Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljöklassning av bilar.
De nya bilar som säljs idag delas upp i tre miljöklasser, 1, 2, 3, där miljöklass 1 skall vara bäst ur miljösynpunkt. Denna miljöklassning styrs av EU-regler. De bilar som hamnar i miljöklass 1 får en mindre rabatt på fordonskatten. Den är dock så liten att den inte torde vara avgörande för valet av bil. Miljöklass 2 används inte för närvarande utan de bilar som inte klarar miljöklass 1 hamnar i miljöklass 3.
I vilken miljöklass bilen hamnar avgörs genom att bilen ”körs” i en speciell körcykel som skall motsvara en del stadstrafik och en del landsvägstrafik o.s.v. Problemet med den körcykel som används är att den är för ”snäll”. Körningen är inte tillräckligt realistisk. Bilarna pressas inte tillräckligt hårt. Det har lett till att en del tillverkare anpassat avgasreningen så att bilen skall klara körcykeln. Dessa fordon brukar kallas ”cycklebeaters”. Om en del av dessa bilar pressas med till exempel fullgasaccelerationer kan avgasreningen nästan helt upphöra att fungera. Andra bilar däremot kanske har lite för dålig avgasrening för att klara körcykeln, men renar avgaserna lika bra oavsett belastning.
Nuvarande mätmetod för att bestämma miljöklassningen är alltså inte tillfredsställande. Det borde ställas betydligt större krav på de bilar som skall hamna i miljöklass 1. De skall klara av att rena avgaserna även vid hård belastning. Därför måste regeringen ge berörd myndighet i uppdrag att utarbeta hårdare krav för bilarnas miljöklassning.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Lars Lilja (s) |
Karl Gustav Abramsson (s) |