Motion till riksdagen
2001/02:MJ513
av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Fiske och vatten


1 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett kraftfullt svenskt agerande vid revideringen av CFP, EU:s gemensamma fiske­politik.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fiskepolitiken därvid måste baseras på ett ekosystemtänkande.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försiktighetsprincipen därvid måste tillämpas fullt ut.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskaperna om de marina ekosystemen därvid måste förbättras.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att miljömyndigheterna därvid måste ha det övergripande ansvaret för bevarande av de marina resurserna.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reella minskningar av den totala fångstkapaciteten därvid är nödvändiga.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att övervakning och kontroller av fisket därvid måste förbättras och verkningsfulla sanktioner tas fram.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att direkta subventioner därvid måste skäras ned och bidragens konsekvenser utredas.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att andra EU-program och åtgärder därvid inte får undergräva målet om ett långsiktigt hållbart fiske.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU därvid skall ta ansvar för att inte utarma försörjningsmöjligheten för kust­samhällen i tredje världen.

  11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett moratorium för torskfisket i Östersjön öster om Bornholm och längs hela västkusten.

  12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljökonsekvensbeskrivningar när nya områden öppnas för fiske.

  13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbud mot de långa drivgarnen i Östersjön.

  14. Att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om marina skyddade områden.

  15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lokal/regional förvaltning av vissa lokala bestånd.

2 Utfiskning

Det storskaliga fiske som bedrivits i världshaven under många år har lett till att många av de viktigaste fiskbestånden är fullt utnyttjade eller överfiskade. Det mest aktuella exemplet för svenska vatten är torsken, men flera andra arter har också minskat starkt. Torsken har överfiskats under en lång följd av år. Både längs växtkusten och i större delen av Östersjön är läget närmast katastrofalt. Fiskeribiologer kräver nu att torskfisket helt stoppas under en tid så att bestånden får en reell chans att återhämta sig. Det har också blivit vanligare att icke könsmogen fisk tas upp, vilket leder till försämrad reproduktion av de redan hårt drabbade arterna.

Många bra matfiskar är idag starkt hotade. Det gäller såväl torsken som vild och odlad lax. Även strömming och sill, liksom bleka, vitling, kolja gråsej, kummel och rödspotta, är starkt hotade genom industrifiske. Att det tar lång tid för bestånden att återhämta sig visar exemplet New Foundland, där torsken tog slut p g a över­exploatering och förbud infördes i början av 1990-talet. Bestånden har ännu inte återhämtat sig. Kanske har hela ekosystemet förstörts så att de rika torskbestånden inte längre har möjlighet att återkomma.

2.1 Överdimensionerade fiskeflottor

Fiskeproblematiken är i stor utsträckning en internationell fråga. Överdimensionerade, subventionerade fiskeflottor behöver fortsatt stora fångster för att bära sig ekonomiskt. Det innebär att fisk söks på nya ställen och med än mer storskaliga kommersiella metoder när bestånden av fisk minskar på tidigare fångstplatser, med ett ökat överfiske som följd. Samtidigt medför det storskaliga fisket som t ex EU-länderna bedriver utanför Afrika att det småskaliga kustfisket utarmas eller helt slås ut, med katastrofala följder för kustsamhällena.

2.2 Stor andel foderfiske

Utvecklingen de senaste åren går mot att en större andel av fångsten används till produktion av djurfoder i form av fiskmjöl. Uppåt 80 % av all fisk som tas upp i Sverige används till foder. För bara ett decennium sedan var 70 % av den totala fångsten matfisk. Sverige är det enda land inom EU som fortfarande tillverkar fiskmjöl. Det är en oroväckande utveckling att vi fiskar ut våra vatten utan att ens producera människoföda.

2.3 Hot mot biologisk mångfald

Fisket bidrar också till negativa effekter för andra arter än de kommersiellt värdefulla. En allvarlig hotfaktor för flera delfiner, bl a tumlaren i svenska vatten, är bifångster i fiskredskap, främst bottensatta garn för torsk och drivgarn för lax i Östersjön. Dessutom orsakar moderna fiskemetoder skador på känsliga bottnar och påverkar många bottenlevande organismer.

