Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i motionen anförs om behovet av att lokalt förankrade skötselplaner planeras in i samband med kommande reservatsbildningar.
I regeringens miljömålsproposition ingår omfattande förslag till nya avsättningar av olika typer av reservat för att säkra den biologiska mångfalden. Målsättningen är vällovlig, men medlen att nå dessa mål tar mycket liten eller ingen hänsyn alls till all den frivilliga naturvårdshänsyn som sker inom jord- och skogsbruket.
Frågan om bildandet av nya reservat är enligt vår mening nästan helt volymstyrd. Det skall centralt beslutas att det skall vara 320 000 ha naturreservat, 30 000 ha biotopskyddsområden och att 50 000 ha skall skyddas genom naturvårdsavtal när det gäller statens ansvar. Detta trots att ingen inventering, nationell samordning eller annan analys finns som underlag för förslaget.
En annan allvarlig brist i beslutsunderlaget för dessa reservatsbildningar är att hänsynen till behovet av framtida och långsiktiga skötselplaner inte finns med. Det handlar dels om stora kostnader, men framför allt om behovet av att lokalt förankra ekologiskt riktiga skötselplaner, där man med tänkta brukare formar långsiktigt hållbara lösningar. En sådan inriktning där skötselplanerna behandlas parallellt med volymkraven på de olika reservatsformerna är enligt vår mening grunden för att på lång sikt bevara den biologiska mångfalden.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Åke Sandström (c) |
Åsa Torstensson (c) |