Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inriktningen på EU:s gemensamma jordbrukspolitik skall vara att nå ett ekologiskt hållbart jordbruk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffandet av EU:s exportsubventioner och subventioner för transport av levande djur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inriktningen på EU:s jordbrukspolitik i övrigt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av såväl nationell som internationell regelutveckling för ekologiska produkter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att underlätta handel med ekologiska produkter med tredje land.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om komplettering av målen om ekologisk produktion.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ekonomiska styrmedel och andra åtgärder för att minska användningen av konstgödsel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökad kunskap om förekomsten av bekämpningsmedelsrester i dricks- och grundvatten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ekonomiska styrmedel och andra åtgärder för att minska användningen av bekämpningsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avvecklingsplan för bekämpningsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsatser i ekologiska livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett moratorium för genetiskt modifierade organismer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om märkning och kontroll av produkter som innehåller genetiskt modifierade ingredienser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att bevara den biologiska mångfalden i odlingslandskapet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av stöden för gris och fjäderfä.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av billigare ekologisk mat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av behoven av medel för marknadsstödjande åtgärder senast 2003.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett samrådsorgan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om öronmärkta resurser till den biodynamiska jordbruksforskningen i Järna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att rädda svensk ekologisk grönsaksodling och för att förändra regelverket för medel inom KULM-verksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en handlingsplan för ekologiskt förökningsmaterial.
Det konventionella lantbruket är inte långsiktigt ekologiskt hållbart. Larmrapporter om bekämpningsmedelsrester i dricksvatten, galna ko-sjukan, dålig djurhantering, algblomning och stigande kadmiumhalter i mark visar sina tydliga tecken. Det konventionella lantbruket börjar få dåligt rykte. Det är ett synnerligen gynnsamt läge att öka satsningarna på ekologiskt lantbruk när efterfrågan ökar såväl nationellt som internationellt. Låt inte det tillfället gå oss ur händerna!
För Miljöpartiet de gröna kan endast ett jordbruk som inte nyttjar gifter och konstgödsel kallas ekologiskt långsiktigt hållbart. Det ekologiska lantbruket är idag en spjutspets i utvecklingen. Vi anser att denna spjutspets inte får ses som en liten nisch, utan att strävan måste vara att allt lantbruk i framtiden skall bedrivas så, baserat på slutna kretslopp och optimalt utnyttjande av lokalt tillgängliga resurser, istället för med stora mängder externa insatsmedel som bekämpningsmedel och konstgödsel. Vi är dessutom övertygade om att ökad omställning till ekologiskt lantbruk också kommer att innebära konkurrensfördelar för det svenska lantbruket ur ett internationellt perspektiv. Det svenska lantbruket ska konkurrera med kvalitet, miljöanpassning och djuretik, inte i första hand med pris. Det ska gå att lita på produkter från svenskt lantbruk.
Ekologiskt lantbruk har många fördelar. Det går idémässigt i spetsen för en mer miljövänlig inriktning av hela det svenska lantbruket. Lönsamheten i det ekologiska lantbruket är med dagens miljöersättningar i många fall bättre än i konventionellt lantbruk. Det finns dock fortfarande problem som gör att många lantbrukare drar sig för att ställa om. Situationen har blivit bättre, men är ännu långt ifrån den vi skulle önska.
Konsumenternas efterfrågan på ekologiskt anpassade, giftfria livsmedel som producerats med god djuromsorg ökar kontinuerligt. Varje år under de senaste 10 åren har ekologisk produktion i Europa ökat med 25 %. Antalet KRAV-godkända produkter har ökat med drygt 250 % mellan 1995 och 1999. 3 330 lantbrukare är i dagsläget anslutna till KRAV och antalet godkända produkter är ca 3 340. För många livsmedel är efterfrågan större än tillgången. Importen av ekologiska produkter ökar, vilket kan ses som ett tecken på att Sverige håller på att tappa mark vad gäller ekologisk produktion, trots att vi tidigare legat långt fram.
Vi i Miljöpartiet de gröna är glada över att det tagits fram en ny, mer genomgripande aktionsplan för ekologisk produktion (Jordbruksverkets rapport 2001:11, Ekologiska jordbruksprodukter och livsmedel – Aktionsplan 2005), vilket vi flera gånger tidigare motionerat om till riksdagen. Vi hoppas generellt att de goda idéer som förs fram i den får möjlighet att genomföras i praktiken. Synpunkterna i det remissvar som lämnats av Ekologiska lantbrukarna tillsammans med andra berörda ekologiska organisationer bör särskilt tas till vara då de har en bred kunskap om situationen i det praktiska arbetet. I denna motion tar vi upp några av de aspekter som vi ser som viktigast i dagsläget.
