Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att redarens, befälhavarens och maskintjänstchefens straffansvar vid illegala oljeutsläpp skärps.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka inom EU för att gällande lagar om straffansvar vid oljeutsläpp efterlevs internationellt samt att inom EU gemensamt kunna lagföra illegala oljeutsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att hamnarnas åläggande att ta hand om avfall från fartyg efterlevs.
Det internationella samarbetet för att motverka föroreningar av havsvattnet påbörjades under 1950-talet och har fortlöpt sedan dess med en allt större detaljreglering i takt med fartygens och den internationella fartygstrafikens utveckling. Samarbetet har påverkats i pådrivande riktning av några stora fartygsolyckor som fått internationellt genomslag. Den senaste är Erikahaveriet i december 1999 utanför kusten i Bretagne, där 40 mils kust förorenades. Detta har bland annat lett fram till två omfattande åtgärdspaket inom EU.
Vad gäller de illegala oljeutsläppen kan man inte skönja samma krafttag. Det är fortfarande alltför lätt att ostraffat släppa ut olja till sjöss. Under år 2000 förekom över 400 registrerade oljeutsläpp enbart i Östersjön. Runt om Europas kuster är det frågan om tusentals utsläpp med både långsiktiga och akuta effekter. Antalet personer som blir straffade för detta är mycket litet.
Ett av skälen till detta är svårigheterna att hitta den direkt skyldige ombord och att lagföra denne. Ett skärpt straffansvar för redaren, befälhavaren och maskintjänstchefen är därför nödvändigt. Den ekonomiska förtjänsten ligger ju dessutom hos dessa personer och inte hos den person ombord som utför själva gärningen. Ett annat skäl till de illegala oljeutsläppen är att det internationella samarbetet för att kunna lagföra förövaren är bristfälligt. Det är för närvarande inte möjligt att lagföra ett illegalt oljeutsläpp i ett annat EU-land. Ett arbete i denna riktning är nödvändigt för att vi i alla fall inom EU skall komma till rätta med problemet. EU bör också verka utåt för att förbättra den ofta bristfälliga lagföringen och återrapporteringen i vissa flaggstater.
Under det förra riksmötet 2000/01 beslutade riksdagen i ett betänkande (2000/01:TU5) att genomföra Östersjöstrategin för mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall. Syftet med strategin är att skydda miljön i Östersjön från skadlig påverkan från fartyg. Detta skall åstadkommas genom ett antal åtgärder såsom t.ex. obligatorisk avfallslämning från fartyg till mottagningsanordningar i land utan extra kostnader för fartyget. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten vid inspektion av fartyg får kontrollera att den obligatoriska avfallslämningen har fullgjorts.
Det är nu mycket viktigt att Östersjöstrategin tillämpas fullt ut i svenska hamnar och att Sverige inom Östersjösamarbetet arbetar för att implementeringen förbättras i vissa andra hamnar så att sjöfarten verkligen bereds de möjligheter att kostnadsfritt lämna avfallet i hamn som är grundtanken i Östersjöstrategin.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |