Motion till riksdagen
2001/02:MJ358
av Gudrun Lindvall (mp)

Bevarande av mindre skogsområden


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av översyn av på vilket sätt skog större än vad som kallas nyckelbiotop och mindre än vad som avsätts som naturreservat skall sparas.

Inledning

Ett prioriterat område för Miljöpartiet i samarbetet med regeringen och Vänsterpartiet har varit att förstärka anslagen för miljön. Detta har varit framgångsrikt. Miljöbudgeten för år 1997 då regeringen samarbetade med Centerpartiet var på 1 215 miljoner kronor. Utvecklingen därefter i samarbete med bl.a. Miljöpartiet ser ut så här:

Miljöbudget

mnkr

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

1 372

1 579

1 721

2 201

2 803

2 937

3 847

Det betyder att miljöbudgeten under den tiden ökar med mer än 300 %.

Inom UO 20 har förstärkningar kommit på flera poster, bland annat sanering av förorenade områden och medel för att långsiktigt skydda skog. Sverige har undertecknat internationella konventioner om miljö, bland andra Bernkonventionen, som stadgar att länder ska skydda 10 % av alla i landet förekommande biotoper. Eftersom Sverige är en del av det norra barrskogsbältet är skog en sådan biotop. Här finns dock numer mycket litet urskog kvar, de flesta skogarna har påverkats av skogsbruket. Det är därför angeläget att dels skydda de få urskogar som finns kvar, dels skydda äldre skogar med gamla träd där den biologiska mångfalden är rik och som om några år får de värden som urskogar har. Men det kostar pengar. En grön framgång är att skogsanslaget för skydd är uppe på 500 miljoner årligen från i år, år 2001.

Nyckelbiotoper skyddas via UO 23. Det är Skogsstyrelsen som sköter det skyddet. Även här har anslagen förstärkts rejält från 35 miljoner kronor år 1998 till 190 miljoner kronor år 2003. För år 2001 beräknas biotopskyddsanslaget till 145 miljoner kronor. Insatserna varit mycket framgångsrika och drygt 4 400 ha skog är idag skyddade som nyckelbiotop.

I proposition 2000/01:130 Svenska miljömål slås fast att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skog skall undantas från skogsproduktion till år 2010.

Ett problem återstår dock: områden som är för stora för att skyddas som nyckel­biotoper och för små för att skyddas som naturreservat. Skogsstyrelsen kan inte skydda dem och länsstyrelserna tycks inte vilja. Trots försäkringar om motsatsen kvarstår problemet.

Varken tillräckligt liten eller tillräckligt stor

Av de 4 120 rödlistade arterna i Sverige förekommer drygt hälften i skogslandskapet och för 12–48 behövs särskilda insatser under den närmaste tioårsperioden för att de inte ska försvinna.

Nyckelbiotoper är små biotoper med höga biologiska värden. De är pärlorna där de rödlistade arterna finns. Man brukar anse att de ska vara upp till 4 hektar i storlek. Inventeringar har visat att antalet nyckelbiotoper är större än väntat och trots de förstärkta anslagen behövs ytterligare medel.

Större områden skyddas som naturreservat. Medlen ställs till Naturvårdsverkets disposition och fördelas till länsstyrelserna. Det är sorgligt att behöva konstatera att vissa länsstyrelser visat mycket lite intresse för detta, men glädjande att konstatera att andra gjort ett mycket bra arbete. Man försöker spara stora områden med många nyckelbiotoper. Under år 2000 avsattes 21 600 ha genom avtal om köp och intrångsersättning. Av totalt 197 objekt var 176 stycken skog.

I propositionen Svenska miljömål tas områden mellan 5 och 25 ha. Här står: ”Genom de resursförstärkningar som nu görs skapas förutsättningar för att i större utsträckning än tidigare inrätta naturreservat i storleksordningen
5–25 ha.”

Ty dessa områden tycks idag falla mellan stolarna De anses för små som reservat och för stora för att kunna kallas nyckelbiotoper. Problemet har diskuterats länge utan att en tillfredsställande lösning kunnat skapas. Hur skyddet ska organiseras är inte klart och ingen tar riktigt ansvar för skyddsvärda områden i den storleksklassen. Skogsvårdsstyrelsen kan inte och länsstyrelserna tycks inte vilja spara dessa områden, som ofta har fina biologiska värden och verkligen är värda ett skydd.

Ge skogsstyrelsen ansvaret för utvidgade nyckelbiotoper

Ett av problemen tycks vara att skyddet av nyckelbiotoper och skyddet av större skogsområden ligger på olika händer. Initiativet för skydd kan komma från kommuner, enskilda, naturvårdsorganisationer eller markägare, men ska slussas via länsstyrelserna där kompetensen tyvärr på vissa håll varit bristfällig.

Skyddet av nyckelbiotoper är annorlunda. Här finns inventeringar i botten och skogsvårdsorganisationen, som naturligtvis även den har samarbete med intresserade grupper och enskilda i samhället, kan arbeta mer direkt. Det har visat sig fungera smidigt. Här finns en organisation som är van att arbeta med skogsfrågor, där inte annat kan få högre prioritet och där skyddet av nyckelbiotoper skapat bra rutiner. Men man är begränsad i sitt skydd till små områden.

Skyddet av de utvidgade nyckelbiotoperna måste få en permanent och bra lösning, annars försvinner många värdefulla områden. Låt Skogsstyrelsen få ansvaret genom att utöka arealen för vad man får skydda, åtminstone upp till 15 ha. Det kan ske i samarbete direkt med Naturvårdsverket, som idag har de största ekonomiska resurserna, alternativt ge Skogsstyrelsen dispositionsrätt över en del av medlen, förslagsvis 50 miljoner kronor under 2002, under anslag 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald inom UO 20. Samtidigt kan länsstyrelserna få ett tydligare uttalat ansvar för områdena ner till 15 ha. Hur det praktiskt ska lösas har regeringen möjlighet att bestämma inom ramen för budgeten. Det viktigaste är att skyddet för områdena i det så kallade areella glappet får en lösning.

Stockholm den 3 oktober 2001

Gudrun Lindvall (mp)