BSE-krisen och utbrottet av mul- och klövsjukan har ännu en gång satt ljuset på industrijordbrukets avarter och på EU:s jordbrukspolitik. EU:s jordbrukspolitik behöver reformeras i grunden. De senaste kriserna är bara toppen på isberget. Dioxiner, PCB, överflödande hormoner, antibiotika, genetiskt modifierade organismer och många kemiska substanser som är farliga för hälsan och miljön finner vi numera rester av i mat och djurfoder. Industrijordbruket utarmar den biologiska mångfalden, stora mängder gödning, kemikalier och gifter från bekämpningsmedel sprids till hav, vattendrag och grundvatten. Det är en direkt konsekvens av att ensidigt använda intensiva produktionsmetoder som inriktas på kvantitet istället för kvalitet.
Vi i Miljöpartiet de gröna konstaterar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte leder till en hållbar utveckling. Vi föreslår ett handlingsprogram för att uppnå målet att skapa både säkra och miljövänliga produkter för konsumenterna och bra djurhållning samt en hållbar utveckling och en levande landsbygd.
Substanser som är farliga för människors och djurens välfärd måste avskaffas. Kontroller ska inte begränsas till slutprodukten, utan kriterier för hälsosamma livsmedel måste inbegripa hela produktionsprocessen, även odling av grödor och foder. Vi måste även förändra jordbruksstödet generellt och minska subventionerna till det konventionella lantbruket. Idag differentieras stödet så att ettåriga grödor premieras framför fleråriga och de mest gynnade regionerna får högst stöd. En utjämning av stödet mellan både grödor och regioner är eftersträvansvärt. Överträdelser av regler för konsumentskydd, djurskydd och djurtransport eller bristande utsläppskontroller leder idag inte till indragna subventioner. Det är inte acceptabelt.
Exportsubventionerna bör också avskaffas. Som mest har hälften av bidragen till jordbruket använts för att köpa, förvara och processa överskottsprodukter. Det är orimligt. Omfattningen av jordbrukspolitikens åtaganden måste minska och exportsubventionerna avskaffas. Även de subventioner som går till transport av levande djur bör avskaffas. För att det konventionella lantbruket skall hållas igång krävs idag att den rika i-världen har ”skuggarealer” i andra länder som odlar proteinfoder till djuren här. Den marken måste i första hand få försörja de människor som lever i den delen av världen. Den rika världen måste ha ett jordbruk som själv kan försörja den med sådana grundläggande behov. Vi vill påskynda omställningen till ett ekologiskt jordbruk med hjälp av EU:s jordbruksfonder. Genom varumärkning bör konsumenterna också informeras om innehåll som kan vara till skada för hälsan, exempelvis kemikalier, tillsatser, genmanipulering och hormoner.
Dålig djurhälsa och ökad användning av antibiotika och djurmedicin ger stressade djur med nedsatt immunförsvar som lättare drabbas av sjukdomar. Det måste gå att lita på livsmedlen inom EU och att förena det med ett jordbruk som bönderna också kan leva på. En viktig internationell aspekt av jordbruket är också att EU inom WTO måste slåss för att jordbrukets alla funktioner, inklusive betydelsen för miljön och hälsan, erkänns i internationella handelsrelationer, och att dessa där får en status som ”non–trade issues”.
Den svenska regeringen bör arbeta gentemot EU utifrån de grundförutsättningar som här angivits. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är väsentligt att regelutvecklingen för ekologisk produktion inte görs enbart på EU-nivå utan även i varje enskilt land. Egen regelutveckling ökar möjligheter att matcha andra certifieringssystem och följa med i marknadens efterfrågan på utveckling av olika värden. För att få till stånd förändringar av EU:s regelverk krävs lång tid och utdragna processer. Uppbyggnad av lokala och regionala lösningar för lokala marknader behövs också bredvid de gängse marknadskanalerna. I budgetförhandlingarna inför 2002 överenskoms att 10 miljoner extra per år, utöver tidigare planerat, ska satsas på konsumentområdet 2002–2004. Miljöpartiet har förutsatt att 3 miljoner kr/år härav avsätts för kriterieutveckling inom miljömärkning och etisk märkning.
För att underlätta export och import av ekologiska produkter finns också ett behov av internationella överenskommelser. Ett ökat samarbete inom International Federation of Organic Agriculture Movements, IFOAM, är väsentligt. Det pågående arbetet i IFOAM för att skapa kompletterande gemensamma regelverk är viktigt för marknadens utveckling. Det skulle i sin tur leda till en kraftigt ökad efterfrågan på ekologiska produkter från länder där den egna produktionen är låg. En förutsättning för en expanderande förädlingsmarknad är att tillgång på råvaror ska kunna hålla ett jämnare flöde över tiden. Att underlätta för import och export är ett viktigt komplement till utveckling av den inhemska marknaden. Det är också viktigt att tredje världens ekobönder inte ställs utanför vår marknad inom EU. För att förbättra möjligheterna till ett utvecklat samarbete bör EU:s lagstiftning och tillämpning ses över så att handel med tredje land underlättas. Detta bör ges regeringen till känna.
Det tidigare målet om 10 % ekologiskt odlad åkerareal till år 2000 är uppnått. År 2000 uppgick den ekologiskt odlade arealen till drygt 12 %. Det bör dock uppmärksammas att målet rör ansluten areal som får miljöstödet för ekologisk odling, oavsett om denna är certifierad eller inte enligt KRAV.
Regeringen har i skrivelse (1999/2000:14) En hållbar utveckling av landsbygden, m.m. angett att den ekologiskt odlade arealen bör utgöra 20 % år 2005. Regeringen anser att även därefter bör den ekologiska produktionen fortsätta att öka. Regeringen har vidare angett att den ekologiska animalieproduktionen bör öka så att 10 % av antalet mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm bör finnas i ekologisk produktion till år 2005. Propositionen hade tagits fram i samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Miljöpartiet de gröna stödjer dessa målsättningar, men hade gärna sett mål för flera sektorer som svin, höns och grönsaker. Det finns en risk att målsättningar endast sätts upp där potentialen att nå målen är som störst. Naturligtvis borde även hänsyn tas till de sektorer som mest behöver målsättningar och därmed följande stöd i form av åtgärder.
För att nå det nationella målet och för att kunna erbjuda konsumenterna
5–10 gånger större kvantiteter av ekologiska livsmedel krävs ingående analyser av hur olika aktörer samverkar. Aktörsanalyser är nödvändiga för att visa bilden över hur olika aktörer bidrar till eller hindrar utvecklingen i riktning mot det nationella målet för produktionen. För att tydliggöra ambitionen att arealen i ekologisk produktion även fortsättningsvis ska öka, önskar vi komplettera dagens målsättning med att 30 % av arealen ska vara ekologiskt odlad till 2010. Det är viktigt att redan nu ange en fortsättning efter 2005 för att visa att den ekologiska omställningen av lantbruket är önskvärd och skall prioriteras.
Det är också viktigt att det i målsättningen tydligt anges att andelen certifierad produktion ska öka, minst i motsvarande omfattning, för att kunna tillgodose en ökad efterfrågan på ekologiska produkter. Om inget sådant mål anges tydligt finns risk att åtgärder inte inriktas mot detta, vilket vore olyckligt och skulle kunna hämma utvecklingen. Som ett led i uppföljningen av måluppfyllelsen är det också viktigt att statistik över försäljning av ekologiska produkter och konsumtionsstatistik upprättas.
Vi anser dessutom att ett mål för svensk ekologisk biodling bör upprättas i samråd med näringen. Behovet av forskning, rådgivning och översyn av regelverk för biodling bör analyseras och åtgärdsförslag tas fram.
I de flesta fall är det uppenbart att den ekologiska produktionen har positiva miljöeffekter. I en rapport som SLU, Sveriges lantbruksuniversitet, tagit fram på uppdrag av Jordbruksverket har man trots detta i stort sett bara berört den ekologiska produktionens negativa effekter. Där lyfter man också fram kunskapsluckor och visar på forskningsbehov för att lösa dessa. Detta är i och för sig relevant och viktigt, men det är också väsentligt att en fullständig kartläggning av den ekologiska produktionens miljöeffekter görs. Om inte de positiva effekterna tas med finns ingen möjlighet att bedöma hur den ekologiska produktionen bidrar till måluppfyllelsen av de nationella miljömålen på ett rättvisande sätt. Vi anser att medel för en sådan kartläggning finns genom ökade anslag till forskning om ekologisk produktion i budgeten.
Varje år i juli kommer larmrapporter om blomningen av s k giftalger i Östersjön. Badförbud, medicinska råd till drabbade och uppmaningar att hålla barn och husdjur borta från stränderna är inget vi i Miljöpartiet anser att vi ska vänja oss vid. Kopplingen mellan giftalger och övergödning är klar. Övergödning är dessutom orsaken till att en tredjedel av bottnarna i Östersjön i praktiken är helt syrefria.
