bekämpningsmedel.
Vår mat innehåller allt högre halter av miljögifter, ofta som en rest från förädlingsprocessen. Ett exempel är hexan, som används i produktionen av rapsolja. Många miljögifter bryts ner mycket sakta och anrikas i fettvävnad. Exempelvis är halterna PCB och DDT i fet fisk fortfarande höga, trots att dessa ämnen varit förbjudna länge.
Det används nästan 20 ton antibiotika per år till djur i Sverige, även om det är förbjudet att ge till friska djur. Fortfarande tillåter EU fyra tillväxtbefrämjande antibiotika, trots att bland annat Världshälsoorganisationen (WHO) har uttalat att dessa bör begränsas. En fara med den utbredda antibiotikaanvändningen är att de bakterier man vill bekämpa blir resistenta mot just antibiotika.
Tillväxthormoner används i köttproduktionen i bland annat USA, Kanada och Australien. Från EU:s sida har man försökt att införa ett importförbud mot detta kött. Förbudet visade sig dock strida mot WTO:s regelverk.
År 1997 gjorde Livsmedelsverket en stor undersökning av salmonellabakterier i importerat kött. Hela 85 % av de franska köttpartierna, som hade intyg om att köttet var salmonellafritt, innehöll salmonella. Det fuskas alltså ohämmat med intygen och några garantier för att kött är salmonellafritt finns därför inte. En stor del av salmonellabakterierna är dessutom resistenta så bakterierna kan sprida formliga epidemier via födan. Ett exempel är campylaepidemier, som i Holland drabbar en kvarts miljon människor per år. Resistensen hos stammar av salmonella, campylobakter, enetereokocker och kolibakterier är ett av de största hoten mot folkhälsan i Europa.
De första fallen av galna ko-sjukan eller BSE (Bovin Spongioform Encephalopati) upptäcktes i Storbritannien redan 1986. Dokument och vittnesmål har bekräftat att både den engelska regeringen och EG-kommissionen undanhöll allmänheten uppgifter om BSE för att skydda köttförsäljningen. Smittämnet är ett protein (prion), som är mycket motståndskraftigt. Sjukdomen angriper centrala nervsystemet hos idisslare och leder till döden. Misstanke finns även om att sjukdomen kan överföras till människor och orsaka en variant av den dödliga Creutzfeldt-Jacobs sjukdom.
Både i Sverige och i övriga EU-länder tillåts bestrålning av kryddor. I Sverige är dock bestrålning av andra livsmedel förbjuden. Vitaminhalten försämras av bestrålning, och när ett bestrålat livsmedel tillagas försvinner en del av näringsvärdet. Naturliga antioxidanter påverkas också negativt. I Frankrike, Belgien, Holland och Storbritannien är det tillåtet att bestråla vissa matvaror, vilka även når den svenska marknaden.
Bekämpningsmedelsanvändningen har gjort att växter som blåklint och ett 50-tal andra åkerogräs idag hotas. Igenläggningen av jordbruksmark, ökad konstgödsling, minskat bete och röjande av odlingshinder som stenrösen, åkerholmar och småvatten, är andra förändringar som ligger bakom att nära 300 arter kärlväxter, 40 procent av fjärilsarterna och en del andra insekter idag hotas av utrotning.
EU:s regler hotar även den biologiska mångfalden genom de krav man ställer på kontroll av kultiverade fröer. Kontrollen kostar tiotusentals kronor per sort. För mindre företag kan det innebära nedläggning och för stora fröhandlare att man väljer att kraftigt minska sortimentet. Kvar blir några få stora företag med ett begränsat utbud. Bland växter som hotas finns tomat, gurka och squash som är väl anpassade till vårt klimat. I synnerhet är det utsäden anpassade för speciella odlingsområden som blir för dyra, när man av ekonomiska skäl koncentrerar utbudet till de mest gångbara sorterna.
För att råda bot på dessa problem krävs både en politisk kamp och att konsumenterna i större utsträckning väljer ekologiskt producerade livsmedel.
Särskilda åtgärder bör av alla ovan nämnda skäl ägnas åt den produktion som tar fasta på både hög matkvalitet och på varsamma och ekologiskt försvarbara odlingsmetoder. Efterfrågan på ekoprodukter ökar, men tillgången ökar inte i samma takt. Fördomar finns runt vilka merkostnaderna för ekomaten är, men klart är också att de stora påslagen sker i butiksledet och inte skapas ute på åkern i odlarens led.
