Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av samhällsstöd till forskning rörande isocyanater i arbetsliv och hemmiljö.
Isocyanater är en grupp kväveföreningar som är några av de vanligast förekommande industrikemikalierna. De omnämns i litteraturen redan under 1850-talet, men först efter andra världskriget kom de till teknisk och industriell användning. Isocyanater har egenskaper som bidrar till att göra produkterna starka, hårda och elastiska. Man finner dem i allt från hjulen på gruvfordon till billacker och skumgummimadrasser. Hantering av isocyanater är allmänt förekommande inom industrin, framför allt vid tillverkning och hantering av PUR (polyuretan)-skum, -elastomerer, -lim och -lack. De fungerar som knutpunkter i de nätverk plasten byggs av.
Produktionen av PUR i Västeuropa har vuxit från en miljon ton 1983 till cirka sex miljoner ton. Det totala värdet beräknas uppgå till 100 miljarder kronor. Användningen av isocyanater inom industrin ökar med cirka 5 % per år. Många olika isocyanater förekommer på marknaden, och andra bildas under PUR-polymerens uppbyggnad.
För att uppnå alla de önskvärda tekniska egenskaperna hos den färdiga PUR-produkten används en mängd olika tillsatsämnen såsom tvärbindare, färgämnen, släppmedel, flamdämpare, antistatmedel, bakterie- eller fungicider m.m.
I vardagen skänker vi sannolikt inte isocyanaterna så många tankar. De finns där ändå. I hus, bilar, TV-apparater, möbler etc. Så länge de är bundna förmodas de inte utgöra några problem. Det är först när de bearbetas eller upphettas av andra orsaker – t.ex. brand – som problem uppstår.
Arbetsplatser och tillfällen där man riskerar att utsättas för isocyanater är t.ex. vid skumning av polyuretan till madrasser och plymåer, vid tillverkning av inredningsdetaljer till bilar, vid svetsning eller slipning av bilplåt och annat reparationsarbete i bilar, bussar, tåg m.m., vid kretskortshantering, bilrutelimning, vid tillverkning av gjutkärnor enligt Cold box-metoden, vid fogning och svetsning av VVS-rör som är belagda med polyuretan, fogning av betongelement med polyuretanhaltig fogmassa, golvlimning, släckningsarbete vid brand m.m.
Exponering för nedbrytningsprodukter av polyuretan (PUR) i hemmiljö kan tänkas ske av åtskilliga PUR-innehållande produkter:
|
Husets byggnad |
Tätningar, lim, lacker, isoleringar med fogskum eller mineralull |
|
El och elektronik |
Kabelisolering, kretskort, lackerad tråd, optiska fibrer, elkomponenter |
|
Färger |
PUR-lackerade ytor |
|
Papper |
Tryckfärger |
|
Textilier |
Tryckfärger, textilier |
|
”Gör-det-själv-produkter” |
Lackering, slipning, skärning, svetsning, isolering och limning |
|
Plastvaror |
Nedbrytningsprodukter av PUR (lim, elastomerer, lack och isolering) |
|
Vitvaruprodukter |
Mineralullsisolering, kretskort, lackerad tråd och elkomponenter |
|
Trä- och möbelprodukter |
Tätningar, lim, lack, stoppningsmaterial, läderimitation, golv/väggbeläggning |
|
Kemikalier |
Isocyanater, limmer |
|
Livsmedelsdetaljer |
Burklack, hållare, skaft, skumplast, förpackningsmaterial |
Tidningen Arbetarskydd har rapporterat att isocyanater kan finnas i andningsluften vid strykning på en vanlig strykbräda. Av tidningsreportage har framkommit att jeanstillverkaren Levis återkallat en produkt behandlad med PUR, eftersom arbetare vid tillverkningen blivit sjuka. Vid strykning av jeansen kunde isocyanater påvisas i luften.
Sverige har ingen egen tillverkning av isocyanater, men produktionen och hanteringen av polyuretanprodukter är mycket omfattande.
Det finns hundratals olika isocyanater i arbetslivet, och de kan finnas i både gas- och partikelform. Isocyanaternas giftighet beror på deras kemiska och fysikaliska form. Isocyanater är den vanligaste orsaken till yrkesastma, men mekanismerna för hur isocyanater orsakar sjukdomssymptom är inte kända. Arbetare är exponerade via andningsvägarna och via huden. Betydande hudexponering förekommer ofta inom industrin.
I litteraturen är det välkänt att isocyanater kan orsaka astma. Längre tids exponering kan framkalla nedsatt lungfunktion. Drabbade får andningssvårigheter också av andra lukter såsom t.ex. parfym, bilavgaser eller tobaksrök. Hudutslag har konstaterats och näsblod i samband med heta arbeten har uppmärksammats. Arbetare löper risk att drabbas av andningsbesvär redan vid mycket låga halter, långt under gränsvärdet. Vissa kan få astmaliknande symtom redan efter någon eller några exponeringar. De som drabbats kan få svårigheter att vara kvar inom arbetslivet, även inom andra isocyanatfria områden där starka dofter eller retande ämnen kan förekomma. Rehabilitering är ett stort problem då överkänsligheten ibland är livslång.
Forskning kring isocyanater pågår i Sverige inom Arbetslivsinstitutet – programmet för kemisk yrkeshygien vid Umeå universitet, institutionen för analytisk kemi vid Stockholms universitet, institutionen för miljömedicin, KI, Stockholm, Yrkesmedicinska kliniken vid Lunds universitet och vid Enheten för arbetsmiljökemi i Hässleholm (under Lunds universitet). Enheten i Hässleholm leds av en grupp vetenskapligt högt meriterade forskare som forskat kring isocyanater i 20 år. Man utvecklar nya mätmetoder i luft samt mäter ämnen i blod och urin. Resultaten från denna forskning har under de senaste åren väckt stor uppmärksamhet och visat på behovet av omfattande mätningar på en rad arbetsplatser inom olika branscher i landet, ett behov som starkt betonas av Svenska Metallindustriarbetareförbundet. Rådet för arbetslivsforskning framhåller också betydelsen av Lundaforskarnas nya rön.
Forskarna vid enheten för arbetsmiljökemi ansökte i januari i år om medel för forskning rörande isocyanater i arbetslivet från AMF (numera AFA Trygghetsförsäkring). Av det ansökta beloppet 12 miljoner kronor beviljades enbart 4,5 miljoner kronor för perioden 2001–2004. Anledningen till det starkt reducerade anslagsbeloppet var motstånd från arbetsgivarsidan. Detta motstånd från arbetsgivarna torde utgöra en bekräftelse på den skepsis mot denna typ av arbetsmiljöforskning som berörda industrier under lång tid visat. Detta trots att det ytterst är ett arbetsgivaransvar att säkra en trygg arbetsmiljö.
Verksamheten bedrivs i nyrenoverade lokaler som ställts till förfogande av Hässleholms kommun. För ändamålet har Näringsdepartementet gått in med 2 miljoner kronor, vilket stöd skall sättas i samband med försvarsomläggningen och den förbandsnedläggning som i detta sammanhang drabbade Hässleholm. Hyreskontraktet mellan kommunen och Lunds universitet löper fram till 2005.
För att trygga en långsiktig forskning inom detta viktiga område av arbetsmiljön krävs en finansiell garanti för en treårsperiod av den omfattningen som angavs i ansökan om forskningsmedel hos AFA. Om inte en sådan garanti kan skapas, kan forskargruppen inte rimligen fungera enligt intentionerna. Detta betyder bl.a. att inga långsiktiga satsningar kan ske, inga doktorander kan antas och nödvändiga instrument inte kan införskaffas.
Forskarna vid Enheten för arbetsmiljökemi har genom sin forskning tagit fram ny och banbrytande kunskap rörande isocyanater och polyuretan (PUR) i arbetslivet. Den visar klart hur ohälsa hos arbetstagarna kan sättas i samband med isocyanater-PUR. Forskningsprojekten har gett vid handen att etablerade mätmetoder för isocyanater i luft har underskattat exponeringen. Isocyanater har påvisats vid arbetsplatser, där man tidigare inte haft kunskap om att sådana förekom. Detta har medfört att arbetsrelaterade besvär kunnat kopplas till förekomsten av isocyanater på arbetsplatsen. Ett flertal drabbade arbetare har av denna anledning också fått sina arbetsskador erkända. Utifrån de nya rönen har redan flera ansvarsmedvetna företag byggt om sina lokaler för att minska exponeringen.
Mot denna bakgrund torde det vara av stort nationellt intresse att skapa förutsättningar för ett fortsatt stöd till denna forskningsverksamhet. Näringsdepartementet har genom sin medverkan till tillkomsten av Enheten för arbetsmiljökemi och dess förläggning till Hässleholm visat stor lyhördhet och insikt om den där bedrivna isocyanatforskningens betydelse för arbets- och hemmiljön. Som utvecklingen hittills visat torde ett fortsatt stöd från samhällets sida också vara av yttersta vikt för att denna forskning skall kunna bedrivas i ett långsiktigt perspektiv till gagn för många arbetstagare som idag är utsatta för alltför stora och ofta onödiga risker i sin dagliga arbetsmiljö.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Bengt Silfverstrand (s) |