Ökade utsläpp av kväveföreningar från ett allt intensivare jordbruk är en starkt bidragande orsak till övergödning. De mänskliga aktiviteter som orsakar obalanserna i havsmiljön måste förändras. I de fall orsakerna inte är helt klarlagda måste försiktighetsprincipen vara vägledande. Enligt miljömålen ska kvävetillförseln till havet minska med 30 % till 2010. Det är osäkert om det är tillräckligt för att nå det långsiktiga målet om ingen övergödning inom en generation.
Störst potential för minskning av kväveutsläpp finns inom jordbrukssektorn. Det krävs ett jordbrukssystem utan konstgödsel. Jordbruket måste tänka om och i högre grad välja grödor som växer under större delen av året. Då tas näring upp även under höst och vår, då läckaget är störst. Plöjning bör ske så nära sådd som möjligt, eftersom bearbetning av jorden ökar kväveläckaget. En intensiv djurhållning i läckagebenägna områden, t ex Götalands kustområden, måste begränsas. Ekologiskt jordbruk har positiv effekt i detta avseende, då man strävar efter en integration av djurhållning och växtodling, vilket därmed minskar tätheten av djur i vissa områden.
Miljöpartiet anser också att ekonomiska styrmedel behövs för att få ned användningen av handelsgödsel. Även om de största direkta läckagen kommer från konventionella djurgårdar med stora mängder stallgödsel, så är handelsgödseln indirekt ansvarig eftersom det är den vägen som nytillförseln av kväve till jordbrukssystemet kommer in. I de ekologiska lantbruken hanteras stallgödseln med större omsorg eftersom näringsämnena i den inte kan ersättas med konstgödsel om de går förlorade. Djuren på de djurtäta konventionella gårdarna äter till stora delar foder som producerats med handelsgödsel på gårdar utan djur. Utan de 180 000 ton rent kväve som varje år tillförs åkrarna genom handelsgödsel skulle det helt enkelt inte finnas tillräckligt mycket kväve i systemet för att läcka så mycket som idag. En rejäl höjning av miljöavgiften på handelsgödsel kombinerat med ett återföringssystem av pengar till lantbruket bör prövas. Krav på bra teknik vid hantering och spridning av stallgödsel är också nödvändig. Spridning av stallgödsel ska inte göras vintertid. Krav på skyddszoner utmed vattendrag för att fånga upp växtnäringsämnen bör skrivas in i skötsellagen. Detta bör ges regeringen till känna.
Stora mängder våtmarker som kvävefällor behöver anläggas och restaureras i jordbrukslandskapet. För det senare har vi fått gehör i miljömålspropositionen, som slår fast att 12 000 ha våtmarker ska anläggas till 2010, vilket torde vara en bra början.
Mycket talar för att ett effektivt ekologiskt lantbruk bättre hushållar med växtnäring än motsvarande konventionellt. Lägre djurtäthet och större grad av självförsörjning på foder leder till mindre överskott av växtnäring/ha. Det finns starkare ekonomiska incitament att hushålla med växtnäring, vilket motverkar urlakning. Generellt sett finns god balans mellan djurhållning och växtodling på ekologiska gårdar. Vid ekologisk odling pumpas inte nytt kväve in i systemet utifrån. Det eventuella läckaget vid hantering och spridning av gödsel måste dock självklart bevakas på samma sätt som vid konventionell produktion.
Trots att arealen bekämpade grödor minskar har bekämpningsmedelsanvändningen ökat varje år sedan 1995, i ton räknat. Sett som antalet doser har det skett en löpande uppgång i användningen från 1,7 doser per hektar i början av 1990-talet till 2,6 doser per hektar under 1999. Det framgår av en sammanställning som Kemikalieinspektionen och Statistiska centralbyrån presenterat. Den snabba ökningen innebär att svenska bönder nu besprutar i stort sett lika mycket som sina danska kollegor, och med denna takt i ökningen kommer de snart att ha gått om.
Det som skiljer länderna åt är storleken på bekämpningsmedelsskatten. Den danska skatten är nu 10 gånger så hög som den svenska. Det är dags för Sverige att följa Danmarks exempel och höja miljöskatten på bekämpningsmedel till den nivå som Danmark har. Arbete med ett nytt handlingsprogram för att minska användningen av bekämpningsmedel har inletts på Jordbruksverket. Det är lämpligt att frågan om en höjning av skatten på bekämpningsmedel tas upp i detta handlingsprogram.
I början av sommaren 2001 rapporterades om rester av flera olika totalförbjudna bekämpningsmedel i 84 dricksvattentäkter runt om i landet. Det var ett delresultat i en pågående undersökning som utfördes av Svenska vatten- och avloppsföreningen, VAV, och får betraktas som mycket oroväckande. Idag finns inget miljöövervakningsprogram för att kontinuerligt mäta bekämpningsmedelsrester. I Skåne, där man gjort undersökningar, har rester hittats i så gott som alla prover och man kan också konstatera att nedbrytningen i vatten varierar kraftigt. De kan bli kvar i flera år och påverkar ekosystemet hela tiden. Det är på tiden att bekämpningsmedel inkluderas i miljöövervakningen, även de nya lågdospreparaten. Det är också viktigt att Sverige aktivt jobbar inom EU för att vi inte ska tvingas acceptera bekämpningsmedel som tidigare varit förbjudna i Sverige. Ett krav som också måste drivas är att substanser inte får godkännas om inte analysmetoder finns för att finna substansen och dess nedbrytningsprodukter i mark och vatten. Vem som har ansvar vid skada orsakad av läckage från bekämpningsmedel måste utredas.
För att nå ett ekologiskt långsiktigt lantbruk i Sverige måste bekämpningsmedlen helt fasas ut. Inga gifter är ofarliga. De dödar liv. Det är ju det som är uppgiften för bekämpningsmedel, eller biocider – livsdödare. Som ett första steg bör en avvecklingsplan för bekämpningsmedel tas fram. Vi anser att det handlingsprogram som Jordbruksverket arbetar med ska göras om till en avvecklingsplan. Detta bör ges regeringen till känna.
Enligt uppgifter publicerade av Ekologiska lantbrukarna driver det svenska livsmedelsverket i internationella sammanhang en linje om livsmedelstillsatser i ekologiska förädlade produkter utan förankring hos den svenska ekologiska branschen eller KRAV. Ett dokument med förslag till svenska ståndpunkter i arbetet med FAO:s och WHO:s gemensamma ”livsmedelsregler” Codex Alimentarius har på omvägar nått svenska ekologiska representanter, vilka hittills förgäves försökt få information i frågan.
I förslaget till svenska ståndpunkter finns mängder av tillsatser som inte är tillåtna enligt KRAV:s regler och som det också finns stridigheter kring i EU:s arbete med regler för ekologisk livsmedelsförädling. Exempel är olika nitriter i kött eller fosfat i ost. Inför EU:s arbete med regler för tillsatser i ekologiska livsmedel finns nu en oro hos de ekologiska organisationerna att Sverige kommer att driva en alltför tillåtande linje varvid konsumentförtroendet på sikt kan komma att skadas.
KRAV:s regler, som har utarbetats gemensamt av hela branschen, har en restriktiv inställning till livsmedelstillsatser och strävar efter att begränsa antalet till ett minimum. Samma försiktiga inställning präglar också det internationella regelverket IFOAM Basic Standards. Miljöpartiet de gröna anser att regeringen öppet ska redovisa sin ståndpunkt vad gäller tillsatser i ekologiska livsmedel och att denna ståndpunkt bör vara att sådana tillsatser ska minimeras i enlighet med strävan från de ekologiska organisationerna. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljöpartiets kritiska inställning till genmodifierade livsmedel har uttryckts tidigare. Många känner en spontan skepsis inför denna människans lek med arvsmassan och naturens skapelser. Den skepsisen måste tas på allvar av beslutsfattare och livsmedelsproducenter, särskilt som den faktiskt också har stöd i vetenskapliga resonemang. Det finns många skäl att misstänka att GMO är ett hot mot både vår mat och vår miljö. Exempelvis riskerar manipulerade insektsangreppsresistenta gener i odlade växter att sprida sig till närbesläktade vilda växter, varvid dessa kan bli resistenta mot insektsangrepp och konkurrera ut andra växter i sin miljö. Effekterna på den biologiska mångfalden kan bli avsevärda.
Vi anser att frågan måste ställas huruvida GMO i livsmedel över huvud taget ska få användas utan att konsekvenserna av detta på både kort och lång sikt har undersökts på ett mycket genomgripande sätt. Vi i Miljöpartiet de gröna anser att osäkerheten kring GMO är alltför stor för att riskera vår mat och vår miljö. Ett totalstopp för utplantering av GMO i kommersiellt syfte under minst fem år behövs, både i Sverige och internationellt.