2.4 Miljöproblem ytterligare hot

Även andra problem än utfiskning drabbar havet och dess biologiska mångfald. Närsalter läcker från jordbruk och tätort och orsakar igenväxning, övergödning och syrebrist i grunda vikar, som är fiskens barnkammare. Båtbottenfärger innehåller giftiga metaller. Även oljespill är ett problem, inte bara för fåglar på vattenytan utan också för djuren längre ner.

Kadmiumhalterna i fisk i Östersjön blir allt högre. Halterna i strömming är idag tre gånger högre än i början av 1980-talet. En förklaring kan vara att försurning av marken leder till att kadmium frigörs. Än så länge är inte människans hälsa hotad av kadmiumhalterna, men med en kontinuerlig ökning riskerar den att bli det.

2.5 Fiske som näringsgren

Vi vill stödja ett ekologiskt anpassat fiske som bedrivs i långsiktig balans med fiskens förmåga till reproduktion. Dagens krav på storskalighet inom fisket, i kombination med bristande tillgång på fisk, innebär att kustsamhällen där kustfisket är basen inte klarar sig utan avfolkas. Det är viktigt att det svenska fisket får det stöd som behövs för att näringen ska överleva och utvecklas mot ett långsiktigt hållbart fiske i balans. Vi vill också stödja ett beståndsbevarande kustnära och lokalt fiske så att en levande skärgård kan bevaras och utvecklas vidare. Fritidsfiske sysselsätter närmare en miljon människor i Sverige. Fritidsfiske under ansvar och med beaktande av vad naturen tål bör även i framtiden kunna utövas.

2.6 Dagens politik är inte hållbar

Detta är tydliga tecken på att dagens fiske inte är hållbart och att snara åtgärder krävs för att förändra denna situation. Människan har hämtat sin näring ur havet sedan urminnes tider. Först under senare år har obalanser i de biologiska systemen vuxit fram. Det är dags att se långsiktigt på livet i våra hav och att föra tillbaka fiskerinäringen till en ekologiskt långsiktigt hållbar utveckling. Miljöpartiet anser att det är nödvändigt med politiska förändringar.

3 En hållbar fiskepolitik

Att Sverige deltar i EU:s gemensamma fiskeripolitik (CFP) innebär att yrkesfisket i havet är reglerat genom överenskommelser mellan medlemsländerna om högsta tillåtna kvoter per fisksort och geografiskt havsområde. Kvoterna ska bestämmas utifrån forskningsresultat om fiskens reproduktionsförmåga i olika områden. Tyvärr har inte denna intention följts. Istället för att följa biologernas råd och rekommendationer angående fångstkvoter har man systematiskt tillåtit fullt utnyttjande eller överfiskande. Dessutom har man genom olika former av subventioner tillåtit den totala fångstkapaciteten i EU:s flotta att vida överstiga vad resurserna räcker till. Förutom överexploaterade bestånd har detta lett till en fiskerinäring i kris.

Ansvaret ligger i första hand på EU:s ministrar, som konsekvent vägrat att ta hänsyn till försiktighetsprincipen och kunskaper om långsiktig ekologisk hållbarhet. Av den anledningen och med anledning av den nya grönboken har vi valt att främst inrikta den här motionen på åtgärder som krävs på EU-nivå.

3.1 Probleminsikt bara första steget

Nu ska CFP revideras. Kommissionen presenterade i våras en ”grönbok” med tankar om hur den framtida fiskepolitiken behöver förändras. I grönboken redovisas öppet bristerna i den nuvarande politiken. Där sägs till exempel att ”politiken har inte skapat något hållbart nyttjande av fiskeresurserna” och att ”om nuvarande trender fortsätter, kommer många viktiga bestånd att helt försvinna”. Probleminsikten finns därmed delvis. Nu är det dags att ta konsekvenserna av den insikten. Förhoppningen ligger i att EU:s fiskeriministrar vågar ta steget att skapa ett ansvarsfullt och långsiktigt hållbart nyttjande av havens resurser.

Detta måste innebära kraftiga nedskärningar i verklig fångstkapacitet, inte bara i tonnage, som ofta vägs upp av effektivare redskap och metoder. Även om detta får negativa konsekvenser för fiskenäringen, så är det samtidigt den enda lösningen för fiskenäringen på längre sikt. De problem som uppstår i ett övergångsskede måste tas på stort allvar och hanteras på ett seriöst sätt i samarbete med näringen.

