Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förändra den föråldrade och uppsplittrade myndighetsstrukturen i syfte att modernisera och effektivisera livsmedelskontrollen.
Aftonbladet eller Expressen tillhör de enklare valen vi konsumenter dagligen gör. Ett är säkert, konsumenter är vi allihopa och vår internationaliserade och avreglerade värld med sitt enorma utbud ställer nya och större krav på oss.
Det är nog så illa om ett felköp av en vara leder till ekonomiska förluster. Mer allvarligt är om vårt hälsotillstånd påverkas negativt av en produkt. Diverse giftskandaler och BSE-problematiken har tydliggjort nödvändigheten av både kontroll och information. Kunskap är en förutsättning för att vi konsumenter ska kunna använda den stora makt vi faktiskt har.
Vårt konsumentverk har de senaste åren tillförts ökade medel för att kunna intensifiera sitt arbete. Konsumentfrågorna har också blivit ett prioriterat område i EU-samarbetet och på sikt är det naturligtvis rätt väg att gå för att den inre marknaden skall utvecklas till att bli en fördel för konsumenterna och inte en hälsofälla.
Våra olika nationella myndigheter med ansvar för livsmedelssäkerhet byggdes upp på den tiden det enkelt gick att följa processen ”från ax till limpa”. Ingredienserna i det bröd vi köper idag har troligen sitt ursprung i olika delar av vår värld. Mjölet kanske är framställt av genmodifierad säd.
Dagens förändrade konsumtionsmönster med hel- och halvfabrikat i kundvagnarna kräver en mer sammanhållen och koncentrerad kontroll. Livsmedelsproduktion, kemikalieanvändning, förädling, transporter och förvaring har betydelse hemma vid våra dukade köksbord.
Olika myndigheter i konsumenternas tjänst besitter olika delkunskaper. Var och en koncentrerar sig på sin nisch och gör det säkert också på ett bra sätt. Problemet är helhetsperspektivet – kunskapsdelarnas sammanfogande – fram till den färdiga produkten och konsumenternas informationskrav. Att konsumentgruppen ytterst är målet med arbetsinsatserna har ibland tappats bort på vägen.
Med konsumentintresset i fokus bör regeringen överväga de olika myndigheternas ansvarsområden och kompetenser och hur den nu så uppsplittrade kunskapsmassan skall sammanföras till en helhet. Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Kemikalieinspektionen är exempel på instanser som alla är experter inom sina delområden. En sammanhållen kunskapskedja tillgänglig för konsumenterna måste vara målet.
|
Stockholm den 28 september 2001 |
|
|
Ulla Wester (s) |
|
|
Lena Sandlin-Hedman (s) |
Agneta Brendt (s) |
|
Berit Andnor (s) |
Inger Segelström (s) |
|
Susanne Eberstein (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Anne Ludvigsson (s) |
|
Eva Arvidsson (s) |