I den händelse ett sådant moratorium inte införs måste märkningen av produkter som innehåller genmodifierade ingredienser bli tydlig så att konsumenten själv kan välja bort oönskade varor. Det kräver ändringar i regler för märkning och en kraftigt förbättrad övervakning av att reglerna följs. Detta bör ges regeringen till känna.
Miljömålet Ett rikt odlingslandskap slår fast att ”Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks”.
Miljöpartiet hade gärna sett att miljökvalitetsmålet hade kompletterats med att ”jordbruket ska bedrivas enligt ekologiska principer utan bekämpningsmedel och konstgödsel”, eftersom det ekologiska lantbruket i större utsträckning bidrar till en biologisk mångfald än det konventionella. En komplettering av målet i enlighet med detta bör övervägas vid uppföljning och revidering av miljömålen 2005.
Av de kärlväxter som är upptagna på Artdatabankens rödlista för hotade arter förekommer en överväldigande majoritet i jordbrukslandskapet, nämligen 347 av 505 arter. Sammantaget för alla organismgrupper finns över 2 000 rödlistade arter i jordbrukslandskap. Det utgör nästan hälften av alla rödlistade arter över huvud taget. Det är således uppenbart att det är nödvändigt med åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Generellt är det största hotet att värdefulla biotoper minskar i omfattning och fragmenteras (=delas upp i små delar). I odlingslandskapet ses de största negativa förändringarna på hävdade naturbetesmarker. Arealen av och kvaliteten hos markerna har påtagligt förändrats till det sämre. Arealen har reducerats genom exploatering och plantering, medan kvaliteten försämrats genom igenväxning till följd av upphörd hävd eller gödsling/kvävenedfall.
Tidigare minskning av arealen slåtterhävdad mark har upphört, tack vare insatser från ideella föreningar, EU-stöd och reservatsbildning. Mängden äldre, grova och solexponerade ädellövträd i jordbrukslandskapet minskar däremot kontinuerligt, bland annat på grund av igenväxning som dödar träden.
Orsakerna till att ängs- och hagmarker inte hävdas i större utsträckning är flera. Specialisering, dålig lönsamhet i jordbruket och stora investeringsbehov vid generationsskiften med följande nedläggning av lantbruk samt inverkan från andra delar av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är troligen de viktigaste. Vissa problem vid introduktionen av stöden efter medlemskapet skapade också osäkerheter. Miljö- och landsbygdsprogrammets ersättningar för hävd respektive restaurering av värdefulla ängs- och betesmarker är tillsammans med informationsinsatser viktiga verktyg för att åtgärda problemet. Det är vår förhoppning att de förändringar som gjorts i miljöstöden ska göra att biologiskt viktiga marker skyddas och också att lantbrukaren får stöd och hjälp i det viktiga praktiska arbetet. Goda erfarenheter från tiden före EU då NOLA-stöden infördes måste tas till vara.
En förutsättning är att länsstyrelserna aktivt söker upp markägare, informerar om och samordnar insatser och medel från såväl miljö- och landsbygdsprogrammet som strukturfondsprogrammet, lokala investeringsprogrammet och andra program. I den nya utformningen av stöd för ängs- och hagmarker poängteras just den uppsökande verksamheten som betydelsefull. För att kunna spara de biologiska värdena behövs klassificering av markerna och råd och stöd för de insatser som skall göras. Den utformning stöden nu har fått innebär förhoppningsvis att dessa används på ett bättre sätt. Den nationella bevarandeplanen för odlingslandskapet bör genomföras till år 2005. I de fall bevarande inte kan åstadkommas med hjälp av andra styrmedel bör skydd med stöd av 7 kap. MB (biotopskyddsområden och naturreservat) övervägas för särskilt skyddsvärda områdena. Vid bättre användning av stöden riskerar de pengar som idag avsatts att inte räcka fullt ut. Miljöpartiet anser att det är mycket olyckligt om brist på resurser leder till att områden inte skyddas. Här kommer ytterligare resurser att behövas för att skydda denna så viktiga biologiska mångfald.
Vid ekologisk produktion förbättras förutsättningarna för den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Betande djur, en varierad växtföljd med flera olika grödor som odlas omväxlande och där varje gröda bidrar med ett eget litet ekosystem är viktiga inslag. En ökad andel vall i växtföljden är också positivt för den biologiska mångfalden, eftersom vall främjar livet i marken, vilket i sin tur gynnar många fågelarter. Det ekologiska lantbruket har heller ingen användning av kemiska bekämpningsmedel som slår ut känsliga växt- och djurarter. Åtgärder för att öka arealen ekologiskt odlad mark är därför av stor betydelse för att kunna nå miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap.
Den ekologiska djurhållningen skiljer sig markant från den konventionella. I den ekologiska finns strikta regler för utegång även för grisar och höns, kalvar får dia och djuren lever i de flesta fall på samma gård under hela livet. Vid undersökningar har det visat sig att hälsan hos dessa djur är bättre än för djuren i konventionell produktion. I andra fall är skillnaderna mindre. Hur djur trivs och upplever sin situation är dock svårt att veta, men en flock fria grisar är en fröjd att se.
För vissa djurslag blir merkostnaderna stora för denna djurhållning. Det gäller främst gris och fjäderfä, varför det kan behövas samma stöd för dessa inom de ekologiska miljöstöden. Detta bör ses över i den utvärdering som ska ske år 2002.
Idag är den ekologiska maten dyrare än den konventionellt producerade. Man kan säga att den konventionella maten säljs till priser som förutsätter kemikalier och en i många fall oacceptabel djurhållning. Effektiviteten som har utvecklats är ingen äkta effektivitet, utan den sker på bekostnad av jord, djur och framtiden. Det ekologiska lantbruket ger i allmänhet något lägre avkastning än det konventionella, vilket delvis kan vägas upp av att ekologiskt lantbruk har lägre produktionskostnader. För vissa produktionsgrenar såsom mjölkproduktion är skillnaderna dock liten och under vissa år med svåra klimatförhållanden har de ekologiska sorterna visat sig ge bättre avkastning. Kostnaden för den ekologiskt producerade maten kommer dock i allmänhet att vara högre, även om vi vet att det väsentliga påslaget i konsumentpriset sker i butiksledet.
Att vara varsam med djur och jord för framtiden kostar, men är nödvändigt. Miljöproblem som övergödning och utarmad biologisk mångfald kan inte prissättas. Ett högre pris för ekologiska varor i produktionsledet leder ofta till en betydligt större prisskillnad i butiken. Det beror delvis på ett procentuellt påslag i grossistledet, delvis på momsen, som också är ett procentuellt påslag.
Vi i Miljöpartiet de gröna vill att momsen på ekologisk mat avskaffas. Regler på EU-nivå komplicerar detta. Som ett nödvändigt steg på vägen har vi i budgetförhandlingarna hösten 2001 fått till stånd en utredning om möjligheter till momsbefrielse av ekologiska produkter, vilken ska genomföras skyndsamt, varefter vi avser återkomma med konkret förslag. Syftet med utredningen skall vara att ta fram ett förslag på hur momssänkningen ska kunna genomföras.
I Sverige har forskningen till övervägande del handlat om det konventionella jordbruket. Anslagen till framtidens jordbruk – det ekologiska – har varit en bråkdel av det som satsats på det konventionella, och forskarna har ofta arbetat i motvind. Det är förvånande att det fortfarande är så i Sverige, även om det genom Miljöpartiets medverkan har blivit något bättre de senaste åren.
Idag sker mycket av utvecklingen av arbetsmetoder, redskap m.m. inom det ekologiska lantbruket av lantbrukare själva. Man provar sig fram, helt enkelt. Det finns visst stöd, men ännu inte tillräckligt. Det är av avgörande betydelse för utvecklingen av den ekologiska sektorn att stödet till marknadsaktörerna kan fortsätta och utökas på olika sätt. Forsknings- och utvecklingsarbete inom området kommer dessutom allt lantbruk till del.
Miljöpartiet de gröna är mycket nöjt med att i budgetpropositionen för 2002 ha fått gehör för kravet om ökade insatser för det ekologiska lantbruket. Det gäller forskningsanslaget på 30 miljoner kronor under 3 år, som kom i budget 2001, där 5 miljoner kronor går till CUL, Centrum från uthålligt lantbruk, 18 miljoner fördelas via Formas och 7 miljoner kronor anslås för fältforskningsverksamhet.
I budget 2002 kommer ytterligare satsningar. Det sker i form av ett utökad stöd för utveckling av ekologiskt lantbruk på 23 miljoner. Pengarna fördelas på 5 miljoner för marknadsanalyser, 10 miljoner till marknadsfrämjande åtgärder, 5 miljoner för ökad användning av ekologiska livsmedel inom storhushåll och offentlig sektor och 3 miljoner till ekologiska lantbruksorganisationer. Denna satsning är utformad som en engångssatsning för 2002. Då det kan vara svårt att få igång bra verksamhet ur kort perspektiv kan det visa sig nödvändigt att pengarna får disponeras över flera år. Ett ökat anslag om 5 miljoner/år ges också till Konsumentverket för att främja konsumtionen av ekologiska livsmedel.