3.2 Sverige måste agera kraftfullt

Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) är mycket kritisk till grönboken och har som ett resultat av detta tagit fram en kravlista för ett framtida hållbart fiske. Flera av kraven har tidigare tagits upp av Miljöpartiet de gröna och vi anser generellt att SNF:s krav utgör väsentliga synpunkter på nuvarande situation. Vi anser att Sverige måste agera kraftfullt gentemot EU i förhandlingarna om den framtida fiskepolitiken. Vi anser vidare att utgångspunkten för det svenska agerandet ska vara en helhetssyn på fisket där ett ekosystemtänkande och långsiktig ekologisk hållbarhet står i centrum. De krav på framtidens fiskepolitik som ställs i denna motion, och som ligger i linje med förslagen från SNF, ska ses som nödvändiga förändringar och den svenska linjen bör vara att dessa måste få genomslag i den kommande revisionen av CFP.

3.3 Krav för en hållbar fiskepolitik

a. Fiskepolitiken måste baseras på ett ekosystemtänkande och integreras med t ex miljöpolitiken. Övergödningen av havet är ett exempel på problem som har nära koppling till fisket, då döda bottnar och kraftiga algblomningar påverkar fiskbestånden negativt. Därmed är också jordbrukspolitiken och trafikpolitiken kopplade till fisket, eftersom dessa två sektorer orsakar större delen av de gödande kväveutsläppen. Ett arbete i riktning mot mer sektorsintegration inleddes i och med Cardiffprocessen 1997.

b. Försiktighetsprincipen måste tillämpas fullt ut. Vid fastställande av högsta tillåtna fångster måste forskarnas rekommendationer få gå före kortsiktiga politiska intressen. Råden från ICES, som är rådgivande forskningsinstans i alla viktiga fiskeförhandlingar inom EU, åsidosätts idag så att avsevärt högre fångster tillåts, trots att det hotar beståndens fortlevnad. Försiktighetsprincipen ska också tillämpas när t ex nya områden för fiske öppnas eller när nya metoder tas i bruk.

c. Kunskaperna om de marina ekosystemen måste förbättras. Därför måste havsforskning i allmänhet och särskilt övervakningen av fiskbestånden få ökade resurser inom EU. En del av de stora subventioner som idag går till fisket borde istället kunna utnyttjas för forskning. Satsningar på forskning gynnar också fiskerinäringen.

d. Miljömyndigheterna måste ha det övergripande ansvaret för bevarande av de marina resurserna. Resultatet av hittillsvarande fiskepolitik inom EU visar att departement och myndigheter ansvariga för fisket tar alltför stor hänsyn till näringens intressen. Visserligen är sektorsansvaret eftersträvansvärt, men när effekten blir att vissa lobbygrupper får ett så stort inflytande att det i stor utsträckning inkräktar på andra politikområden måste det ifrågasättas.

e. Reella minskningar av den totala fångstkapaciteten är nödvändiga. De nedskärningar som hittills skett har utgått från fiskeflottans tonnage. Samtidigt som detta minskat har fartygens fångstkapacitet ökat genom effektivare metoder och utrustning så att den totala kapaciteten har ökat istället för minskat. Detta gäller även i Sverige.

f. Övervakning och kontroll av fisket måste förbättras och verkningsfulla sanktioner vid överträdelser måste tas fram. Idag finns alltför många möjligheter att komma undan kontrollen. Metoderna för övervakning måste därför utvecklas och den totala kapaciteten öka. Dessutom måste verkningsfulla sanktioner införas.

g. Direkta subventioner till fisket måste skäras ned och bidragens konsekvenser för det marina ekosystemet i sin helhet behöver utredas. Dagens subventioner leder till ett ökat fisketryck genom stöd till en överdimensionerad fiskeflotta. Ökad kunskap behövs om olika bidrags konsekvenser inte bara för målarterna utan för hela det marina ekosystemet.

h. Andra EU-program och åtgärder får inte undergräva målet om ett långsiktigt hållbart fiske. Det gäller exempelvis åtgärder som påverkar fisket i ickeeuropeiska vatten, såsom åtgärder inom EU:s bistånd och strukturfonder.

