Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om enklare sätt att källsortera förpackningar.
Sveriges källsorteringssystem är idag i stort behov av enklare sortering av förpackningar. Att ta ansvar för insamlingssystem och information till konsumenten är producentens skyldighet. Enligt 5 § förordningen (1997:185) om producentansvar för förpackningar ska konsumenten sortera ut förpackningar från hushållsavfall och lämna dem till återvinning, men det är producenten som ska informera konsumenten om var, när och hur detta skall ske. Producenten måste enligt lag göra konsumenten medveten om vad som är hushållsavfall och vad som är förpackning. Det borde inte vara konsumentens huvudbry att forska sig till vilken förpackning som ska slängas var.
Ett väldigt enkelt sätt att underlätta för den miljömedvetne vore att märka förpackningarna med symboler som även skulle finnas på de olika återvinningscontainrarna.
På så sätt kan konsumenten i ett tidigt skede i affären använda sin konsumentmakt och favorisera de varor som kommer från producenter som tar sitt ansvar för återvinningen på allvar, medan ovilliga producenter drabbas av en konkurrensnackdel helt i linje med miljöbalkens mål i 1 kap. 1 § och visionen om ett kretsloppssamhälle. Att det finns en vilja hos medborgarna att källsortera råder det ingen tvekan om. Det som är tveksamt är hur länge denna vilja och entusiasm håller i sig dels eftersom återvinningssystemet sköts dåligt ute i kommunerna, dels för att konsumenten måste vara något av en materialexpert för att tryggt veta att förpackningen hamnat rätt.
Att sluta kretsloppen är en svår och stor uppgift för hela den industrialiserade världen och den som tror att detta görs genom att ställa ut olika mindre containrar och hoppas på det bästa borde tänka en gång till. Det stora problemet i kretsloppsproblematiken är den ökande mängden material som tillförs teknosfären. Att det material som förs in skall tas om hand och återanvändas i största möjliga mån är en självklarhet, men ett slags ekologisk konstgjord andning. Därför är det så viktigt att konsumenten redan i affären kan göra sitt val istället för att sedan tvingas välja mellan återvinningsstationen och soptunnan.
I 15 kap. 7 § miljöbalken framgår att regeringen får föreskriva bl.a. märkning, lämnande av uppgifter om material, insamlande och återvinningsgrad. Vi föreslår att detta tillämpas ordagrant, eftersom systemet idag enbart baseras på konsumentens goda vilja. Sverige, som gärna vill se sig som ett föregångsland i miljöfrågor, bör ha mer framförhållning än så. Om man antar att producenter kan känna och ta ansvar bör man ta steget fullt ut och verkligen kräva ett ansvarstagande istället för att hålla producenterna under armarna. Konsumentmakten har hittills inte lett till ett hållbart samhälle. Nu är det upp till bevis att konsumenterna kan bidra till en förbättring av användandet av jordens resurser.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
Gudrun Lindvall (mp) |