Riksdagen begär att regeringen snarast för riksdagen framlägger förslag till en strategi och en handlingsplan för att kraftigt reducera och på sikt avveckla användningen av försöksdjur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de djurförsöksetiska nämndernas beslutsmotiveringar, uppföljningsansvar samt verksamhetsrapportering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att genomföra tidigare lämnat utredningsförslag Djurförsök (SOU 1998:75) beträffande användningen av försöksdjur inom grundskole- och gymnasieutbildningarna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att snarast initiera en särskild översyn av användningen av försöksdjur inom den högre utbildningen.
Den statliga djurförsökspolitiken syftar till att minimera användningen av försöksdjur. Enligt djurskyddslagen får endast försöksdjur användas då det inte går att uppnå samma resultat med annan metod och då användningen anses ha ett allmänintresse. Försöksdjur får inte heller utsättas för onödigt lidande.
Av föreliggande skrivelse framgår dock tydligt att regeringen saknar en samlad strategi och tillräcklig handlingskraft för att på allvar och aktivt ta itu med djurförsöksfrågorna. Redan i skrivelsens inledning tydliggörs detta. Betänkandet Djurförsök (SOU 1998:75) redovisades i juni 1998. I december 1999 lämnades direktiv för utredningen Översyn av förutsättningar för djurförsöksetisk prövning. I november 2000 redovisades betänkandet Ett förbättrat djurskydd (SOU 2000:108). Utöver detta har mängder av uppdrag lämnats till i stort sett samtliga berörda myndigheter att utarbeta kunskapsunderlag och förslag i diverse olika frågor som direkt sammanhänger med djurförsök.
Trots detta presterar regeringen hösten 2001, dvs. mer än två och ett halvt år efter en av jordbruksministern arrangerad hearing om djurförsök samt framläggandet av djurförsöksbetänkandet (SOU 1998:75), inga konkreta förslag beträffande mål och riktlinjer för det fortsatta arbetet. Detta är något av en skandal och det är uppenbart att regeringen har bestämt sig för att i efterhand föreslå eller konstatera sådant som redan har skett. Det går inte med bästa vilja i världen att påstå att regeringen för en offensiv politik ifråga om att minska djurförsöksanvändningen i Sverige.
Det är min uppfattning att riksdagen snarast bör ges möjlighet att ta ställning till en handlings- och åtgärdsplan för att kraftigt reducera användningen av försöksdjur. Detta bör ges regeringen till känna.
De djurförsöksetiska nämnderna inrättades 1979. När beslutet om inrättandet fattades i riksdagen framhölls vikten av att den lokala kontrollen av djurförsöken ökades och att det var angeläget att alternativa och kompletterande metoder till djurförsöken beaktades. Sedan nämnderna infördes har såväl deras status som sammansättning ändrats. Sedan 1998 fattar nämnderna bindande beslut, och de består av lika delar representanter från allmänintresset och forskarintresset samt leds av en jurist. Nämnderna är sju till antalet.
Under de senaste åren har det riktats kraftig kritik mot administrationen av den statliga djurförsökspolitiken. Inte minst har kritik riktats mot de djurförsöksetiska nämnderna, som har i uppdrag att godkänna eller avslå användning av djur i försök. Den kritik som riktats mot nämnderna har främst varit baserad på uppfattningen att nämnderna godkänner nästan alla ansökningar om att få utföra djurförsök och att den formella hanteringen av ansökningarna varit bristfällig.
Av nu föreliggande redovisning av nämndernas beslut i regeringens skrivelse kapitel 8 framgår att antalet ansökningar har legat på en i stort sett oförändrad nivå de fyra senaste åren. De djurförsöksetiska nämnderna prövar över 1 500 ansökningar varje år.
Inför ändringen av nämndernas uppgift 1998 konstaterade Jordbruksdepartementet att en ändring inte skulle innebära några större förändringar inom den djurförsöksetiska prövningen eller rutinerna för den. Förändringen innebär dock att nämnderna enligt förvaltningslagen är skyldiga att avge beslutsmotivering då beslutet går den sökande parten emot, medan nämnderna inte är skyldiga att motivera godkända försök. För den djuretiska diskussionen innebär detta väsentliga förändringar, eftersom de överväganden som legat till grund för godkända försök inte redovisas. Riksdagen bör påpeka detta för regeringen och av regeringen begära ändringar i nämndernas arbetsordning så att samtliga beslut skall följas av skriftlig motivering, vare sig de avser godkännande eller avslag.
Eftersom de sökande forskarna inte har någon som helst återrapporteringsskyldighet får man inga svar på frågorna om de godkända försöken genomfördes i enlighet med ansökan, om någon annan metod kunde ha använts för att nå samma resultat, om syftet uppnåddes osv. Enligt min uppfattning är detta en stor brist. En uppföljning av de godkända ansökningarna några år i efterhand skulle till exempel ge värdefull information om hur staten bäst bör arbeta med att begränsa djurförsöken. En annan viktig åtgärd för en fullödig information om de enskilda djurförsöksetiska nämndernas verksamhet skulle vara att ålägga dem att redovisa årliga verksamhetsberättelser och verksamhetsplaner.
Jag anser att regeringen snarast bör genomföra de initiativ i fråga om de djurförsöksetiska nämndernas beslutsmotiveringar, uppföljningsansvar samt verksamhetsrapportering som ovan redovisas.
Den tidigare nämnda utredningen (SOU 1998:75 Djurförsök) föreslog att djurförsök på grundskole- och gymnasienivå endast skall tillåtas om det sker i syfte att träna och utbilda elever att handskas med djur, till exempel i vissa yrkesinriktade utbildningar såsom djurvårdarutbildning. Detta förefaller med alla mått mätt vara ett mycket bra förslag. Ändå skall till och med denna relativt enkla fråga enligt skrivelsen kapitel 11 hänskjutas till ny utredning på grund av att Jordbruksverket har avgivit ett tveksamt remissvar. Inom departementet förbereds enligt uppgift kommittédirektiv till en sådan utredning. Detta är ännu ett bevis på regeringens fullständigt häpnadsväckande tafatthet när det gäller djurförsöksfrågorna.
En översyn av användningen av försöksdjur inom de högre utbildningarna skulle vara mycket värdefull i arbetet att få bort vissa djurförsök. En sådan översyn har efterlysts av såväl den centrala försöksdjursnämnden som Förbundet djurens rätt vid flera olika tillfällen. Kartläggningen skulle kunna ge svar på vilka alternativ som finns, vilka satsningar som bör göras för att eleverna skall få fullödig information samt insikt i alternativområdet. Vidare skulle en översyn kunna ge svar på om det är rimligt att vissa utbildningsorter helt ersatt försöksdjursanvändningen inom vissa utbildningar, medan man på samma utbildningar på andra orter har kvar moment som innebär användning av försöksdjur. När det gäller de högre utbildningarna lämnar dock regeringen i skrivelsen kapitel 11 inga besked alls.
Jag anser att riksdagen skall uppmärksamma regeringen på behovet av att dels genomföra tidigare lämnat utredningsförslag beträffande användningen av försöksdjur inom grundskole- och gymnasienivå, dels snarast initiera en särskild översyn av användningen av försöksdjur inom den högre utbildningen.
|
Stockholm den 12 november 2001 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |