Motion till riksdagen
2001/02:MJ421
av Patrik Norinder och Anne-Katrine Dunker (m)

Jordbruket i Gävleborgs län


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jordbrukets situation i Gävleborg.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av dieselskatten.1

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handelsgödselbeskattningen.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utredning av avveckling av Jordbruksverket.

1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till FiU.

Villkor för jordbruket i Gävleborg

Förutsättningarna för ett väl fungerande jordbruk finns i Gävleborgs län. Duktiga och engagerade jordbrukare har under generationer brukat och förbättrat sina företag. Tyvärr ser vi dock i dag ett minskat intresse från den yngre generationen att driva jordbruk i länet. Mycket av den pessimism som särskilt har märkts i ett bälte genom Gävleborg, Dalarna och Värmland härrör från dåliga förutsättningar att driva jordbruksföretag under vettiga ekonomiska villkor.

Lantbrukarfamiljen i Gävleborg har oftast en låg arbetsinkomst från jordbruket. Det är därför av största vikt att företagsklimatet i hela Sverige avsevärt förbättras så att framtidstron på jordbruket i vår region återfås. Tyngande skatter, byråkratiskt krångel, dyra generationsväxlingar eller omfattande hämmande regelverk måste snarast förändras så att förutsättningar skapas för en långsiktigt hållbar ekonomi i jordbruket.

Dieselskatten

För jordbruket har vissa skatter en speciell tyngd. Framför allt gäller detta dieselskatten som ligger högt i förhållande till andra konkurrerande länder. I årets budgetproposition har regeringen höjt skatten på diesel, utan att ta någon som helst hänsyn till branscher som jordbruk och entreprenörverksamhet. När regeringspartierna argumenterar för höjd dieselskatt med miljömotiv drar vi slutsatsen att regeringen anser att jordbrukare och entreprenörer är ute och kör för nöjes skull. Skatten skulle ju annars inte ha någon verkan för miljön. Ingen jordbrukare kör en meter i onödan. Skatten blir därför ytterligare kostnadshöjande och ger jordbruket sämre konkurrenskraft mot omvärlden. Regeringen bör därför skyndsamt genomföra en kraftig sänkning av dieselskatten.

Handelsgödsel

Regeringen har även en felsyn vad gäller beskattning av handelsgödsel. Med en hög skatt tror den tydligen att man kan förhindra läckage från jordbruket. I ett län som Gävleborg kommer inte kväveläckage från handelsgödsel utan snarare från stallgödsel som kan vara svårare att kontrollera. Därför blir den höga skatten på handelsgödsel enbart kostnadshöjande för jordbruket i Gävleborg. Vi anser att regeringen omgående skall avskaffa skatten på kväve i handelsgödseln.

Jordbruksverket

När Sverige blev medlem i EU blev vi även en del av den europeiska jordbrukspolitiken – CAP. En politik som ofrånkomligt måste avregleras i framtiden. Detta låter sig dock inte göras utan en global avreglering inom WTO.

I samband med införandet av CAP förändrades förutsättningarna för jordbruket på flera avgörande punkter. För det första har inkomsterna för bonden i de nordliga delarna inte blivit lika stora, eftersom kompensationen med stöd inte har motsvarat inkomstbortfallet. För det andra har inkomsterna från blankettjordbruket berövat jordbrukaren mycket av den arbetsglädje och effektivitet som produktinkomsterna medförde. För det tredje har Sverige fått en kostnadsnackdel jämfört med sina konkurrenter. För det fjärde har det kom­plexa systemet för stöd och ersättningar alstrat en ännu mer komplex kontrollapparat. Det är till stor del byråkratin kring denna kontrollapparat som växer och som efterhand tenderar att kräva alltmer resurser.

Kontrollerna ingår som ett obligatoriskt inslag i den EU-finansierade jordbrukspolitiken. Risken för fusk och missbruk av jordbrukarstöden anses vara så stor att kontrollfunktionerna byggs in i stöden från flera håll. Kontrollerna består av fältkontroller före stödutbetalningarna, administrativa kontroller i samband med stödutbetalningarna och som revision efter stödutbetalningarna. Kontrollerna är i allmänhet mycket resurskrävande och kontrollarbetet kan ibland växa med automatik på grund av inneboende regler för kontrolluttag. Det finns exempelvis regler som föreskriver att om kontrollavvikelserna överskrider en viss nivå, skall kontrolluttaget dubbleras.

Hittills har den svenska jordbruksadministrationen kostat ungefär 500 miljoner kronor, vilket skall jämföras med de ca åtta miljarder kronor som betalats ut varje år. Detta innebär en administrativ kostnad på drygt fem procent. Flera utredningar har bedömt att administrationen skulle vara resurskrävande i början av EU-inträdet, men minska efter hand. Det finns i stället mycket som talar för att administrationen kan komma att bli alltmer resurs­krävande. I samband med de förändringar i CAP som förorsakades av Agenda 2000, infördes exempelvis ett nytt miljöersättningsprogram som delvis kommer att löpa parallellt med det gamla programmet. Jordbruksverket har fortfarande stora problem med att introducera nya administrativa IT-system med tillräcklig kapacitet för handläggning och kontroll. Kraven på den centrala djurdatabasen har medfört ett gigantiskt arbete med administrativa kontroller av djurbidrag. Kraven på att felaktigt utbetalda stöd skall krävas tillbaka har medfört ett omfattande handläggningsarbete. En ny jordbrukspolitik i samband med den kommande östutvidgningen riskerar att sätta jordbruksadministrationen på nya resurskrävande prov.

Jordbruksverket tolkar EU-förordningarna och bygger de administrativa system som styr handläggningen. Länsstyrelsernas möjlighet att påverka detta har hittills varit mycket begränsade. Det förekommer visserligen ett omfattande samarbete mellan Jordbruksverket och länsstyrelserna, men vid avgörande strategiska beslut har länsstyrelserna inte haft tillräckligt inflytande. Förvaltningsmodellen där länsstyrelsernas jordbruksadministration finansierats genom Finansdepartementet, har medfört att det ekonomiska ansvaret för Jordbruksverkets lösningar enbart gäller den egna verksamheten. Det är rimligt att den myndighet som ansvarar för verksamheten, även ansvarar för att systemen blir kostnadseffektiva.

Mycket av kritiken mot den omfattande byråkratin inom jordbruket riktas mot Jordbruksverket. Då den nuvarande organisationen enligt vår uppfattning inte uppfyller grundläggande effektivitet anser vi att en helt ny organisation måste byggas upp. Vi föreslår att regeringen skyndsamt utreder vilka delar av Jordbruksverket som ovillkorligen måste handläggas av en central myndighet, vilka delar som kan läggas på länsstyrelserna samt vilka delar som med fördel kan läggas ut på andra marknadsaktörer. Den mindre byråkratiska delen av Jordbruksverket anser vi inte nödvändigtvis skall vara bunden till Jönköping. Naturligtvis vore det lockande för oss i Gävleborg om denna del kunde förläggas till Söderhamn där redan viss del av verksamheten finns.

Stockholm den 1 oktober 2001

Patrik Norinder (m)

Anne-Katrine Dunker (m)