Försöksdjur

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om användningen av försöksdjur.

Motivering

Den svenska djurförsökspolitiken som grundlades i slutet av 1970-talet syftar till att begränsa användningen av försöksdjur så långt som det är möjligt. Flera socialdemokratiska regeringar har därefter vidtagit ett antal viktiga åtgärder för att skärpa lagstiftningen. Man har också tillsatt utredningar för att se över administrationen av djurförsökspolitiken. Även dessa översyner har syftat till att begränsa försöksdjursanvändningen än mer.

I budgetpropositionen (2001/2002:1) redovisar regeringen endast förbrukningen av försöksdjur enligt EU:s definition av djurförsök. Vi finner det mycket olyckligt och märkligt att inte förbrukningen redovisas även enligt den svenska definitionen, då det är denna som torde vara vägledande för såväl regeringens som riksdagens djurförsökspolitik. Vi anser att regeringen fortsättningsvis, och främst, även skall redovisa försöksdjursanvändningen enligt den svenska definitionen av djurförsök i dokument som läggs på riksdagens bord.

I en riksdagsdebatt i mitten av 90-talet slog den dåvarande jordbruksministern Annika Åhnberg fast att det finns behov av att försöksdjursanvändningen skall begränsas ytterligare, och att det också krävs rejäla krafttag för att detta ska ske. Åhnberg tillsatte sedan också en utredning med uppgift att se över användningen av försöksdjur och komma med förslag till åtgärder som kan begränsa den ytterligare. Utredningen redovisade sitt betänkande i juni 1998.

Flera av de förslag som ovanstående djurförsöksutredning redovisade har också regeringen vidtagit. Men det finns flera åtgärder som utredningen pekade på, vilka fortfarande känns angelägna, och som inte har genomförts ännu. Dit hör utredningsförslaget om att arbetet med att begränsa användningen av försöksdjur skall ske enligt de 5 R:ns princip.

1959 redovisade William Russel och Rex Burch tre olika definitioner som alternativ till djurförsök (replace = ersätta, reduce = reducera och refine = förfina), de s.k. 3 R:ns princip. Den allmänna uppfattningen har varit att utvecklingen av försöksdjursanvändningen bör ske enligt de 3 R:ns princip. Under senare år har allt fler röster gjort gällande att dessa bör kompletteras med ytterligare två R, nämligen redirect resources = omfördela resurser och reject = avvisa. Enligt de två nya R:n, så bör djurförsök avvisas då de inte är motiverade ur vetenskapligt perspektiv, eller när det inte är etiskt försvarbart att använda djur på grund av det lidande som orsakas djuren. Vidare så skall inte djurförsök användas då det är möjligt att lösa problemet på annat sätt än genom djurförsök.

Det är särskilt angeläget att de plågsamma djurförsöken begränsas. I andra länder, t.ex. Tyskland, har man antagit bestämmelser för försöksdjursanvändningen som särskilt begränsar just de plågsamma djurförsöken. Bestämmelserna stadgar bland annat att försök som orsakar långvarig eller upprepad svår smärta eller lidande för djuret endast får utföras om resultatet kan förväntas vara exceptionellt viktigt för avgörande behov hos människor och djur. Det är därför också viktigt att vår lagstiftning skärps, så att försöksdjuren inte längre kan utsättas för obegränsat lidande. Lagen bör också tillföras regler om ”tak” för hur stort lidande försöksdjur kan få utsättas för, dvs. den bör ange ett läge där försök inte skall få utföras, oavsett syfte med försöken, därför att lidandet för försöksdjuren skulle bli för stort. Riksdagen bör för regeringen tillkännage detta.

Enligt vår uppfattning är det angeläget att administrationen av den statliga djurförsökspolitiken utvecklas mot att ske enligt de 5 R:ns princip. Det skulle innebära att man inom administrationen tog sig an en vidare syn på försöksdjursanvändningen och att ytterligare möjliga politiska verktyg till att begränsa användningen synliggjordes. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen och begära förslag till ändringar i djurförsökspolitiken och administrationen av den, så att de 5 R:ns princip blir rådande.

