Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att starkare fokusera på ekologisk hållbarhet som en förutsättning för övrig hållbarhet i samhället.
I föreliggande skrivelse utgörs flertalet avsnitt av en lovsång till svensk socialdemokratisk politik. Det får man väl stå ut med i ett alster från den socialdemokratiska regeringen. Det är däremot betydligt svårare att tvingas konstatera att Sveriges regering på avgörande punkter vill föra Sveriges riksdag bort från Riokonferensens syften. Visionen om det hållbara samhället är på väg att bli visionen om det socialistiska samhället. Är det något som har visat sig ohållbart så är det de socialistiska diktaturerna i världen.
I avsnitt 3.2 slås mycket riktigt fast att Sverige skall gå i spetsen för omställningen till ett hållbart samhälle. Hållbarhet handlar om att investera långsiktigt i våra viktigaste resurser – människor och miljö. Problemet är att regeringen inte verkar fatta att det finns möjliga framtida miljöer utan människor. Det finns däremot inga människor utan en viss överlevnadsmöjlig miljö. Med ett sådant resonemang skulle man haft lättare att skilja på huvudsak och bisak, på livsnödvändigt och allmänt önskvärt. Om jorden går under av hänsynslös rovdrift, ohämmad ”välfärdsutveckling” och miljökatastrofer kan kanske sysselsättningsgrader och jämställdhetsmål kvitta.
Det är i sig riktigt att ett hållbart samhälle, om man inte bara tar den ekologiska innebörden i orden, också inrymmer andra aspekter. Dessa kan vara ekonomiska och sociala, men de kan faktiskt också vara av annat slag, till exempel etiska eller tekniska.
Det är min bestämda uppfattning att de åtta strategiska kärnområdena som anges i den nationella strategin är för många. De utgör exempel på en mänsklig drift att i ett program alltid vilja ha med allt. Eftersom man ändå aldrig kommer att lyckas med att verkligen få med allt och därmed inte ha något mer att säga, är det mera fruktbart att begränsa sig till de verkliga huvudområdena. Jag anser att dessa är miljöpåverkan, klimatförändringar, befolkning och folkhälsa samt regionalt och globalt samarbete.
Om sedan Socialdemokraterna vill komplettera med olika nationella mål för socialbidragsberoendet, jämställdheten, homofobi och annan diskriminering samt minskad brottslighet får detta bli i form av ett partiprogram eller liknande. Sådana mål må vara hur angelägna som helst, men de är och förblir sekundära i förhållande till de nationella och internationella insatser på miljö- och samverkansområdena som behövs.
Utgångspunkten för de svenska målen och strategierna är och måste vara Brundtlandkommissionens centrala definitioner av hållbar utveckling. Det var dessa definitioner som i hög grad låg till grund för besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992.
I nästa års skrivelse bör regeringen vidta kraftfulla åtgärder för att bättre fokusera på den ekologiska långsiktiga hållbarheten. Denna hållbarhets intressekonflikter med andra samhälleliga och mänskliga välfärdsmål måste lyftas fram och uttryckliga prioriteringar måste göras. Det måste framgå att utan en miljö som medger mänsklig överlevnad förlorar alla andra intressen i tyngd och intresse.
|
Stockholm den 3 april 2002 |
|
|
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |