Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över reglerna för ersättning till enskilda beträffande skogsbilvägar.
Många privatpersoner har drabbats av höga reparationskostnader på sina enskilda skogsbilvägar till följd av alla skador som uppstått efter det myckna regnande som drabbat södra Norrland och Värmland under det senaste året. I de drabbade områdena finns många privata vägar som raserats. Det finns inga bidrag att få för att kunna reparera dem. Många av vägarna är skogsbilvägar och där ska färsk skogsråvara snabbt kunna forslas fram. Skogsindustrin kräver färskråvara till sin produktion och om skogsägarna inte kan få ut råvaran ur skogen så blir det ett stort avbräck för skogsnäringen. Det påverkar både den enskilde skogsägaren och skogsindustrin, som båda får inkomstbortfall. Det bör även ligga i staten intresse att råvarorna kan komma fram till industrin. Skogen är en av landets viktigaste exportprodukter.
Enligt kommunallagen får inte ersättning betalas ut till enskilda (2 kap. 1 §). Men det står också i lagen i 2 kap. 8 § ”(...) att kommunen får genomföra åtgärder för att allmänt främja näringslivet i kommunen. Individuellt riktat stöd till enskilda näringsidkare får lämnas bara om det finns synnerliga skäl”. I det ovan beskrivna ”med skador på enskilda vägar till följd av regnandet” bör det kunna tolkas så att enskilda kan få bidrag till reparationskostnaderna för sönderskurna vägar enligt 2 kap. 8 § kommunallagen. För att kommunerna ska kunna ersätta enskilda markägare så måste staten ha en högre katastrofberedskap. En statlig fond som kommunerna kan söka pengar från behövs därför.
Regeringen bör därför se över möjligheten att via statliga katastrofpengar ge ersättning till enskilda skogsbilvägar som skadats. Kommunerna kan då söka bidrag från denna ”pott”.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Birgitta Sellén (c) |
Viviann Gerdin (c) |