Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etologisk kompetens i de djurförsöksetiska nämnderna.
Enligt 4 § djurskyddslagen skall alla djur ges möjlighet till naturligt beteende. Den här paragrafen gäller även försöksdjur, som ofta lever i en stressande miljö och under stressande förhållanden. Det skulle dock vara fullt möjligt att ge även dessa djur en drägligare tillvaro utifrån varje djurarts biologiska behov. Men för det krävs etologisk kunskap, d v s kunskap om djurs beteenden.
Den här motionen handlar inte om utifall försöksdjur behövs eller inte. Miljöpartiet uppfattning är att de bara ska tillåtas i de få fall alternativa metoder inte går att finna. Vi är glada för den satsning på alternativa försöksmetoder som finns i budgeten för år 2002 och som vi genomdrivit i förhandlingar med regeringen och Vänsterpartiet.
Den här motionen handlar om åtgärder för försöksdjuren på kort sikt.
Ju mer diskussionen om djur och vårt sätt att hantera djur sprider sig i samhället, desto mer inser allt fler hur absurd och grym dagens hantering ofta är. Vi tar inte hänsyn till djuren utifrån deras förutsättningar och behov – de får vackert försöka anpassa sig efter våra. Att de mår dåligt, uppvisar stressymptom och i många fall far illa har kunnat förklaras bort med att de saknar känslor, insikt m.m. I takt med att kunskapen växer vet vi att dessa ”förklaringar” bara var utslag av dålig kunskap och möjligen också dito samvete. Samtidigt visar inte bara etologisk utan även annan kunskap att vi kan förbättra så mycket med ibland små medel. Men för gruppen försöksdjur sker ofta inte ens det och kraven på sådana åtgärder lyser med sin frånvaro i de djurförsöksetiska nämnderna.
Att förbättra för försöksdjur kan gälla många olika typer av åtgärder. Det kan gälla att se till att råttor och möss har skydd ovanifrån – varifrån hotande rovdjur kommer, att de har möjlighet att finna skyddade vrår och att ge apor stimulans och möjlighet till socialt umgänge inom arten.
När de djurförsöksetiska nämnderna skall bedöma ett försök borde det vara en självklarhet att det i bedömningen också vägs in om djuret ges möjligheter till naturligt beteende enligt 4 § djurskyddslagen. Men till detta krävs kompetens, en kompetens det inte går att förvänta sig att lekmannarepresentanterna besitter. Som det är idag finns det dock ingen annan i nämnderna som har den kompetensen. Varken veterinärer, forskare eller djurskyddsinspektörer har det. I veterinärutbildningen finns idag endast ca 4,5 poäng i etologi i grundutbildningen. På den tiden är det naturligtvis inte möjligt att lära sig mer än ytligt vad som är naturligt beteende för olika djurslag och vilka biologiska behov olika arter i människans tjänst har.
I gentekniknämnden, som skall göra etiska bedömningar, finns en etiker av facket. Det borde vara lika självklart att det finns en etolog av facket i varje djurförsöksetisk nämnd. Han/hon skulle kunna göra den bedömning som behövs av försöken utifrån 4 § djurskyddslagen och säkert i många fall med enkla metoder förbättra för djuren.
Låt oss ta till vara den etologiska kompetens som finns i landet. En etolog i de djurförsöksetiska nämnderna kan bli den hjälp och det stöd de politiska partiernas lekmannarepresentanter behöver. Idag har man sin egen kompetens, CFN:s råd och representanter från forskarvärlden att lita till. Det behövs en person som ser det hela utifrån en etologisk horisont – utifrån djurens biologiska och beteendemässiga behov. Först då blir djurskyddslagens 4 § implementerad i verkligheten. Utse en etolog som ledamot i varje djurförsöksetisk nämnd.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |
|
|
Birger Schlaug (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Mikael Johansson (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |