Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dels överföra bestämmelsen i 19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) till lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter, dels ändra 19 a § djurskyddsförordningen (1988:539) på så sätt att endast ett eller två av kriterierna skall räcka för att meddela förbud.
Under senare år har det varit en livlig diskussion om s k kamphundar eller som de mer riktigt bör benämnas aggressiva hundar. Diskussionen har förts i vårt land liksom i ett flertal andra länder i Europa. I Storbritannien har man infört den så kallade Dangerous Dogs Act som kraftigt begränsar möjligheten att äga vissa utpekade raser. I Tyskland har det under lång tid förts en diskussion på delstatsnivå. Vissa delstater har infört bestämmelser om förbud för ägande av utpekade raser.
Någon enhetlig lagstiftning har inte funnits men enligt uppgift har förbundsdagen och delstaterna nu enats om hur man skall hantera problemet. Man kommer att införa en typ av ”körkort” som ger rätt att inneha s k kamphund. På motsvarande sätt har även Frankrike försökt hantera problemet med aggressiva hundar.
Problemet med aggressiva hundar är uppenbart även i vårt land. Genom medierna har vi fått kännedom om flertalet allvarliga händelser där både kraftiga personskador skett men även skador på andra hundar. Allt pekar också på att både uppfödning av och tävling med kamphundar förekommer. I vissa bostadsområden har problemen blivit så akuta att de allmännyttiga bostadsbolagen tvingats införa begränsningar i nya hyresavtal vad gäller innehav av aggressiva hundar. Kommuner försöker införa kompletteringar i lokala ordningsföreskrifter för att hjälpligt kunna hantera frågan.
De lagar som är reglerar hundinnehavet i vårt land är: lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter som föreskriver att ”hund som visat benägenhet att bita människor eller hemdjur må ej vara lös utomhus, såframt den icke hålles inom område, som är betryggande inhägnat och till vilket utomstående ej äga tillträde”.
Djurskyddsförordningen (1988:539) anger i 19 a § att
Det är förbjudet att inneha eller genom avel frambringa hundar som 1. har extremt stor kamplust, 2. blir lätt retade och biter, 3. bara med svårighet kan förmås att avbryta ett angrepp och 4. har benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller andra hundar.
Lagen (2000:537) om märkning och registrering av hundar föreskriver att en hund som påträffas utan märkning eller som inte har en ägare registrerad skall kunna omhändertas av polis om hunden utgör eller kan komma att utgöra en fara för människor eller andra djur.
Problemet med aggressiva hundar är inte en djurskyddsfråga primärt utom i de fall där den aggressiva hunden angriper ett annat djur. Det är inte heller det som är det omfattande problemet idag utan det är hundarnas angrepp och hot mot människor. Därför vore det mer logiskt och ändamålsenligt att överföra 19 a § djurskyddsförordningen till lagen om tillsyn över hundar och katter.
Samtidigt vore det rimligt att minska kraven i nämnda paragraf. Idag krävs att samtliga kriterier i 19 a § uppfylls för att ett förbud skall kunna meddelas. Detta har inneburit att det är näst intill omöjligt att använda lagparagrafen. Genom att endast kräva att ett eller två av kriterierna uppfylls kan lagen få större verkningskraft i de ärenden som motionen behandlar.
|
Stockholm den 2 oktober 2001 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
|
|
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
Hillevi Larsson (s) |