Avsikten med budgetförstärkningarna är att få rejäl fart på utvecklingen inom ekologisk produktion, så att målsättningen till 2005 kan nås. Förädlingen av ekologiska livsmedel behöver utvecklas och stöttas. I den mån denna medelsförstärkning inte är tillräcklig bör övervägas att öka anslagen ytterligare i framtiden. Senast 2003 bör en översyn göras av behoven av medel för marknadsstödjande åtgärder inom ekologiskt lantbruk. Detta bör ges regeringen till känna.
I Jordbruksverkets aktionsplan för ekologisk produktion föreslås att ett samrådsorgan ska inrättas mellan de myndigheter som fördelar medel till forskning, försök och utvecklingsprojekt inom ekologisk produktion. Syftet är att åstadkomma en bra balans mellan långsiktiga projekt och strategiska, mer kortsiktiga projekt. På så sätt ökar insynen i varandras arbete, erfarenheter kan utbytas och prioriteringar göras i samråd. Miljöpartiet anser att det är relevant att inrätta ett sådant samrådsorgan. I den händelse det inte sker spontant bör regeringen ge ett sådant uppdrag till CUL, Centrum för uthålligt lantbruk. Detta bör ges regeringen till känna.
Den biodynamiska odlingen har en lång tradition i Järna. De första odlingarna kom igång redan på 1930-talet. I dag finns här samlat 7 biodynamiska lantbruk och flera biodynamiska trädgårdsföretag med en samlad areal på ca 500 ha. Här finns också en lokal förädling av råvarorna. Sedan 1950-talet bedrivs det en forskning i nära samverkan med de biodynamiska verksamheterna i Järna. Arbetet bygger på grundläggande ekologiska principer, särskilt inriktade på kretsloppsfrågor, resurshushållning och miljö inom jordbruket. För att sprida resultaten bedrivs kurser, föredrag och exkursioner.
Arbetets omfattning begränsas dock av bristen på ekonomiska medel till basresurser. En öronmärkning av resurser till den biodynamiska jordbruksforskningen i Järna är angelägen. Redan nu finns sådana resurser öronmärkta till CUL – Centrum för uthålligt lantbruk vid SLU. Pluralism och mångfald är en förutsättning för en positiv utveckling inom all forskning, och det är utan tvivel till gagn också för forskningen kring ekologisk odling.
Behoven av rådgivning kommer att vara mycket omfattande om det nationella målet skall kunna nås. Den trend som finns inom rådgivningen är att omsättningen bland rådgivare är hög, kompetensen är svår att hålla uppe och att specialrådgivning minskat i omfattning.
De ekologiska organisationerna, liksom Miljöpartiet, anser att det är nödvändigt att radikalt förändra regelverket för medel inom miljö- och landsbygdsprogrammets KULM-verksamhet, d v s kompetensutveckling av lantbrukare inom miljöområdet. Målen för rådgivningen bör formuleras i samarbete med aktörerna och upprätthållande av kontinuitet och kvalitet i rådgivningen bör ses över. Ett akut problem gäller den kvalificerade rådgivningen för primärproducenter inom svensk frilandsodling och växthusproduktion av grönsaker. Miljöpartiet anser att det är angeläget att åtgärder vidtas snarast för att rädda svensk ekologisk grönsaksodling och för att förändra regelverket för KULM-medlen. Detta bör ges regeringen till känna.
Idag finns dispensmöjligheter från kravet på att ha ekologiskt utsäde inom ekologisk odling. Enligt EU:s förordning går möjligheten att ge dispens från kravet ut år 2004 för alla grödor. Omställningen inom det ekologiska lantbruket från användning av konventionellt utsäde är önskvärd, men förknippad med en del svårigheter. För att uppnå det nationella målet 2005 och kravet från EU:s förordning skulle utsädeskvantiteterna behöva öka i storleksordningen 25 gånger. Detta är naturligtvis orealistiskt och Jordbruksverket måste agera snarast. Det är avgörande att få till en särskild handlingsplan som gröda för gröda analyserar situationen för ekologisk produktion av utsäde/fröer/förökningsmaterial. En sådan handlingsplan bör utgöra underlag för hur man föreslår utformingen av EU:s regelverk för utsäde efter 2004. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 5 oktober 2001 |
|
|
Matz Hammarström (mp) |
|
|
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Ewa Larsson (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Birger Schlaug (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Lars Ångström (mp) |