Motion till riksdagen
2001/02:MJ466
av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

Östersjön


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av övergång till ett jordbrukssystem utan konstgödsel och med metoder som motverkar kväveläckage.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att djurhållning med hög djurtäthet i läckagebenägna områden måste begränsas.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ekonomiska styrmedel för att minska användningen av handelsgödsel.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skyddszoner utefter vattendrag.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att anlägga våtmarker i jordbrukslandskapet.

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stimulerande åtgärder för ekologiskt lantbruk.

  7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöskatter på kväveutsläpp från kommunala reningsverk.

  8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att möjliggöra en lokal och stegvis omställning till slutna närsaltskretslopp.

  9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till åtgärder i andra Östersjöländer.

  10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder mot oljeutsläpp.

Inledning

Årtionden av handlingsplaner mot övergödningen av Östersjön och närliggande havs­områden har inte lett till någon förbättring, enligt en sammanställning från organisationen Bernet (Baltic Eutrophication Regional Network), en samarbets­organisation mellan sju särskilt påverkade regioner runt Östersjön. Man har nyligen givit ut en rapport om situationen och skriver bland annat att Laholmsbukten tar emot lika mycket kväve idag som när de första larmen om bottendöd kom på 1980-talet. Moderniseringen av jordbruket i Östeuropa ger nya stora tillskott av gödning, liksom bland andra danska bönders allt större svinproduktion. I rapporten uttalas fruktan för att de baltiska staterna tillsammans med Polen och Ryssland kan komma att späda på övergödningen till Östersjön med mellan 50 och 75 procent om jordbruket där blir lika intensivt som i Danmark och Tyskland.

Trots lagstiftning mot oljedumpning händer mycket lite. Löften från politiker att ta krafttag för att lösa problemet, som varit väl dokumenterat sedan 50 år, har inte hjälpt. Programmet ”Uppdrag granskning” visade nyligen att av de mellan fyra- och fem­hundra oljeutsläpp som registreras i Östersjön varje år har under den senaste femårs­perioden inget enda lett till fällande dom. Inte ens i de fall då förövaren i princip har erkänt, genom att erbjuda sig att betala straffavgift, har brottet lett till åtal. Följden av utsläppen är bland annat att tiotusentals alfåglar drabbas av oljespill.

Bottendöden breder ut sig

Andra forskare varnar för att bottendöden breder ut sig och menar att situationen för Östersjöns botten är värre än någonsin. Bottendöden har nu spridit sig till skärgården. Drygt 80 procent av Stockholms skärgård är helt livlös – trots hjälpinsatser för miljontals kronor de senaste åren. Bottenprover visar en havsbotten som liknar en kolsvart lervälling. De stinker som ruttnande ägg, vilket tyder på syrebrist och svavel­vätebildning. Forskare och studenter vid geovetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet har undersökt ett 50-tal områden under tio års tid. Såväl Stockholms som S:t Annas skärgård uppvisar samma bild. Vilka ekologiska effekter detta kommer att ge på sikt vet man inte idag, men många av de djursamhällen som utgör föda för fisk är allvarligt skadade. Några bottenkryp finns inte längre.

De främsta orsakerna till bottendöden är utsläppen av kväve och fosfor, som kommer främst från kommunala reningsverk, jordbruk, biltrafiken samt industrin. Gamla kända syndare alltså. Trots stora hjälpinsatser de senaste åren för att minska utsläppen märks ingen förbättring på Östersjöbotten. Forskarna menar att det måste till betydligt hårdare tag för att minska utsläppen än dagens regler. Och åtgärderna måste till nu för att om möjligt återställa skadorna inom tio år.

Giftiga algblomningar

Varje år i juli kommer larmrapporter om algblomningen av s k giftalger i Östersjön, nu senast i somras. Badförbud, medicinska råd till drabbade och uppmaningar att hålla barn och husdjur borta från stränderna tycks vara något vi får vänja oss vid.

Algblomning i sig är inte onaturligt eller farligt. När förutsättningarna är de rätta tillväxer friflytande alger i sjöar och hav i snabb takt, vilket leder till s k blomning. I takt med att näringsämnena förbrukas avtar tillväxten och alger dör. En annan art, med andra krav på förutsättningar, kan ta över.

Skillnaden mellan tidigare algblomningar och dagens är att massförekomster av giftproducerande alger blivit vanligare. I Östersjön är det blågrön­alger (egentligen cyanobakterier) som ställer till problem. De gör vattnet till en föga inbjudande algsoppa och kan producera gift som skadar djur och människor. Gifterna är extremt toxiska och kan jämföras med kobrans gift, curare eller stryknin. Vissa alger producerar ett nervgift som förlamar andningsmusklerna och orsakar kramp. Andra producerar gift som skadar levern. Otaliga förgiftningsfall har rapporterats från hela världen. Framför allt har sjöfåglar, kreatur, får och hundar drabbats, men också människor.

Huvudorsaken till ökad blomning av giftalger är sannolikt de mänskliga aktiviteter som orsakar övergödning. Om vi inte vill vänja oss vid att giftalger tar över stora delar av våra vatten en eller ett par gånger om året, finns bara en långsiktig lösning. De mänskliga aktiviteter som orsakar obalanserna i havs­miljön måste förändras. I de fall orsakerna inte är helt klarlagda måste försiktighetsprincipen vara vägledande.

Åtgärder mot övergödning

Det är övergödningen som är grundorsaken till såväl de döda bottnarna som blomningarna av giftalger. Utsläpp av näringsämnena kväve och fosfor från jordbruk och kommunala avlopp är den viktigaste faktorn, tillsammans med kvävedioxid från förbränningsmotorer. Andra faktorer som kan gynna algtillväxt är klimatförändringar, försurning och utfiskning.

