Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ekonomiska incitament för att lämna spillolja i hamn.
Genom nybyggnation på Kockums i Karlskrona har Sverige nyligen fått miljöskyddsfartygen KBV 201 och KBV 202. Fartygen är s.k. kombinationsfartyg, dvs. de är utrustade för att både kunna utföra patrullering och tillsynsuppgifter samt för att kunna genomföra utsläppssanering till sjöss.
Nyanskaffandet är ekonomiskt sett välmotiverat. När det gäller t.ex. oljesanering är kostnaden för oljeupptagning till sjöss 10 000–100 000 kr per m³ beroende på omständigheter som tid, väder och vind, medan oljesanering när oljan väl hamnat på stranden kostar ca 1 miljon kronor per m³.
Det är alltså tio till hundra gånger dyrare att åtgärda ett oljeutsläpp på stranden än till havs. Billigast skulle det naturligtvis vara om oljeutsläppen aldrig gjordes.
Sett i det perspektivet räcker det inte med att hamnarna agerar utifrån principen att det ska vara kostnadsfritt att lämna spillolja i hamn. Fartygen väljer ändå att skölja tankarna under gång i Östersjön, för att tjäna tid och därmed pengar. Risken att fällas för det brott som oljeutsläppet utgör kan bedömas som mycket liten eller obefintlig.
Det vore alltså värt att pröva tanken på ett ekonomiskt incitament att lämna spilloljan i hamn, på samma sätt som ett pantningssystem. I detta pantningssystem kan ingå såväl medel från oljebolagen, som medel som annars skulle ha använts för oljesanering till sjöss, eller i värsta fall på strand, vilket i båda fallen är betydande belopp.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |