Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheterna med och behovet av en permanent svampforskning i Sverige.
På Gotland pågår forskning kring odling av gotländsk sommartryffel. Försöket är mycket lyckosamt och spännande. 1997 upptäcktes bourgognetryffel i rikliga mängder på Gotland. Efter den inventering som gjordes under år 2000 känner man till 22 lokaler för bourgognetryffel och nio lokaler för en i Sve-
rige hittills okänd ätlig tryffel, Bagnolitryffeln Tuber mesentericum.
Ett stort antal ek- och hasselplantor med tryffelmykorrhiza av gotländsk sort har planerats och rotprovtagningar för att kontrollera tryffelutvecklingen på trädrötterna har utförts och resultatet ser mycket lovande ut. Genom tryffelprojektets information till allmänheten har privata markägare kunnat sälja färsk gotländsk tryffel för mellan 2 000 och 4 000 kronor per kilo.
Forskningen genomförs på Gotland i samarbete med Högskolan på Gotland men är knuten till Sveriges lantbruksuniversitet. Även handledare för forskningen finns hos SLU.
En forskning i Sverige om svampar borde kunna utökas till flera arter och forskningen kompletteras med en folkbildningsdel. Goda exempel finns från England, Japan, Nederländerna och Ungern, som satsat hundratals miljoner på svampforskning och utbildning. Dessa länder är storproducenter till skillnad från Sverige som saknat forskning och i produktionshänseende stagnerade redan för 30 år sedan. Vi bör kunna satsa på svampar och svampprodukter som andra länder saknar kunskaper om (kantarell, tryffel och goliatmusseron och mindre kända som korallticka och droppmussling). Ett mykologiskt forskningslaboratorium (Svampens hus) skulle ge svensk svampforskning ett lyft. Sveriges mykologiska förening oroas av att professionella svampforskare pensioneras utan ersättare.
Förutom bourgognetryffel på Gotland har konstaterats att goliatmusseron är vanlig i Norrbotten, den senare är av samma art som japansk matsutake som kan kosta upp till 1 000 kronor styck. Dessa båda upptäckter har redan lett till nya företag i glesbygd, kommersiella odlingar och exportförberedelser. En samordnad forskningsinsats på svenska svampar skulle bidra till ännu fler upptäckter och produkter.
I nordvästra USA talar man om ”Special Forest Products” (skogliga nyttoprodukter), dvs skogsprodukter utom timmer. På vissa håll i USA, Kina och Afrika är värdet av skogliga nyttoprodukter större än timrets värde. Ett uthålligt utnyttjande av sådana produkter förenar skogsbruk med hög biodiversitet och har därför blivit ett viktigt forskningsfält utomlands. Traditionellt har svensk svampforskning bedrivits av enstaka forskare eller grupper vid institutioner med helt andra inriktningar, t.ex. systematisk botanik eller Livsmedelsverket. Denna isolering har förhindrat helhetsbilder av de ekonomiskt och kulturellt viktiga svamparna. Ett undantag är SLU men den forskargrupp som finns där är den enda som arbetar med ätliga svampar.
Kunskapen om svamp är begränsad hos lekmän, varför förgiftningar är vanligt och entreprenörer, produktutveckling och industrier är fåtaliga. Svampkonsulentutbildningar finns vid Umeå universitet men publiktillvända centra finns inte i Sverige.
Ett mykologiskt forskningslaboratorium måste ligga nära ett nationellt herbarium av hög klass och tillhöra ett universitet för att möjliggör doktorandutbildning. SLU och Uppsala universitet är därför de mest tänkbara alternativen.
En möjlig forskargrupp finns redan och förhandlingar förs med rektor och evolutionsbiologiskt centrum vid Uppsala universitet. Det som behövs är att svampforskningen får ett ekonomiskt stöd och att framtida forskning kan bedrivas med permanenta forskningsledartjänster. Eftersom ett ”Svampens hus” kan innebära förutom forskning och folkbildning även en näringspolitisk satsning, och frågan berör flera departement, behöver övervägas hur en översyn och samordning av resurser kan möjliggöra en sådan verksamhet.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Lilian Virgin (s) |
Lennart Klockare (s) |