i. EU:s fiskeministrar måste ta sitt ansvar för att inte EU:s fiske utarmar försörjningsmöjligheterna för många kustsamhällen i tredje världen. EU förhandlar fram överenskommelser om att EU-länder ska få fiska i andra nationers vatten. De stora fångsterna som industrifisket utanför kusterna då tar upp innebär i flera fall att fisket närmare kusten avsevärt försämras. Fisket utgör där ofta en basnäring och ett viktigt inslag i födan för befolkningen. Detta måste beaktas när överenskommelser upprättas. Fullständiga konsekvensbeskrivningar bör göras.

j. Ett moratorium för torskfisket i Östersjön öster om Bornholm är nödvändigt liksom för torskfisket längs hela västkusten. Återuppbyggnadsplaner för de mest överfiskade fiskbestånden måste tas fram och genomföras. Hittills har inte gjorda ansträngningar lyckats stoppa fortsatt utarmning av exempelvis de viktiga torskbestånden. Det är starkt motiverat att stoppa fisket och inte fortsätta att ta det sista av en tynande stam. Detta särskilt som situationen förvärras av andra miljöproblem, som övergödningen. Öster om Bornholm är läget för torsken så kritiskt att det är motiverat med ett moratorium. På västkusten likaså. Där visar de senaste provtrålningarna från Fiskeriverket knappt en enda fångad torsk.

k. Miljökonsekvensbeskrivningar ska krävas när nya områden för fiske öppnas.

l. Vissa särskilt skadliga fångstmetoder måste stoppas. Sverige bör ta initiativ till att EU-förbudet mot de långa drivgarnen som används vid laxfiske också ska gälla Östersjön. Det är dags att detta krav från miljörörelsen tas på allvar. Drivgarnen hotar såväl sjöfåglar som marina däggdjur. Tumlare, sillgrisslor och säl är några exempel. Östersjön är undantagen från det generella förbudet mot långa drivgarn i EU:s vatten, under förutsättning att det inte utgör något ekologiskt hot. Vi anser att det är bevisat att de långa drivgarnen utgör ett ekologiskt hot. De bör därför förbjudas även i Östersjön.

m. Marina skyddade områdens betydelse för fiskbestånden bör utredas. Under senare år har Sverige avsatt några marina naturreservat som syftar till att skydda den biologiska mångfalden i havet, främst fiskarnas ”barnkamrar” utefter kusten. Nyligen publicerade undersökningar i USA indikerar att reservat där allt fiske är förbjudet fungerar som områden där fiskbestånden kan återhämta sig ostört och senare bidra till större fångster utanför de skyddade områdena. Studierna indikerar också att flera små reservat kan vara mycket effektiva. Effekterna av marina reservat bör utredas vidare. Miljöpartiet anser dock tills vidare att marina reservat skall kopplas till en regional/ lokal förvaltning, så att ett försiktigt och beståndsbevarande kustfiske kan fortgå inom reservatets gränser. Vi vill utöka antalet marina reservat.

n. Lokal/regional förvaltning av vissa lokala bestånd bör prövas i kustzonen och det småskaliga fisket där prioriteras. Även i områden som inte är marina reservat kan det vara lämpligt att pröva en lokal/regional förvaltning av vissa lokala bestånd. Att hindra storskaligt industrifiske kan leda till bättre förutsättningar för levande kustsamhällen, samtidigt som det sannolikt har en positiv effekt på fiskbestånden.

4 Framtiden

Vi ser med oro på fiskerinäringens och havsmiljöns framtid om inget görs åt den nuvarande fiskepolitiken. Revideringen av CFP kan bli den livsinjektion fisket behöver. Om EU:s politiker vågar ta hänsyn till kommande generationers möjligheter att få sin försörjning från havet istället för till kortsiktiga ekonomiska vinstintressen så har vi kommit en bra bit på vägen. Målet måste vara att fiskerinäringen, liksom andra verksamheter i samhället, ska anpassas till förutsättningarna för ekologisk hållbarhet.

Stockholm den 5 oktober 2001

Gudrun Lindvall (mp)

Per Lager (mp)

Ewa Larsson (mp)

Barbro Feltzing (mp)

Ingegerd Saarinen (mp)

Mikael Johansson (mp)