Vidare är det viktigt att användningen av genmodifierade djur kartläggs. I dag finns det ingen statistik över hur många av de djur som används årligen som är genmodifierade, vilket vi anser vara en stor brist och något som bör åtgärdas skyndsamt. Om man studerar den befintliga statistiken över försöksdjursanvändningen, så ser man dock att andelen möss ökat kraftigt under 90-talet. Och det är känt att möss som används i djurförsök ofta är genmodifierade.

Användningen av genmodifierade djur är särskilt besvärlig, eftersom det ofta är svårt att förutsätta hur själva modifieringen påverkar det lidande djuren kommer att utsättas för. Många gånger modifieras djuren dock på sådant sätt att sjukdomsförlopp och död infinner sig, vilket torde innebära ett ökat lidande för djuren. Enligt mitt menande är det viktigt att statistikuppgifter framledes samlas in, så att man tydligt kan följa användningen av genmodifierade djur. Det är också viktigt att den ansvariga myndigheten kontinuerligt samlar in material, så att man även kan följa hur genmodifieringen av djur påverkar det lidande försöksdjuren utsätts för. Riksdagen bör för regeringen tillkännage detta.

Ett annat förslag som diskuterats de senaste åren är att djurförsöken skulle utvärderas några år i efterhand, så att man kunde se vad de haft för betydelse, vilket lidande djuren utsattes för, om syftet hade gå att nå utan användningen av djurförsök. I dag sker ingen egentlig utvärdering av djurförsöken, vilket vi anser är en stor brist. Riksdagen bör tillkännage detta för regeringen och begära förslag om hur djurförsöken skall kunna utvärderas i efterhand.

En ytterligare brist i dagens administration är att de som lämnar in ansökningar om att få utföra djurförsök inte behöver ange var de har sökt efter alternativa metoder. Vi anser att för att ett prövningsförfarande skall kunna ske av en ansökan om att få utföra djurförsök, så måste den innehålla information om var den sökande sökt efter alternativa metoder, vilka databaser som har använts etc. Även detta bör riksdagen tillkännage för regeringen.

Under 1999 tog Centrala försöksdjursnämnden och Jordbruksverket gemensamt fram en åtgärdsplan för att stärka djurskyddet. Planen innehöll många viktiga förslag, och den kompletterades också med muntliga utfästelser om att Centrala försöksdjursnämnden skulle upprätta en databas, som forskare skulle kunna använda sig av för att söka alternativ.

Tyvärr har många av de viktiga förslagen inte realiserats ännu. Dit hör t.ex. upprättandet av ett dataregister över djurförsök, en översyn av användningen av djur i undervisningen, bindande föreskrifter om hållande och skötsel av försöksdjur, bindande föreskrifter om djurförsök, satsning på informationsmaterial och den muntliga utfästelsen om databas med alternativ till djurförsök. Det är mycket olyckligt att dessa åtgärder inte har kunnat realiseras ännu. Troligtvis kan det bero på att de båda myndigheterna har mycket begränsade personella resurser. Därför är det ytterst viktigt att myndigheterna ges erforderliga resurser, så att de föreslagna åtgärderna kan genomföras skyndsamt. Det bör, utöver att personella resurser måste till, även upprättas en tidsplan för arbetet. Vi anser till exempel att det är mycket graverande att inga föreskrifter meddelats om vård och skötsel av försöksdjur sedan 80-talet, trots att en ny djurskyddslag kom 1988 och att den 1988 också skärptes inom det aktuella området. Riksdagen bör tillkännage för regeringen att arbetet med åtgärdsplanen måste intensifieras, att personella resurser måste finnas, samt att en tidsplan måste upprättas.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 3 oktober 2001
Mona Berglund Nilsson (s)	Christina Nenes (s)