Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en nationell strategi för att värna biologisk mångfald.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av handlingsplan för arter på hotlista.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jakt på hotade arter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en årlig skrivelse till riksdagen om tillståndet för den biologiska mångfalden i allmänhet och för de hotade arterna i synnerhet.
Över 11 000 djur- och växtarter löper stor risk att utrotas i en nära framtid. Det visar den senaste listan över hotade arter från Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Enligt experterna som tagit fram listan har utrotningshotet växt sig starkare på bara fyra år. Nästan 24 % av världens 4 500 däggdjursarter och cirka 12 % av världens 10 000 fågelarter befinner sig på listan, liksom 25 % av alla reptiler, 20 % av groddjuren och hela 30 % av fiskarna. Trots tal om att bevara en biologisk mångfald går det åt fel håll.
Jämfört med den förra internationella listan från 1996 har visserligen inte antalet arter stigit särskilt mycket, men många av arterna har tagit ett steg närmare utplåning, vilket återspeglas av att de placerats i den högsta riskkategorin. Cirka 180 däggdjur och 182 fåglar bedöms nu som ”akut hotade”, jämfört med 169 respektive 168 för 4 år sedan. Hit hör några av världens mest välkända arter, som jättepandan, tigern och kaliforniakondoren. Vår egen ordning, primaterna, har nu 19 arter i den högsta riskkategorin, bland dem dvärgschimpansen och bergsgorillan. För fyra år sedan var antalet 13.
Andra grupper med många akut hotade arter är albatrosserna, som hotas av fiskeflottornas verksamhet, och sötvattenssköldpaddorna, som slaktas i enorma antal för att tillfredsställa den kinesiska mat- och medicinmarknaden. Under de senaste 500 åren har 816 djurarter utrotats av människan. Dit hör dronten på Madagaskar som slaktades av sjömän och moafågeln på Nya Zeeland, som gick samma öde till mötes. Då fanns inte samma kunskap som idag. Ändå går utdöendet fortare idag.
Under året kom en ny hotlista för Sverige. Av de 58 000 arter som är kända i vårt land har 20 000 undersökts, 4 120 hamnat på ”rödlistan” och 1 953 anses hotade till sin existens i landet. I många fall saknas kunskap och listningen blir DD (Data Deficient), kunskapsbrist. Den kategorin finns representerad inom kända grupper som däggdjur och fåglar men är naturligtvis vanligare inom grupper som kräftdjur och blötdjur. Havets biologiska mångfald och dess status är fortfarande mycket okänd.
Tyvärr går det inte åt rätt håll heller i Sverige. I miljöer som är lätta att kontrollera, som jordbruksmark, blir allt fler arter alltmer hotade. Även de förr vanliga, som lärka och tofsvipa, minskar i antal. Med tanke på att användningen av bekämpningsmedel ökar år från år är det kanske inte så konstigt. Besprutningen räknat per hektar ökade med över 20 procent mellan 1998 och 1999. Ökningen i försäljningen gäller alla typer av bekämpningsmedel men är i särklass störst när det gäller insektsmedel, där uppgången jämfört med 1998 är närmare 60 %. Eftersom man dödar den föda som många arter lever av, är det inte så konstigt att de försvinner. I det ekologiska lantbruket ökar istället den biologiska mångfalden – inte bara fågel utan även insekter och örter.
Även många tidigare vanliga fågelarter i skogen har minskade populationer. Det gäller bl.a. entita, talltita, tjäder, orre, järpe och gök.
Att en art klassas som hotad betyder ingenting idag. Det här är naturligtvis en skandal och visar hur lite det som kallas biologisk mångfald tydligen betyder. Inte ens jakten tas bort. Man fortsätter som om inget hade hänt trots kunskap om att arten minskar och är hotad. Så fort det finns ett annat intresse tycks det dessutom gå före.
Sverige har undertecknat flera konventioner om biologisk mångfald, t.ex. Bernkonventionen och konventionen om biologisk mångfald från Rio de Janeiro. Det betyder att Sverige skall bevara de vilda arterna i livskraftiga populationer i livskraftiga miljöer, åtaganden som förpliktigar. Artdatabankens genomgång av hot och åtgärder utgör ett bra underlag för beslut.
