Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om legitimation för slakteripersonal och djurtransportörer.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om elektriska påfösare.
I flera TV-program de senaste veckorna har gräsliga bilder från slakterier visats. Där sker sådant ingen trodde kunde vara möjligt i Sverige, med en djurskyddslag från 1988 som det internationellt skryts med och en påstådd djursyn vida skild från den i andra länder. Så var emellertid inte fallet i verkligheten. Djur plågas och lider även i de svenska slakterierna. Förhoppningsvis är bilderna undantag, men vittnesmålen är lite för många för att man idag ska våga tro det.
Naturligtvis ligger ansvaret ytterst på den enskilda människan, som behandlar ett djur illa – må så vara en hund, en häst eller ett djur på slakteriet. Lagar och regler är tydliga i landet och bilder som dem vi sett borde aldrig kunna tas i Sverige. Ansvaret faller tungt på slakteripersonalen, på de ansvariga i slakterierna men också på lantbrukare som skickar djur till slakt som inte är i skick för transport.
Man kan säga att besiktningsveterinären på slakteriet och tillsynsmyndigheten också bär ett tungt ansvar. Men i praktiken måste det vara den som hanterar djuret som gör rätt. En ständigt närvarande kontrollant ska inte behövas. Personalen måste veta hur djuren beter sig för att kunna tolka dem och veta vad man kan förvänta sig för reaktion och hur den ska hanteras. Och alltid ha djurens bästa för ögonen.
När nu fjällen fallit från våra ögon gäller det att snabbt få förändringar till stånd. I de bilder som visats finns scener där förklaringen är självklar varför djuren reagerar som de gör. Med kunskap om djurens biologi och normala reaktioner borde inte situationen mötas med irritation och slag av personalen. Med kunskaper och naturligtvis ett positivt intresse för djur kan arbetet inte bara bli lättare – djuren får en lugnare och bättre sista behandling inför slakten. Jag tror att svenska folket har varit övertygat om att all slaktpersonal och de som transporterar djuren har den kunskapen. Men så är inte fallet.
Det finns redan idag utbildningsmaterial, som tydligt visar hur olika djurslag hanterar oväntade situationer vid i- och urlastning vid slakttransporter och på slakterier. Det har tagits fram av SLU i Skara och visar också hur man kan underlätta för djuren genom att bygga bort sådant som de reagerar på. Det kan vara vinklar och vrår, olika golvbeläggningar, förändringar i ljus m.m. I den video som finns kan man tydligt se – och höra – hur djuren reagerar och får också en förklaring utifrån djurets biologiska förutsättningar. Svin och nötkreatur reagerar olika. I en scen sker urlastningen av svin absolut tyst, det går fort och problemfritt därför att svinen inte finner något att oroas över. Ingen trängsel med revirstrider där den svage upplever stress och oro, som i en scen på TV 4 där en troligen rangsvag gris slogs för att ta sig in genom en dörr, som var spärrad av andra grisar.
Det borde vara självklart att alla som hanterar djur har adekvat utbildning för detta. Det har man inte idag. Man ska veta varför djur gör som de gör, vilka situationer som är stressande för dem och hur man beter sig för att underlätta. Jag är övertygad om att detta inte bara kommer att leda till förbättringar för djuren – det kommer också att påtagligt förbättra arbetssituationen för slaktpersonalen.
På samma sätt borde varje person som transporterar djur till slakterier ha adekvat utbildning. Idag krävs bara att man som transportör är registrerad hos Jordbruksverket och vid registreringen förbinder sig att följa lagar och regler. Någon dokumenterad kunskap om djur krävs inte.
Det ska sägas att det inom båda yrkesgrupperna finns personer med såväl stort kunnande som engagemang som säkert har upprörts lika mycket som vi andra över TV-bilderna. De personerna är viktiga resurspersoner i den utbildning som måste till för dessa yrkeskårer.
Det behövs en utbildning och en auktorisation av djurtransportörer och slakteripersonal. Man ska ha legitimation och ha visat kunskap av betydelse för dessa yrken innan man får utöva dem. Man ska kunna sina djurslag. Det kan förhoppningsvis också höja statusen på dessa yrken.
Förbjud elpåfösare. Sådana redskap behövs inte med kunskap och bra förhållanden för djuren. Där de behövs visar de att förhållanden inte är bra och bör ses över. I fel händer kan de vara hemska och att de är stressande för djuren och orsakar smärta står utom allt tvivel. Förbjud elektriska påfösare i Sverige.
Elanders Gotab, Stockholm 2001
|
Stockholm den 4 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |