Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av marina reservat.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behov av åtgärder för att skydda hotade arter i hav.
Under år 2000 kom Artdatabankens nya hotlista, Rödlistade arter i Sverige 2000. I den försöker man även beskriva hur olika biotoper mår och vilka förändringar man kan se över tiden. En av de beskrivna biotoperna är havet. För första gången har man även försökt bedöma statusen för ett större antal ryggradslösa djur i havet. Här är kunskapsbristen stor.
Havets biologi och den biologiska mångfalden har förändrats mycket sedan 1970-talet. Arter som då var vanliga och fanns i stort antal har blivit ovanliga eller finns inte alls. De stora förändringarna beror på eutrofiering, som lett till igenslamning av hårdbottnar och strömspolade blandbottnar, liksom till en ökning av mängden organiskt material på mjukbottnar, igenväxning av grunda vikar och återkommande uppblomstring av giftiga alger. Bottentrålning efter fisk och kräftdjur har också bidragit till att många evertebrater – ryggradslösa djur – har haft en negativ utveckling. Man beräknar att varje kvadratmeter av Nordsjön, Skagerack och Kattegatt trålas minst en gång per år. Även oljespill anförs som en negativ faktor.
Bottendöden breder ut sig och påverkar faunan starkt. Det finns ett akut behov av marina reservat.
Totalt finns cirka 5 000 arter i kust- och havsområdena runt Sverige. Drygt 200 arter av dessa är hotade och därmed med på hotlistan. På listan finns både växter och djur. För en del anses kunskaperna så små att de klassas i kategori DD (Data Deficient), dvs kunskapsbrist. Det är av förklarliga skäl svårare att veta hur det ser ut i havet än på land, vilket också i sig innebär en risk att förändringar ska upptäckas för sent. I södra Östersjön finns undersökningar som visar att molluskfaunan – blötdjur som snäckor och musslor – helt har försvunnit. Motsvarande undersökning av djupare bottnar på den svenska sidan saknas.
Även antalet hotklassade fiskarter ökar. En kraftigt bidragande orsak till detta är sannolikt ett hårt drivet fiske. Fångstredskap, övervakning och uttagsnivåer anpassade efter ett antal kommersiellt intressanta fiskarter som torsk, sill, skarpsill, rödspotta, kolja och sjötunga skapar problem inte bara för dessa arter, utan fiskemetoderna går hårt åt även andra arter och deras miljö. Man nämner att hajar och rockor, som har stora yngel och låg reproduktion, men även helgeflundra, har drabbats.
Av de närmare 2 300 områden i landet som avsatts som nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde ligger 531 vid kusten eller i havet. Antalet rent marina reservat är betydligt mindre, endast 6 stycken enligt Naturvårdsverkets senaste rapport Kust o skärgårdsområden, NV rapport 5116. De sex områden som är ”genomförda” är: Gullmarn, Hallands Väderö, Kullaberg, Falsterbo/Måkläppen, Kopparstenarna/Salvorev och Holmöarna.
Från Miljöpartiet de gröna har vi gång på gång påpekat snedvridningen i detta, men framtagandet av flera marina reservat går förtvivlat långsamt. Man får en stark känsla av att vissa starka lobbygrupper – läs de kommersiella trålfiskarna – inte vill ha dem och lyckas stoppa processen. Det är faktiskt så att Sverige i dag har hamnat på efterkälken jämfört med andra länder i detta avseende. För de fiskare som inte använder trål vore marina reservat en lycka, eftersom ett kustnära småskaligt fiske säkert kan kombineras med reservatsbestämmelser i flera fall. För dessa fiskare är trålningen förödande eftersom den slår sönder de ekosystem deras fiske är beroende av.
Det är dags att ta reda på mer om havet och dess innevånare. Förändringarna går fort, biotoper föröds och snart finns inte någon botten som inte slitits sönder av trålning. Bilder från djupen visar en fauna som ser helt annorlunda ut på bottnar som av olika skäl skonats från trålen. Här finns sjöstjärnor, ormstjärnor och andra organismer. I trålade bottnar finns bara modd och trålningsspår.
Det behövs marina reservat, som refuger för arter men också som biologiska referensområden. Vet vi inte hur en orörd botten kan se ut är det inte möjligt att bedöma om, hur och på vilket sätt de påverkade bottnarna störts. Det är dags för regeringen att sätta press på ansvariga myndigheter för att skapa fler marina reservat.
Att antalet hotade arter ökar i haven måste tas på allvar. Den kunskapsbrist som råder måste försvinna så att vi vet. Att skydda havets arter är att skydda dess biotoper. Det är dags att ta fram en plan för hur detta ska gå till.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |