Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en heltäckande kungsörnsinventering.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för kungsörn i förhållande till antalet lyckade häckningar.
Kungsörnen är Sveriges nästa största rovfågel med ett imponerande vingspann av ca 2 meter. Den häckar sparsamt i inlandet, framför allt i fjälltrakterna, men även med några par på Gotland och i Skåne. Den återfinns i Artdatabankens rödlista som NT (Near Threatened), missgynnad. Det finns ca 600 häckande par i landet. Den gemensamma stammen i Sverige, Norge och Finland beräknas till ca 4 600 individer.
Arten har speciella krav på sina häckningsmiljöer och är mycket störningskänslig under mars–april då häckningen inleds. Ofta får paret bara ut en unge per år, lite beroende av tillgången på föda. Dödligheten under det första året är hög. I Artdatabankens förslag till åtgärder för kungsörnen finns krav på skydd mot störningar, sparande av boträd och stödutfodring av ungfåglar. Men idag är problemet även ett annat: en ökande förföljelse.
Under senare år har det visat sig att kungsörnen håller på att försvinna från områden där den tidigare har haft en stark population. Inget i miljön kan förklara tillbakagången. Det gäller främst 3 områden i fjällen: Abisko, västra Jämtland och Härjedalen/norra Dalarna. I vissa områden är varenda gammalt revir tomt. Reproduktionstakten i de svenska fjällen är också betydligt lägre än i andra länder i Europa där arten finns.
I proposition 2000/01:57, Sammanhållen rovdjurspolitik, slås fast att miniminivån för kungsörnsstammen skall vara 600 årliga häckningar. Kungsörnens utbredning bör inte påverkas av människan.
I propositionen påtalas problemet med artens tillbakagång, och olaga jakt anförs som en trolig orsak. I förslaget till höjda straff för jaktbrott anförs kungsörnen som en art som utsatts för grym olaga jakt. Fällor av olika slag, gift, skjutna och påskjutna fåglar, dödade ungar och skoterspår fram till boträd visar vad som sker. Naturvårdare anser att tjuvjägare dödar fler kungsörnar än man dödar björn, järv, varg och lo tillsammans.
Miljöpartiet välkomnar den skärpning av straffsatsen för tjuvjakt på de stora rovdjuren som beslutats.
Idag får samebyarna ersättning för förekomst av rovdjur, även för kungsörn. Ersättningen skall baseras på förekomst av rovdjur, men för kungsörn och björn ges ett totalbelopp som ska motsvara kostnaden för skador och som fördelas efter betesområdets areal. I propositionen anförs att skälet för detta är att det visserligen finns inventeringsmetoder för kungsörn, men att stora delar av fjällvärlden och de fjällnära skogarna inte är inventerade (s. 63 i propositionen). I propositionen anförs att det är angeläget att en heltäckande kungsörnsinventering kommer till stånd i renskötselns året-runt-marker (s. 65).
Det är angeläget att såväl inventeringar som ett annat ersättningssystem för kungsörn kommer till stånd. Ersättningen för kungsörn måste som den för järv, varg och lo ske efter antalet föryngringar. Då först blir det angeläget att värna kungsörnen inom samebyn. Som det är idag ges ersättningen oavsett om det finns häckande örn och oavsett om paret tjuvjagas och i värsta fall dödas under häckningssäsongen.
Förutsättningar för ett annat ersättningssystem är kunskap om var örnarna häckar. En heltäckande kungsörnsinventering är alltså nödvändig för att komma till rätta med den negativa trend vi har idag i landet för arten. SOF, Sveriges Ornitologiska Förening, har många som på ideell basis inventerat olika arter, däribland kungsörn. Här finns ett stort kunnande, som kan tas tillvara bättre än idag. Dessa inventeringar bör samordnas av länsstyrelserna.
Ersättningssystemet för kungsörn måste göras om. Merparten av pengarna måste fördelas efter antalet lyckade häckningar. Det måste bli en angelägenhet för samebyn att ha tillsyn över sina örnbon. Det är när paret häckar som skadorna blir omfattande eftersom det kräver föda att få fram flygga ungar. Som för järv, lo och varg bör antalet föryngringar även i fallet kungsörn vara avgörande för ersättningarnas storlek med tillägget att häckningen ska var lyckad. Ett liknande ersättningssystem finns enligt uppgift i Finland.
En del av ersättningen behöver dock även fortsättningsvis ges generellt och arealbaserat, eftersom såväl unga som gamla fåglar stryker omkring och inte är revirbundna.
|
Stockholm den 3 oktober 2001 |
|
|
Gudrun Lindvall (mp) |