Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om klara regler för pälsdjursnäringen och en konsekvensanalys av ändrade förutsättningar för näringen.
Pälsdjursnäringen är en ganska liten gren av jordbruksnäringen i landet, men där den finns är den en stor del. För dessa områden är den alltså en viktig del av näringslivet.
Under senare år har debatten om pälsdjursnäringen accentuerats, och förslagen om förbud mot pälsdjursfarmer dyker upp allt oftare. Man kan urskilja två olika riktningar.
Den ena handlar om frågan om det är förenligt med djurskyddslagen att farma pälsdjur. I djurskyddslagen står det att djurhållningen på pälsdjursfarmer skall utformas på ett sådant sätt att djurens hälsa främjas och ger djuren möjlighet att bete sig naturligt. Här går meningarna isär mellan pälsdjursnäringens företrädare och de som anser att lagen inte följs. Man refererar till olika undersökningar som ger olika bedömningar, beroende på vem som gjort den och hur man tolkar resultaten. I Sverige har vi hittills bestämt att så länge pälsdjursfarmning uppfyller djurskyddslagen så är det en verksamhet som vilken annan jordbruksverksamhet som helst.
Den andra riktningen i debatten handlar om frågan om det, oavsett om djurskyddslagen följs, kan anses vara etiskt riktigt att farma pälsdjur, som i sitt ursprungliga tillstånd är vilda djur med stort rörelsebehov. De som står bakom denna åsikt behöver inga fler undersökningar.
Denna diskussion kommer alltid att finnas, och det är ju så en demokrati fungerar. Det är inte fel att den förs, precis som det alltid kommer att diskuteras om vi skall föda upp djur för att sedan äta upp dem.
För näringen och för de områden där pälsdjursuppfödning är en viktig del av näringslivet, är detta en ständig källa till osäkerhet. Det är inte bra för någon att ha det så. Därför är det viktigt att nödvändig forskning görs och att ett allsidigt och oantastligt beslutsunderlag tas fram för att pröva om djurskyddslagen är uppfylld.
Det måste också göras en socioekonomisk värdering av vad ett förbud skulle innebära för de områden i landet där pälsdjursnäringen är stor, med en allsidig konsekvensanlys som behandlar såväl sysselsättning som miljö.
Ovan beskrivna åtgärder måste snarast komma till stånd för att näringen skall veta vilka villkor som gäller inom en rimlig framtid. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Willy Söderdahl (v) |