Den märkning som finns på ekologisk mat har slagit väl ut. Under år 2000 ökade både Hemköp och Konsum sin försäljning av ekologiska produkter med uppåt 40 %. Här går det alltså i rätt riktning. Politiskt ser det inte lika ljust ut. Inte minst fortsätter EU att motverka en miljövänlig utveckling, genom att subventionera ett jordbruk baserat på bekämpningsmedel och konstgödsel. KRAV-märkningen visar för konsumenten att den produktionen sker utan kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel, att djuren behandlas väl och får vistas ute i det fria och att GMO, genmodifierade organismer, ej förekommer i produktionen. Dessvärre kan man ändå inte helt garantera maten p g a ovan beskrivna problem. Gifter kan finnas kvar i jorden sedan länge, GMO kan smygas in i något led i produktionskedjan utan att vara märkt. Det kan inte KRAV göra något åt, utan det krävs ett opinionstryck från samhället i övrigt för att förändra regelverken i riktning mot avgiftning. Mycket kan påverkas genom att konsumenterna ställer krav och gör medvetna val. Miljöpartiet drev i budgetförhandlingar nyligen igenom en utredning om möjligheten av och lämpligheten i att sänka eller slopa momsen på KRAV-märkta livsmedel.
Ekologiska livsmedel behöver fortsatt stöd på olika nivåer genom ”produktionskedjan”. Det ska löna sig att ta den hänsyn som t ex KRAV-märkningen och andra miljömärkningar garanterar. Därför är det viktigaste steget att på sikt gynna ekologiskt framtagna produkter med en sänkning av momssatsen, vilket skyndsamt bör utredas.
Ett viktigt men förbisett instrument för att ändra sina felaktiga matvanor är att åka på hälsohem. Det enda landstingsägda som finns kvar är Österåsens hälsohem i Västernorrland. Det har 120 platser och tar emot patienter från hela landet på remiss från läkare. Det registrerar en ökad efterfrågan och har nu mellan 6 och 9 månaders väntetid. Många remitteras p g a stressrelaterade tillstånd. Hälsohemmet tar emot patienter med problem gällande övervikt, diabetes, ryggbesvär, rökavvänjning, stress etc, och alla patienter med dessa problem får gå hälsohemmets utbildning.
Vi i Miljöpartiet ser hälsohem med kostutbildning som en stor resurs som det skulle behövas mer av. Det kan vara ett sätt att få en nystart och bryta en negativ livsstil. Vi är dessutom övertygade om att det vore lönsamt för samhället. Det är viktigt att undersöka möjligheter att utöka antalet sådana platser, att acceptera kostterapi som en verksam hälsoåtgärd och förmå fler landsting att driva och remittera till hälsohem.
I en värld som alltmer präglas av internationell handel och ett näringsliv som har exportinriktningen som överordnad princip, krävs det politisk medvetenhet och vilja att styra jordbruksproduktionen mot en lokalare och mer överskådlig marknad. Vinsten med kortare avstånd mellan odlare/bonde/producent och kunderna kan räknas in på många plan. Dels kan konsumenterna lättare kommunicera och kontrollera hur maten framställts och odlaren kan stå till svars på ett otvunget sätt, genom torgarrangemang och öppna gårdar, dels kortas transporterna till fromma för det globala klimatet och för varornas naturliga hållbarhet. Insatserna av konstgjorda hållbarhetsåtgärder, strålning, antimögelbehandling etc minskas, liksom behovet av konservering i alla former minimeras till fromma för färska vitminer och högt näringsinnehåll. Ju färskare mat, desto nyttigare. Villkoren för bönder och odlare bör vara såpass gynnsamma att incitamenten för kvalitetsinriktad lokal produktion ter sig som det attraktiva valet. Samtidigt får då även jordbruket i fattiga länder ett rättvisare utrymme. Egen försörjning av basgrödor kunde beredas plats istället för s k cash crops om världens matförsörjning i högre grad tillgodosågs av ett lokalt och regionalt baserat jordbruk.
För vår egen regionala balans är ett livskraftigt och småskaligt jordbruk över hela landet och en småskalig distribution med t ex mobila slakterier, mindre och fler mejerier, decentraliserade destruktionsanläggningar och äkta lokala varumärken något som bildar stommen i en levande landsbygd. De två till synes oförenliga dimensionerna bidragsjordbruk kontra avreglerat jordbruk å ena sidan, och ekologiskt kontra industrialiserat jordbruk å den andra sidan, kan förenas, om man kan se fördelarna med en livsmedelsmarknad baserad på främst lokal avsättning. Närproducerat är lösningen!
Slutligen är tillgången till egna livsmedel, självförsörjningsgraden, en mycket väsentlig pusselbit i en uppdaterad och relevantare hotbild för landets säkerhet, än den som grundas bara på traditionella militära hot.
Halva EU:s budget upptas av jordbrukets bidrag. Dessa är inriktade på produktion för volym och kvantitet. EU:s jordbrukspolitik har blivit ett skolexempel på hur storskalighet, monokulturer, bristande djurskydd och bristande miljöhänsyn, med dumpning av överskotten i tredje världen (medan deras grödor istället möts av EU:s skyhöga tullmurar) blockerar de fördelar en mer lokal produktion och konsumtion skulle medföra, och den står i bjärt kontrast till en globalt solidarisk världshandel. En genomgripande reform både vad omställning till långsiktig ekologisk hållbarhet och vad strukturen på bidragssystemet beträffar, är mycket angelägen. Sverige kan ge väsentliga bidrag i en sådan europeisk utveckling. Utvidgningsarbetet av unionen underlättas också om jordbrukspolitiken skapar realistiska förväntningar från ansökarländerna som går att infria och som är långsiktigt hållbara. (Se även motion 553.)
Mycket elände har kommit fram om bristerna i det industrialiserade jordbrukets djurhållning, också i vårt eget land, trots att vi berömmer oss av att ha världens bästa djurskyddslagstiftning, men framför allt på den europeiska marknaden. Djurhållningen understiger på många håll fortfarande alla etiska grundkrav. Djur betraktas som ofärdiga produkter utan egenvärde och behandlas därefter. Kycklingar med frätskador av sitt eget träck på fötterna och som föredrar mat med tillsats av smärtstillande medel. Kalvar som felgöds för att ge vitt kött. Genförändrade köttraser som inte klarar av att föda normalt. Hästar som säljs till bättre pris ju längre transporten från Sverige är. Höns som aldrig släpps ut ur sina burar. Griskultingar som kastreras utan bedövning. Långa djurtransporter till slakt som ger stressade djur med smakförsämrat kött som resultat. Listan verkar vara utan ände.
Matkvalitén är avhängig av att djuren hållits på ett anständigt och naturenligt sätt och fått sluta sitt liv på ett värdigt och ostressat sätt. Runt dessa frågor lägger Miljöpartiet en serie fristående motioner, men i samband med denna motion bör denna aspekt inte förbigås. Dessutom är det allmänt känt att konsumtionen av köttprotein ökat på ett sätt i vårt land som inte är förenligt varken med hälsoeffekterna eller med ett optimalt utnyttjande av odlingsarealen.
De extrema hygienkrav EU har på slakterier har gjort att många mindre slakterier i Sverige har fått slå igen, och reglerna blir därmed kontraproduktiva. Djuren fraktas istället så långa sträckor att köttet lättare infekteras eftersom det naturliga sockret i musklerna tar slut under transporten. Att öka antalet mobila slakterier – eller om man så vill djurs rätt att få dö hemmavid – för att slippa allt längre transporter till slakterier blir en nödvändighet. Problemet idag är dock att få en nöjaktig lönsamhet på denna verksamhet, något som snarast bör utredas.
Kompostering är ett alltför förbisett led i matens tillblivelse, men har lyfts i en del kommuner i samband med Agenda 21-arbete. Alla människor bör kunna kompostera och ha lättillgänglig kunskap om hur man gör i bostadsområden, på arbetsplatser och på offentliga institutioner för att underlätta egna odlingslotter och främja barns och ungdomars färdigheter i köksträdgårdsodling. Kompostering ger också en ökad kunskap om vår mat. Vad är organiskt, vad är det inte? Har dessa grönsaker besprutats? Genmanipulerats? Kan man ha dem i komposten då? Hur reagerar antibiotikabehandlade köttrester? Vad händer då med jorden? Vid SLU i Ultuna gjordes en granskning av organiska föroreningar i en kompost, och man fann då 23 namngivna bekämpningsmedel, PCB och klorerade kolväten.
Agenda 21-arbetet är dock betydligt mer än komposter. Främst syftar arbetet till kunskapsspridning och att hitta förändringsstrategier som har med vår närmiljö att göra. Olika miljöproblem har direkt koppling till mat, t ex följden av för stor köttproduktion, långa mattransporters inverkan på klimatet etc.
Mycket bra arbete görs fortfarande i kommuner runt om i landet, men arbetet är också idag eftersatt på en del ställen. Dessutom riskerar Agenda 21 att få stryka på foten vid nedskärningar om inte beslutsfattare och tjänstemän tar ansvar för att det fortgår och utvecklas. Agenda 21-arbetet får inte avstanna, och kopplingen mellan matproduktion och miljöpåverkan måste tvärtemot förstärkas och synliggöras ännu mer.
Det är viktigt att mats betydelse för hälsan speglas i utbildningsväsendet. Det gäller alla nivåer; från dagis och skola till människovårdande utbildningar som till psykologer, lärare, sjuksköterskor, socionomer etc. Läkarlinjens inriktning är kanske särskilt viktig i sammanhanget, då det är önskvärt att läkare oftare ägnar matvanorna uppmärksamhet vid diagnostisering. De bör uppmuntras att även remittera till dietist och aktivt ge kostråd. En idé kan också vara att ha matlagningskurser och kurser i näringslära kopplade till olika vårdenheter. Kostexperter bör även finnas att tillgå vid barnavårdscentraler, mödravårdscentraler och inom företagshälsovården. Det är även viktigt med kunskap och stöd till bättre mat för socialt utsatta.
Mat till barn bör vara närproducerad, tillagas på plats, få ätas i lugn och ro och resterna ska komposteras. Maten bör vara ekologiskt odlad och gärna KRAV-märkt och barn och föräldrar ska uppmärksammas på att den så är. Det finns exempel på kommuner som infört detta, och vi ser med tillförsikt att fler kommuner kommer att följa dessa exempel.
Det är en viktig kunskapskälla för barnen att veta var och på vilka villkor maten produceras. Maten kan få en central roll i kunskapsinhämtande med miljömässig och global betydelse. Ett känt exempel är barn som tror att fiskar är fyrkantiga som fiskpinnar. Att se hur fisk fiskas, hur den ser ut, vilka näringsämnen som den har, vad det är bra för är angeläget, liksom att lära sig vilka gifter som kan finnas i den och vad dessa gifter kommer ifrån. Hur den sedan transporteras och vad det medför, vad den förpackas i – allt är exempel på kunskaper som kan hämtas utifrån det vi äter. Likaså är det viktigare än någonsin att besöka levande bondgårdar.
I de högre skolstadierna kan samverkan med fördel ske mellan lärare som arbetar med hemkunskap och näringslära, samhällskunskap och kemi med gemensam utgångspunkt i teman som t ex ”Maten vi äter”.
Att få barn att lära sig laga mat av råvaror är kanske det allra mest angelägna för att denna generation ska återerövra en överlevnadskunskap. Många är de barn idag, vars uppfattning om mat helt är präglad av hel- och halvfabrikat.
Slutligen bör det vara en rättighet för alla veganer och vegetarianer att få den mat de föredrar utan krånglande med intyg på alla ungdomsskolor i landet.
Det är vanligt att äldre med hemtjänst får färdigproducerad mat i låda som värms upp i mikrougn. Äldre människor måste istället få rätt att tillaga mat hemma, och då helst den mat de själva önskar och känner igen. Mat är en källa till glädje, förväntan om den får dofta och är god och intas i lugn och ro. Gärna i gemenskap med någon annan.
Äldre måste också få hjälp till en näringsriktig kost. Mikrouppvärmda helfabrikat i matlådor innehåller sällan den näring som äldre behöver, och undernäring är ett alltför vanligt tillstånd, som i sin tur leder till förvirringstillstånd.
Ekologisk mat bör erbjudas äldre, men självklart är att rätterna och kvalitén skall vara styrt av den enskildes egna önskemål.
Alla initiativ och engagemang för en förbättrad matkvalitet för äldre bör noga lyftas fram, så att goda exempel får sprida sig.
Lagen om offentlig upphandling påstås hindra att krav ställs på att varor ska vara ekologiskt producerade, och det råder en viss förvirring om hur den praktiska hanteringen ska se ut. Flera kommuner har tagit steget och infört krav på ekologiskt producerade varor utan att det förorsakat problem. I andra kommuner har man sagt att detta inte är möjligt p g a EU-regler. Låt oss tydligt slå fast att detta inte stämmer.
Uttalade krav på KRAV-märkta varor kan emellertid inte vara ett kriterium, eftersom det finns flera liknande märkningar inom EU, men genom att skriva ”varor som är KRAV-märkta eller med motsvarande märkning”, alternativt ”ekologiskt producerade varor” kommer man förbi detta problem.
Integrera försiktighetsprincipen i jordbrukspolitiken. Substanser som är farliga för människors och djurs hälsa måste avskaffas. Kriterier för hälsosamma livsmedel måste inbegripa hela produktionen, fram till slutprodukten.
Att jordbrukssubventionerna utformas så att de gynnar ett ekologiskt hållbart lantbruk. Den nuvarande jordbrukspolitiken ger subventioner till livsmedelsindustrin och lantbrukarna efter produktionsnivåer. Subventionerna måste istället kopplas till miljökrav och krav på livsmedelskvalitet och landskapsvård.
Att märkningen av våra livsmedel förbättras. Kvaliteten på livsmedel är beroende av att det går att följa ursprung och innehåll av foder och livsmedel samt att detta är öppet och deklarerat för konsumenterna. Genom obligatorisk märkning ska konsumenterna informeras om innehåll som kan vara till skada för hälsan, till exempel kemikalier, tillsatser och hormoner.
Att stödet ökar till marknadsföring av ekologiska produkter. Enligt Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) är det en liten grupp människor som köper den största delen ekologiska produkter. Det är därför viktigt att nå ut med information om de ekologiska produkterna till nya konsumentgrupper som idag handlar konventionellt. Här fick vi i budgetförhandlingarna igenom 5 miljoner kronor/år extra till Konsumentverket för att främja konsumtionen av ekologiska livsmedel. Det kommer att kunna bidra till detta mål, men mer återstår att göra.
Att miljö- och hälsokrav ställs i internationella handelsrelationer, både inom EU och inom WTO. Ett land måste kunna säga nej till varor som inte lever upp till de krav man ställer på den inhemska produktionen. Lagen om offentlig upphandling måste ändras så att upphandlarna kan kräva att livsmedel är närproducerade.
Att konsument och miljöorganisationer ges medel att tillvarata konsumenternas intresse internationellt. Konsumentintresset måste vara representerat i EU-institutionernas arbetsgrupper, som en motvikt till näringslivets inflytande. I årets budgetförhandlingar drev Miljöpartiet igenom att 10 miljoner kronor extra per år, utöver det som redan var planerat, ska satsas på konsumentområdet 2002–2004. Miljöpartiet avser att 3 miljoner kr/år av dessa ska avsätts för ett permanent ökat anslag till de ideella konsumentorganisationerna. Avsikten är att dessa medel ska fördelas lika mellan Sveriges Konsumenter i Samverkan (SKiS) och Sveriges Konsumentråd (SKR). Organisationerna behöver dock fortsatt stöd då arbetsområdet är enormt stort.
Att Sverige inom EU verkar för att ett moratorium för utplantering och försäljning av genmanipulerade livsmedel införs.
Att märkning av genmanipulerade livsmedel görs obligatorisk och kopplas till spårbarhetskriterier. Detta ska gälla alla livsmedel som innehåller genmanipulerade beståndsdelar.
Att regeringen låter snabbutreda bristerna i kontrollen av märkning av genmanipulerade livsmedel. Trots ett flertal indikationer på att omärkta produkter innehållande genmanipulerade beståndsdelar säljs i våra livsmedelsbutiker, tycks ingen ta ansvar. Kommunerna har idag det formella ansvaret, men har de inte möjlighet att genomföra kontrollerna bör ansvaret lyftas över till annan instans. Konsumenternas oro måste tas på allvar.
Att uppföljningen av djurskyddslagen skärps. Matkvalitén är också beroende av hur djuren har det under sin levnad. Broileruppfödningen och burhållning av höns ger stressade djur och sämre matkvalitet. Kvalitetsmärkta produkter som t ex KRAV-märkt kött är bättre för djur, natur och människa.
Som avslutning kan konstateras att matpolitik, behandlad som en helhet liksom i denna motion, berör så gott som alla andra politikområden: ekonomi, utrikespolitik, säkerhet, sjukvård, rättvisa, regional utjämning, skolpolitik, miljö, forskning och utbildning, transport etc. Allt inverkar på vår hälsa, på vår framtid och på våra totala livsförutsättningar. Ett så centralt område som matpolitik bör ges motsvarande vederbörlig uppmärksamhet i landets folkvalda lagstiftande församling.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |
|
|
Matz Hammarström (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Ewa Larsson (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Birger Schlaug (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Lars Ångström (mp) |