För att minska utsläpp av kväve och fosfor krävs åtgärder främst inom jordbruket och i avloppssystemen. Enligt miljömålen ska kvävetillförseln till havet minska med 30 % till 2010. Det är osäkert om det är tillräckligt för att nå det långsiktiga målet Ingen övergödning inom en generation.

Störst potential för minskning av kväveutsläpp finns inom jordbrukssektorn. Det krävs ett jordbrukssystem utan konstgödsel. Jordbruket måste tänka om och i högre grad välja grödor som växer under större delen av året. Då tas näring upp även under höst och vår, då läckaget är störst. Plöjning bör ske så nära sådd som möjligt, eftersom bearbetning av jorden ökar kväveläckage. En intensiv djurhållning med hög djurtäthet i läckagebenägna områden, t ex Götalands kustområden, måste begränsas.

Miljöpartiet anser också att ekonomiska styrmedel behövs för att få ned användningen av handelsgödsel. Även om de största direkta läckagen kommer från konventionella djurgårdar med stora mängder stallgödsel, så är handelsgödseln indirekt ansvarig eftersom det är den vägen som nytillförseln av kväve till jordbrukssystemet kommer in. Djuren på de djurtäta konventionella gårdarna äter till stora delar foder som producerats med handelsgödsel på gårdar utan djur. Utan de 180 000 ton rent kväve som varje år tillförs åkrarna genom handelsgödsel, skulle det helt enkelt inte finnas tillräckligt mycket kväve i systemet för att läcka så mycket som idag. En rejäl höjning av miljöavgiften på handelsgödsel kombinerat med ett återföringssystem av pengar till lantbruket, bör prövas. Spridning av stallgödsel ska inte ske vintertid. Krav på skydds­zoner utmed vattendrag bör skrivas in i skötsellagen för att fånga upp växtnärings­ämnen. Stora mängder våtmarker som kvävefällor behöver anläggas och restaureras i jordbrukslandskapet. För det senare har vi fått gehör i miljömålspropositionen, som slår fast att 12 000 ha våtmarker ska anläggas till 2010, vilket torde vara en bra början.

Stimulerande åtgärder för ekologiskt lantbruk kan också förbättra situationen genom en generellt sett god balans mellan djurhållning och växtodling, med lägre djurtäthet. Det finns också starkare ekonomiska incitament att hushålla med växtnäring, vilket motverkar utlakning. Vid ekologisk odling pumpas inte nytt kväve in i systemet utifrån. Det eventuella läckaget vid hantering och spridning av gödsel måste dock självklart bevakas på samma sätt som vid konventionell produktion. Alla ekonomiska stöd till jordbruket bör inriktas på att skapa ett ekologiskt långsiktigt hållbart jordbruk. Här krävs att regeringen driver på för förändringar inom EU.

För att minska utsläppen från kommunala reningsverk bör ett system med miljöskatter på kväveutsläpp genomföras. Det är också viktigt att uppmuntra och möjliggöra en lokal och stegvis omställning till ett slutet närsaltkretslopp. Stöd till åtgärder i andra Österjöländer är också väsentligt.

Åtgärder mot oljeutsläpp

I propositionen 2000/01:139 Åtgärder mot förorening från fartyg föreslås en mängd åtgärder, bland annat förändringar av lagstiftning, för att stoppa illegala oljeutsläpp i haven runt Sverige. Bland annat ska kustbevakningen ges polisiära befogenheter, vilket innebär att den kan gå ombord och utföra kontroller på misstänkta fartyg, vilket inte varit möjligt tidigare. Det blir också tydligare vem som har ansvaret för föroreningar från båten och utökade möjligheter att komma åt utländska fartyg som släpper ut föroreningar inom svensk ekonomisk zon. Propositionen är ett samarbete mellan regeringen, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi inser att denna proposition är det bästa som går att åstadkomma i nuläget och är nöjda med resultatet av förhandlingarna. Nu gäller det bara att de åtgärder som vidtas får genomslag.

Många svenska hamnar tar, enligt uppgift från Sveriges ornitologiska förening, ut avgifter för omhändertagande av oljespill, trots att detta ska vara avgiftsfritt enligt Rek. 19/8 i HELCOM. Avgiftsfriheten ska gälla alla berörda hamnar i Östersjöregionen. Om så inte är fallet idag bidrar det sannolikt till att spillet lämnas på annan plats ute på öppet vatten. Om uppgifterna stämmer bör åtgärder vidtas så att efterlevnaden av regeln om avgiftsfrihet kontrolleras bättre. Det är också viktigt att utbyggnaden av anläggningar för omhändertagande går skyndsamt, såväl i Sverige som på andra sidan Östersjön. Här kan det svenska biståndet vara av stor betydelse.

Ett viktigt syfte med förändringarna i propositionen 2000/01:139 är att det ska bli enklare och mer tvingande att åtala de skyldiga till brott mot lagen om åtgärder mot förorening av fartyg. Miljöpartiet kommer att hålla ett vakande öga på utvecklingen de närmaste åren och om nödvändigt lämna förslag till ytterligare åtgärder. Vår ambition är att miljömålet om att utsläpp av olja och kemikalier från fartyg ska vara försumbara senast år 2010, ska nås i förtid.

Framtiden

Miljöpartiet tar frågan om Östersjöns miljö på största allvar. Vi anser att rätten till ett rent hav måste gå före rätten att förorena. Vi tänker inte stillatigande stå och se på medan larmrapporterna staplas på hög. Våra barn och barnbarn har rätt till ett levande hav.

Stockholm den 4 oktober 2001

Gudrun Lindvall (mp)

Kia Andreasson (mp)

Ewa Larsson (mp)

Gunnar Goude (mp)