De hotade arter som finns i Artdatabankens lista borde naturligtvis inte jagas. Många miljöhot kan vara svåra att åtgärda och ta tid, men jakten är lätt att reglera. Är en art i minskande borde det vara självklart att de få individer som finns kvar inte skall skjutas. Det finns fortfarande jakt i Sverige på rödlistade hotade arter som sädgås och svärta, båda i hotkategori NT (Near Threatened), missgynnad. Jakten är generös, såväl under höst som vinter.
Så fort en art hamnar på Artdatabankens hotlista måste jakten upphöra. Det måste finnas automatik i detta. Att arten är vanlig lokalt kan inte motivera jakten, den måste liksom hotlistningen bedömas nationellt.
Bort med jakten på en art så fort den finns på Artdatabankens hotlista. Det bör ges regeringen till känna.
I förra årets budget gavs en förstärkning på 5 miljoner kronor till Artdatabanken årligen. Det är något Miljöpartiet drivit mycket aktivt och vi är mycket glada över den framgången. Det borde innebära att en hel del av de DD (kunskapsbrist)-arter som finns i den nya rödlistan kan få en riktig bedömning. En så välkänd fågel som sidensvans finns som exempel med i hotlistan under kategori DD (Data Deficient), kunskapsbrist. Från Miljöpartiets sida hoppas vi att detta också kan innebära att skyddet för den biologiska mångfalden ges större tyngd.
Det är dags för regeringen att ta fram en nationell strategi för skydd av den biologiska mångfalden. I det budgetsamarbete som s, v och mp har har anslagen till såväl inköp av skog som för skydd av andra biotoper förstärkts kontinuerligt. Alltfler områden avsätts inom EU-projektet Natura 2000. Samtidigt finns hot mot svenska sumpskogar, myrar och havsmiljöer. I Naturvårdsverkets aktionsplan för biologisk mångfald och i propositionen 1996/97:75 Skydd av hotade arter samt aktionsplan för biologisk mångfald finns förslag på flera åtgärder som aldrig genomförts eller där politiska beslut drivit utvecklingen åt fel håll sett från den biologiska mångfaldens horisont. Som exempel kan nämnas det energipolitiska beslutet att ge bidrag till utbyggnad av småskalig vattenkraft, trots att SNV slog fast att ”vattenkraftutbyggnaden har påverkat en mycket stor del av Sveriges vattendrag vilket har fått starkt negativa konsekvenser för biodiversiteten” (sid. 12 i rapporten).
I kommentaren till det beslutade åtgärdsmålet står: ”De outbyggda vattendragens betydelse för biologisk mångfald är sådan att bevarandeintressena i fortsättningen måste sättas före exploatering av vattendragen. Kvarvarande opåverkade forsar och strömsträckor ska inte exploateras” (sid. 41 i rapporten).
I regeringens proposition anförs på sid. 48 att energisektorn vid planering ska verka för att säkerställa den biologiska mångfalden.
Detta är bara ett exempel där politiken inte hänger ihop. Den nu aviserade återbetalningen av jordbrukets miljöskatter är ett annat. Här är det mycket viktigt att återbetalningen får en tydlig miljöprofil. Idag har Danmark en skatt på bekämpningsmedel som är 10 gånger större än den svenska. Syftet är naturligtvis att komma bort från giftspridningen, något som gynnar den biologiska mångfalden.
Det är dags för en ny nationell aktionsplan för biologisk mångfald. Låt den denna gång utgå från den status för olika arter och därmed biotoper som redovisas i Artdatabankens nya hotlista. Låt Naturvårdsverkets förslag i aktionsplanen leda till politiska beslut. Knyt ihop politiken!
Regeringen bör även årligen lämna en skrivelse till riksdagen där situationen för de hotade arterna redovisas. Det skulle i ett slag skapa en bredare och djupare diskussion om det som sker i naturen. Den biologiska mångfalden skulle bli något annat än ett begrepp och kunskapen, såväl hos politiker, press som allmänhet, skulle öka. I redogörelsen kan givetvis även finnas diskussion om de vanliga arternas situation. En sådan skrivelse kunde utgöra en bra kunskapskälla.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Lotta Nilsson-Hedström (mp) |
|
|
Matz Hammarström (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
Barbro Feltzing (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Ewa Larsson (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Marianne Samuelsson (mp) |
|
Birger Schlaug (mp) |
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
Lars Ångström (mp) |