Motion till riksdagen
2001/02:MJ454
av Carl G Nilsson (m)

Överklagningsrätt i jaktfrågor


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om överklagningsrätt av beslut i jaktfrågor.

Motivering

Europakonventionens artikel 6 punkt 1 anger följande:

Var och en skall, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

Inom jaktens område är denna grundlagsskyddade rätt till prövning i domstol i vissa fall satt ur kraft av underordnade tillämpningsregler om besvärsrätt. Beslut som begränsar och inskränker den enskilde jordägarens rätt att utöva jakt och skydda sin skog och gröda mot viltskador är civila rättigheter av stor principiell och ekonomisk betydelse för den enskilde fastighetsägaren. Oaktat dessa förhållanden och vad som anges i Europakonventionen om rätt till domstolsprövning saknar jordägaren (jakträttsinnehavaren) besvärsrätt i flera vik­tiga avseenden.

I 54 § jaktlagen anges att länsstyrelsens beslut enligt 33 § (reglerna för älgjakten) får överklagas i fråga om registrering av licensområde samt att övriga beslut enligt 33 § inte får överklagas.

Detta innebär att jordägaren/jakträttsinnehavaren är förvägrad rätten att få länsstyrelsens beslut om bl.a. älgtilldelning och jakttid prövad av domstol. I prop. 1991/92:9 angavs att jordägaren/jakträttsinnehavaren skulle få rätt att skydda sin gröda och skog genom jakt, vilket skulle kompensera borttagandet av tidigare möjlighet till bidrag för bl.a. älgskador. Älgavskjutningen är i många fall enda möjligheten för en skogsägare eller jordbrukare att förebygga och minska älgskadorna på fastigheten. Europakonventionens stadgande måste anses innefatta rätt att få länsstyrelsens beslut prövat i domstol. 54 § jaktlagen utesluter denna rätt, vilket är grundlagsstridigt.

Inom viltvårdsområden kan majoriteten fatta beslut av långtgående verkan för den enskilde fastighetsägaren. Detta förstärks ytterligare av att viltvårdsområden kan bildas med tvång och enskilda fastighetsägare kan få sin mark ansluten mot sin vilja. Beslut som fattas av viltvårdsområdets föreningsstämma är bindande för samtliga som har mark ingående i området. Verksamheten inom ett viltvårdsområde regleras av områdets stadgar som beslutas av områdets föreningsstämma. Enligt 37 § lag om viltvårdsområden får vissa beslut av föreningsstämma eller styrelse överklagas. Men beslut om exempelvis fastställande eller ändring av viltvårdsområdets stadgar får däremot inte överklagas. Detta har dokumenterats i ett stort antal fall av överklagningar av stadgeändringar under året. I samtliga fall har länsstyrelsen, och i förekommande fall länsrätten, avvisat överklagningarna som varande inte överklagningsbara enligt 37 § lagen om viltvårdsområden. Därmed är den enskilde fastighetsägaren i realiteten helt rättslös och förhindrad att utnyttja sin grundlagsenliga rätt att få sin civilrättsliga fråga prövad av domstol.

Stockholm den 5 oktober 2001

Carl G Nilsson (m)